"Finns det verkligen inte tillräckligt många män att skriva om?"

Det går sisådär med min nobelutmaning. Biblioteket tog tillbaka min Aleksievitj - noooo! Så jag borde se till att läsa några andra nu innan jag får tag i den igen.

Vad kvinnorna än talade om fanns det en tanke som ständigt var närvarande hos dem: att kriget "först och främst var ett mördande, och för det andra - ett tungt arbete". Och dessutom var det "helt enkelt ett vanligt liv: vi sjöng, förälskade oss, rullade upp håret på papiljotter..."

Ur Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksievitj.