Valborgsmässoafton kl. 17.17

Valborg för exakt ett år sedan: har skrivit tent, sitter i tåget på väg och (you guessed it) sköta får!

Valborg  idag: sminkar mig, klär på mig klänning och några armband och går snart på fest!

Glada wappen!

Gratistips: The Year We Fell Down

Tips: första boken i Ivy Years-serien är gratis för tillfället. (Antagligen för en väldigt kort tid och jag vet inte hur det är med andra ställen än amazon.) Min underligt beroendeframkallande hockey romance-serie alltså. Så passa på!

Selfie från fårhuset

Det gick bra i fårhuset den här gången också. Här är selfien med Snutte som jag tror jag lovade. Visst har han vuxit sedan senast?

Han ser betydligt mer avslappnad ut än vad jag gör på den där bilden. Ahaha. Men det är inte lätt att klicka rätt! Och Snutte är väldigt chill.

Not proper

    " But this was not proper music! All the instruments plunged in at once, as if they had been holding a party and somebody had opened a door on them. Where was the tune? It was in there somewhere, but the instruments fought over it, tossed it between them, dropped it and trod on it, did something else, then picked it up again and flung it in the air just when you were least expecting it.
    There were trumpets and horns, but they didn't sound solemn in the way they did when they boomed out against a background of silence to remind everyone of the dead. Instead they were noisy and irrepressible as a farmyard - they whinnied and squawked and mooed and didn't care what anyone thought. Sometimes they made harsh, cheeky noises like a blown raspberry, or high, giddy squiggles of sound for the sheer joy of it. " 

Cuckoo Song, Frances Hardinge

"His nails were painted silver to match his epaulettes. This could only end badly."

Ur Glitterland av Alexis Hall. 

Bää!

Jag är på fårskötargig igen den här helgen. Lammen har vuxit massor!

(Det är mamma som har tagit den här bilden, för några dar sedan. Själv har jag inte lyckats ta någon bra bild, trots att jag försökte få till en selfie med Snutte igår kväll. Nytt försök ikväll! För ni bara måste ju få se min look - pannlampa och håret fullt med halm.)

Läsögonblick

Alltså jag brukar vara bra på att skriva ner citat i min kalender men ibland tar jag fram telefonen... Så här är nu en samling sneda och suddiga mobilbilder av min läsning från det senaste året, såhär Världsbokdagen till ära (ehh, en minut försenat):

PS. Kan ni gissa vilka böcker det är? Det finns ett par lätta men också ett par riktigt svåra. (Jag skriver rätt svar i en kommentar imorgon!)

Läsläget: sci-fi, serier & e-låneböcker

Läser just nu: The Three-Body Problem av Liu Cixin. Det tog 100 sidor (en fjärdedel av boken) före det började bli intressant. Men måste ju gilla en bok där största delen av personerna är fysiker.

Läste just ut: Saga Volume 4. (Introduktion/recension hos Smart Bitches.) Väntar med spänning på fortsättningen men himla nervöst då Vaughan verkligen inte har några problem med att ta livet av sina karaktärer. Jag älskar Lying Cat som alla andra men är också ett stort fan av The Stalk...

Läser snart: Glitterland av Alexis Hall. Min första e-lånebok.

Bakom omslaget

Tjaa, bakom omslaget har vi ju själva boken men nu är det inte det jag menar. Jag menar att till och med fula och tråkiga omslag kan bli intressanta när man känner till historien bakom. Som exempel tar jag några romanceomslag (ahh, ett av mina favoritämnen).

I en intervju med författaren Rose Lerner hos Smart Bitches berättar hon lite om sina omslag. Det är allmänt känt att författare i allmänhet och romanceförfattare i synnerhet har väldigt lite (i princip ingenting) att säga till om när det gäller omslag. Men Lerner hade ett önskemål angående omslaget till Sweet Disorder. Huvudpersonen Phoebe är nämligen tjock. Det är inte alls någon stor grej i boken eller så - hon nu bara råkar vara tjock (Lerner nämner the lovely Melissa McCarthy som sin drömcasting för Phoebe). Så Lerner ber förlaget att snälla sätt inte en pinnsmal modell på omslaget snälla.

