Attachments

Den här boken är som en riktigt bra romantisk komedi. Från 90-talet! ZOMFG hur awesome! Ja? Varsågoda för baksidesbeskrivning:

"Hi, I'm the guy who reads your e-mail, and also, I love you..."

Beth Fremont and Jennifer Scribner-Snyder know that somebody is monitoring their work e-mail. (Everybody in the newsroom knows. It's company policy.) But they can't quite bring themselves to take it seriously. They go on sending each other endless and endlessly hilarious e-mails, discussing every aspect of their personal lives.

Meanwhile, Lincoln O'Neill can't believe this is his job now- reading other people's e-mail. When he applied to be "internet security officer," he pictured himself building firewalls and crushing hackers- not writing up a report every time a sports reporter forwards a dirty joke.

When Lincoln comes across Beth's and Jennifer's messages, he knows he should turn them in. But he can't help being entertained-and captivated-by their stories.

By the time Lincoln realizes he's falling for Beth, it's way too late to introduce himself.

What would he say . . . ?

Rainbow Rowell har fått fantastiskt bra recensioner på sina två senaste böcker (typ lång kärleksförklaring i The New York Times av John Green) så förstås var jag nyfiken. Attachments är Rowells debutroman och lättast att få tag i på bibban så därför började jag med den. (Vill förstås gärna fortsätta med Eleanor & Park och Fangirl nu.)

Lincoln vantrivs på sitt jobb, han bor hemma hos sin mamma, han tycker att allt gick åt helvete efter att han slutade skolan ("You didn't quit school," she said. He could hear her rolling her eyes. "You finished your master's degree. Another master's degree.") för det var ju det enda han var bra på, han har inte haft någon flickvän efter sin high school sweetheart, han avskyr att gå på krogen och de enda ljusglimtarna är helgerna när han spelar Dungeons and Dragons med sina vänner.

“I think I missed my window."
"What window?"
"My get-a-life window. I think I was supposed to figure all this stuff out somewhere between twenty-two and twenty-six, and now it's too late.”

Man känner ju som läsare också precis hur fel det är att han läser Beth och Jennifers meddelanden - men man vill inte att han ska sluta heller. De är så underhållande och man bara måste få veta hur det ska gå. Jag tror att tjejerna är ungefär i min ålder och de personliga saker de skriver om med varandra är bara så sjukt intressanta! Kul också att det är 1999 och att Lincolns chef är sönderstressad över MILLENNIEDATAVIRUS (!!!) och att Beth är en filmrecensent och ungefär allt hon skriver/pratar om är på något sätt relaterat till filmer (80- och 90-tals filmer - yay!).

 “The worst thing about the internet, as far as Greg's bosses were concerned, was that it was now impossible to distinguish a roomful of people working diligently from a roomful of people taking the What-Kind-of-Dog-Am-I? online personality quiz”

“Why should every pregnant woman be expected to read the same book? Or any book? Being pregnant isn't that complicated. What to Expect When You're Expecting shouldn't be a book. It should be a Post-it: 'Take your vitamins. Don't drink vodka. Get used to empire waistlines.”

“Have you ever seen The Goodbye Girl? Don’t watch it if you still want to enjoy romantic comedies. It makes every movie ever made starring Julia Roberts or Sandra Bullock lash itself in shame.”

Den är inte perfekt, jag har pyttesmå invändningar (som t.ex. att en grej var lite för förutsägbar) men inget som man inte förlåter en bra romantisk komedi för.

“So, what if, instead of thinking about solving you whole life, you just think about adding additional good things. One at a time. Just let your pile of good things grow.”

Rekommenderar mycket. Light but delightful. Och super sweet.