Igår hade vi träff med gymnasiegänget och åt plättar (äppelplättar och chokladplättar). Tre av oss är nyblivna magistrar och tre av oss befinner oss någonstans i graduskrivarstadiet. Pratet gick ganska naturligt in på jobb och framtid. Vi skrattade lite rått åt det där med fast anställning och ekonomisk trygghet (en relik från den industriella tiden som ännu spökar hos många, en annan är den där om att högre utbildning ger högre lön, ni vet) och funderade över vad vi egentligen vill göra när vi blir stora. Efter att ha under hela sin utbildning från grundskolan upp till högskolestudier fokuserat på kunskap är det både skrämmande och svårt att börja tänka på vad man vill göra. Det finns såna som alltid har vetat och sedan på ett naturligt sätt har kunnat integrera det i sina studier men jag är helt enkelt inte en av dem. Och nu är plötsligt alla - från professorer till handledare och potentiella arbetsgivare - intresserade av vad man vill göra. Ens kunskaper är viktiga men inte avgörande och när man är såhär ung kan man ändå lära sig det mesta om man har intresse och en högskoleexamen. Det handlar inte om vad du kan längre, utan vad du vill. Och det är riktigt skrämmande.
Me me me
- Fridolina
- Frida. Finlandssvensk fangirl & feminist.
Jag tycker om att läsa böcker om kvinnor som räddar världen och/eller sig själva.
fridamarica at gmail.com
Bloggar
Follow this blog with bloglovin
4 comments:
Det dar ar sa sant. Jag borjade studera fysik ganska mycket for att jag kande att det var nat jag kunde och kunde bli bra pa. Lite som du sager att hogre utbildning ger hogre lon, eller att om jag bara ar bra pa det jag gor sa kommer den arbetsplats jag fortjanar att falla ner fran himlen. Inte funderade jag speciellt mycket pa vad jag egentligen VILL gora. (Ar inte saker pa att det skulle ha gjort mig mycket klokare, men hade kanske inte skadat.)
For tillfallet kanns det helt bra att ga pa jobb, hyfsat intressanta arbetsuppgifter och det kanns som om jag bidrar med nat. Men det har nog gatt mer pa tur an pa att jag sokt mig till det jag absolut helst velat gora.
Lite fran en sak till en annan sa undrar hur du ser pa jobb for sana som oss? Allt verkar handla om att gora det man vill som du sager och hitta ett jobb som man brinner for, och det ar ju jattebra om det gar sa. Men ar det okej idag att jobba bara for att fa lon?
Jag känner igen mig i det där. Jag tyckte att fysik var så HÄFTIGT, och det gör jag fortfarande. Men när det gäller vad jag konkret vill göra vardagarna 8-16 under resten av mitt liv så har jag inte blivit så hemskt mycket klokare... Och visst, före man VET så är det inget fel i att helt enkelt prova på saker och förhoppningsvis lära sig någonting under tiden. Särskilt om man har roligt ;)
Åh. Ingen aning. Leva för att arbeta eller arbeta för att leva? Det är frågan.
Hej Frida! Intressant att råka på dig såhär, länge sedan vi träffades på riktigt.
Jag arbetar för att leva, för det ger mig ett rikare liv på två sätt. Arbetet ger mig en mening med livet, jag har något vettigt att göra och jag trivs dessutom med det. Ifall jag inte jobbade skulle jag ha dödstråkigt, lediga dagar nu och då och semester är mer än tillräckligt mycket tid att fylla på egenhand. Just nu vill jag jobba med det jag gör, om jag vill göra det alla de resterande 50 åren jag har kvar i arbetslivet vet jag ej.
För det andra ger arbetet mig också mat på tallriken samt tak över huvudet.
Hej Jenny! Vad kul att du hittade hit! :) Vettig inställning till liv & arbetsliv tycker jag du har. Lite så som jag funderar själv också, men eftersom jag inte ännu hunnit så långt så är det svårt att veta.
Post a Comment