Den hajpade fantasyromanen An Ember in the Ashes delar på åsikterna hos The Book Smugglers. Ana ger låga poäng och jag funderar på att skippa den för det här låter som att jag också skulle bli irriterad:
Och det här påminner förstås om Den Där Game of Thrones-diskussionen som jag inte tänker gå in på för jag har inte sett ett enda avsnitt.
It's a fantasy world with dragons, but apparently we need to see constant sexual violence & mostly white men in power because "real life"
— Imran Siddiquee (@imransiddiquee) May 19, 2015
If your female characters have to be raped to be "interesting," examine why the same isn't said for your male characters. Also stop writing.
— Gaby Dunn (@gabydunn) May 18, 2015
Men vi kan iaf konstatera att det här är ett stort problem inom fantasy och science fiction. Jag kommer att tänka på Seanan McGuires blogginlägg från ett par år tillbaka, där hon svarar på läsarfrågan om när hennes kvinnliga huvudpersoner kommer att bli våldtagna. NÄR.
Kritiken handlar inte om att man inte ska få skriva om våldtäkt och andra svåra ämnen, kritiken handlar om sättet på vilket de här ämnena behandlas och används i boken/serien/filmen. Alltså helt vanlig litteraturkritik, eller filmkritik eller whatever. Din sliskiga kvinnoförnedrande underhållning är inte hotad av någon slags PK-maffia, trust me, ingen kommer att ta bort den, det är bara det att vi vill ha rätt att säga att den är skit.
På Bokhora länkas det idag till Karin Nykvists artikel om känsliga ämnen i litteraturen och särskilt om trigger warnings. (Det är i samband med "Knausbrattgate" (*fniss*) men man behöver inte hänga med i den för att läsa.) Trigger warnings eller content warnings är förvarningar som används på alla möjliga ställen - i blogginlägg (Boksmugglarnas recension av An Ember in the Ashes har t.ex. en trigger warning för våldtäkt), på böcker (det finns förlag som har försett sina böcker med trigger warnings) och, det som har orsakat lite mediauppståndelse, också ibland på kursmaterial på universitet. Såhär säger Karin Nykvist i Sydsvenskan:
" För mig är litteraturens viktigaste uppgift att vara en trigger. Att uppröra, beröra, få mig att se mig omkring i världen och verkligen, verkligen se den. Det gör den ofta genom att skildra det allra lägsta hos människan. Utan någon som helst warning. "
Åh, så härligt då. Good for you. Såhär kommenterade jag på Bokhoras inlägg:
Och varför skulle inte samma kunna gälla för en litteraturkurs?
Såhär beskriver Geek Feminism trigger warnings:
Läs gärna om historieprofessorn som beskriver hur han använder trigger warnings i sitt kursmaterial: