Another day, another kränkt vit man. Tänk att vi inte ens fick en andningspaus under helgen. Ni får ursäkta mig om jag återvinner de här tweetsen.
Oh look! Another day, another article about how white male literary writers have it SOOOO HARD GUYS REALLY.
lol
— Tessa Dare (@TessaDare) August 27, 2015
Witt-Brattström kritiserade (tidigare i år) fenomenet "litterär pedofili" i allmänhet och Knausgårds Ut ur världen i synnerhet. Ut ur världen handlar om en 26-årig manlig lärarvikarie som inleder ett förhållande med en 13-årig kvinnlig elev. Pia Ingström menar att Knausgård inte på något sätt normaliserar "den pedofila blicken", utan att detta är något som problematiseras och beskrivs på ett, tja, läsvärt sätt antar jag. Hurra för litteraturdebatt! Jag instämmer helhjärtat i:
1. Rubriken: "Läs inte en roman, läs flera." Duh! Det är vad Ingström säger alltså; läs Knausgårds bok - men läs annat också.
2. Rekommendationen. Monika Fagerholms Diva är ju perfekt eftersom den också handlar om en 13-årig flicka som bland mycket annat hon gör också har ett förhållande med en lärarvikarie. Från flickans perspektiv här alltså. (Diva råkar också vara en av mina absoluta favoritböcker of all time. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att den är min An Imperial Affliction.)
Det jag däremot inte riktigt förstår är själva idén med den här artikeln (utom, förstås, att vi ska läsa fler böcker, yay!). "Ställer vi nya moraliska krav på litteraturen och författarna idag?"
Är det verkligen det vi gör?
1. Rubriken: "Läs inte en roman, läs flera." Duh! Det är vad Ingström säger alltså; läs Knausgårds bok - men läs annat också.
2. Rekommendationen. Monika Fagerholms Diva är ju perfekt eftersom den också handlar om en 13-årig flicka som bland mycket annat hon gör också har ett förhållande med en lärarvikarie. Från flickans perspektiv här alltså. (Diva råkar också vara en av mina absoluta favoritböcker of all time. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att den är min An Imperial Affliction.)
Det jag däremot inte riktigt förstår är själva idén med den här artikeln (utom, förstås, att vi ska läsa fler böcker, yay!). "Ställer vi nya moraliska krav på litteraturen och författarna idag?"
Är det verkligen det vi gör?
"[Male] authors are criticized for their portrayal of [female] characters."
Minus brackets -> "People w/a job judged on job performance."
— Tessa Dare (@TessaDare) August 27, 2015
Jag börjar bli trött på att folk skriker "censur" och "moralpanik" genast när kritiken råkar vara feministisk. Om en feminist säger "nä vet ni vad, skit i den här boken, det finns faktiskt annat att läsa än ännu en skildring om en flickkropp från en vuxen mans synpunkt" så är det väl för sjutton inte ett försök att tysta kontroversiella manliga röster och begränsa konsten och förtrycka manliga författare (ursäkta om jag skrattar hånfullt här). Det är absolut inget nytt och moralistiskt i att säga "den här boken är dålig - läs den här istället". Det som är nytt - och jäkligt skrämmande för många - är att de priviligerade perspektiven får ge vika för nya röster och nya perspektiv.
Say it with me, guys:
(•_•)
<) )╯CRITIQUE
/ \
\(•_•)
( (> AIN'T
/ \
(•_•)
<) )> CENSORSHIP
/ \
— andrea grimes (@andreagrimes) June 29, 2015
"En samtida tendens att kräva att författare ska skildra en ideal verklighet"? - HAH! Snarare ett krav på att litteraturen ska skildra även andra verkligheter än de som fått dominera så länge.
PS. Meanwhile, Alisha Rai fortsätter vara awesome och passar på att göra reklam för sin bok:
PS. Meanwhile, Alisha Rai fortsätter vara awesome och passar på att göra reklam för sin bok:
Need a break? Here's my book with an author hero who doesn't get hysterical when his women characters are criticized: http://t.co/QMWVXuqpH0
— Alisha Rai (@AlishaRai) August 27, 2015
Högt på min att-skaffa-snarast-lista.