Den där Guernsey-boken och annat kärt epistolärt

Varje gång jag försöker säga eller skriva The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society så glömmer jag åtminstone ett par av orden (vilket iofs inte gör så himla stor skillnad men ändå) så nu kallar vi den för "Guernsey-boken".   

Guernsey-boken utspelar sig strax efter andra världskriget och handlar om skribenten Juliet Ashton, som av en slump - och genom brevväxling - lär känna några personer på ön Guernsey i Engelska kanalen. 

Varken titeln eller min beskrivning får det att låta så värst spännande men tro mig: den här boken är som en stor kopp te med honung. Den är som att komma in till en sprakande brasa efter en hård höststorm. Den är som fluffiga katter och sköna fåtöljer.

Ja ni förstår. Men den är inte sockersöt. Notera att jag sa höststorm inte solnedgång och te istället för cupcakes. (Och den där fluffiga katten får kanske en massa tovor i pälsen och måste klippas med mammas fårsax med jämna mellanrum och det är ju ett rasande och klösande och högljutt projekt för alla inblandade. Och nu tog jag kanske den här liknelsen lite för långt. Moving on.) Krigets skugga är hela tiden närvarande. Vänskap, mod och humor är viktiga teman. Ibland behöver man helt enkelt läsa en bok som får en att le och tro på mänskligheten och det här är en sådan bok.

När jag läste den blev jag påmind om hur mycket jag tycker om epistolära romaner, dvs. brevromaner, dagboksromaner och liknande. När de är bra blir de nästan lite magiska. 

En lista, varsågoda!

Pappa Långben (Daddy Long-Legs) av Jean Webster

Vi börjar med klassikern. Judys röst och personlighet som kommer fram så varm och levande i breven till "Pappa Långben" är utan tvekan det som gjort att den här romanen från 1912 lever vidare. Jag läste den för fyra år sedan.

The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky

Den moderna YA-klassikern. Den här boken berör några väldigt tunga ämnen genom fjortonåriga Charlies brev. Han är en känslig och försiktig person och många kan säkert känna igen sig i mycket av vad han upplever. Språket är väldigt effektfullt och tar tag i en redan från första sidan, ungefär som Salingers Räddaren i nöden. Det gjordes en film med bl.a. Emma Watson för några år sedan och jag har alltid velat se den jättemycket men har ännu inte gjort det för jag är jättekonstig.

Graduates in Wonderland av Jessica Pan och Rachel Kapelke-Dale

En real life-brevväxling mellan två bästa vänner. Den inspirerade Olgas och mitt "ett brev i veckan hela 2015"-projekt. Jag tipsade om den tidigare i år.

Code Name Verity av Elizabeth Wein

"I AM A COWARD". Första meningen i boken är också första meningen i Veritys skriftliga bekännelse åt sin förhörsledare Von Linden vid Gestapo. Det var väldigt mycket Veritys hysteriska och briljanta röst som lyfte den här boken till en av mina absoluta favoriter.

Det roliga är att Guernsey-boken faktiskt spelade en central roll för just Verity. Det finns en person i Guernsey-boken som är väldigt tapper och hjältemodig och Wein berättar (i ett gästinlägg hos Book Smugglers) att hon inte kunde låta bli att bli lite irriterad på henne i all sin fullkomlighet. Så hon bestämde sig för att skriva om en hjältinna som inte är så himla modig hela tiden.

Så Guernsey inspirerade Wein att skriva Code Name Verity och Code Name Verity inspirerade mig att läsa Guernsey. 

“That's what I love about reading: one tiny thing will interest you in a book, and that tiny thing will lead you to another book, and another bit there will lead you onto a third book. It's geometrically progressive - all with no end in sight, and for no other reason than sheer enjoyment.” 

- The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society, Mary Ann Shaffer

Kodnamn Verity kom förresten ut i pocket i somras från Gilla Böcker. Och sedan har ju Wein skrivit två andra underbara epistolära romaner också. 

Attachments av Rainbow Rowell

Den här boken är som en first class 90s rom com. They don't make them like that anymore. Seriously.

Love in the Afternoon av Lisa Kleypas

Nån romance på min lista då? JODÅ. Love in the Afternoon är den femte och sista boken om syskonen Hathaway och handlar om yngsta systern Beatrix. Nu är inte den här helt och hållet epistolär. Men den del som är det (dvs. cirka första tredjedelen som består av Beatrix brevväxling med Captain Christopher Phelan) är så jäkla bra att vi gör ett undantag. Jag instämmer helt och fullt med Navessas recension på Goodreads. Det här är ändå en serie som jag rekommenderar att ni läser i rätt ordning så börja med Mine Till Midnight.

Tips: Smart Bitches ägnade en podcast åt epistolary romances.

The Perilous Life of Jade Yeo av Zen Cho

Och så den här underbara lilla pärlan till novell. Jade Yeo skriver dagbok och är awesome. Finns att läsa gratis på Chos hemsida. Alltså alla gillar.


Sådärja. Då går vi över till en charmig brevroman som jag har på mitt (digitala) nattduksbord:

Sorcery and Cecelia or The Enchanted Chocolate Pot av Patricia C. Wrede och Caroline Stevermer

Jag ser fram emot att läsa den här charmiga brevväxlingen mellan två bästa vänner i Regency England With Magic (som är ett verkligt ställe obviously). Många har rekommenderat den här och jag känner på mig att det är en berättelse i min smak. Wrede och Stevermer är båda framgångsrika fantasyförfattare och den här boken lär ha börjat som en slags fiktiv brevväxlingslek för dem.

Andra epistolära böcker jag ser fram emot att läsa:

I Capture the Castle av Dodie Smith

Den här ljuvliga. Jag har sett filmen för jag är ett stort fan av Romola Garai.

A Brief History of Montmaray av Michelle Cooper

Alltså vad är det med brittiska öar och slott runt andra världskriget? Den här vill jag förstås också läsa.

Och har någon flera tips så tar jag hjärtligt gärna emot!