Wednesday, June 25, 2014

“One day in the country is worth a month in town”

Efter en midsommarhelg på Holmen och en dryg vecka i Österbotten är jag nu tillbaka i Helsingfors. Det enda jag hade i postlådan var en pizzareklam - som jag genast satte upp på kylskåpet. Bra att ha ju. På Holmen åt vi god midsommarmat och jag tog årets första dopp (pinsamt sent, jag vet). Jag försökte få Nessie att läsa En dåres anteckningar och han försökte få mig att lära mig idén med noter. I Österbotten strosade jag i fårhagen, läste några böcker och var med och firade ett alldeles fulländat sommarbröllop.

Jag har inga bilder att bjuda på (pga krångel mellan kamera och dator, och lathet) så istället tänkte jag illustrera med en dikt. Robert Galbraiths (a.k.a. J.K. Rowling) deckare The Cuckoo's Calling har ett 'epigraph' (sånt där citat i början av en bok, vaddetnuheter på svenska) som förklarar varifrån titeln kommer. Det är en dikt av Christina Rossetti (1830-1894) som heter A Dirge (Wikipedia: "A dirge is a somber song or lament expressing mourning or grief, such as would be appropriate for performance at a funeral.") och orsaken till att jag kom att tänka på den cirka tretton gånger per kväll är förstås att göken gal cirka 113 gånger per kväll och varje gång undrade jag att hur gick den där dikten nu riktigt och till sist var jag tvungen att kolla upp den. Den är vacker och sorglig. Som den finska sommaren.

Why were you born when the snow was falling?
You should have come to the cuckoo’s calling,
Or when grapes are green in the cluster,
Or, at least, when lithe swallows muster
   For their far off flying
   From summer dying.


Why did you die when the lambs were cropping?
You should have died at the apples’ dropping,
When the grasshopper comes to trouble,
And the wheat-fields are sodden stubble,
   And all winds go sighing
   For sweet things dying.


Den andra boken i deckarserien, Silkworm, kom ut häromdan och jag är tjuguandra i bibliotekskön. Men det gör inget för jag har en ordentlig hög olästa böcker (och dessutom tar biblioteken in tretton exemplar så jag behöver knappast vänta så länge).

Rubriken på det här inlägget är också Rossetti förresten. 

Thursday, June 12, 2014

Code Name Verity - i dina öron!!!

Söker du efter bra böcker att lyssna på i sommar? Har kanske möjligtvis någon liten del av mitt evinnerliga tjat om den storartade romanen Code Name Verity väckt intresse?

Från och med idag den tolfte till den 18.6 finns Code Name Verity att ladda ner gratis från Sync. Den här ljudboken har fått massor bra kritik. De två uppläsarna är brittiska skådespelare och Morven Christie, som läser första delen, är skotsk precis som Queenie. Så det låter ju lovande.

Jag har den redan i min ipod (jag skaffade den under en sådan där 30-dagars Audible Free Trial) men jag har inte lyssnat på den ännu för jag är konstigt dålig på ljudböcker.

Sync erbjuder två gratis ljudböcker per vecka hela sommaren. Så det lönar sig att kolla in hela listan. Kul idé också att den ena boken är en (relativt) ny ungdomsroman och den andra är en klassiker som på något sätt relaterar till den.

"Dan Brown meets Mary Shelley"

Smart Bitches-bloggen tipsar ibland om billiga e-böcker. För några veckor sedan tipsade de om bl.a. den här:



Chasing the Star Garden is .99c at Amazon. This is a steampunk romance adventure story that is tagged as YA at GR, but is about a racing pilot heroine who is Lord Byron's lover and who has a problem with opium and absinthe. It has a fair amount of sexual content, according to the reviews. 

Det finns ingenting i den där beskrivningen som jag inte älskar. Återkommer med recension.

Finsk romance

Här har jag bloggat om historical romance i forever och ingen har brytt sig om att berätta för mig att det finns finsk historical romance!!! 

Det var en kommentar i Simona Ahrnstedts blogg som nämnde författaren Kaari Utrio och när jag besökte bibban häromdan så råkade jag se Vaitelias perillinen bland de avskrivna böckerna. Cirka två sekunder och en euro senare blev den min! 

Jag kollade upp den på goodreads (är ju very aktiv där nu) sedan och visst finns den där - dessutom med en fin femstjärnig recension! Det här blir spännande!

