Nakna kvinnokroppar

Genusfotografen skriver om nakna kvinnor på bild. Väldigt bra inlägg.

Och helt underbar blogg! (Love: "Stötta manligt företagande".)

Mmm.

Jag var på 8-årskalas igår och fick med mig hem av den goda salladen. Mummms. Pasta, avokado, oliver och räkor som muhii i någon slags honungcitronsås. Jag har ärligt talat ingen aning om hur man översätter "muhii". Bra ord.

Romanceland

Mycket har hänt sedan jag bestämde mig för att prova på kärleksromaner sådär på riktigt. Jag klickade hem The Duke and I av Julia Quinn och Bet Me av Jennifer Crusie. Jag gillade båda, men tydligen blev jag lite mer förtjust i Quinn för efter det här har min romanceläsning så gott som enbart bestått av "historicals".

Egentligen tror jag att det började med att jag läste Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. Då tänkte jag - varför läser jag inte fler sånahär böcker, och så råkade jag på (okej då - googlade frenetiskt) hennes blogg och där tror jag att hon tipsade om typ Quinn, James & Kleypas (eller så var det i någon intervju). Sedan hittade jag Smart Bitches och the rest is history.

Jag har länge tänkt skriva ett sammanfattande inlägg om Julia Quinns böcker och också om Lisa Kleypas böcker (som jag gillar lika mycket - om inte mera! - än Quinns). Så det ska nog bli av. Snart. Dessutom tänkte jag berätta om några romanceförfattare jag provat på men inte gillat (Eloisa James, Cecilia Grant, Sarah MacLean).

Länkar till Simona Ahrnstedts blogg och böcker:

Överenskommelser

Betvingade. Har inte läst ännu. Verkar väldigt lovande!

Romancetips! Kort och koncist.

Om Fifty Shades och kvinnliga fantasier och om varför kvinnor läser romance (för Fifty Shades är romance) och dessutom, dessutom, länkar hon till ett av mina inlägg!

I wouldn't mind...

- Niotillfem-Sandras lägenhet
- Skunkboy-Katies outfits
- nån slags frisyr

Frida spår din framtid

En dag i en inte så avlägsen framtid kommer du att höra Muse nya låt, Panic Station, och då kommer din kropp att börja dansa. Nu vet du det.

PS. För att påskynda det oundvikliga, lyssna t.ex. här.

"Fly the plane, Maddie"

En bok om vänskapen mellan två unga kvinnor (bara det är ju orsak nog att läsa, för hur många sådana böcker finns det, egentligen?). En är pilot och den andra spion. Det är 1943 och en brittisk operation i naziockuperade Frankrike går väldigt fel. 

6 orsaker att läsa Code Name Verity av Elizabeth Wein:

1. Det är en äventyrsroman med två kvinnliga huvudpersoner (!!!).

2. Det är en ungdomsroman och det finns inga paranormala inslag och - håll i er nu - ingen kärlekshistoria! (Även om: "It's like being in love, discovering your best friend.")

3. Litterära anspelningar. Massor, t.ex. Peter Pan, som passar väldigt bra.

4. Jag vet inte om man kan kalla den en brevroman på svenska, för det är ju inte brev det handlar om utan andra slags fiktiva dokument. Man kan tycka vad man vill om epistolary novels men här funkar det utmärkt. (Sidoeffekter av detta: läsaren får ibland finna sig i att tilltalas med "mein Hauptsturmführer" samt "YOU STUPID NAZI BASTARDS"...)

5. Flygplan och piloter. Vissa recensenter har tyckt att det blir lite väl mycket flygplansmodeller, flygbeskrivningar, RAF, ATA och WAAF. Jag menar att det kan aldrig bli för mycket!!

6. Mod och rädslor. Första meningen i boken: "I AM A COWARD." Vår hjältinna samarbetar med nazisterna för att undvika tortyr och för att förlänga sitt liv med några dagar. Mod och rädslor är genomgående teman i boken.

Jag vill inte avslöja så mycket mer. Men jag kan ju ge er baksidetexten (som är ett modifierat citat ur boken):

I have two weeks. You’ll shoot me at the end no matter what I do. 

That’s what you do to enemy agents. It’s what we do to enemy agents. But I look at all the dark and twisted roads ahead and cooperation is the easy way out. Possibly the only way out for a girl caught red-handed doing dirty work like mine — and I will do anything, anything, to avoid SS-Hauptsturmführer von Linden interrogating me again. 

He has said that I can have as much paper as I need. All I have to do is cough up everything I can remember about the British War Effort. And I’m going to. But the story of how I came to be here starts with my friend Maddie. She is the pilot who flew me into France — an Allied Invasion of Two. 

We are a sensational team.

