Friday, July 31, 2015

GAY. AMISH. ROMANCE.

För ett tag sedan så stötte jag på den här pärlan på Goodreads och den gick förstås genast in på min Because Why The Hell Not-hylla:


A Forbidden Rumspringa (Gay Amish Romance #1)A Forbidden Rumspringa by Keira Andrews


Sweet BABY Jesus there is GAY. AMISH. ROMANCE.

View all my reviews



Och nu är den på specialpris för 0,99$.


KLICKKLICKKLICK rakt in i min kindle.

Tequila!

När dök den första Tequilaflaskan upp i Bowens senaste frågar ni? Jo, endast 15% in i boken! Rekord. Tror jag.

PS. Tuukka Rask har nämnts. I approve.

Thursday, July 30, 2015

100 Swoon-Worthy Romances

Ni vet hur jag gillar listor. Och romance. Nu har NPR (National Public Radio, USA) gjort en lista på hundra romancefavoriter. Den är sammanställd med hjälp av läsarförslag och en expertpanel så för en gångs skull har vi fått en riktigt bra lista. Perfekt för nya och nyfikna romanceläsare.

Happy Ever After: 100 Swoon-Worthy Romances

Check it out!


Peeing

“Peeing is like a good book in that it is very, very hard to stop once you start.”

- John Green, Paper Towns

Wednesday, July 29, 2015

Läsläget: stjärnänglar, pappersstäder & nakenbad

Läser just nu: Paper Towns! Superbra. Ska bli jättekul att se filmen också.

Läste just ut: Boksmugglarnas senaste mininovell Luminous, av A.E. Ash.  

On a planet far removed from everything, the last human and a fallen star find companionship in each other–and perhaps something more.

Läser snart: Sarina Bowens senaste hockey romance kom ut igår och den här är ett samarbete med Elle Kennedy och såhär gick det tydligen till:


































 Så det ska bli intressant.

You're not just wrong

Måste bara säga att ingen säger det här:


bättre än Charlotte. Läs hennes smarta inlägg om "antimångkultur" och "könsneutrala barn".

Thursday, July 23, 2015

Oh hi!

Nu ska jag vara tre veckor i Österbotten med bl.a. de här typerna:


Min very återhållsamma bokpackning:


Paper Towns som vi ska läsa med min bokklubb*, läsplattan som innehåller massor av olästa skatter och så Lövestams tjocka, råsa Tillbaka till henne, som jag inte kunde låta bli att packa med.

Såhär ser jag ut idag (observera att hen på t-skjortan faktiskt är ett par nyanser blekare):


* Med min skypebokklubb that is. Med min whatsappbokklubb ska vi läsa Nineteen Eighty-Four, men den tänkte jag hinna med senare.

Tuesday, July 21, 2015

Sunday, July 19, 2015

The Cellar eller När Mitt Fangirlhjärta Krossades

Minette Walters har skrivit flera av mina absoluta deckarfavoriter. Jag blev en trogen fangirl redan i högstadieåldern ungefär när jag läste Iskällaren och Blomsterkronan, och jag minns att jag köpte The Chameleon's Shadow - inbunden - genast när den kom ut 2007.


Sedan hade hon en lång paus och novellen A Dreadful Murder (jag tyckte om den) kom ut 2013 och så nu äntligen, The Cellar, som är nästan lika tunn som hennes noveller och genren är skräck den här gången, inte deckare, men jag var förstås hur förväntansfull som helst. 

Den känslan förvandlades snabbt till besvikelse när jag började läsa. Den här boken är, tyvärr, så dålig att jag är tvungen att ta fram vår vän the Nopetopus.



Första tecknet på att den kanske inte skulle leva upp till förväntningarna fick jag när Helena på Dark Places bloggade om den. Hon slutade läsa pga att den översteg hennes gräns för mörker. Jag vet. JAG VET. Borde antagligen ha anat större oråd. Även om Walters böcker alltid har haft riktigt obehagliga inslag så har det hittills också varit vasst och bra. Jag tror också, som Helena, att den här boken helt enkelt saknar något.

Walters bara öser på med hemskheter efter hemskheter. Jag vet ju att det finns barn som blir såhär illa behandlade som Muna blir, och som är såhär pass utsatta och hjälplösa i samhället. Jag vet det, men jag vill också känna det. Och kanske om den här berättelsen skulle innehålla människor istället för de här platta karikatyrerna så skulle jag göra det också.

Varför måste våldet och äcklet beskrivas så ingående? Och varför måste det vara så pass kopplat till hudfärg och "kultur"? (Helena tog upp det här också.) Varför ska de enda människorna i Munas omgivning som verkar vara någorlunda vettiga vara vita? Varför ska det så ingående beskrivas hur feta två av personerna är? Och det i samband med hur äckliga och lata och elaka de är. 