Tuesday, June 10, 2014

Obsessions - no shame!

På tal om Muse... 

Jag hittade en gammal tumblr post av Courtney Milan bland mina bokmärken och vill dela med mig:


Kan relatera massor! Jag gillar att hon menar att det kan vara både hälsosamt och nyttigt. Även om det inte alltid känns så, eller ser ut så.

Kul detalj: Courtney Milans böcker är en av mina obsessions.

Screenagers

Jag missade Matt Bellamys födelsedag igår så jag firar ikväll istället - med te ur min Musemugg och lite piano porn:


De mest kända Muselåtarna (t.ex. Starlight, Panic Station, Uprising, Survival) tenderar vara rätt upbeat och crazy. Men alltså det finns så många olika slags Muselåtar!!! Och jag är här för att berätta om dem. One at a time... (Nånej!)

Screenager hör till de äldsta - den är från Origin of Symmetry (andra albumet) men känns också väldigt Showbiz (första albumet). Den är alltså cirka 15 år gammal. Bellamy själv beskriver den såhär:

"Screenager is a modern teenager being brought up by the screen who develops a distorted image of their body because of pictures in magazines and because technology is rejecting the physical bodies we live in. It's also a bit about people who cut themselves because I used to have friends who did it and I didn't know why. I tried to grasp that it's needing something quite brutal to remind you what your body's about."

Från musewiki.

Friday, June 06, 2014

Oh hello



Den här bloggen har en allvarlig identitetskris.
 
Extreme blog makeover long overdue yes? 
 
Någonting måste hända. Vi får se vad jag hittar på.
 
Under tiden försöker jag vara lite aktivare här. (Och på andra ställen!)


Häromdan återupplivade jag mitt goodreads-konto. Om du finns där får du hemskt gärna bli min vän. För tillfället ser det nämligen ut såhär:

Frida, 210 books, 1 friend


Friday, May 23, 2014

"Dark red: either I'm drunk already or I will be soon"

Nu tycker jag att vi alla ser på den här väldigt informativa videon av tyrannosauruslexxx medan jag långsamt försöker komma tillbaka till bloggandet...


Mörkröd är helt klart min favoritfärg när det gäller nagellack, men jag är ganska färgglad och tycker om att variera. Just nu har jag faktiskt en slags råsa med glitter och MAN KAN JU LUGNT SÄGA att jag inte lever upp till det.

Monday, April 21, 2014

Glömde blogga mars

HOPPSAN.

Istället blir det allt på en gång. Bra va? JÄTTEBRA IDÉ!

Vi börjar med de här orden, av Matt Haig på twitter:

How to stop time: kiss.
How to travel in time: read.
How to escape time: music.
How to fear time: write.
How to waste time: social media.

BREAKING NEWS! Elizabeth Weins (Code Name Verity, ni vet) nästa bok - den tredje i "trilogin" om kvinnliga piloter - Black Dove White Raven kommer ut i februari.


Beskrivning finns på amazon. Den utspelar sig i Etiopien under andra världskriget. "A story of survival, subterfuge, espionage and identity". Åh!


Caitlin Moran har tillsammans med sin syster skrivit manus till en serie som baserar sig på deras barndom (men är försatt i nutid) - Raised by Wolves. Moran och hennes (många!) syskon gick inte i skola och deras hemundervisnig gick (enligt Moran) mest ut på att läsa en massa böcker och se på TV. Familjen var fattig och levde på bidrag. Serien är en komedi som följer familjens okonventionella vardag.


Här är en scen ur första avsnittet där barnen åker bil med sin morfar:



Hittills har bara första avsnittet sänts (finns på youtube!).


Jag läste The Casual Vacancy och jag måste lägga in en bild på det inbundna omslaget för jag vet att många inte gillar men jag är speciellt förtjust i det.


Väldigt bra var den! Ni vet kanske vad den handlar om - en småstad och småstadspolitiker och intriger och familjer osv. Men vad den egentligen handlar om är ju människor - och mänsklighet. Och det gör hon så bra, Rowling. Den har inga egentliga huvudpersoner - eller den har väldigt många - och det händer egentligen inte så mycket under stora delar av boken så det kan ta en stund att komma in i den. Det här är lite av en vilken-karaktär-avskyr-du-mest-bok och sådana kan vara jobbiga att läsa men den här blir inte det för Rowling är - som vi redan vet - en master storyteller! Det blir ju också destu mer intressant att se vilken person man identifierar sig - eller sympatiserar - mest med. Så - berätta gärna om du har läst!

