Alla älskar Jennifer Lawrence. Om man ska sammanfatta recensionerna i en mening så blir det nog den. Om ni vill ha en originell åsikt (somliga människor vill) så föreslår jag att dissa Lawrence, men I dare you att göra det efter att ni har sett Hunger Games för det kommer att vara svårt.
Eftersom jag fortfarande kollar My Hunger Games varje dag så får jag tips om en hel massa intervjuer. Jennifer är alltid väldigt ... genuin i sina intervjuer men den här måste nog vara en av de bästa. Hon pratar om diarré, kegelövningar, sina bröder (ni vet, de som övertalade henne att ta shottar före premiären) och om hur Jodie Foster inte var där för henne.
Eftersom jag fortfarande kollar My Hunger Games varje dag så får jag tips om en hel massa intervjuer. Jennifer är alltid väldigt ... genuin i sina intervjuer men den här måste nog vara en av de bästa. Hon pratar om diarré, kegelövningar, sina bröder (ni vet, de som övertalade henne att ta shottar före premiären) och om hur Jodie Foster inte var där för henne.
Entertainment Weekly ger filmen A- (och jag skulle förresten inte läsa den resensionen om jag ville gå och se filmen utan förutfattade meningar) och hyllar Lawrence (of course) och avslutar med de här två meningarna (couldn't agree more):
And if the depiction of the death-by-death progress of the Games themselves, as Katniss struggles mightily to save her own life on behalf of her sister, doesn’t match the psychological tension on the page, well, thems may be the rules of the adaptation game. The movie shows how, but the book shows why.
(Jag tänkte förresten på den där låten av The Killers när jag skrev rubriken.)
No comments:
Post a Comment