Ni vet när man sitter hemma och skriver och bestämmer sig för att gå till Chemicum och äta lunch. Man kanske slänger på sig några halvrena kläder man hittar på golvet och kollar snabbt i spegeln. Håret är smutsigt och ögonen trötta men smink är liksom ett alldeles för jobbigt projekt. Dessutom är det sent och säkert tomt i Chemicums Unicafé och ingen kommer att se en på nära håll anyway om man inte råkar träffa någon man känner och de får liksom bara lov att handle it. Dessutom är det ju ... Chemicum. Man kommer inte att... sticka ut... så mycket. Man har en sista halvhjärtad tanke om att åtminstone täcka den stora finnen på hakan men det börjar ändå bli bråttom så man glömmer det och rusar iväg.
För visst är det då en jäkla TaiK-studerande kommer och sätter sig mittemot en vid bordet! Från TaiK! Hur har han ens hittat hit?! Han undrar om det är okej att han sätter sig här och visst är det det. Han tycker att det är komiskt hur alla sitter ensamma vid varsitt bord här och att på TaiK sitter alla tillsammans oberoende av om man känner varandra från tidigare eller inte. Jag håller med honom om det komiska (i teorin iaf) och förstår att det ser lite annorlunda ut på TaiK. Mycket annorlunda. Han är trevlig och har rent hår, rena och snygga kläder och inga finnar alls i ansiktet.
Ett stort plus dock: Min finska var perfekt. Ni vet hur det är every once in a while när man har En Bra Finska-dag. Man kan säga nästan allt man vill säga. Är man riktigt wild kanske man provar sig på att skämta! Man stammar inte alls och man använder ord som man inte ens visste att man kunde. Det bara liksom... flyter. Så häftigt!
No comments:
Post a Comment