Om du har läst den - och bara om du har läst den - gå in på den här goodreadssidan (med spoilers!) och läs J.K. Rowlings svar på en läsarfråga. Himla bra fråga, och svar, och diskussion!


Sedan så läste jag om Tofslan och Vifslan och Mumin i Trollkarlens hatt.

Tyckslar du om den? frågade Tofslan.
Ja, sa mumintrollet med svag röst.
Nu gråtslar du inte mersla? sa Vifslan.
Mumintrollet skakade på huvudet.

Livet är inte fridfullt, sa snusmumriken förtjust.


Bild av underbara Tofslan och Vifslan, från rättegången.


Åsa Larsson är allas älskling och jag har också läst och tyckt om alla böckerna om Rebecka Martinsson men alltså den här (Till offer åt Molok) boken! Jag slängde den i väggen (bildligt, of course) inte bara en utan två gånger!

Är ni spoilerkänsliga kan ni hoppa vidare till The Cuckoo's Calling nu! (Jag avslöjar inga stora saker eller mördare och så men ändå lite mer än vad jag brukar. Ibland måste man.)


Första gången slängde jag den i väggen för att HERREGUD VARFÖR SKA HON ALLTID ENVISAS MED ATT DÖDA HUNDAR I SINA BÖCKER, VA? VA? Och det blir värre och värre för varje bok! Och det är inte bara sådär att "oj se hur grym mördaren är - nu dödade hen den där gulliga hunden" utan det är liksom hundar som vi lärt känna lika bra som huvudpersonerna och som vi vet hurdana de är.

Andra gången jag slängde den var när mördaren avslöjades. Alltså - en deckare kan inte förstöras av att man råkar komma på vem mördaren är tidigt i boken. Det kan fortfarande vara en bra deckare. Men. Om lösningen på mordgåtan är så uppenbar att man helatiden undrar varför ingen kollar upp det där nu då från första början så - då kan det förstöra.

Men visst kommer jag att läsa nästa och visst skriver hon så jäkla bra, den där Larsson.

- Den där åklagaren, sa kollegan från Umeå till Anna-Maria Mella i bilen på väg ut till flyget. Han var ingen skön typ.
- Hänen ej ole ko pistää takaisin ja nussia uuesti, svarade Anna-Maria sammanbitet.
- Jag förstår inte finska, vad betyder det?
- Ja, eh... att han inte är en skön typ. Gud vad det snöar nu. Få se om det ligger kvar.

Och så från en väldigt svensk deckare till en väldigt brittisk deckare. The Cuckoo's Calling av Robert Galbraith, alltså J.K. Rowling.


Seven and a half million hearts were beating in close proximity in this heaving old city, and many, after all, would be aching far worse than his.

Det är mycket London, mycket Good Old Fashioned Detective Story och - mycket underhållande. Jag är ju superkritisk när det kommer till mordgåtorna och den här är ingen tia den heller (fast det är väl iofs bara Christie-briljans som når dit) men den hör heller inte helt och hållet till den där pusseldeckarkategorin; det är inte så mycket galna twists och små ledtrådar man ska plocka upp - det är mer vettigt privatdeckararbete och försök att få något nyttigt ut av alla vittnesintervjuer. Och jag gillar det. Jag gillar Cormoran och Robin också, och det är ju viktigt.

Jag skrev old fashioned och med det menar jag själva stilen, inte innehållet. För det är London på 2010-talet och inte något annat. Det största temat är berömmelse och vad det innebär för en människa att bli supermega-känd och hur olika människor hanterar det (eller inte hanterar det, sorgligt nog). Någon kommenterade på goodreads att det är konstigt hur pass länge det ändå tog före det kom fram att det var Rowling som skrivit den med tanke på hur stor roll hennes egna upplevelser säkert spelat i den här boken...

Mordoffret var supermodell. Här är det en av personerna som beskriver hennes kända musikerpojkvän:

It's that wounded-poet crap, that soul-pain shit, that too-much-of-a-tortured-genius-to-wash bollocks. Brush your teeth, you little bastard. You're not fucking Byron. 

Så visst ser jag fram emot nästa bok om privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott.


Nessie var här över en långhelg i mars (sådär på tal om musikerpojkvän, he he) och vi såg Anna CalviTavastia.