Och... 

Modellen är inte pinnsmal. Yay! (Jag har förresten en klänning i exakt den där färgen.) Plötsligt gillar jag det här i övrigt inte alls så tilltalande omslaget mycket mer.

Jag har läst den här boken (för det är klart att jag läser en bok med denna tagline: "Warning: Contains elections, confections, and a number of erections.") och tyckt om den väldigt mycket. Det är historical romance med betoning på historical. Den handlar om livet i en engelsk småstad i början av 1800-talet, om politiska maskinerier och vettiga människor med riktiga problem.

Förstås, allra snyggast är ju omslaget till Poor Child of Doubt and Death, som är  photoshoppat av Lerner själv. Poor Child of Doubt and Death är en gratis short story-version av Sweet Disorder där Nick är en vampyr och Phoebe är en drake.

Ja, Lerner är pretty awesome. Jag ser fram emot att läsa följande bok i serien, True Pretenses. Igen - inte så värst snyggt omslag. Men också här har Lerner fått sin önskan uppfylld! I det här fallet gällde det den manliga modellen och att om han nödvändigtvis måste vara topless så kanske han inte behöver vara solbränd, inoljad och extremt muskulös, PLEASE?

Och förlaget lyssnade på henne - igen! Härligt! Efter att ha hört det här blir jag lycklig varje gång jag ser det här omslaget.

Courtney Milan publicerar sina böcker själv och bestämmer alltså själv om sina omslag. Hon gör dem också helt själv faktiskt,  med hjälp av stockfoton och bildbehandlingsprogram. Men hennes nästa bok i Cyclone-serien är speciell. Det ser ut som ett helt vanligt contemporary romance-omslag men Milan ordnade faktiskt enkom en photo shoot för det här omslaget eftersom det är nästan omöjligt att hitta stockfoton med icke-vita modeller!

Jag hoppas på mer "egna" omslag av Milan i fortsättningen!

Min valvaka i bilder

Ja ni vet - rasism, kvinnofientlighet och idioti. 

More is more

Igår fick jag chansen att gå på professionell sminkning och fotografering. Utmärkt tillfälle att be om praktiska sminktips och få stiliga bilder att använda på typ CV:n. Så vad gör jag när jag sätter mig i sminkstolen?

"Vad hade du tänkt dig?"

"JETESVARTA ÖGON!!! SÅNADÄR SOTIGA. MYKY SMINKK!!!"

PS. Håret fixade man själv. Så det blev ju en trasslig katastrof.

PS2. Fotografen tyckte att jag liknade jättemycket på Mia Skäringer på några av bilderna! Tyvärr köpte jag inga bilder så kan inte visa men hon hade faktiskt helt rätt!

The Shameless Hour och Ivy Years-serien

Bellas bok var riktigt bra. Jag gillade att slut shaming, sexistisk dubbelmoral och feminism är viktiga teman. Jag gillade att Bella, vars största intressen är hockey och sex, blir kär i en fotbollsspelare (riktig fotboll, inte amerikansk) och oskuld! Jag gillade att både Rafes ex och Bellas granne visar sig vara betydligt mer intressanta och flerdimensionella än de verkar i början. Jag gillade Bella. 

Jag skulle ändå rekommendera att börja med första eller tredje boken i serien. De är bättre kärleksberättelser. Bok två och fyra (alltså den här boken) har mer extern konflikt. 

Negativt då? Det feministiska perspektivet går tyvärr inte riktigt hela vägen tycker jag. Och jag stör mig på vissa småsaker i Bowens språk. Saker som jag hade totalt överseende med i bok ett och tre pga bättre internal conflict & romantic tension.

Men visst slukade jag den här också. 

Väldigt. Beroendeframkallande. Serie.  

Jag hittade den här bilden i Navessas recension av Mine Till Midnight av Lisa Kleypas. Hennes recensioner av bok två, tre och fem i samma serie är också hilarious. Och totally accurate för jag har också läst den serien.

