Triggade diskussioner

Den hajpade fantasyromanen An Ember in the Ashes delar på åsikterna hos The Book Smugglers. Ana ger låga poäng och jag funderar på att skippa den för det här låter som att jag också skulle bli irriterad:  

" Speaking of women: one of the constant elements of the “worldbuilding” is how women are under rape threats all the time. I lost count of the times this threat is repeated in the novel. But here is the thing: the threat of gendered violence is wallpaper, background decoration that is used more as a shorthand for how bad things are in the Martial Empire. Who are the women getting raped? What happened to them? What are their stories? We don’t know – we never know – especially because it’s the male characters who worry about their friends getting raped, all the time. Rape here is not only used as background decoration to show how “dark” the world is but also used as motivation for the male characters. Worst of all: rape threats are continuously linked with “beauty” – a female character slave or not, should worry about that threat the more beautiful they were. As though rape is a thing that happens only to beautiful women and wasn’t directly connected to power.  "

Och det här påminner förstås om Den Där Game of Thrones-diskussionen som jag inte tänker gå in på för jag har inte sett ett enda avsnitt.

It's a fantasy world with dragons, but apparently we need to see constant sexual violence & mostly white men in power because "real life"

— Imran Siddiquee (@imransiddiquee) May 19, 2015

If your female characters have to be raped to be "interesting," examine why the same isn't said for your male characters. Also stop writing.

— Gaby Dunn (@gabydunn) May 18, 2015

Men vi kan iaf konstatera att det här är ett stort problem inom fantasy och science fiction. Jag kommer att tänka på Seanan McGuires blogginlägg från ett par år tillbaka, där hon svarar på läsarfrågan om när hennes kvinnliga huvudpersoner kommer att bli våldtagna. NÄR.

Kritiken handlar inte om att man inte ska få skriva om våldtäkt och andra svåra ämnen, kritiken handlar om sättet på vilket de här ämnena behandlas och används i boken/serien/filmen. Alltså helt vanlig litteraturkritik, eller filmkritik eller whatever. Din sliskiga kvinnoförnedrande underhållning är inte hotad av någon slags PK-maffia, trust me, ingen kommer att ta bort den, det är bara det att vi vill ha rätt att säga att den är skit.

På Bokhora länkas det idag till Karin Nykvists artikel om känsliga ämnen i litteraturen och särskilt om trigger warnings. (Det är i samband med "Knausbrattgate" (*fniss*) men man behöver inte hänga med i den för att läsa.) Trigger warnings eller content warnings är förvarningar som används på alla möjliga ställen - i blogginlägg (Boksmugglarnas recension av An Ember in the Ashes har t.ex. en trigger warning för våldtäkt), på böcker (det finns förlag som har försett sina böcker med trigger warnings) och, det som har orsakat lite mediauppståndelse, också ibland på kursmaterial på universitet. Såhär säger Karin Nykvist i Sydsvenskan:

" För mig är litteraturens viktigaste uppgift att vara en trigger. Att uppröra, beröra, få mig att se mig omkring i världen och verkligen, verkligen se den. Det gör den ofta genom att skildra det allra lägsta hos människan. Utan någon som helst warning. "

Åh, så härligt då. Good for you. Såhär kommenterade jag på Bokhoras inlägg:

Det är lätt att skämta bort trigger warnings som onödigt daltande. Jag tycker att det handlar om omtänksamhet. Någon med en historia av självskadebeteende kan bli väldigt triggad av att läsa ingående beskrivningar av det i en bok. Jag tycker att den personen ska ha en möjlighet att kolla upp trigger warnings på förhand. Så kanske hen väljer att läsa boken när hen har en bättre dag, eller kanske att läsa den i sällskap med någon annan. Med trigger warnings tar man litteratur och läsupplevelser på allvar.
Så nej, jag håller inte alls med Karin Nykvist.

Såhär beskriver Geek Feminism trigger warnings:

" Trigger warnings are customary in some feminist and other spaces. They are designed to prevent people who have an extremely strong and damaging emotional response (for example, post-traumatic flashbacks or urges to harm themselves) to certain subjects from encountering them unaware. Having these responses is called "being triggered". "

Läs gärna om historieprofessorn som beskriver hur han använder trigger warnings i sitt kursmaterial:

" As a professor, I have an obligation to my students to raise those difficult subjects, but I also have an obligation to raise them in a way that provokes a productive reckoning with the material.
And that reckoning can only take place if my students know that I understand that this material is not merely academic, that they are coming to it as whole people with a wide range of experiences, and that the journey we’re going on together may at times be painful.
It’s not coddling them to acknowledge that. In fact, it’s just the opposite. "

Och varför skulle inte samma kunna gälla för en litteraturkurs?