Thursday, November 28, 2013

Physicist heroine

("Physicist" "heroine".)

Man kan ju tro att när Susan Elizabeth Phillips (Ain't She Sweet?) har skrivit en romance där den kvinnliga huvudpersonen är fysiker så borde den gå direkt till min önskelista, eller hur? Den finns dessutom på en massa Bästa Boken Evör-listor och vi vet ju hur mycket jag tycker om såna listor. Man skulle ju tro det. Men sedan läser man beskrivningen och bara.... . Nej nej nej nej NEJ!! Don't get me wrong - jag kan ta huvudpersoner som beter sig illa (och jag kan gilla det) men huvudpersoner som är korkade - hell no! Och en fysiker som inte behärskar lite basic fucking genetik? Gaaaaghhhh!  

Jag hade tänkt att jag kanske ändå måste läsa för att veta säkert. Nu behöver jag inte det för nu finns det en fantastisk recension på den här fantastiskt dåliga boken. Läs den!

I just want to break that song into pieces and love them all to death

“Oh my God, that’s the best beginning to a song ever.”
He imitated the guitar and the drums.
“Yeah, yeah, yeah,” she said.  “I just wanted to listen to those three seconds over and over.”
“You could have.”  His eyes were smiling, his mouth only sort of.
“I didn’t want to waste the batteries,” she said.
He shook his head, like she was dumb.
“Plus,” she said, “I love the rest of it just as much, like the high part, the melody, the dahhh, dah-de-dah-dah, de-dahh, de dahhh.”
He nodded.
“And his voice at the end,” she said, “when he goes just a little bit too high…  And then the very end, where it sounds like the drums are fighting it, like they don’t want the song to be over …”
Park made drum noises with his mouth “ch-ch-ch, ch-ch-ch.”
“I just want to break that song into pieces,” she said, “and love them all to death.”


Jo visst hetsläste jag den här precis lika hårt som Attachments. Rowell är helt enkelt SÅ BRA. (Och John Green har aldrig fel.) Det här är en helt annan slags bok än Attachments. För det första är det här en ungdomsroman och för det andra är den väldigt mörk (fattigdom, misshandel, etc). Jag jämförde Attachments med en romantisk komedi - den här är långt ifrån. Fast det är en kärlekshistoria. 

Det är 80-tal och Eleanor, nya tjejen i skolan, sätter sig bredvid Park i skolbussen och så blir det liksom hennes plats efter ett tag och de försöker ignorera varandra men Eleanor kan inte låta bli att vara nyfiken på musiken Park lyssnar på och seriealbumen han läser och till sist är det det som får dem att börja prata med varandra. Diskussioner om musik och böcker. I approve

Kanske det är just för att det här är en lite mörkare bok som jag är hårdare mot den än t.ex. Attachments. För det känns som att jag kanske är onödigt kritisk men jag har några invändningar. Mest mot slutet. Det kändes inte riktigt som att det passade boken i övrigt. Mer kan jag inte säga om det.

Så det blir ingen tia av mig men jag rekommenderar verkligen. Om inte annat så för all musik! Musiken är så viktig för dem båda.

En annan sak jag gillar väldigt mycket med den här boken: Eleanor är fet. Läs gärna hur Rowell kommenterar det i sin blogg.

PS. Den där låten? Det är Love Will Tear Us Apart.

Wednesday, November 27, 2013

Speaking of Buttercup...

(Bild av TributeDesign.)

Jag ser det som ett väldigt gott tecken att nya regissören har valt att recasta Buttercup.

"A weakling and a sissy"

Ååh, tack till Sara B Elfgren igen för att hon länkar till så bra saker. (Nu kanske ni undrar varför jag läser hennes tumblr då jag vill undvika Nyckelnspoilers - men hon är bra på att varna inför potentiella spoilers och jajaja jag borde ändå inte jag vet!)


Det här. Hade planer om att blogga om just det här förra veckan men hittade inte tillräckligt med passliga exempel just då så det blev inte av. Det jag störde mig på var att det i filmrecensionerna ofta ska fokuseras på hur tuff och bra förebild Katniss är för unga tjejer. Samtidigt är det många som menar att Peeta är lite fånig och "lovesick". (I den där recensionen jämförs det också med Twilight (suck) och man får lite intrycket av att Twilight är sämre än Hunger Games för att den handlar om en tonårstjejs känslor och relationer och det är ungefär det sämsta och trashigaste som finns...?) Visst, det klagas på Hutchersons insats och visst, det klagas på hur Peetas roll har ändrats lite i övergången från bok till film. Men. Jag misstänker ändå att mycket av filmrecensionernas invändningar mot Peeta handlar om just det här: han är inte lika "tuff" som Katniss. För när en tjej jagar och slåss och gör typiska "pojksaker" så får hon så himla mycket cred men det funkar inte åt andra hållet. För att pojksaker har alltid högre status.

Peeta är min favorit i hela Hungerspelstrilogin. Om man bortser från Buttercup då kanske.

Crazy train!

I aim an uppercut low, below her bellybutton. My fist sinks into her flesh, forcing a heavy breath from her mouth that I feel against my ear. As she gasps, I sweep-kick her legs out from under her, and she falls hard on the ground, sending dust into the air. I pull my foot back and kick as hard as I can at her ribs.


Det finns luckor i den här boken. Den är lite hålig. I karaktärernas utveckling till exempel. Och den här dystopivärlden känns inte sådär hundraprocentigt genomtänkt. Dessutom kunde det hända att jag mitt i en scen började fundera att var är vi nu och hur gick det här till och plötsligt är den här scenen slut jaha okej.

Men alltså jag kunde inte sluta läsa. Det händer saker hela tiden och det är så underligt fascinerande. Jag kan förstå hajpen även om jag är långt ifrån helsåld. Jag känner mig lite som Tris när hon som nybliven "initiate" väljer att springa och hoppa på det där tåget medan det är i rörelse för att ... why not? Vet inte vart vi är på väg och vad vi ska göra men åtminstone så är det ju bra fart på och mycket action.

Det där citatet är från en slagsmålsscen (ehh, no shit) som sådär i korthet går ut på att Tris får chansen att slå ner en tjej som har varit elak mot henne. Älskar att hon faktiskt slår ner henne och att blodet strittar och att hon inte ens ångrar sig efteråt. Wish fulfillment literature för tonårstjejer. Mycket sånt i den här boken.

Skulle annars vara kul att analysera hennes förhållande till Four också. Det där med hur hans första instinkt är att skrämma henne för att rädsla är så sexigt och allt det där. Oj oj oj här finns liksom att ta av...

Ser fram emot att läsa resten av trilogin. Tredje boken kom ut nyligen så det var ju väldigt bra timing av mig. Filmen kommer i mars.  

Det är underhållande och snabbläst och dessutom - konstigt nog - en bok som jag gärna skulle diskutera.

Monday, November 25, 2013

Better late than pregnant

Tänkte återknyta lite till förra måndagens inlägg. En kort update:

Har inte sett Catching Fire ännu. Förväntningarna stiger hela tiden.

Har inte fått Nyckeln från bibban ännu. Förväntningarna helt galet höga här också.

Har inte sett The Day of the Doctor ännu men åhh - snaaaartmåstja!

Såhär går det när man ligger efter i schemat - allt blir försenat. Men visst är det bra att kunna se fram emot t.ex. en lillajul med Nyckeln (bra lillajulsgåva åt mig själv, ja?? helt klart!). Jaja bättre sent än aldrig och så länge jag inte råkar på några spoilers så kan jag hålla mig lugn. Imagine Dragons har också en bra låt på soundtracket btw.

Sunday, November 24, 2013

Anslagstavlan


Depeche Mode 15.12!

Röda rosor från ett presentpapper som Nessie hade paketerat in ett paket schokocappucino i.

Kortet med Das Cabinet des Dr. Caligari är från Olga från Berlin.