Tiffany Aching

Kanske det mest citerade citatet i hela Tiffany Aching-serien:

'Are you listening?'
'Yes,' said Tiffany.
'Good. Now ... if you trust in yourself ...'
'Yes?'
'... and believe in your dreams ...'
'Yes?'
'... and follow your star ...' Miss Tick went on.
'Yes?'
'... you'll still get beaten by people who spent their time working hard and learning things and weren't so lazy. Goodbye.' 

The Wee Free Men, Terry Pratchett

Efter The Wee Free Men och A Hat Full of Sky är jag nu redan ett stort Tiffany Aching-fan. Den 9-åriga häxan charmade mig redan i början av första boken när hon med hjälp av en stekpanna och sin lillebror (som lockbete!) bestämde sig för att ta sig an monstret i floden. Och så det här:

" The stories never said why she was wicked. It was enough to be an old woman, enough to be all alone, enough to look strange because you have no teeth. It was enough to be called a witch. If it came to that, the book never gave you the evidence of anything. It talked about "a handsome prince"... was he really, or was it just because he was a prince that people called him handsome? As for "a girl who was as beautiful as the day was long"... well, which day? In midwinter it hardly ever got light! The stories don't want you to think, they just wanted you to believe what you were told... "

The Wee Free Men, Terry Pratchett

Böckerna hör till den 40 böcker långa Discworld-serien men funkar bra som en liten serie för sig. Jag rekommenderar dem till dig som vill läsa Terry Pratchett men inte riktigt vet var du ska börja. Genast när jag är klar med min stora bokhög med bibbaböcker tänkte jag låna de två följande böckerna om Tiffany.

Det är något nästan terapeutiskt med riktigt bra barn- och ungdomsböcker. (Vi pratade om självhjälpsböcker med en kompis och jag förklarade för henne att alla böcker jag läser är självhjälp för mig.) Man blir ju liksom aldrig färdig med att växa upp och bestämma sig för vem man är och så. 

“Yes! I'm me! I am careful and logical and I look up things I don't understand! When I hear people use the wrong words, I get edgy! I am good with cheese. I read books fast! I think! And I always have a piece of string! That's the kind of person I am!”

The Wee Free Men, Terry Pratchett

Terry Pratchett dog av Alzheimers, 66 år gammal, för ungefär en månad sedan. Den sista boken han skrev kommer att komma ut senare i år (om jag har förstått det rätt) och är den femte boken om Tiffany Aching - The Shepherd's Crown.

The future happened

Jag läste ut A Hat Full of Sky på tåget och den passade ju väldigt bra just nu:

"  That was when, in warm nests of straw shielded from the wind by hurdles and barriers of cut furze, the future happened. She'd helped it happen, working with the shepherds by lantern light, dealing with the difficult births. She'd worked with the pointy hat on her head and had felt the shepherds watching her as, with knife and needle and thread and hands and soothing words, she'd saved ewes from the black doorway and helped new lambs into the light. You had to give them a show. You had to give them a story. And she'd walked back home proudly in the morning and bloody to the elbows, but it had been the blood of life.  "

Terry Pratchett, A Hat Full of Sky (Tiffany Aching #2)

Och nu tänkte jag börja på The Shameless Hour som kom ut idag!

Får får får

Så var det färdigt fårvaktat för mig för den här gången. Det gick bra. Ingen dog (HIGH FIVE!). Tre tackor fick två lamm var och jag behövde inte ens gräva ut dem (YESS!). Däremot så behövde jag mjölka två av dem då deras lamm inte verkade orka/hitta själva. Men Nessie och jag har ju vanan inne så han höll i medan jag mjölkade tackan och serverade åt lammen. 

Igår kom mamma hem från vallningsträningen i Sverige och ikväll kom jag hem till Helsingfors. (Iklädd samma tröja som på bilden. Borde kanske tvätta. Heh.) 

På bilden håller jag i Snutte, som ofta kom fram och hälsade på mig och var extra nyfiken.

"Nirvanatrilogin"

Alla har vi väl några böcker som vi inte kan fatta att vi inte har läst ännu. Högt på min lista finns Sarah McCarrys Metamorphoses-trilogi (okej, trean har inte kommit ut än men de andra!). Det är flickor, vänskap, musik, grekisk mytologi, sex, droger och rock & roll. Book Smugglers hyllade både ettan och tvåan.