Det är klart det ska finnas berättelser om ondskefulla personer av alla färger och former men när de här sakerna beskrivs så pass ingående så kan jag inte undgå att ställa de där frågorna och det är de som till sist blir för många och tunga och gör att hela den här historien faller ihop för mig.  

Jag läste vidare i hopp om att något spännande och oväntat skulle hända mot slutet men nej, det var både tråkigt och jobbigt hela vägen.

Saturday, July 18, 2015

Cold, rainy days


Kanske är det allt du behöver veta

Böcker om mörka hemligheter, intensiva vänskapsförhållanden och poor rich kids brukar oftast inte vara i min smak. Och just de där mörka hemligheterna var faktiskt inte heller i min smak här. De kändes nästan lite för over the top och orealistiska. De passar inte riktigt in.

Så varför tyckte jag då så mycket om den här boken ändå?


Svar: de där vänskapsförhållandena. Mellan Cadence och hennes tre bästa vänner ("Lögnarna"). Så himla fina. Det är verkligen de som gör den här boken speciell och de är förstås också intrasslade i de där hemligheterna och just de delarna av hemligheterna tyckte jag mycket om. *Onödigt svävande här pga spoilers*. De andra förhållandena i boken - mellan Cadence och hennes andra släktingar t.ex. - är också fina (och sorgliga!), även om de förstås överskuggas av huvudpersonerna. 
 
(Och nej - jag kunde verkligen inte gissa det där slutet OMG!)

Expeditionen : Min kärlekshistoria

Folk som blir såhär besatta av saker alltså. Love it.


Jag länkar till en intervju med Uusma för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva annat än att jag också blev alldeles uppslukad av Arktis, gåtan och kärlekshistorien.

- Bea Uusma i ICON

Mansplainers alltså, dom finns fan överallt!

Thursday, July 16, 2015

Great success!



Det glamorösa författarlivet

Jag gillar alla inblickar man får när man följer författare på sociala medier.






(Det här är vad som händer när Wein lämnar sitt twitterkonto öppet och hennes dotter hittar det. Hennes 18-åriga dotter.)



















Aww!

Wednesday, July 15, 2015

Räddaren i nöden

Till alla er som är på semester någonstans långt ute i ingenstans och lider av akut bokbrist så kan jag meddela att Adlibris har e-bokrea

Där finns bland annat Simona Ahrnstedts tre historiska kärleksromaner: Överenskommelser, Betvingade och De skandalösa. De utspelar sig under väldigt olika tidsperioder och jag rekommenderar att välja enligt den tidsperiod du tycker låter mest spännande. Mycket historienördigt! Men framförallt underhållning förstås. Alla tre är perfekta sommar- och sträckläsningsböcker.

John Greens Pappersstäder kan ju vara aktuell om ni, som jag, har tänkt läsa före filmen (som kommer typ nästa vecka, hoppsan). Har ju älskat Greens Alaska och Tfios så det blir säkert bra. Där finns också Robert Galbraiths (alltså J K Rowling) första deckare Gökens rop, som jag tyckte mycket om. Och så alldeles underbara Caitlin Morans Att skapa en tjej. Älskade den boken.

Själv är jag väldigt sugen på faktaboken Charmen med tarmen men jag lider inte av bokbrist precis så jag tror jag står över den här rean.

Tuesday, July 14, 2015

En enda hemlighet

En blond hjälte, en tuff läkare, en och annan väl dold hemlighet. (Också: en och annan väl dold piercing, för oss som gillar sånt.)


Det är svårt att få till konflikten i en contemporary romance. Vad hindrar egentligen två vuxna, självständiga - ofta också framgångsrika - människor från att få varandra? Man kan liksom inte bygga en hel bok på commitment issues och missförstånd. Det är här En enda hemlighet lyckas så otroligt bra. Inte en enda gång behöver jag bli frustrerad på huvudpersoner som inte kan prata med varandra!! (Ni vet fenomenet.) En orsak till varför det funkar så bra i den här boken är just de där hemligheterna. De avslöjas i lämplig takt också, enligt hur huvudpersonerna lär känna varandra. (Inte så att en hemlighet sparas på i all oändlighet och sedan visar sig vara pretty lame. Sånt har hänt. I andra böcker.)

Jag gillar verkligen scenen när Alexander och Isobel träffas för första gången (för första gången i den här boken, de har sett varandra tidigare) och hur tydligt det känns att de kommer från totalt olika världar. Att det finns inte en chans att de skulle kunna förstå varandra. Och man kan som läsare se det rätt bra från bådas synvinkel också. Jag kunde sympatisera med en bakfull Alex som tvingas lyssna på en spydig och rättfärdig Isobel. Så, från en sådan början ska de sedan ta sig till ett lyckligt slut tillsammans. Det blir en intressant resa på många sätt, en resa som handlar mycket om personlig utveckling och självinsikt, för dem båda.

