“I cut off his fingers to get him to talk, and when he'd confessed everything I wanted to hear, I had his fucking tongue cut out, and the stump cauterized."
Everyone in the room stared at him.
"I called him an asshole, too," said Locke. "He didn't like that.”
Scott Lynch, The Lies of Locke Lamora.
Den här boken beskrivs som en blandning av The Godfather och Ocean's Eleven. Plus fantasy. Plus Dickens. Den utspelar sig i en fiktiv stad som liknar Venedig.
Fyra orsaker till att jag plockade upp den:
Den här boken beskrivs som en blandning av The Godfather och Ocean's Eleven. Plus fantasy. Plus Dickens. Den utspelar sig i en fiktiv stad som liknar Venedig.
Fyra orsaker till att jag plockade upp den:
1. Smart Bitches (inte bara romancetips) tipsade om att den var på specialpris.
2. När jag säger att jag ska börja läsa mer macholitteratur så menar jag det.
3. Författaren Scott Lynch har ett jättebra svar åt en sexistisk läsare som klagar på hur "orealistiska" hans böcker är pga kvinnliga pirater. (Kvinnliga piraterna finns i bok två i serien, inte den här.) (När jag säger att jag ska läsa mer macholitteratur så menar jag inte att den måste vara sexistisk.)
4. Det var en massa varningar åt känsliga läsare. Grafiskt våld, tortyr, barn som far illa, grovt språk etc. Jag tänkte hell yeah - give me!
Jag tyckte mycket om den, bland annat pga:
1. Ah, the worldbuilding! Allt är så fantastiskt och så trovärdigt. Hur staden Camorr är uppbyggd, vilka gudar man ber till, vilka lagar som gäller, vilka gator man ska undvika när det är mörkt, var man får den godaste ölen.
2. Locke! (Och lilla Bug!)
3. Ingen tydlig indelning i goda och onda.
Ett par små minus:
1. Det där grafiska våldet. Är helt enkelt inte för mig. Jag hann bli irriterad under de mest utdragna våldscenerna.
2. Det stod så mycket (i recensionerna men också lite i boken) om de geniala planerna och hur Locke överlistar allt och alla att jag hade nog lite för höga förväntningar om just det.
Omslagen
Nu läste jag ju den i min kindle (vilket var riktigt bekvämt med tanke på att det är en ordentlig tegelsten det här) men tycker det är fascinerande hur pass olika omslag det finns:
Jag tyckte mycket om den, bland annat pga:
1. Ah, the worldbuilding! Allt är så fantastiskt och så trovärdigt. Hur staden Camorr är uppbyggd, vilka gudar man ber till, vilka lagar som gäller, vilka gator man ska undvika när det är mörkt, var man får den godaste ölen.
2. Locke! (Och lilla Bug!)
3. Ingen tydlig indelning i goda och onda.
Ett par små minus:
1. Det där grafiska våldet. Är helt enkelt inte för mig. Jag hann bli irriterad under de mest utdragna våldscenerna.
2. Det stod så mycket (i recensionerna men också lite i boken) om de geniala planerna och hur Locke överlistar allt och alla att jag hade nog lite för höga förväntningar om just det.
Omslagen
Nu läste jag ju den i min kindle (vilket var riktigt bekvämt med tanke på att det är en ordentlig tegelsten det här) men tycker det är fascinerande hur pass olika omslag det finns:
Det första är min favorit - det är snyggt och passar bra. Det andra känns fel, det har inga "sakfel" - det bara ger helt fel intryck. Lite för mycket "rainbows & unicorns"-känsla liksom... Det tredje är snyggt men passar inte alls lika bra som det första. Det fjärde gillar jag också, det är en jubileumsutgåva där den här är en av tio i en serie science fiction- och fantasyklassiker från de senaste 50 åren.
Annat
1. Den finns på svenska: Locke Lamoras lögner.
2. Fortsättningen heter Red Seas Under Red Skies och är den med de kvinnliga piraterna. Den tredje - och väldigt efterlängtade - boken kom ut häromveckan och heter The Republic of Thieves.
No comments:
Post a Comment