Strange and gorgeous punk fairytales... a challenging, literary story about friendship that pulses with music and gorgeous prose... a gorgeous, haunting tale of love and loss that manages not only to be deeply passionate, but desperately tender... hypnotic and gritty...

Alla omslagen är snygga men alltså DET DÄR TREDJE OMG!!!

Och det bästa av allt - titlarna som är tagna från Nirvanalåtar! Så även om det här inlägget inte har övertygat dig om att genast läsa böckerna så har du nu garanterat en av de här tre låtarna på hjärnan. You're welcome!

Ett paper på The Heiress Effect

Skulle verkligen ha velat höra den här presentationen:

" In this paper, I show how Milan builds the romantic relationship between the heroine and hero through the reading and misreading of bodies in regards to gender, disability, and race. I argue that Milan uses the constraints placed on Emily and Anjan’s bodies by systems of power and privilege to illustrate the ways our society has and continues to allow bodies to speak for individuals rather than trusting their stories. "

-Mallory Jagodzinski

Åååh så spännande!

PS. Milans The Duchess War är fortfarande gratis som e-bok. Tipstips! Very recommend.

Jade & Jane

Påminnelse: The Perilous Life of Jade Yeo, en annan av de där elva romance-tipsen i mitt långa och gif-rika inlägg, finns fortfarande att läsa gratis på Chos hemsida. Jag beskrev den ganska kortfattat som en underbar novell, en historical romance with a twist, med en av mina absoluta favorithjältinnor. Vad jag inte nämnde är att det är fråga om en lekfull och subversiv tolkning av Jane Eyre. Orsaken till att jag inte nämnde det här är att jag fortfarande inte har läst Jane Eyre. Men för er som har gjort det så kan det ju vara viktig information och då rekommenderar jag det här blogginlägget av Olivia Waite:

C is for Zen Cho

där Waite skriver om Jade Yeo och likheter och olikheter med Jane Eyre, från ett feministiskt perspektiv. Rekommenderas! Det går bra att läsa det före man läser novellen (för du kommer att vilja läsa novellen sedan!) även om där är spoilers, jag tycker inte att det stör läsupplevelsen i det här fallet. 

Det där blogginlägget är en del av Waites Feminism A to Z (intersectional feminism in romance)-projekt som jag har läst och uppskattat very much. T.ex. det här inlägget: X is for X-Chromosomes: The Gender Binary (Part 1) är så spot on om fenomen inom romance (och populärkultur i allmänhet) som jag stör mig på.   

PS.

"If we have learned anything from Quentin Tarantino movies (have we learned anything from Quentin Tarantino movies?) it’s that power through violence does not automatically subvert patriarchal stereotypes." 

*Fniss*

Bellas bok

Den där "sports romance"-serien jag hyllade i mitt långa Elva ypperliga kärleksberättelser-inlägg? Snart kommer nästa bok - och jag är jättenyfiken! Den kommer att handla om Michaels kompis Bella. Michael är en av huvudpersonerna i förra boken och såhär beskriver han sin vän:

    " Bella was a strange bird, but in the best possible way. A rich girl from the Upper East Side of Manhattan, she was the most rabid hockey fan I'd ever met, though her snooty parents (and I'd met them) had never seen a game, let alone the inside of a locker room. Nobody knew where Bella came by her enthusiasm for the sport.

    Her lust for hockey was exceeded only by her lust for the players. There weren't exact figures, but I was pretty sure she'd slept with 75 percent of the team. Present company included. " 

The Understatement of the Year, Sarina Bowen

Bella är ovanlig som huvudperson i romancegenren överlag och kanske särskilt i en sådan här new adult / college romance, där kvinnliga huvudpersoner ofta är så himla oskuldsfulla. Det roliga är att den manliga huvudpersonen i den här boken inte är en hockeyspelare! OMG Bella - hur ska det här gå?!

"The girl who’s had everyone meets the boy who has no one."

Den ultimata påskläsningen?

