Tenten i torsdags

"You may take with you one A4 sheet of paper and fill one side with whatever information you like."
 

She blinded me with science

Frida was here

Här har jag gjort lista av NASAs spacelista som jag skrev om tidigare. Med några egna tillägg. (Jag gjorde den på Nessies spotify så därför heter den Frida was here.)

Most of this stuff disappears anyway

Berättelsen om Pi

Angående det där ena lästipset i utskrivningsinlägget. Berättelsen om Pi (Life of Pi) handlar om en liten indisk pojke som heter Pi. Det är berättelsen om hur han överlever motgångarna han utsätts för och hur han tänker om Gud. De klokaste tankarna om Gud och religioner jag nånsin läst tror jag bestämt. Därför tyckte jag den passade bra som lästips tillsammans med - eller kanske som motvikt till - Dawkins Illusionen om Gud. Som är en helt annan slags bok. Dawkins övertygar dig om att du är ateist medan Pis berättelse får dig att tro på Gud igen - och dessutom, vad som kanske är ännu mer fantastiskt - att uppskatta religionerna. Lite av varje sådär. 

Jag har tyvärr inte Pi-boken här i Helsingfors och det är några år sedan jag läste den så det blev en lite sådär svepande beskrivning... Gillar du Paulo Coelho så tror jag du gillar den här boken (däremot är jag inte så säker på om implikationen gäller åt andra hållet..). Berättelsen om Pi finns ofta med i sånadär Books To Read Before You Die-listor. Lönar sig nog.

Googlade fram ett fint litet stycke från boken, om att studera religious studies och zoology (intressant kombination men känner man Pi är det ju det uppenbara valet) vid universitetet:

Sometimes I got my majors mixed up. A number of my fellow religious-studies students – muddled agnostics who didn’t know which way was up, in the thrall of reason, that fool’s gold for the bright – reminded me of the three-toed sloth; and the three-toed sloth, such a beautiful example of the miracle of life, reminded me of God.

I never had problems with my fellow scientists. Scientists are a friendly, atheistic, hard-working, beer-drinking lot whose minds are preoccupied with sex, chess and baseball when they are not preoccupied with science.

Probably the best yoghurt in the world.

Och ja, det hänger ett litet Eiffeltorn från mitt öra.

Kalimotxo

En sån där drink som inte är så hemskt komplicerad. En drink i min smak. Och förra onsdagen kunde vi konstatera att den funkar inte bara på Roskildefestivaler utan riktigt bra också därhemma en vardagkväll.

Men nu var det ju inte alls kalimotxon som var huvudingrediensen den kvällen. För det var ju sangria! Oh yeah. Det här receptet tyckte vi passade oss bäst:

Really, it is hard to add the "wrong" ingredient here, think favorite fruits, spice and liquors. Chill and enjoy!

Höstlöv

Såhär såg det ut på min söndagspromenad. (Låter lite som att jag alltid sku promenera om söndagarna. Tihi.)

"Ehkä maailmassa sittenkin on rakkautta, kirkosta huolimatta."

Såhär i utskrivningstider vill jag bara klargöra att JAG skrev ut mig ur kyrkan redan under mina rebelliska (I wish!) tonår. Before it got trendy.

Lästips: Bibeln, Koranen, Illusionen om Gud, Berättelsen om Pi

Bitter är mitt andranamn

Jag har nu äntligen läst den där Bitterfittan, Maria Svelands bok om hur bittert det är att vara kvinna. Sådär överlag gillar jag arga svenska feminister (t.ex den här) men just den här hade jag lite svårt att identifiera mig med ibland. Ibland kan jag t.o.m. tänka att hon får skylla sig själv... Om hon skaffar barn med en man som hon vet kommer att vara borta fem dagar i veckan så kanske det inte blir så hemskt jämställt om inte hon också är borta fem dagar i veckan eller hur?! Just sayin'. Och så har jag svårt för såna som blir gravida utan att det var meningen (trots att dom uppenbarligen inte har brytt sig om att använda 1900-talets fina innovationer inom familjeplanering) och så blir dom upprörda. Som att dom lever i ett annat jävla sekel. Men kanske den här boken är mer för såna som har barn? Kanske jag bara inte fattar. Anyways fanns där några fina poänger också. Jag är själv riktigt bitter ibland när det kommer till frågor om jämställdhet och feminism så den delen kan jag verkligen förstå. Visste ni förresten att enligt vissa tolkningar betyder Marica sea of bitterness och rebelliousness? Ganska coolt. Marica är alltså mitt andranamn. En annan sak jag gillar i den här boken är det här:

Män som skalar apelsiner är extremt ovanliga i det offentliga rummet. Precis som män med medhavd matsäck eller lunchlåda är ovanliga på arbetsplatser. Jag älskar män som skalar apelsiner. Det finns en slags vacker noggrannhet, ett tålamod och en omsorg i apelsinskalandet. Ett sätt att visa kärlek i det lilla, att vilja ge utan att nödvändigtvis få något tillbaka, för det enda du får tillbaka är besprutningsmedel på händerna. En sann prestigelös kärlekshandling som går på tvärs mot mycket i mansrollen.

Jag tror hon har helt rätt.

Mera Nancy quotes

"An aristocracy in a republic is like a chicken whose head has been cut off; it may run about in a lively way, but in fact it is dead."

"If I had a girl I should say to her, 'Marry for love if you can, it won't last, but it is a very interesting experience and makes a good beginning in life. Later on, when you marry for money, for heaven's sake let it be big money. There are no other possible reasons for marrying at all."

"The trouble is that people seem to expect happiness in life. I can't imagine why; but they do. They are unhappy before they marry, and they imagine to themselves that the reason of their unhappiness will be removed when they are married. When it isn't they blame the other person, which is clearly absurd. I believe that is what generally starts the trouble." 

Lästips: Pursuit of Love, Love in a Cold Climate, Don't Tell Alfred

Debo

Debo är rätt cool hon med. Den yngsta systern Mitford, den söta lilla Deborah som var lätt att få till tårar med hjälp av sorgliga historier om hundvalpar. Såna tricks som äldre systrar kan. Hon var i likhet med Pamela också riktigt förtjust i the countryside. Och hon bestämde redan som barn att hon skulle bli hertiginna då hon blir stor. Ur Hons and Rebels:

"As children, my sisters and I had often discussed how one would know if one were actually in love. Apparently others wondered about the same thing, for the Advice to Lovelorns columns were full of the comforting thought, 'Don't worry, dear. You'll know when Mr Right comes along'. ('Or the Duke of Right,' Debo used to add hopefully. )"

Deborah Vivien Cavendish, Duchess of Devonshire

Hon gifte sig med Lord Andrew Cavendish, den yngre sonen av hertigen av Devonshire. Tre år senare dog hans äldre bror i kriget och Andrew blev arvtagare till titeln. När fadern dog år 1950 blev Andrew hertig och Deborah hertiginna av Devonshire. How cool isn't that?

Hons and Rebels

Jessica Mitfords självbiografi om sin uppväxt i en av tidernas mest kända brittiska adelsfamiljer. Det är svårt att inte bli fascinerad av den här familjen. Baron Redesdale och hand fru Sydney Bowles sex döttrar är excentriska, galna och oerhört intressanta... Från wikipedia:

The Hon. Nancy Mitford (November 28, 1904–June 30, 1973). Married Peter Rodd and had a longstanding relationship with French politician and statesman Gaston Palewski. Lived in France much of her adult life. Writer of many novels, including her most popular (and somewhat autobiographical), The Pursuit of Love and Love in a Cold Climate. Also a noted biographer of historical figures, including the Sun King.

The Hon. Pamela Mitford (November 25, 1907–April 12, 1994). Married and divorced the millionaire scientist Derek Jackson. John Betjeman, who for a time was in love with her, referred to her as the "Rural Mitford". After her divorce from Jackson, she spent the remainder of her life as the companion of Giuditta Tommasi (died 1993), an Italian horsewoman.

The Hon. Thomas Mitford (January 2, 1909–March 30, 1945). Educated at Eton. Lover of James Lees-Milne at Eton. Regular lover of Tilly Losch during her marriage to Edward James. Died as a soldier in Burma. According to his sister Jessica's letters, he unofficially supported British Fascism and was stationed in Burma after refusing to fight in Europe.

