Jag har inte bara läst Maria Lang (
Vår sång blir stum och
Farliga drömmar) under det här jullovet. (Även om jag verkligen inte skulle ha något emot det.) Här kommer en lista.
Brott och straff, Fjodor Dostojevskij
Man kan fråga sig hur klokt det är för en person med studierelaterad ångest, försenade hyror och lite för mycket tid till grubbel att välja den här klassikern som inledning på jullovet. Man tycker ju att lite Julia Quinn eller nåt vore mer lämpligt med tanke på min mentala hälsa och så.
The Help, Kathryn Stockett
Jag gillade. Vilket nöje att läsa. Och att snart få se på bio.
So I drive into town for my first date in two years in a red 1941 Chevrolet four-on-the-floor with a John Deere motor grader hooked behind me. The engine sputters and churns and I wonder if the truck will make it. Chunks of mud spray behind me off the tires. The engine stalls on the main road, sending my dress and bag flying onto the dirty floor. I have to restart twice.
De två sista böckerna i Bridgertonserien, Julia Quinn
Dvs böckerna om de två yngsta Bridgertonsyskonen, Gregory och Hyacinth. Hyacinth, min favorit. Ja, förutom Colin då. Och Eloise! Nu är jag alltså Bridgertonexpert och funderar bara på
vilken mugg jag ska skaffa; "Hyacinth for Prime Minister", "I take tea with Violet Bridgerton at Number 5" eller "What would Lady Whistledown say?".
Now that made her curious. "I've never known a man who would admit to being a bad shot."
He shrugged. "There are some things one simply can't avoid. I shall always be the Bridgerton who can be bested at close range by his sister."
"The one you told me about?"
"All of them," he admitted.
"Oh." She frowned. There ought to be some sort of prescribed statement for such a situation. What did one say when a gentleman confessed to a shortcoming? She couldn't recall ever hearing one do so before, but surely, sometime in the course of history, some gentleman had. And someone would have had to make a reply.
While the Light Lasts, Agatha Christie
En novellsamling. Däribland hennes allra första novell. De flesta inte alls deckarnoveller, flera med romantik, och nästan alla med olyckliga slut. Man får kanske en aning om hur hennes
Westmacott-romaner kan se ut. Jag har förstås länge tänkt läsa en men ännu inte riktigt kommit mig för.
Sharp Objects, Gillian Flynn (inte på bilden)
Här har jag en rätt originell åsikt (med tanke på vad jag läst om den i bokbloggar). Den var inte så bra. Jag uppskattar välskrivna deckare, I really do, men den här hade inte så bra story. Förutsägbar och lite jobbig.