Jag har nu äntligen läst den där Bitterfittan, Maria Svelands bok om hur bittert det är att vara kvinna. Sådär överlag gillar jag arga svenska feminister (t.ex den här) men just den här hade jag lite svårt att identifiera mig med ibland. Ibland kan jag t.o.m. tänka att hon får skylla sig själv... Om hon skaffar barn med en man som hon vet kommer att vara borta fem dagar i veckan så kanske det inte blir så hemskt jämställt om inte hon också är borta fem dagar i veckan eller hur?! Just sayin'. Och så har jag svårt för såna som blir gravida utan att det var meningen (trots att dom uppenbarligen inte har brytt sig om att använda 1900-talets fina innovationer inom familjeplanering) och så blir dom upprörda. Som att dom lever i ett annat jävla sekel. Men kanske den här boken är mer för såna som har barn? Kanske jag bara inte fattar. Anyways fanns där några fina poänger också. Jag är själv riktigt bitter ibland när det kommer till frågor om jämställdhet och feminism så den delen kan jag verkligen förstå. Visste ni förresten att enligt vissa tolkningar betyder Marica sea of bitterness och rebelliousness? Ganska coolt. Marica är alltså mitt andranamn. En annan sak jag gillar i den här boken är det här:
Män som skalar apelsiner är extremt ovanliga i det offentliga rummet. Precis som män med medhavd matsäck eller lunchlåda är ovanliga på arbetsplatser. Jag älskar män som skalar apelsiner. Det finns en slags vacker noggrannhet, ett tålamod och en omsorg i apelsinskalandet. Ett sätt att visa kärlek i det lilla, att vilja ge utan att nödvändigtvis få något tillbaka, för det enda du får tillbaka är besprutningsmedel på händerna. En sann prestigelös kärlekshandling som går på tvärs mot mycket i mansrollen.
Jag tror hon har helt rätt.
No comments:
Post a Comment