" Over its waters the willows drooped their long hair, bucking in the gusts as if with sobs. Against the dark surface she could make out the white waterlily buds, like small hands reaching up from beneath the surface. "
Det är fantasy, det är skräck, det är historisk fiktion (engelsk småstad på 1920-talet) och för att det är Frances Hardinge är det också helt fucking briljant.
Det är trasiga familjer i krigets skugga, det är mörka hemligheter under en polerad yta, det är människor som gör hemska saker och monster som gör hjältemodiga saker, det är såriga relationer, det är vuxna som sviker och vuxna som gör misstag och försöker igen, det är syskon som avskyr varandra men är lojala när alla andra överger, det är groteska varelser som flimrar till i ögonvrån, det är vackra och komplexa vänskapsförhållanden.
Det är också stumfilm, jazz och motorcykel med sidovagn. Och flickor som räddar världen och sig själva. Fuck yeah flickböcker!
Allt det här ryms i den här kusliga och galet fantasifulla ungdomsromanen som börjar med att elvaåriga Triss vaknar upp efter en olycka och känner att allt är lite ... fel.
Det var hos Book Smugglers jag hittade Hardinges böcker och såhär säger de om Cuckoo Song:
" Francis Hardinge’s imagery in Cuckoo Song, moreso than any other book I’ve read from her, is flawless. Imagine teeth of thorns, and tears made of cobwebs, and porcelain dolls who scream and glower and accuse. Imagine a girl so insatiably hungry that she eats rotted apples rife with worms, and necklaces, and ribbons and pages of books. Imagine a roaring fire meant to consume a small child, and eternal winter that follows someone wherever she goes. "
PS. Jag brukar inte läsa skräck. Jag tror att det här är en sådan bok som passar också dig som inte brukar läsa skräck / fantasy / historiska romaner / ungdomsböcker.
No comments:
Post a Comment