En lista på Kusmis tesorter. Fick ett gott grönt Kusmi-te av Linda till födelsedagspresent.

En karta av Camorr, som jag printade ut för att jag läste boken på min kindle.

En Voodoo-docka från Uppsala.

Utklipp från illustration i Studentbladet. Rymdfarkost med alien i partyhatt. Minns inte vad det illustrerade.

Visitkort till Digital Nails.

Orangeråsa inspiskort. "Miljardien joukosta, löydä oma tähtesi ja seuraa sitä."

Stort utklipp från Ylioppilaslehti. Illustration till en artikel om att vara singel när "alla" andra har partner. Den råkar passa bra in i min graduvardag också.

Flickan med den nedlåtande blicken är klippt från en utställningsbroschyr om prerafaeliterna som jag såg i Stockholm för säkert några år sedan. Broschyren hittade jag i skrivbordslådan för några dagar sedan. 

I den söta miniplånboken hänger All My Life Savings för tillfället. It's funny because it's true.

Rosen längst ner till höger är Magrittes och kortet fick jag av Anya som en del i övertalningsprocessen "Frida needs to get a red rose tattoo". En entusiastisk process förd av några tappra själar i min vänskapskrets.

Den dansande flickan i rött fick jag av Nessie för att hon liknar på mig. Nacken och den "kreativa" håruppsättningen mer än hennes graciösa piruett kanske.

Vykort från Köpenhamn, Zagreb och Kaskö. What can I say? I know people who go places.

Friday, November 22, 2013

Fredagslåten

It's Friday, Friday...

NEJ. Inte den. Snabbt! Skölj era öron med det här:


Why - why - whyyyyyyyyyyyyyyyyyyy?

"Something is wrong."


De vanligaste meningarna (och adverben och adjektiven) i Hunger Games-trilogin. Jämförelse med Twilight (I sighed. He sighed. I frowned. He chuckled. Ahaha!) och Harry Potter ("Waiting for Voldemort". Fniss!).

Thursday, November 21, 2013

Wednesday, November 20, 2013

Capitolism & consumerism

Hittade den här artikeln via Sara B Elfgrens twitter:

Bitch Media om Hungerspelen och prylarna. Man vet liksom inte om man ska skratta eller gråta med allt det här skräpet som man kanske kan se som ironi (se kommentaren av Collins) men sist och slutligen är mest bara sorgligt.

"Over-the-top makeup is scoffed at in the book series and, even in the films, characters who go to great lengths to change their bodies are presented as grotesque phonies."

(Från samma artikel.) Det här stämmer iofs men - mode och kläder tas också på allvar i böckerna. Cinna! Och att vara kreativ med kläder, smink och accessoarer (och piercingar, tatueringar och konstiga hårfärger) är inte något negativt. Tycker jag. Men jag rekommenderar att laga själv eller shoppa handmade på t.ex. Etsy.

PS. Läs också Capitol Control - The Irony of the Hunger Games Movie Mania från Bitch Media ifjol inför första filmen.

Everybody wants a sip of wine to drink, everybody wants a little more time to think

Catching Fire har Finlandspremiär idag. Jag har inte sett den ännu. Jag tänkte skriva ett par Catching Fire-relaterade inlägg (inte riktigt lika många som inför Hunger Games-premiären). Sådär kort kan jag iaf säga att av det lilla jag har läst om filmen så är jag åtminstone förväntansfull och positivt inställd till det hela (inklusive ny regissör och sånt).

Vi behöver självklart ett soundtrack om ni ska orka läsa mina Catching Fire-inlägg. Jag tror att det här kan vara min favorit:


Monday, November 18, 2013

Time Lords, häxor och hungerspel

November är en mörk och härlig månad.

Catching Fire har premiär i veckan och Rolling Stone gillar och säger att den är "spectacular in every sense of the word" (recension med megaspoilers!). Soundtracket ser spännande ut. Patti Smith, Christina Aguilera, The National, Coldplay, Ellie Goulding, Imagine Dragons, en cover av Everybody Wants to Rule the World...

Nyckeln - sista delen i Engelsforstrilogin - kom ut i fredags och snart borde den komma till Helsingforsbibban så jag får hämta ut den (jag är förstås först i reservationskön för att JA det går att reservera före boken kommit ut). Jag har de två första böckerna i pocket så ni förstår ju att det inte går att köpa den tredje i inbundet. Skulle fucka up hela min bokhylla. 

The Day of the Doctor, 50-årsjubileet av Doctor Who sänds nu på lördag också här. Iiik! The Night of the Doctor (mini episode & prequel) finns på youtube.

Wednesday, November 13, 2013

They have some cool fans, and sing some cool tunes

Nu ska ni få en kort introduktion till Muse. I diktform. Dikten är skriven av Viv på cydoniahype. En tumblr fylld med Muse och awesome. 

Jag har illustrerat med gifar*. Varsågoda:

In Devonshire, England, back in the day
Three men from Teignmouth set out on their way
They watched Japanese porn, and hated their town
They even wrote a song about it – it’s called Falling Down.






So these 3 guys were set to go far
Not that you’d see it, with Matt crashing stolen cars
But in a simple 18 years, the little boys would grow
(Not literally of course, have you seen them? I know…)




So first there was Dom, the oldest of the three
He’s a little bit gay, as we saw with the Brie.
He has too much leopard print, that much is true,
But one thing is certain: he has better legs than you.





Next there is Matt, who doesn’t quite understand
What things should stay personal, and within the band
He can’t say his r’s, and poops in a bag
And he thinks having long hair gives him some swag??





Finally there’s Chris, and he plays the bass
And every November, grows hair on his face.
He has sixty kids, what more can I say?
I guess he make muse just a little less gay





That’s pretty much it for those 3 english dudes
They have some cool fans, and sing some cool tunes
But the final thing I’ll say to wrap up this laugh:
Every member of muse has a bloody fine arse




(*från bl.a. cydonianassassin, fuckyeahmusegifs, imaginatif, gifmeallthepeace, tomkirk, beeishappy)

Två till av Parker...




The inevitability of human oblivion

"There will come a time", I said, " when all of us are dead. All of us. There will come a time when there are no human beings remaining to remember that anyone ever existed or that our species ever did anything. There will be no one left to remember Aristotle or Cleopatra, let alone you. Everything that we did and built and wrote and thought and discovered will be forgotten and all of this" - I gestured encompassingly - "will have been for naught. Maybe that time is coming soon and maybe it is millions of years away, but even if we survive the collapse of our sun, we will not survive forever. There was time before organisms experienced consciousness, and there will be time after. And if the inevitability of human oblivion worries you, I encourage you to ignore it. God knows that’s what everyone else does."

- Hazel Lancaster 

En av mina favoritkaraktärer of all time. Från The Fault in Our Stars av John Green. 

Ni kan se det här som dagens motivational quote. Varsågoda.

Tuesday, November 12, 2013

Jättenöjd med senaste biblioteksbesöket

Nu läser jag Berättelser från Engelsfors och väntar på Nyckeln!:


Och före Sex and the City... fanns Dorothy Parker:


Monday, November 11, 2013

Two book reviews

I oktober läste jag bl.a. Divergent och Eleanor & Park och gillade båda, ska skriva om dem så småningom. Under tiden tycker jag ni kan läsa de här två fantastiska recensionerna:







Sunday, November 10, 2013

Drinkarna

Drinkarna var som sällskapet igår: sophisticated & delicious.


Senare på kvällen drack vi skumppa direkt ur flaskan på golvet i en skrubb, ni kan tolka det hur ni vill.

Saturday, November 09, 2013

Glittrar nu

Har pimpat Jasper (från förra inlägget) med glitterlack från H&M. Prim & Proper heter det, och beskriver kvällens outfit ganska bra faktiskt. Tro det eller ej. (Bild kanske imorgon! Vill inte lova för mycket.)


