Jag var igår och såg Va va de ja sa! på Lilla Teatern med mommo, mofa och ena mostern. Den var bra. Jag hörde sällskapet bakom mig säga efter var och varannan sketch att "den var bra" och för det mesta höll jag med dem.
Det var alltså den här mostern som har sett Hungerspelen och hon berättade att hon hade tyckt om filmen men att alla fnittrande tonårsflickor i salongen hade stört filmupplevelsen. Särskilt eftersom det finns väldigt lite att fnittra åt i den filmen. Verkligen. Om någon fnittrar medan man själv sitter och gråter så blir man lätt lite förbannad. Jag läste faktiskt om det här i en recension som jag inte kan hitta nu, men den personen hade alltså varit med om samma sak, tonåringarna i salen fnittrade när man får se Peeta för första gången (det är en hemsk scen) och buade (!) när Cato och Clove visades. Visst, en trettonåring kanske inte ser alla skikt i den här berättelsen men om man på allvar tänker att det är Cato och Clove som är fienden så har man missat mycket. Jag hade sådan tur när jag var och såg den för jag var på första föreställningen på fredagen, kl.10.45, och det var i största salongen som har cirka 680 platser varav max 100 var upptagna. Jag hade bästa platsen och inte en fjortis så långt ögat (och örat!) kunde nå. Däremot hörde jag faktiskt en gång en bestämd röst säga "håll käften" så jag antar att det förekom fniss på andra håll i salen.
Sådär överlag är det ju lite fjortisfnitter-varning på fredag- och lördagkvällsföreställningarna av de populäraste filmerna men det var alltså kl. 15 som min moster hade varit och sett filmen.
Olga frågade förresten om "it would be a crime" att se filmen före hon läser boken. Jag sa "of course not" och litar på att hon ändå läser den efteråt. Hehe, jag gillar att hon kände att hon behöver min välsignelse.
Det var alltså den här mostern som har sett Hungerspelen och hon berättade att hon hade tyckt om filmen men att alla fnittrande tonårsflickor i salongen hade stört filmupplevelsen. Särskilt eftersom det finns väldigt lite att fnittra åt i den filmen. Verkligen. Om någon fnittrar medan man själv sitter och gråter så blir man lätt lite förbannad. Jag läste faktiskt om det här i en recension som jag inte kan hitta nu, men den personen hade alltså varit med om samma sak, tonåringarna i salen fnittrade när man får se Peeta för första gången (det är en hemsk scen) och buade (!) när Cato och Clove visades. Visst, en trettonåring kanske inte ser alla skikt i den här berättelsen men om man på allvar tänker att det är Cato och Clove som är fienden så har man missat mycket. Jag hade sådan tur när jag var och såg den för jag var på första föreställningen på fredagen, kl.10.45, och det var i största salongen som har cirka 680 platser varav max 100 var upptagna. Jag hade bästa platsen och inte en fjortis så långt ögat (och örat!) kunde nå. Däremot hörde jag faktiskt en gång en bestämd röst säga "håll käften" så jag antar att det förekom fniss på andra håll i salen.
Sådär överlag är det ju lite fjortisfnitter-varning på fredag- och lördagkvällsföreställningarna av de populäraste filmerna men det var alltså kl. 15 som min moster hade varit och sett filmen.
Olga frågade förresten om "it would be a crime" att se filmen före hon läser boken. Jag sa "of course not" och litar på att hon ändå läser den efteråt. Hehe, jag gillar att hon kände att hon behöver min välsignelse.
No comments:
Post a Comment