Burial Rites

" They will see the whore, the madwoman, the murderess, the female dripping blood into the grass and laughing with her mouth choked with dirt. They will say “Agnes” and see the spider, the witch caught in the webbing of her own fateful weaving. They might see the lamb circled by ravens, bleating for a lost mother. But they will not see me. I will not be there. "

Det som fångade mig först var att det var så häftigt att läsa om en kvinna som ingav så stor skräck i folk. Även om rädslan i sig inte är ovanlig - rädslan för samhällets "olämpliga" kvinnor går ju hand i hand med kvinnohatet - så är det ovanligt att läsa om den i en såhär pass koncentrerad form. Och jag njöt av det. Är alltså vad jag vill få fram här. *ondskefullt häxskratt*

Burial Rites är baserad på en verklig händelse. År 1830 verkställdes det sista dödsstraffet på Island när Agnes Magnúsdóttir och Friðrik Sigurðsson halshöggs för morden på två män. Det här är Agnes berättelse. Det är också berättelsen om familjen hon är inneboende hos medan hon väntar på sin dom och om den unge prästen som träffar henne med avsikt att förbereda henne för sitt öde. Det är Agnes historia i all sin nakna torftighet.

De här personerna som möter henne under den här tiden, för dem faller bilden av henne som ett monster sönder bit för bit. Men det är inte genom att höra om hennes tragiska barndom, eller genom att se hennes goda gärningar eller ens genom att få veta vad som egentligen hände den där ödesdigra natten som det här händer. Istället är det i vardagen tillsammans på gården. Att laga mat tillsammans med henne, att sova under samma tak som henne, att genomleva vinterstormar tillsammans med henne. Det krävs liksom inte mer än så.

 " To know what a person has done, and to know who a person is, are very different things. "

Och genast man ser människan i monstret så kan man inte heller undgå att se den absurda grymheten i hennes straff.

Bland det bästa jag har läst i år!

Jag hade förresten aldrig tänkt på hur människor överlevde hårda vintrar på ett ställe där man inte hade skog! Fascinerande.