Starstruck

En annan gång jag blev alldeles starstruck på jobbet var i en matbutik nånstans i Esbo (där jag råkade jobba den dagen) dit Märta Tikkanen kom för att handla. Sådär bara. Jag kände genast igen henne redan då hon stod i kön (hur är det möjligt förresten? har jag inte bara sett typ nåt författarporträtt från 70-talet av henne?) och blev ännu mer säker på min sak när hon började prata med mig (hon är jättetrevlig!) och jag hörde i hennes finska att hon är svenskspråkig. Perfekt finska pratade hon förstås men sådär med en (Helsingforsisk) finlandssvensk accent. Hon räckte mig sitt bankkort och där såg jag då helt svart på vitt att det stod Märta Tikkanen och som om inte det vore nog visade hon ännu sitt identifikationsbevis åt mig (som man gör när inköpen överskrider en viss summa). Sedan hann jag i några sekunder fundera på att ta hem hennes autograf, som hon då skrivit under kortköpet med, men tog mitt fönuft till fånga och lämnade kvar lappen i kassalådan. Faktiskt.