I just want to break that song into pieces and love them all to death

“Oh my God, that’s the best beginning to a song ever.”

He imitated the guitar and the drums.

“Yeah, yeah, yeah,” she said.  “I just wanted to listen to those three seconds over and over.”

“You could have.”  His eyes were smiling, his mouth only sort of.

“I didn’t want to waste the batteries,” she said.

He shook his head, like she was dumb.

“Plus,” she said, “I love the rest of it just as much, like the high part, the melody, the dahhh, dah-de-dah-dah, de-dahh, de dahhh.”

He nodded.

“And his voice at the end,” she said, “when he goes just a little bit too high…  And then the very end, where it sounds like the drums are fighting it, like they don’t want the song to be over …”

Park made drum noises with his mouth “ch-ch-ch, ch-ch-ch.”

“I just want to break that song into pieces,” she said, “and love them all to death.”

Jo visst hetsläste jag den här precis lika hårt som Attachments. Rowell är helt enkelt SÅ BRA. (Och John Green har aldrig fel.) Det här är en helt annan slags bok än Attachments. För det första är det här en ungdomsroman och för det andra är den väldigt mörk (fattigdom, misshandel, etc). Jag jämförde Attachments med en romantisk komedi - den här är långt ifrån. Fast det är en kärlekshistoria. 

Det är 80-tal och Eleanor, nya tjejen i skolan, sätter sig bredvid Park i skolbussen och så blir det liksom hennes plats efter ett tag och de försöker ignorera varandra men Eleanor kan inte låta bli att vara nyfiken på musiken Park lyssnar på och seriealbumen han läser och till sist är det det som får dem att börja prata med varandra. Diskussioner om musik och böcker. I approve. 

Kanske det är just för att det här är en lite mörkare bok som jag är hårdare mot den än t.ex. Attachments. För det känns som att jag kanske är onödigt kritisk men jag har några invändningar. Mest mot slutet. Det kändes inte riktigt som att det passade boken i övrigt. Mer kan jag inte säga om det.

Så det blir ingen tia av mig men jag rekommenderar verkligen. Om inte annat så för all musik! Musiken är så viktig för dem båda.

En annan sak jag gillar väldigt mycket med den här boken: Eleanor är fet. Läs gärna hur Rowell kommenterar det i sin blogg.

PS. Den där låten? Det är Love Will Tear Us Apart.