The Hon. Diana Mitford (June 17, 1910–August 11, 2003). Married aristocrat and writer Bryan Walter Guinness in the society wedding of the year (1929). Left him in the society scandal of the year (1933) for British Fascist leader Sir Oswald Mosley. Was interned in Holloway Prison during the Second World War. Never renounced her belief in Fascism.

The Hon. Unity Valkyrie Mitford (August 8, 1914–May 28, 1948). Famous for her adulation of and friendship with Adolf Hitler. Shot herself in the head days after Britain declared war on Germany, but failed to kill herself and eventually died of pneumococcal meningitis at West Highland Cottage Hospital, Oban after being transferred there from Inch Kenneth.

The Hon. Jessica Mitford, commonly known as Decca (September 11, 1917–July 22, 1996). Eloped with Esmond Romilly to the Spanish Civil War. Spent most of her adult life in the United States. Two years after Esmond was killed during military service she married Robert Treuhaft, whom she met as part of her work as a civil rights activist. Member of the American Communist Party (until 1958). Wrote several volumes of memoirs and several muckrakers, including the bestselling The American Way of Death (1963) about the funeral industry. She went on to become the maternal grandmother of James Forman jr and Chaka Forman, the two sons of the African-American civil rights leader James Forman by her daughter Constancia Romilly.

The Hon. Deborah Mitford (born March 31, 1920). She married Andrew Cavendish, Duke of Devonshire and with him turned his ancestral home, Chatsworth House, into one of Britain's most successful stately homes. She has written a dozen books.

Jessica, eller Decca, blir alltså det "röda fåret" i familjen när hon tidigt intresserar sig av socialismen och söker upp (sin småkusin) Esmond Romilly (känd för sina socialistiska sympatier) och ber honom ta med henne till Spanien. De hinner bli kära och gifta sig redan innan de kommer fram till Spanien och resten av boken handlar om deras korta men innehållsrika äktenskap; de hinner bo i England ett tag och flytta till USA i väntan på kriget mot nazismen. Man kan inte undgå att beundra flickan som öppnar ett Running Away Account som tolvåring och tålmodigt väntar på sin 18-årsdag och friheten den innebär. Trots hårda motgångar förlorar hon aldrig sin beslutsamhet, sin äventyrslust eller framför allt sin humor. J.K. Rowling har döpt sin dotter efter Jessica Mitford (hon kallas också Decca!) och det var när jag läste om det som jag första gången blev intresserad av den här boken. Jag har faktiskt aldrig sett den i någon bokhandel någon gång (då skulle jag genast ha köpt) men den finns på adlibris (billigt!).

I sista kapitlet reflekterar hon - insiktsfullt - över sina livsval och kritiserar också både sig själv och Esmond i deras politiska och personliga kamp som på många sätt var väldigt naiv. Hennes syster Unity (kallades Boud av Decca, Bobo av de andra systrarna) förblev hennes favoritsyster hela livet, deras vitt skilda politiska åsikter till trots.

"I was terrified for Boud, and grieved over the accounts of her final homecoming, the endless flow of photographs in the paper showing her so changed and ill-looking."

Men ja, läs den här boken för en underbart underhållande barndomsskildring (komplett med ett hemligt språk - Boudledidge - och en cupboard under the stairs och allt! ) och för en fängslande beskrivning av 1930-talets Europa.

Om systrarna har det skrivits otaliga biografier (bl.a då av dem själva) och jag har läst och tyckt om Cecilia Hagens De osannolika systrarna Mitford. På bilden ser ni fem av dem: (från vänster) Jessica (den äventyrliga), Nancy (den smarta), Diana (den vackra), Unity (den helgalna) och Pamela (den...lugna?).* Okej någorlunda lugn. Hon var faktiskt riktigt nöjd med att bo på den engelska landsbygden med alla hästarna och hönorna. Det som kan nämnas är ju att hon (enligt systrarna) var en "you-know-what-bian". Men homosexualitet har väl aldrig ansetts särskilt skandalöst i den brittiska överklassen. Deborah, den yngsta, fattas från bilden.**

*  Eller som The Times-journalisten Ben Macintyre uttryckte det: "Diana the Fascist, Jessica the Communist, Unity the Hitler-lover; Nancy the Novelist; Deborah the Duchess and Pamela the unobtrusive poultry connoisseur".