Och det finns boktrailer:

För mera info, men också mera avslöjanden, några väldigt positiva recensioner:
- (Det var på FYA jag först läste om den:) Code Name Amazing
- New York Times
- The Guardian

Yin & Yang

En suddig bild av ett gammalt fotografi av Arla:

Det är nu en vecka sedan hon dog, 34 år gammal. Hon har hunnit ha många kompisar under åren men från första början kom hon till oss tillsammans med Tanja, den svarta ponnyn på bilden.

"You've arrived at Panic Station"

Man kan lyssna på Muse nya album på iltasanomat. (Eller på andra ställen om man bor någon annanstans än i Finland.)

Det är lite som med sista Harry Potter-boken, man har jättehöga förväntningar men så är det ännu bättre.

Dagens awwww!

- tibetansk spaniel i profil

- tibetansk spaniel i snö

- tibetansk spaniel i bad

- tibetansk spaniel i snölandskap

- tibetansk spaniel i djupa tankar

Oslo och Lund och sånt

Allra först var det Systersdagen. Det Hemliga Programmet visade sig vara en VIP-kväll med Scandinavian Hunks... VIP-grupper måste vara minst fem personer, och det var därför som kusinen och jag fick vara med i år. Inte oss emot. Vi fick skumpa och special treatment. 

Hunksen i sina arbetskläder.

Släktfoto! Typ.

Efter en natt med mojiton, strippande män och vrålande kvinnor var det dags för ett par timmars sömn/powernap före jag hoppade i taxin till flygfältet. Panikshoppade lite tuliaisia före jag steg på planet. Lonkero, choklad och Koskenkorva (med lingonsmak!). Kände mig lite sunkig där jag stod i kassakön med mina inköp. Svettandes och med skakiga händer. (Mina händer skakar alltid så det är ju lite orättvist.) Jag mådde inte illa eller så men sömnbristen var ju svår att dölja (ja och så förstås det faktum att jag inte bytt vare sig kläder eller smink). 

Nåja, när jag kom fram till Oslo flygfält tog jag bussen till Hannas place och fick på köpet se finfina Norge i septembersol. Jag har alltså tidigare bara sett innersta centrum av Oslo i mitten av mörkaste december, så det var ju en trevlig överraskning. Jag hälsade på Hanna och Olga (som kommit kvällen innan) och la mig tillrätta på Hannas ljuvliga golv. 

Hanna har förutom miljoner fina klänningar for every occasion också miljoner fina örhängen. Bl.a. Frida Kahlo-örhängen och Agatha Christie-örhängen från Etsy!

Men åh! Örhängsställning!

Söt tavla i Hannas rum.

När jag sovit några timmar var det lördagkväll och två av Hannas norska kompisar joinade oss och vi åt tortillas och blandade drinkar. Koskenkorva Lingonberry + cranberry juice + yuzu-lemonad + isbitar. Sedan åkte Olga och jag in till stan och lyssna på Morten Harket.

"Everybody's got the right to get it wrong..."

Utsikt från T-banefönstret.

På söndagen tog vi T-banan upp till Holmenkollen. Sedan hade vi spelkväll hos Hanna. Vi spelade Fluxx (Martian), och det var himla roligt och höll på jättelänge och till sist vann jag! Efter det spelade vi lite Uno och sedan lärde Olga och Hanna mig spela Durak.

Det är fint med vänner som sover på ens golv, sammanfattade Hanna och vi kunde inte annat än instämma.

Fotografering.

Hanna & Olga.

På måndagen tog Olga och jag buss från Oslo till Lund. Det tar ungefär sju timmar och var helt trevligt i gott sällskap. På kvällen åt vi pizza och tittade på Skavlan. Först det med The Killers och Richard Dawkins och sedan det med Muse och E.L. James. Det var första gången Muse uppträdde med nya låten Madness och enligt säkra källor (Muse tumblrs, de vet allt) var de tvungna att ta om den då Matt glömde texten. 

På tisdagen var vi till Lunds egna macaronställe och köpte tolv olika smaker. Havtorn, vanilj, citron, lime, blåbär, hallon, havssalt+caramel, earl grey, svartvinbär, kaffe, cappuccino, mörk choklad. Sedan provade vi dem alla med vin till. När vi kom till den sista kände vi inte riktigt någon skillnad längre. Lite som när man provar för många parfymer. Efter att ha druckit vin.

Tehyllan i Olgas rum. Lyx.

Rosor.

Very Scientific Macaron Tasting.

På onsdagen for jag hem, mycket nöjd med resan.

Rosbild

S'il vous plaît!

Nu ska jag snabbt packa väskan (på nytt) och hoppa på bussen för en helg på Holmen.

God morgon måndag!

En tvåårig Emil och en tioårig Frida (ungefär). 

 

Jag har aldrig varit en morgonmänniska. Kan man ju lugnt säga.

Varsågoda.

