Jag har lärt mig leva med att det inte blev nåt Roskilde i år för mig. Det är okej. I will survive. Men just nu tar jag en tyst minut (eller fem) och lyssnar på den här (låten som alltid får mig att tänka på svala, stilla (och svarta) sommarnätter, tusentals människor och svajande flaggor. Som här, i Glastonbury. Själv har jag aldrig hört den live.)
22.30 lördag kväll spelar Muse i Roskilde på orangea scenen. Då kommer jag förhoppningsvis att vara så full och så långt uppe i Pampas att jag inte tänker på vad jag missar. Och heey - den nittonde kommer Muse till Helsingfors! Och helgen före det är det Ilosaari!!! :)
Me me me
- Fridolina
- Frida. Finlandssvensk fangirl & feminist.
Jag tycker om att läsa böcker om kvinnor som räddar världen och/eller sig själva.
fridamarica at gmail.com
Bloggar
Follow this blog with bloglovin
1 comment:
The most heartbreaking, soulmelting, braincrashing and tearsrunning song ever! I said before the first concert in Helsinki that I wish you could hear it alive, remember?=) Because it's like everything and nothing at the same time... WOW, so emotional =) but it's Muse it can't be other way around =)
Post a Comment