Så jag läste den där fysikerdeckaren - Dark Matter av Juli Zeh - och såhär tyckte jag:
Det här är inte bara en fysikerdeckare - det är en fysikdeckare! Fysik i händelserna som leder till brottet (t.ex. vetenskaplig dispyt mellan två av huvudpersonerna), fysik i brottsutredningen, fysik i miljön (tysk universitetsstad). Physics is for lovers står det i första kapitlet och jag blev förtjust i cirka första kapitlet.
Sedan någonstans i mitten började det gå snett. Ni vet när man tar en tolkning av kvantmekaniken (flervärldstolkningen i det här fallet) och börjar tillämpa den på typ sina livsval och människorelationer? NEJ TACK.
En annan stor turn-off är hur kvinnorna porträtteras. Vi har kommissarie Schilfs flickvän vars uppgift är att vara en älskande flickvän och bo i hans lägenhet. Vi har Sebastians fru vars uppgift är att vara bedårande vacker och god och helt enkelt en sådan kvinna som man gör vadsomhelst för - själv gör hon inte så himla mycket. Sedan finns det visserligen en kvinnlig polis också, och visst får hon sköta utredningen till en viss gräns (tills kommissarie Schilf tar över) men däremot tjatas det om hennes utseende hela jäkla tiden. Hon har ett viktigt jobb! Och hon har bröst! Omg omg!
Jag kan liksom inte stänga av min feminist när jag läser. Det här är en deckare från 2007. Jag vill ha mina deckare fräscha och moderna. Många av mina favoritdeckare är från mitten av 1900-talet men det de alla har gemensamt är att de är skarpsynta iakttagare av den tidsperiod de utspelas i. Den här - not so much.
Jag kan liksom inte stänga av min feminist när jag läser. Det här är en deckare från 2007. Jag vill ha mina deckare fräscha och moderna. Många av mina favoritdeckare är från mitten av 1900-talet men det de alla har gemensamt är att de är skarpsynta iakttagare av den tidsperiod de utspelas i. Den här - not so much.
Förtjusningen från första kapitlet dämpades alltså ordentligt men inte helt och hållet. Och boken var spännande trots att mordgåtan och upplösningen inte var det. I det stora hela gillar jag Zehs stil. Jag gillar hur vi får följa med när mordet planeras och de ångestfyllda timmarna i väntan på att det ska upptäckas. Och så gillar jag att ankorna i floden får vara med i berättelsen (!).
"A child is kidnapped but does not know it. One man dies, two physicists fight, and a senior constable falls in love. In the end, everything is different... yet exactly the same."
(Ur prologen)
"A child is kidnapped but does not know it. One man dies, two physicists fight, and a senior constable falls in love. In the end, everything is different... yet exactly the same."
(Ur prologen)
PS. Dark Matter är brittiska titeln, den heter In Free Fall i USA och den ursprungliga (tyska) titeln är Schilf (efter kommissarien).
No comments:
Post a Comment