Glaciers melting in the dead of night

Nytt i min ipod:

SMBH Vocals Only - snuskigt bra och ganska rolig.

These days of wine and roses

Mamma och mostrarnas årliga event, "systersdagen", infaller idag (ikväll) och har i år utvidgats för att inkludera också över 18-åriga döttrar. Programmet är hemligt. Spännande.

Imorgon tidigt går flyget till Oslo där jag ska träffa Hanna och Olga och gå på en konsert. Måndag till onsdag är jag i Lund och luktar på rosorna. Sedan flyger jag hem igen. 

Tell the Wolves I'm Home

Jätte jätte bra. Den hade alla mina favoritsaker i sig: huvudpersoner jag inte kunde låta bli att tycka om (ja, jag är just en sådan som behöver en huvudperson jag kan tycka om för att kunna uppskatta boken, so?) och komplexa och trovärdiga relationer. ("Complicated is the bad one. Complex is good, right?")

Jag lånade den från bibban. Fint blått omslag men alltså det där gröna med tekannan och björnen är nog i en klass för sig. Poster material.

Monty Python Rock

"I still don’t think we’re even touching on the beginning of anything close to what has been done in the past in terms of what is regarded over the top."

Matt Bellamy

Muse är överallt nu. Kul! Mamma informerade om att de spelar hos Skavlan imorgon. Så check that out!

"I don't really have much understanding of subtlety."

John Green och tekniska problem

Art

Gåvorna

Jag ska förresten blogga bilder på alla födelsedagspresenter jag fick. Måste bara städa först. Så kanske om någon månad eller så.

Salmiak från Gotland.

Bokklubben på youtube

Alltså jag trodde ju att Vlogbrothers skulle prata Fahrenheit 451 i förra veckans videor. Åtminstone fick vi order om att läsa ut den till förra veckan.

Men det visade sig att det fanns andra viktiga ämnen att behandla:

The Five Worst Places to Vomit

Can You Really Light a Fart?

Eeh, okej så kanske den här veckan då. 

Livsinsikter

Hos Anne.

En djävulskaffe tack!

Unicafé serverar rätta måndagsdrycken.

Tibbies!

Det är måndag igen och vi vet ju vad det betyder. Nytt tema här på bloggen pga succé! Ehhm. Sötlänkar varsågoda:

Söt, söt, söt, söt, söt, söt, söt och sööt.

TV-söndag

Omg så fint med fb-vänner som tipsar om att det finns både Miss Marple (nytt avsnitt kommer ikväll) och Hercule Poirot på arenan för tillfället. Dessutom har Skavlan börjat och man kan se på SVT Play. Richard Dawkins och The Killers i fredagens avsnitt!

Queen Victoria rules with an immortal fist

Jag har massor av bra olästa böcker för tillfället. Eller jag har ju alltid en massa bra olästa böcker men just nu har jag extra många. Tyvärr också väldigt begränsad lästid men det är ju roligt att ha mycket gott att vänta på.

"Honey, I know just the way you feel, sjunger Janis Joplin mjukt."

När vi slutade gymnasiet fick vi alla varsin bok av vår lärare i modersmål (eller Swedish A, som det heter på IB-språk). Vi var bara cirka femton i gruppen eftersom halva klassen hade finska som modersmål. 

Det var böcker från hennes bokhylla som hon av en orsak eller annan tyckte passade oss. Så vi fick alla väldigt olika slags böcker. (Hon sa också att vi inte skulle överanalysera hennes val.) Jag fick en finlandssvensk roman från sjuttiotalet. Såhär står det på baksidan:

Marianne Backlén berättar känsligt och lågmält om ungdomar ur soul- och haschgenerationen, främmande fåglar som inte kan eller vill anpassa sig till vår tids "skrälliga mardrömsexistens".

Uppvuxna med popkulturen och dess syntetiska värld av idoler och reklam, internationellt rörliga, rastlösa, står de villrådiga inför livets möjligheter.

Här finns flickan med sina drömmar och sin ångest, med minnet av Michael som sin enda trygga punkt. Så är det hennes fjärran vänner, soulsyskonen: Hassin, den vilda palestiniern som dansar på Café de Colombia mitt i lunchrusningen, Guillame, den danske amerikanen av fransk härkomst, Bob Dylans andlige broder Tom, månskensflickan Diana, och många till. Liksom alla andra behöver de mänsklig kontakt för att leva.

"Den är inte skygg, säger Flickan. Den är bara lite ointresserad."

Av någon underlig orsak har jag inte läst den förrän nu, över åtta år sedan jag fick den. Nu förstår jag varför hon valde den här åt mig. Jag skrev min Extended Essay om Monika Fagerholms novellsamlingar Sham och Patricia, och den här påminner på många sätt om dem. (Även om de är över tio år yngre.)