Natalya knows a secret. A magical Faberge egg glows within the walls of Russia's Winter Palace. It holds a power rooted in the land and stolen from the mystics. A power that promises a life of love for her and Alexei Romanov. Power, that, in the right hands, can save her way of life. But it's not in the right hands.

Magiska Fabergéägg? Helcrazy historisk fantasy? GALET SNYGGT OMSLAG. (Och jag tror vi kan kora vinnaren i "Best Dress on a YA Cover" nu.)

I'M INTRIGUED.

Det roliga är att den har fått bra recensioner på Goodreads av t.ex. kräsna Emily May, vars recensioner jag följer och av författaren Maggie Stiefvater (som skrivit Scorpio Races och Raven Boys).

Så... Jag bevakar pocketversionen på adlibris. 

Min påskläsning består av Pratchetts två första Tiffany Aching-böcker och det passar ju bra, att läsa om häxor. Gillar! Och efter att ha läst ut den där samlingen med romancenoveller så behöver jag en ny - så praktiskt att alltid ha en novellsamling på gång i kindlen, ifall man behöver paus från tjockare böcker eller har svårt att bestämma sig för vad man ska läsa. Och kindlen kan man ju alltid ta med sig.

Det blev Kelly Link. 

Fridfull & fluffig påsk!

Kycklingar, hörni. Senaste bloggtrenden. Därför vill jag informera er om att de här bilderna faktiskt är tre år gamla och att vi hade kycklingar hemma redan när jag var liten. Såheså.

Fast den här påsken tillbringar jag i Helsingfors - helt utan kycklingar och påsktraditioner. Jag far istället nästa helg till Österbotten för att vara fårvakt (och ja - det är lamningstider - iiihk!). 

"Alkoholistklassiker"

Tihhi. Johanna Ö på Bokhora kallar Malcolm Lowrys bok för en "alkoholistklassiker". Första gången jag stötte på den boken var i (min älsklingsbok) Diva av Monika Fagerholm:

När man nästa gång blir uppmärksam på ens mamma har hon övergått till att varmt rekommendera vidare verk ur världslitteraturen som hon gillar att citera ur. Under vulkanen av den store författaren Malcolm Lowry som är en fenomenal bok även om den svenska översättningen är undermålig utom i valda delar som tål att citeras för att de är så bra. I denna bok är det en gammal alkis som sitter under en vulkan i Mehiko och super och tänker filosofiskt om sig själv och världen - sånt som alkisar är experter på. På 100 000 sidor ungefär.

För ett par år sedan stötte jag på den igen i detta fantastiska pocketomslag och nu är den en av de snyggaste böckerna i min bokhylla.

En vacker dag ska jag läsa den också. De två recensionerna jag läst hittills är ju båda rätt så ljumma. Men den är faktiskt bara 420 sidor.

Nja till Liv

Jag har läst Liv Strömquists seriealbum Ja till Liv!, Prins Charles känsla och Hundra procent fett.

Och alltså, hon är rolig, Strömquist.

Hon använder sig av genusvetenskapliga artiklar, utdrag ur veckotidningar och egna observationer för att berätta om olika fenomen och bygga upp sina argument. Det är allt från "månadens manshora" till "varför män inte kan prata om känslor och det monogama heterosexuella förhållandet är dödsdömt". Det är bitskt och roligt. Däremot tycker jag inte att analysen är så värst skarpsinnig. Strömquists politiska utläggningar blir nästan lite trångsynta ibland. Sättet hon gör narr av människor på skulle liksom lika bra gå att applicera på vem som helst.

Men ändå, ibland skrattar jag högt. Och visst är jag fortfarande nyfiken på hennes Kunskapens frukt, den som jag egentligen ville läsa men som det ännu är lång kö på.

Häxkonster?

Jag läser (underbara!) The Wee Free Men av Terry Pratchett nu. Här är några citat från när lilla Tiffany försöker övertala Miss Tick om att hon har häxgener i släkten.

'I think my grandmother was slightly a witch,' she said, with a touch of pride. 

'Really? How do you know?'

'And she talked to her dogs.'

'And what kind of things did she say to them?' said Miss Tick.'

'Oh, things like come by and away to me and that'll do,' said Tiffany. 'They always did what she told them.'