Alltså glitterlack är ju det bästa! Snygga på en massa olika färger men också snygga som de är. Hur man än applicerar blir det snyggt - helt idiotsäkert! Det går liksom inte att klotta. Och så kan man få det att hålla i en evighet genom att bara stryka på ett lager till med jämna mellanrum. Glitter på burk liksom, vad kan gå fel?

PS. Det behöver inte ens ta en evighet att gnugga bort det heller - det finns knep!

I don't always blog but when I do it's long and messy and incoherent

Oj. Jag tror jag lovade mamma någon slags uppdatering i typ onsdags redan.


Mycket har hänt sen sist, jag har bytt nagellack åtminstone två gånger. Nu har jag favoritlacket Jasper (Mavala). Bra novemberfärg.

Nedan följer tolv punkter om lite allt möjligt. Här finns nånting för alla!

1.

My mother used to tell me that "In this world Elwood you must be oh-so-smart or oh-so-pleasant". Well for years I was smart. I recommend pleasant.

John Green citerar Elwood P. Dowd (från filmen Harvey) i sin  Vlogbrothers-video Perspective. Jag gillar. (Johns video alltså - jag har inte sett Harvey (ännu!)).

2.

Första halvan av andra säsongen av Girls finns på arenan och jag har sett ett par avsnitt.






I'm an individual and I feel how I feel when I feel it.

Såg det där avsnittet häromdan. Alltså jesus hur bra den här serien är och jesus hur irriterad den kan göra mig. Men den gör det medvetet så det är okej. Väl?

3.

Hjälp. Kollade arenans förstasida och möttes av de här två debattämnena:

Har feminismen gått för långt?
Vaccinera eller låta bli?

Går de att se med nerverna i behåll, tror ni? För jag kommer antagligen att försöka.

4.

I have this fantasy where I go back and time and find the author of Men are from Mars, Women are from Venus, and beat him over the head with his own book, screaming “THEY’RE BOTH FROM EARTH, YOU ASSHOLE. THEY ARE FROM THE SAME PLANET. THAT ISN’T EVEN GOOD SCIENCE”.

Ja. Det här.

5.

Och hur snygg är inte Jennifer Lawrence nya frisyr?! Supersnygg.

6. 

Före vi hade Girls så hade vi Sex and the City.



Och Miranda säger som det är.

7.  

Min andra favorit, Samantha, förklarar hur det går till när två personer hittar varandra och blir kära.


8.

Jag har varit dålig på facebook också på sista tiden, det är inte bara bloggen som lidit. Egentligen är det ganska länge sedan jag var aktiv på facebook. Alltså jag kollar mina egna meddelanden och lite av vad som händer men gör liksom ingenting.

Och så när jag väl går in och vill vara social och skriva grattis på födelsedan så inser jag att jag missat någon bättre kompis födelsedag och varför ska jag då skriva grattis åt den här halvbekanta om jag inte ens skriver grattis åt min kompis och så känner jag bara att äsch - bäst att inte alls! Och om jag ser t.ex. en ny profilbild jag vill gilla och kanske kommentera lite, t.ex. "snygg ny frisyr, du ser ut som Jennifer Lawrence! ", så kommer jag på att den här typen faktiskt nyligen har gift sig / doktorerat / fått baby och jag har inte kommenterat det! Oh nooo! Helt omöjligt nu att gilla nya frisyren för hur ytlig är man inte då??

Att vara social i sociala medier är ju fan nästan lika svårt som att vara social i riktiga världen! Gaaah!

9.

Också på arenan: Orphan Black. Har hört på internet att det ska vara bra.

10.

Om jag hade Pinterest så skulle jag pinna ungefär alla outfits på de här bloggarna:

The Freelancer's Fashionblog (särskilt den här fina!)
Skunkboy Blog (så mycket färger, mönster och strumpbyxor!)
Underbara Clara (särskilt den här Vivienne Westwood omg!)

11.

Ja och så har jag försvarat striptease i Peppes kommentarsfält.

You know me. Classy as always.


12.

In honor of the muses who are sick of your crap:

Bitchface: The Masterworks.  






















Indeed I do.