En kul grej är förresten att det finns både en Frida och en som heter som min lärare i boken.

"My thoughts are stars I can't fathom into constellations."

Fin poster med citat från John Greens The Fault in Our Stars.

Hemlis

Jag har ett album som heter 'inredning' bland mina bilder i datorn. Det är nästan lika stort som mitt tatueringsinspirationsalbum och där finns bilder av fina rum, fina hus och fina inredningsdetaljer.  

Det mesta är råsa.

"But at $0.01 it's still a good buy if you don't insist on soft toilet paper."

Alltså de här recensionerna av Bibeln är ganska hilarious.

Far away

Voyager close to leaving solar system on 35th anniversary of launch.

Idag fyller Voyager 1, sexton dagar efter sin tvilling, Voyager 2.

Höstläsningen (i flowcharts!)

August Monthly Flow: Back to School Edition.

Den ger mig For Darkness Shows the Stars av Diana Peterfreund. Jag var så nära att beställa den! Egentligen hade jag den redan i min beställning före jag plötsligt drabbades av en släng av okaraktäristisk snålhet och klickade bort den. Äsch. Det är alltså den där sci-fi/dystopiska YA-versionen av Jane Austens Persuasion. En av mina älsklingsböcker.

Jag gillar filmen från 2007. Filmen från 1995 har jag inte sett (!) ännu.

PS. The Ultimate Summer Reading Flowchart. Ifall ni missade.

What the Water Gave Me

En låt som heter som Frida Kahlos målning.

Jag skrev förresten en oerhört fascinerande och nyanserad uppsats om Frida Kahlo när jag gick i nian. True story. Nä ni får inte se den (för att jag vet inte var den är). Den hade många bilder och citat. Lite som min blogg faktiskt.

Idag ska jag på föreläsning

Summer makes me drowsy. Autumn makes me sing. Winter's pretty lousy, but I hate Spring.

[Citat av Dorothy Parker. Håller inte alls med. Älskar våren. Men let's not get into that. Höstbilder, tadaa:]

Rattfylleribluffen

Läs gärna Uppsalainitiativets skämtinlägg om den så kallade skepticismen. För att det är ganska roligt, och skrämmande bekant.

En värmande övning

Är det kallt? Grått? Dystert? Sömnigt?

I så fall har jag den perfekta morgonövningen åt dig.

Klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick.

Mera? Ok.

Klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klicketiklick.

Jag vet inte, nämnde jag någon gång vad min favorithundras är?

He only wanted more time away from the darkest door but his luck it gave in as the dawn light crept in and he lay on the floor

Jag tipsade tidigare om Harry Potter som botemedel mot diverse små livskriser. The Clash funkar också.

Moby Dick in two seconds

"I mean, it's a book about a dude obsessed with a whale. A whale. A whale which may or may not actually be a metphor for a vagina. And it's, like, five hundred pages long!! And NOTHING HAPPENS. There was a man, he had no leg, there was a whale, there's some racism, a big storm kills some people and then the whale shows back up and we learn that you shouldn't be obsessed with whales/vaginas and then THE END. There, I just summarized the entirety of Moby Dick in, like, two seconds AND I mentioned the word vaginas and YOU ARE WELCOME, teenagers. Erin is here to help you."

Personligen tycker jag att vi hade alldeles för lite required reading i högstadiet men visst, på gymnasiets läslista skulle jag gärna ha bytt ut en eller två böcker... (Yasar Kemal I am looking at you.)

A song aimed at babies, basically.

"...my baby loves it cos it’s like m-m-m-m- he just thinks it’s about his mum, which it is, but not for the reasons he thinks so it’s quite funny. He just hears the bit that goes m-m-m-m-m and he’s at the age where that’s all he can do at the moment, just go ma-ma-ma-ma all day long. So it’s kind of a song aimed at babies, basically."

Matt om sonen Bingham och nya låten Madness.

Kate

Kate Hudson var på filmfestival i Venedig (för premiären av hennes senaste film The Reluctant Fundamentalist) och med sig hade hon sin fästman Matthew Bellamy. På sig hade hon en fantastisk klänning från Versace (hur sköter jag modebloggandet, tycker ni, ok?). Matt körde sin mad scientist look. Funkar alltid.

Hell yeah no underwear!

Livräddande bok

Jag tittade på söndagens Miss Marple igår kväll. The Pale Horse (boken är från 1962 och har för övrigt inte alls Miss Marple i sig men det är ändrat i tv-filmsversionen) eller Den gula hästen, som den heter på svenska. I boken beskrivs förloppet av talliumförgiftning och wikipedia berättar att åtminstone två liv har räddats pga att någon som hade läst boken kunde känna igen symptomen. Visst ganska häftigt?

Låtom oss icke spekulera i hur många lyckade mord som den här boken har inspirerat till...