'But those are just sheepdog commands,' said Miss Tick, dismissively. 'That's not exactly witchcraft.'

'She could cure anything. My father said she could make a shepherd's pie stand up and baa.' Tiffany lowered her voice. 'She could bring lambs back to life...'

Återupplivat många lamm på sistone, mamma? Pratat mycket med hundarna?

Teemestarin kirja

Efter sekel av naturkatastrofer och krig lever invånarna i forna nordöstra Finland med akut vattenbrist. Världshaven har stigit och tillgången till sötvatten regleras nu hårt av den skandinaviska delen av den totalitära kinesiska staten. Noria Kaitio är sjutton år och när boken börjar förbereder hon sig för att bli temästare. Det är ett hedersfyllt och anrikt yrke och temästaren anses ha ett speciellt förhållande till vatten.

(Jag tycker att det här engelska omslaget är vackert.)

Jag läste den på finska men den kom alltså ut samtidigt på engelska och Itäranta har själv skrivit översättningen. IMPONERANDE INDEED.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att det här är en stillsam berättelse och det kändes uppfriskande att läsa efter alla actionfyllda YA-dystopier. Norias liv är väldigt stillsamt - hon sköter teceremonierna i ett nästan meditativt tillstånd, hon sköter sysslorna hemma på gården, hon träffar sin bästa vän. Men still waters run deep och efter att ett par små men oroväckande händelser leder till krusningar på ytan (okejokej jag ger upp med vattensymboliken - men Noria tänker på allt i vattentermer, jag blev både imponerad och lite trött på det!) så blir det snart klart att ingenting kan förbli som det varit. Skräcken finns hela tiden där under ytan (ehm, sorry!) och som läsare tänker man NEJNEJNEJ HUR ÅT HELVETE SKA DET HÄR GÅ OCH NÄR?

En annan sak jag inte kunde låta bli att göra medan jag läste var att vara misstänksam mot allt och alla. Alla personer runt Noria, också de allra närmaste - ska de förråda henne? Och alla handlingar - varför gör den där personen sådär nu det ligger säkert någonting bakom oh no? Snyggt jobbat Itäranta!

Norias förhållanden till båda sina föräldrar är komplexa, oförutsägbara och sorgliga. Mest intressant är ändå förhållandet med bästa vännen Sanja. Deras förhållande rymmer hemligheter, avundsjuka och skuldkänslor men också förståelse och lojalitet. Det är ett av de mest fascinerande och samtidigt verklighetstrogna vänskapsförhållanden jag läst om på länge. Och det mellan två tonårsflickor. YES!

Så vad var det då som inte funkade för mig? Nå, för det första så tycker jag att både den här dystopiska världen och de andra människorna i byn har fått en betydligt lägre grad av komplexitet än de ovan nämnda förhållandena. Det kändes som att Itäranta var lite väl övertydlig t.ex. i sitt "se på det här sopberget och om människorna för några hundra år sedan bara hade förstått att konsumera mindre..." när sådant enligt mig är lite onödigt och underförstått. Särskilt när hon i t.ex. det komplexa förhållandet mellan Noria och hennes mamma är mycket bättre på show don't tell.

Sedan så hade jag väntat mig mer av den där starka stämningen och spänningen som byggdes upp så skickligt. Still waters run deep och allt det där - hmm, kanske inte så djupt trots allt? Jag vet inte om det bara var för att jag hade väntat mig en thrillertwist på slutet eller helt enkelt för att det mesta visade sig vara så som det såg ut vid första anblick.

(Men jag tycker det här omslaget passar bättre. Det är identiskt med det finska pocketomslaget utom att ögonen är kusligt turkosa (och där är två ord jag aldrig trodde jag skulle använda ihop). Tjejen på mitt (okej bibbans) finska omslag har normala ögon så den ger betydligt svagare horrorvibbar..)

Jag tvekade mellan en trea och en fyra när jag skulle ge stjärnor på Goodreads. Nu när jag har skrivit det här inser jag att det naturligtvis är en fyra. För trots att mina invändningar är rätt så stora så är de där positiva sakerna sådana som är extra viktiga för mig.