Jepp

Anna du gissade rätt, jag kom in i klänningen. Lite tajt kändes den nog sådär när jag satt. Eller andades.

Men sen fick jag en komplimang för den and it was aaaaaall worth it. Jag kan ju andas när jag kommer hem!! :)

I övrigt blev det ordentligt festat igår. För att citera en av gårdagens visor: Siis jos sä kerran ryyppäät, niin ryyppää kunnolla ja jos sä kerran rakastat niin aamuun rakasta. Jag tog då särskilt fasta på den första raden...

Klockan 16.07 skickade jag åt pappa: "Grattis på farsdagen! :) Jag ringer sen ikväll när jag mår lite bättre... D e int svinflunssa - bara krapula! ;)"

Min lillebror hade oturen att fylla mitt under vårbalshelgen i Uppsala för ett par år sedan. Han fick då sitt grattismeddelande i ett vykort som kom fram nån vecka senare. (Min telefon funkade inte alltid så jag ville vara säker). Med en lååång förklaring på hur jag hade varit så full och sedan hade jag varit på bal och jag täcktes inte ta fram telefonen och börja texta trots att det var ganska tråkigt osv osv. Någon vecka tidigare hade jag missat morsdagen för att de har en annan dag i Sverige (!) så mamma var tvungen att påminna mig.

Fast det var ju också under Uppsalaåret som både mamma och pappa glömde min födelsedag! Mamma kom ihåg det nångång på eftermiddagen och då hade vi pratat i telefon redan på morgonen om allt möjligt annat. Men inte kan man alltid minnas, när det nu riktigt var man födde barn och sånt.