Christmas Pudding

Amabelle förklarar varför hon tänker gifta sig ("retire"):
 

'The real point is, old boy, that I am forty-five. You didn't know that, did you? Still, there it is. Now what happens to women like me, unattached but not unattractive women, when they are over forty-five? It's very tricky, I can tell you. They gradually begin to get taken up by boys at Oxford, who rather like being seen about with them and all that, but who really regard them as a cross between a fortune-teller, a nanny, and an interesting historical character who has somehow managed to live on until the present day. I've seen it happen over and over again, haven't you, honestly? And at about fifty-five or so people start saying, "How wonderful Amabelle looks for her age. Of course she must be well over seventy now, why, when I was a girl she was quite an old woman." It's an awful, and, as far as I can see, an inevitable fate, and it seems to me more dignified to retire before it overtakes one.'

Undrar varför jag kan läsa om Bright Young Things som festar, minglar och dricker te på engelska landsbygden hur länge som helst utan något egentligt krav på typ handling och så medan jag inte ens orkade läsa ut den där som handlar om Bright Young Things i New York?

Massor av Agatha Christie i formativ ålder möjligtvis..?

Anyways, Nancy Mitford bjuder på utsökt julläsning med sin Christmas Pudding, från 1932. Jag kan inte precis säga att jag bryr mig om personerna i den här boken. Men jag bryr mig inte om att jag inte bryr mig om dem. De är underhållande. Och de två personerna som har mest makt och inflytande är båda kvinnor. (Vilket, nu när jag tänker på det, kanske inte är så konstigt av en Mitford!)

PS. Jag har bloggat om Mitford-systrarna tidigare. Jag är - precis som många andra - aningen besatt av dem. Nancy är min favorit. För att hon är Författaren (duh!). Och äldst.