Fantastiskt bra. Förstås.

Jag fick alla låtar jag ville. Mina gamla favoriter, som t.ex. I'll Be Your Man och Desire. Nya låtar som jag var nyfiken på hur de skulle vara live, som t.ex. Piece by Piece och Bleed Into Me. Dessutom både hennes Elviscover och hennes Springsteencover!! Så sjukt bra.


(Gifar och en massa Anna Calvi-kärlek på fuckyeahannacalvi.)

Sedan gick vi på teater med Mommo & Mofa. Vi såg Gräset är mörkare på andra sidanViirus. Jag har tyckt om det mesta jag sett på Viirus. (Fast ja - de ska alltid klä av sig. Alltid.)


Mommo och jag hade läst boken, Mofa och Nessie hade inte. Nessie meddelade att han gärna läser boken nu efter att ha sett pjäsen. Jag var imponerad av särskilt hur bra Sofie var. Det finns många sätt man kan ha gone wrong med henne känner jag, men jag var nöjd. Ja och scenografin var utmärkt. Jag kollade just in Viirus sidor och "Gräset är mörkare på andra sidan fortsätter på hösten". Yesss!


Mera böcker (fast nu är vi nog inne i april redan): Jag läste The Lotus Palace - en romance som utspelar sig i Kina under Tangdynastin. Courtney Milan tipsade och allt hon tipsar om går direkt och ofiltrerat in på min lista så jag var tvungen.


Den här boken är lite som ett Kinderägg, 3-for-1: en välskriven och nyanserad kärlekshistoria, en spännande mordutredning och en fascinerande inblick i Tangdynastin. Alltså, jag visste ingenting om Tangdynastin när jag började läsa och nu vet jag plötsligt en massa saker och jag har inte ens ansträngt mig! Okej, mordutredningen var inte jättespännande, men som romance och som roman får den toppoäng. 
The courtesans of the North Hamlet weren't delicate flowers begging to be rescued. They held their secrets close, and they were dangerous secrets.
And no matter how many times he's read over the Four Books and Five Classics, he couldn't seem to vanquish that bastard of an imperial exam.
To add to all of that, Yue-ying didn't want his gift and had thrown it back in his face.
So his thoughts weren't exactly orderly.
 Nu är jag förstås sugen på Lins senaste bok, The Jade Temptress... 


The Scorpio Races bygger på legenden om livsfarliga, köttätande vattenhästar. (Som är en RIKTIG LEGEND som jag inte kände till och som fanns inte bara på de brittiska öarna utan också i Skandinavien!) (Jag har sålt den här boken redan, eller hur?)


Det är en ungdomsroman, och fantasy. Den handlar om Puck, som bor ensam med sina två bröder efter att deras föräldrar dött (death by waterhorses, of course). De bor på ön Thisby, som känns väldigt mycket som en Nordsjö-ö. (Heh he.) 

"No woman's ridden in the races since they began," he says. "And this isn't going to be the year when that changes."
I stare at Eaton and the men around him. Something about the way they stand together is familiar, comradely. Like a herd of ponies bunched up against the wind. Or sheep, staring warily out at the collie that means to move them. I'm the outsider. The woman.

Uppskattar förstås den feministiska aspekten.

"You sure don't like to do anything the easy way, do you?"
"I didn't know," I start truthfully, "that it was the hard way when I started on it."
Peg plucks a piece of straw out of Dove's mane. "It's easy to convince men to love you, Puck. All you have to do is be a mountain they have to climb or a poem they don't understand. Something that makes them feel strong or clever. It's why they love the ocean."
I'm not sure that is why Sean Kendrick loves the ocean.
Peg continues, "When you're too much like them, the mystery's gone. No point seeking the grail if it looks like your teacup."
"I'm not trying to be sought."

Jag gillade också hur Pucks förhållande till hennes bröder beskrivs. För även om det finns en love story här så tar inte det förhållandet så stor plats. Pucks relation med sin bröder och Seans starka band till sin häst är minst lika viktiga.

Unreluctantly, I abandon the dish-washing, and reluctantly, I find my ratty green coat and get my hat as Finn flings open the door. Now that I know to look for it, I can see that he's crawling out of his skin with excitement. Finn never looks more excited - he just gets faster. Finns are generally slow-moving creatures.
He he.

Dory is what Mum used to call a "strong-looking woman", which meant that, from the back, she looked like a man, and, from the front, you preferred the back.