Nu tycker jag att den här recensionen har varit alldeles för saklig och att det är dags att prata om blonda hjältar. MY FAVOURITE KIND. Särskilt inom romance finns det en tydlig koppling mellan personlighetsdrag och utseende. Kanske inte så mycket nuförtiden men alltså antalet passionerade rödhåriga hjältinnor i oldschool romanceböcker överstiger antagligen antalet rödhåriga kvinnor i verkligheten. Och fortfarande är det så att blonda hjältar ofta tenderar vara mer lättsamma och mörkhåriga hjältar ofta är mer, tjaa, mörka. Det är svårare att skriva blonda hjältar var det tal om på Simonas blogg (eller egentligen på Katarina Bivalds blogg som Simona länkade till) och jag råkade förstås uttrycka min undying love för blonda hjältar.

[Parentes: Alex är i gott sällskap. Tillåt mig presentera en kort lista på Blonda Hjältar Jag Är Förtjust I.

Sebastian i Devil in Winter av Lisa Kleypas
Den blonda hjälten av blonda hjältar. Total brist på moral och as dandy as it gets.

Colin i A Week to be Wicked av Tessa Dare
Motsatsen till djup och seriös. Men vänta - kanske han har hidden depths?? Oooh!

Robert i The Duchess War av Courtney Milan
Blyg feminist och kanske VÄRLDENS SNÄLLASTE.

Milan har flera. Också:

Mark i Unclaimed av Courtney Milan
Lyckas med det omöjliga och gör celibat sexigt.

Blake i Trade Me av Courtney Milan
Blond och nördig. 

Och om vi går över till YA så

Peeta i The Hunger Games av Suzanne Collins
En av mina all time favoritkaraktärer.

Jamie i Code Name Verity av Elizabeth Wein
Inte min favorit av blonda skottar i den boken men på en väldigt säker andra plats!

Ursäkta för den utsvävningen men jag blev så inspirerad. Okej, moving on. Någon annan får analysera rödhåriga Isobel för jag hinner inte.]

Det är ju en till sak vi måste prata om också och det är den andra kärlekshistorien. (Very diffust här pga spoilers.) Alltså, wow. Visst, Alex och Isobels historia är spännande (och riktigt actionfylld på sina ställen) men det var ändå den här jag läste med andan i halsen. Med många "nejnejnej" och "hjälp" och "awww". Den fångade mig totalt. Det är en ovanlig kärleksberättelse med en ovanlig "hjälte" och sånt gillar jag ju. Men. Är han verkligen rätt för henne? Hon är så ung och jag kände liksom ibland att förtjänar inte hon också en Alex? Ja, jag blev väldigt involverad i hennes berättelse, och det är en vacker kärleksberättelse på många sätt men ändå. (Fritt fram att försöka övertyga mig i kommentarsfältet!)

Det går att läsa den här boken utan att ha läst den första i serien men jag rekommenderar ändå att börja med En enda natt, som borde finnas i pocket i de flesta bokhandlar. Jag skrev kort om den i Det Där Långa Inlägget (ja, längre än det här, faktiskt).  

Vi får också en glimt av vad som väntar i nästa bok och jag är minst sagt förväntansfull!

PS. De här böckerna kommer att ges ut i USA (!!!).

Disclaimer: Jag känner Simona via bloggen och vi har utbytt ett och annat boktips. Hon var också jättesnäll och skickade den här boken åt mig. Men fangirl har jag varit redan från och med första boken och om det är något som måhända gör mig aaaningen partisk så är det nog det faktum att hennes Överenskommelser var min första romance. 

Sunday, July 12, 2015

Vänner + Vörå

Den här helgen har ju varit lagom tråkig med städning och sånt men det gör faktiskt ingenting alls då de senaste helgerna har varit så super awesome.

Förra helgen förtjänar faktiskt ett gif-inlägg tycker jag.

Det var en hel hop fina vänner som samlades för en get together i Vörå.


Vi var några som tog tåget från Helsingfors och det var en het dag och ett fullt tåg och AC:n var sönder i vår vagn.


Så när vi kom fram och fick höra om möjligheten att ta ett kvällsdopp så bara:


(Iofs så är det där alltid min reaktion när jag ser en badmöjlighet. Även när jag inte har lust så måste jag bara för precis som Ellen säger så ångrar man aldrig ett bad.)

Vi var ju väl förberedda och så:


Och alltså MATEN! Majgaaaaad!