**  Och Thomas (Tuddemy) förstås, men han har liksom kommit aningen i skymundan av sina systrar.

I love children

Especially when they cry, for then someone takes them away.

Citat av Nancy Mitford. Min favoritsyster i Mitfordklanen. Mer om dem senare. Först ett kort fredagsplugg (jag vet inte om ni märkt men det har börjat komma tenter igen), tänkte jag, sedan kanske te & muffins & blogg.

Life is complex

It has real and imaginary parts.

Bloggiblogg

Nåja, den där kuren funkade halvbra. Jag snuvade nog ännu förra veckan. På måndag tränade jag mina armmuskler och det tog flera dagar före jag kunde klä på och av mig efter det. Att lyfta tekoppen till munnen var också skakigt. På tisdag (ja, jag tänker gå igenom hela veckan såhär) kände jag mig lite ynklig så jag stannade hemma med te och bok. 

På onsdag tittade vi på Solaris och med rysk 70-tals sci-fi i huvudet kom jag hem till ett blåsigt Vallgård och försökte öppna ytterdörren. Själva låset var borta och där var bara ett hål. Dörren gick alltså inte att öppna med min nyckel eller med någon nyckel överhuvudtaget. Det fanns en lapp på insidan av dörren. Hjälpte inte mig så himla mycket nej. Så började det blåsa ännu hårdare och klockan var redan ungefär midnatt så jag testade först om andra dörren skulle gå att öppna, den är egentligen ur funktion nu när de bygger på den sidan så vi får inte använda den, och mycket riktigt var den väldigt fast. Så då ringde jag min granne - den enda i hela huset som jag känner så bra att hennes telefonnummer finns i min telefon. Hon frågade om jag hade provat cykelförrådsdörren. Så på onsdagen lärde jag mig att vi har hela tre (3!) ingångar till det här huset (som jag har bott i i två och ett halvt (2,5!) år). (Följande dag hade vi en ny dörr, de höll alltså på och bytte.) 

På torsdag var jag på ölkväll och drack schoko-öl. Och åt våfflor. På fredag tvättade jag kläder och var på Galnadagar till Akademen men köpte inte en enda bok (!) för jag använder lika vettig logik när det gäller att köpa böcker som när det gäller att inte köpa böcker. Och jag köpte inga böcker för att: Sofi Oksanens Utrensning var superbillig (riktigt löjligt billig!) - på svenska! På originalspråk kostar den fortfarande närmare 30 euro. Pocketboken jag tänkte köpa i måndags men lät bli för att jag tänkte att jag väntar till Galnadagarna då den säkert är billigare, så var ju sedan inte alls nå billigare på fredag än den var på måndag!! (Den här pocketboken om ni undrar. Ja, jag vet att det finns en ny bok av Sveland i butikerna och att den här nu har några år på nacken. Destu större orsak att rea ut den på Galnadagar kan man ju tycka eller hur?!) 

Anyways, på lördag ordnade vi sitz (med den godaste sitzmaten jag kan minnas! Vilket iofs inte säger så mycket men tro mig den var god!!) och så sitzade vi och så efterfestade vi och så for jag hem för  att avnjuta en riktigt lugn söndag. Med den här filmen: Everybody's Fine. Bra men sorglig.

Idag har jag yogat och bloggat och skajpat.

Skön helg

Bastubad på Harrströmbeachen. I grillstugan serverades det läckerheter med vin till. Så kurerar man en begynnande förkylning. (Den där ryska spriten med chilibitar på flaskbottnen hjälpte kanske lite den också.)

Relationship Advice

Av bäste T-Rex idag.

Jag tar bussen till Österbotten idag. Brukar inte bli mycket blogg där. Men kameran är med!

Bytte tillbaka till gamla blogg-looken nu när Elliott (min laptop, you have been introduced) visar den helt korrekt så man (jag) inte får ont i ögonen så känns det bra med paradisbakgrunden. (Elliott har nu helt andra nya problem istället.)