Career of Evil

Första Galbraith-deckaren handlade om kändisskap, den andra utspelade sig inom förlagsvärlden och man kan ju diskutera hur bra Galbraith lyckades med de här ämnena men jag tyckte åtminstone att det blev bra deckare av dem. I den tredje är temat våld mot kvinnor och... nej. Nej, nej, nej.

Robert Galbraith (aka J.K. Rowling) siktade ju helt klart på feminism och Våld Mot Kvinnor Är Förfärligt Och Jättevanligt Och Borde Uppmärksammas och för det kan vi ju ge en liten sånhär:

Men herregud alltså, det här är ett tema som effektivt belyser ignorans och det blev så pinsamt tydligt här. För det första: massor av grafiska beskrivningar. Jag säger inte att det aldrig är okej men jag tycker att det ska finnas en orsak till varför de behövs i berättelsen. Det känns som att Galbraith har missat den här detaljen och helt enkelt bara tar vara på den här chansen att få skriva blodigt och obehagligt. Och herregud det får man ju. Men några applåder för Åh Så Feministiskt Och Nytänkande ger jag inte. Det här med att slänga in våldtäkter för att krydda upp berättelsen är rätt gammalt, okej? Deckargenren har gått vidare och är så full av feministiskt och nytänkande att det var nästan pinsamt att läsa det här sorgliga bidraget. 

Huvudpersonernas jäkla relationsdrama var ju på slita-sig-i-håret-nivå men visst måste jag erkänna att det var det som gjorde att jag var tvungen att sträckläsa ut den här alldeles för långa boken.

PS. Läs Emilys recension för mer detaljer. Jag håller med i allt.