Det fanns t.o.m. dopp till kaffet!

På schemat hade vi lite sightseeing med åkrar och hästhagar och saftigt byaskvaller. Can't go wrong with that.


En och annan instagrambild blev det också.


Vi var också in till Vörå centrum en sväng och kollade in shoppingutbudet.



Vi gjorde vårt bästa för att passa in och så men vi kan ha blivit aningen högljudda på Halpa Hallis leksaksavdelning. "VAR ÄR GENUSTÄNKET VA VA?"

Och katter hörni! Vi fick hålla kattungar!


En av oss hade med sig en livs levande baby och vi andra hjälpte till så gott vi kunde.

"Här Frida kan du söva babyn lite."
"Jovisst!
...
...
...
...
...eeeh, hurdå?"


Kvällarna var bäst när vi mest tog det lugnt.


Pratade om allt mellan himmel och jord, ja ni vet hur det är på tjejkvällar:


Och det fanns OST!


Aaaah, lycka!


Den känslan, den håller i sig ännu!

Thursday, July 09, 2015

The Lie Tree

" Faith had always told herself that she was not like other ladies. But neither, it seemed, were other ladies. "

Kanske bästa boken jag läst hittills i år?

Hardinge skriver ungdomsböcker som alla faller in i fantasygenren och alla är helt olika varandra. Varje värld är så extremt häpnadsväckande och fullständigt självklar att jag förstår bara inte hur allt ryms i hennes huvud!

Jag gillar hur Hardinge själv beskriver The Lie Tree på sin blogg:

" To be honest, I can’t quite remember the moment where I thought: “I know what the world needs – a Victorian Gothic murder mystery featuring deception, palaeontology,  postmortem photography, feminism, blasting powder and mendacity-munching plant life.” "

Och The Book Smugglers, som introducerade mig till Hardinges böcker från första början, beskriver den såhär:

" Just like all of Frances Hardinge’s books before this, The Lie Tree is a complex narrative of subtle interwoven storylines that are surprising, dark, sad and incredibly beautiful. In fact, I’d say this is Hardinge’s most beautiful book to date. That sort of beauty that comes from things that are so real they feel make you like your heart has been pierced. But in the nicest way possible. "

(Obs att den recensionen innehåller små spoilers. Inga stora dock.)

En sak som jag älskade med The Lie Tree var miljön. Viktorianskt, en stormig liten ö, obehagliga små uppstoppade djur i biblioteket osv osv, inte så konstigt att jag fastnade för hela atmosfären från första kapitlet. I jämförelse med de två andra böckerna jag läst av Hardinge (A Face Like Glass och Cuckoo Song) så var fantasyelementen väldigt begränsade och gjorde att The Lie Tree kändes mer som en historisk roman än fantasy.

Så till det jag gillade allra mest. Himla svårt att beskriva det här men Faith är så TUFF! Hon hämnas, hon manipulerar, hon kalkylerar och planerar och hon är bra på det! Visst, hon lyckas inte med precis allt och hon inser saker om sig själv och världen och lär sig och så men jag märker när jag läser att det är så väldigt sällan en 14-årig tjej tillåts vara alla de här sakerna utan att berättelsen slår tillbaka. Och så är det förstås skönt att följa med en huvudperson som ser ledtrådarna och fattar saker före jag gör det. Få saker är mer irriterande än när en bok berättar åt dig att huvudpersonen är intelligent och sedan bara laadidaa här snubblar jag runt från den ena livsfarliga situationen till den andra samtidigt som enorma ledtrådar bara studsar bort från min tjocka, tjocka skalle

Ja och så naturvetenskap och feminism och ååååh.

PS. Go ahead. Googla "postmortem photography". You know you want to. 

Tuesday, July 07, 2015

"It was filthy."

Smarta författare vet att också negativa recensioner säljer böcker.

Friday, July 03, 2015

Missommar + Provinssi

Guusåbradeva! Tog första doppet, åt många glassar, såg MUSE. Kramade många katter, firade med näraste & käraste och såg två ormar.


Aaah! Se Olgas fina bild av när det regnade vatten + konfetti och alla var helt euforiska:


PS. Dom spelade Micro Cuts. DS.

Wednesday, July 01, 2015

Well DUH!

Nessie skickade den här bilden igår:


Och jag kände att jag bara MÅSTE få reda på vad som finns i Brilliant Physicist-paketet. 

Efter lite googlande kom jag fram till att det högst antagligen är Le Guins The Dispossessed.

SOM FINNS I MIN BOKHYLLA!


Och har funnits där ända sedan 2007/2008 nångång när jag bodde i Uppsala och köpte den från Science Fiction Bokhandeln i Stockholm.

Dagens tips: dina egna bokhyllor.