Jag har berömt Vallgård-loppisarnas bokutbud tidigare och fyndat allt möjligt från gamla Christies till ljuvlig The Bell Jar-utgåva. Det är främst Emmaus och det där kattloppiset (vad sjutton heter det egentligen?) jag brukar besöka.

Låt mig presentera mina senaste fynd. Sofi Oksanens Kun kyyhkyset katosivat är inte så ny längre men jag har inte läst den och blev jätteglad när jag hittade den inbunden och billig (Oksanens böcker är ju inte precis överkomliga ens i pocketform). Jag har läst två Kate Morton tidigare och gillat, det här är hennes tredje och lär innehålla (som vanligt) engelska slott, mörka hemligheter och excentriska aristokrater. Easy av Tammara Webber är en New York Times bestseller och en av de mest kända i den nya, så kallade "new adult"-genren. Jag har inte läst en enda new adult är lite skeptisk inställd. Men just därför borde jag prova på. Särskilt som Courtney Milan gillade den här. Och alldeles särskilt för att jag hittade den i kattloppiset för 20 cent. Sist men inte minst: Franny och Zooey, i fin svensk 60-talsutgåva. (Har inte läst den!)


Mitt nästa fynd kräver en förklaring...

En kompis och jag var helt sjukt obsessed vid Tvillingarnaböckerna där i lågstadieåldern ungefär. Besattheten höll i sig ända till elva- tolvårsåldern när vi mest läste dem för att hånfullt kommentera de genompräktiga berättelserna och karaktärerna. Vi läste alltså allt i serien (också Sweet Valley High-serien). Men det var en bok som vi aldrig hittade på Korsnäsbibban och det var den allra första i serien - Bästa vänner. Till sist tror jag att vi frågade bibliotekarien (smart idé sådär efter några års letande) och hon tog in den från ett annat bibliotek. Så vi fick tag i den till sist, och läste den, men då hade den ju redan hunnit få en slags Holy Grail-status inetsad i min hjärna så ni förstår ju att när jag såg den i Emmaus så var jag ju bara tvungen.

Visst förstår ni? Ja?


(Webcam alltså. Trollar bort inte bara diverse skavanker utan också en sisådär femton år. Sådär så att jag ser lite ut som en long lost trilling till Jessica och Elizabeth. Hädanefter är det rött läppstift som gäller på alla webcambilder.)


Aaah - Novellix-novellerna är så crazy söta!


Jag läste Med strömmen och - what can I say - jag gillar allt av Söderberg.

Mortimer fann dessutom mycket snart, att det är lättare att skriva protokoll än att föra dagböcker och att ett ordnat liv, delat mellan arbete, förströelse och vila, var ojämförligt mycket bekvämare och angenämare att föra än det liv i stämningar och idéer, som dittills varit hans.

Hoppas Mortimer har rätt. (Även om han visserligen senare drabbas av extrem medelålderskris och börjar längta tillbaka till sina ansvarslösa dagar och allt går åt helvete och sådär. Men annars.)


Vi såg också film med Ness. The Heat. Den får godkänt.


Sedan såg vi ett par 80-talsklassiker. Pretty in Pink och Heathers. Heathers är very quotable.






Och nästa film jag bara måste se är ju The Movie Where Katharine Hepburn Has An Abortion By Flying Into The Sun. Ni vet hur jag är med kvinnliga piloter. Filmen är Christopher Strong (1933).


Den senaste boken jag läste var Chime, som jag lånade från bibban pga de här recensionerna:

"I loved this book with a force of a thousand supernovas" - The Book Smugglers

"My library has no other Billingsleys. I may go throw myself off a bridge now. Why are so many shitty novels serialized, and THIS IS THE ONLY ONE OF ITSELF? I will never understand you, Universe." - Books I Done Read

Här följer en bild av pocketomslaget för jag håller med Books I Done Read om att det där inbundna ser ut lite som "Gossip Girl Goes to Amishtown".


Såhär börjar den:

I've confessed to everything and I'd like to be hanged.
Now, if you please.
 I don't mean to be difficult, but I can't bear to tell my story. I can't relive those memories—the touch of the Dead Hand, the smell of eel, the gulp and swallow of the swamp.
How can you possibly think me innocent? Don't let my face fool you; it tells the worst lies. A girl can have the face of an angel but have a horrid sort of heart.

Briony är en häxa. Häxor döms till döden i hennes lilla by så ingen vet om att hon är det. Hennes styvmor visste, men hon är död. Hur hon dog är oklart. Briony har enorma skuldkänslor iaf. Hon bor tillsammans med sin pappa och sin tvillingsyster Rose. Rose är lite speciell och behöver någon som tar hand om henne dygnet runt. Det är oklart varför Rose är som hon är men Briony har enorma skuldkänslor där också. Före styvmodern dog så lovade Briony henne att alltid ta hand om sin syster.

"I don't like my shoes," said Rose.
"I'm wearing my shoes and you don't see me complain."
"You only hear a person complain," said Rose. "Not see."
How has Rose lived for seventeen years and no one has killed her, not once?

Det speciella i den här boken, det som kommer att make or break it, är språket. Briony är vår berättare och hon är dramatisk, poetisk, självföraktande, opålitlig, fräck, lite konstig och väldigt mycket tonåring. Antingen gillar man väldigt mycket eller så funkar det inte alls. Jag hör till första kategorin. Det här är precis min tekopp.

"At least you don't need stitches, which I fear poor Petey will need."
Poor Petey. I'd like to say I could almost feel a tender spot for poor Petey, but the truth is I'd rather feel at the tender spot on his head and give it a poke.

Det är inte så lätt att beskriva handlingen, särskilt som man befinner sig inne i Brionys huvud och hennes tankar hoppar lite hit och dit. Men sådär kort: Pojke flyttar till byn. Han och Briony blir vänner. Träsket ska dräneras och de magiska varelserna som bor där blir arga. Briony måste göra något. Helst utan att någon märker att hon är en häxa. Briony känner sig skyldig för allt det hemska som hänt hennes familj. 

Witches don’t look like anything. Witches are. Witches do.

Om jag ska säga någonting negativt så är det nog Brionys självförakt och hennes oförmåga att se klart när det gäller vad som har hänt åt henne och vad hon har gjort. Det blir frustrerande. Men det är säkert också meningen.

I deserved a holiday, and I deserved to dispense with the laces and trusses expected of a clergyman’s daughter. I wore my oldest frock, which looked remarkably like a potato sack, and I wore very little beneath. I should never have imagined how lovely that feels. It’s most freeing, and it gives you the delicious sense you’re on your way to moral degeneracy. I shall soon be painting my lips and drinking gin.

Bild av träsk:


Sådärja, det var nog allt.

How very.

Friday, February 28, 2014

Måste blogga februari


(Alla vet att rött läppstift ger instant glamour. Även om man i övrigt är osminkad och otvättad och allmänt sluskig.)

Så, jag vill inte låta februari gå förbi utan minsta lilla blogg (!) så här kommer en samling aforismer och dylikt som jag har klottrat i min kalender under januari och februari. Länkarna går till goodreads, adlibris eller youtube.
Jag sa ju att jag skulle läsa "den där finska nobelpristagaren"! Genast stötte jag på motgångar då han visade sig vara konstigt svår att få tag i. Men jag hittade ändå den här Ihmiset suviyössä på Akademen och den såg trevlig och tunn ut. Så mitt i mörkaste årstiden satt jag och läste om finska sommarnätter - fulla av liv och död och kärlek och förtvivlan. Jag tyckte mycket om den och inte bara på det där "fuck yeah jag läser nobelpristagare på originalspråk"-sättet utan sådär annars också.

GOT TO BE THE LOVE OF MY LIFE!

Anna Calvi. Det här var den första låten jag blev förtjust i på nya skivan. Det här är också en fin video.

"To admit that she wanted something, that she deserved something, that she deserved to have it? To think that she might make a decision on the basis of her own desires, and not her fears for those around her? Those thoughts sounded almost obscene."

Courtney Milans nya. Som jag väntade på den här! Jag gillar allt Milan skriver men den här var speciellt efterlängtad pga, som Smart Bitches uttryckte det, "it is about Sebastian and Violet and involves science and angst". Och den levde upp till förväntningarna också. (Boken heter The Countess Conspiracy men jag länkar till serien för det finns liksom ingen orsak att inte börja från början.)

"Because no one can catch the motherfucking fox."

Because Takumi is awesome och min favorit i Looking for Alaska.

   "Frågar man oss nu: kan en kvinna i sino prydno låta kyssa sig, så svara vi obetingat nej. Det är icke comme il faut att låta kyssa sig. Annat än av sin (ointressanta) man, kanske möjligen även av sin fästman. Alla övriga kyssar fördömas - officiellt.
   Men etikettens förbud mot kyssar har i alla tider varit lika ineffektivt, som förbudet mot alkohol lär vara i ett oss närastående land."


Ur Kvinnan i sino prydno, "en klassisk etikettbok för kvinnor i oförändrat nytryck från 1926". Var tvungen att genast klicka hem den när jag såg den på Adlibris vinterrea. Nessie fick Mannen i sino prydno när jag råkade på den i Akademen ett par år sedan (han blev jätteglad) och jesus så kul de här böckerna är om man gillar sånt.

There's nothing more to it
I just get through it.


Nessie lyssnade mycket på First Aid Kit under jullovet och för mig fastnade särskilt de här raderna. To a Poet heter låten.

"Nine times out of ten, you probably aren't having a full-on nervous breakdown - you just need a cup of tea and a biscuit."

Caitlin Moran ger goda råd.

Before you left your garrison
you'd had a drink, maybe two
you don't remember Paris, hon
but it remembers you.


Det var Alla hjärtans dag och jag firade ettårsjubileum sedan jag upptäckte Magnetic Fields och 69 Love Songs. Den här låten heter The Night You Can't Remember. Ah.

"Men were always disappointingly respectful of her."

ur Too Hot to Handle av Victoria Dahl. 

"Holly Leeming took her baby's head and moved it back to her breast, planting it there. His eyes looked up at her, as if to say: What the fuck?"

Jag läste lite "literary fiction".

"He was an extravagantly obese man of sixty-four. A great apron of stomach fell so far down in front of his thighs that most people thought instantly of his penis when they first clapped eyes on him, wondering when he had last seen it, how he washed it, how he managed to perform any of the acts for which a penis is designed."

Aa haha. Personbeskrivningar har hon alltid kunnat, Rowling. Läser nu äntligen The Casual Vacancy.

Hejdå februari!

Wednesday, January 29, 2014

Friday, January 24, 2014

This one's for Alaska

Glad fredag!


Jag läste Looking for Alaska häromveckan. John Greens debutroman. Berättelser om brådmogen ung nörd som börjar på fancy privatskola och träffar karismatisk(a) typ(er) som är vackra/charmerande/olyckliga/intelligenta/katastrofala (och let's face it - lite elaka) och har stort inflytande på den brådmogna unga nörden är inte i min smak. Men ändå - den här var bland de bättre och jag tyckte riktigt bra om den. Och vissa scener är pure gold. Som t.ex. den med den här Princelåten - så himla bra!

PS. Rekommenderar förstås som vanligt John Greens The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag) åt alla.

Friday, January 17, 2014

Fyra lästa

Fyra snabbrecensioner av böcker jag läste i december. Och så några ord om var jag hörde/läste om dem. Mina läsvanor kan säkert verka lite out of the blue ibland ("jaha så Frida har läst en barnbok från 70-talet, just så"). Så här finns nu fyra bra exempel på hur jag hittar böcker jag vill läsa.



Jag läste: Burn for Burn av Jenny Han och Siobhan Vivian.
För att: jag läste en fin recension på bloggen Gossamer Obsessions och e-boken visade sig vara på specialpris och jag tror bestämt att Jenny Han är ett namn som har dykt upp i bokhorekretsar.
Och tyckte: inte om. Jag är tydligen inte tillräckligt intresserad av bad boys, bitchiga tjejer och high school-intriger. När jag ser t.ex. på Gossip Girl så känner jag absolut noll och ingenting. Jag kan inte ens slötitta. Jag slötittar hellre in i väggen. Inte för mig, helt enkelt. Det här är första boken i en trilogi men jag hade ändå väntat mig någon slags conclusion i slutet (det var liksom enda orsaken till att jag läste ut den) men någon sådan blev det inte. Äsch.



Jag läste: City of Women av David R. Gillham.
För att: jag fick låna den av Olga som sa att jag måste läsa.
Och tyckte: att den skulle passa utmärkt som bokcirkelbok. Det är en historisk roman som utspelar sig i Berlin år 1943 ("city of women"). Omslaget säger inte direkt "nervpirrande" och "fängslande" så jag blev förvånad över hur spännande den var. Dessutom: nyanserade och komplexa karaktärer! Det var särskilt en sak som gjorde att jag blev så himla irriterad på en av personerna. Väldigt vag beskrivning av situationen för att undvika onödiga spoilers: det handlade om att hjälpa människor. Sedan gjorde hon någonting som var alldeles för riskfyllt för att hon helt enkelt inte kunde kontrollera sina känslor. Jag blev irriterad. Men sedan insåg jag att det antagligen är just de där egenskaperna som fick henne att börja göra det där - hjälpa människor med fara för eget liv - från första början! Det är ett gott tecken när det jag stör mig på i en bok är något som säger mer om mig själv (stör mig på känslosamma och irrationella handlingar) än om själva boken. Bra betyg!  



Jag läste: The Westing Game av Ellen Raskin.
Och tyckte: att det är en fenomenal deckare. Den här boken kom ut 1978 och den är riktad till typ 8-12-åringar ("middle grade"). Det råkar vara exakt i den åldern som jag var absolutely obsessed med Agatha Christie-liknande pusseldeckare (just kidding - still am!) och därför läste jag den här boken med precis lika stor glädje som 10-åriga Frida skulle ha gjort. "They were mothers and fathers and children. A dressmaker, a secretary, an inventor, a doctor, a judge. And, oh yes, one was a bookie, one was a burglar, one was a bomber, and one was a mistake. Barney Northrup had rented one of the apartments to the wrong person." (Finns ingen svensk översättning tyvärr.)



Jag läste: Dödsdomen (A Place of Execution) av Val McDermid.
För att: jag gav den åt mamma i julklapp och ville ju veta om den var bra. Vad jag sökte var ungefär "modern deckarklassiker - gärna brittisk". Blurb av Minette Walters (hon är förresten sjukt bra om ni har missat): "Dödsdomen är fängslande... ett verkligt konststycke."
Och tyckte: att den var okej. Okej lite mer än okej, jag kunde inte sluta läsa. Så den var spännande och den hade en verkligt sinister stämning sådär. Sånt gillar vi ju. Det var själva deckargåtan och upplösningen som jag blev besviken på. Och så var den lite för lång - man skulle lätt ha kunnat korta av den där rättegångsdelen där i mitten.

Friday, January 10, 2014

Anna

Anna Calvi 18.3 på Tavastia. Who's with me? Förutom Nessie då som är så illa tvungen då han fick en biljett till julklapp. (Selfish Santa här hej hej, ho ho!)

Jag såg Anna på Ruisrock 2011 och har inte riktigt kommit över det ännu. Hennes andra album kom ut nyligen och omg hur bra det är!! Men som introduktion brukar jag rekommendera t.ex. den här låten.


Här är en Elviscover för att prove my point.


Glad fredag! 
 
PS. Ännu lite jul kvar. Det kan man fira med att se julspecialen till Call the Midwife som finns kvar på arenan fram till midnatt. Varning för extra snyftigt avsnitt (Yes. It's possible.) pga julspecial.

Thursday, January 09, 2014

Fjorton saker jag har gjort den senaste månaden (och bloggat är inte en av dem)


1. Julpyntat.


2. Varit till Österbotten två gånger.


3. Haft besök av Olga, både i Österbotten och i Helsingfors.


4. Kramat de här två. (Typisk syskonbild - "öuughh måste jag sitta bredvid den där..?!") 



5. Sett Depeche Mode.


6. Gone lite wild med namnlapparna till julklapparna. Jag var på Akademen och råkade få syn på de här Jesusbarnkorten (they're asking for it!) och plötsligt hade jag en pysselidé. Ibland får jag en sån och då bara måste jag.


(Jesuskort från Akademen och pratbubbelklistermärken och tejp från Tiger.)


7. Firat jul.


8. Läst sju böcker. (På bilden läser jag Nyckeln. Nessie hämtade ostbricka.)


9. Firat nyår på lugnast möjliga sätt.


10. Börjat på nya kalendern. (Ni vet. Den som jag designat själv på personligalmanacka. Känner ni igen pärmbilden? Jag bloggade den för ganska exakt ett år sedan...)  


11. Varit på promenader. Här är en bild av Beach House och Trädet.


12. Upptäckt att Närpes Alko har min chokladöl. Oh yeah.


13. Sett en förnärmad sparvhök. (Som hade förirrat sig till stallet och behövde hjälp att hitta ut.)


14. Firat Mommo & Mofas 70-årskalas.