Friday, June 28, 2013

Några midsommarbilder


Såhär en vecka senare.

Midsommartraditioner och molnfri himmel. Och CHECK OUT that outfit! Very indisk gud, ja?

En midsommarpjäs

En midsommarbrasa

En midsommaroutfit


Wednesday, June 26, 2013

Dödligt våld kräver Earl Grey

Jag hade just tillrett en kopp Earl Grey med honung och mjölk och satt mig ner med Mörkt motiv av Louise Penny när jag kom till den här delen:

"Peter swept aside Yogi Tea and Harmony Herbal Blend, though he hesitated a second over the chamomile. [....] But no. Violent death demanded Earl Grey."

Midsommardeckarläsningen. Och alltså det var ju inte så att jag inte skulle ha packat tillräckligt med böcker med mig. Men. Mommo visade den här boken åt mig och sa att hon hade blivit positivt överraskad och att den ger nästan lite Agatha Christie-vibbar - inte så att den är fantastiskt bra men sådär att den har lite småstadscharm och den saknar många av de där irriterande sakerna man stör sig på i nya deckare. Jag tyckte den lät bekant och visst var det på Dark Places-bloggen jag läste om den. Och det finns redan åtta böcker i serien. Jag läser gärna ett par till.

Thursday, June 20, 2013

Midsommarlov!


Time Lord

Jag gör allt i sista minuten - också dom roliga sakerna, som att följa med Doctor Who på arenan. Hur jag än gör så är jag alltid två veckor efter och har alltså några timmar på mig att se avsnittet före det försvinner. Häromkvällen klickade jag igång det 23.59! Livin' on the edge!

Wednesday, June 19, 2013

En sån kväll


For Darkness Shows the Stars

Post-apocalyptic young adult science fiction Jane Austen (Persuasion) dystopia. Typ.


Låter fantastiskt, eller hur? Persuasion är min favorit-Austen och en av mina absoluta älsklingsböcker så jag var väldigt nyfiken på den här. Den har fått nästan uteslutande bra kritik.

Handlingen går ungefär såhär: För ett par hundra år sedan blev det krig och katastrof och elände. En stor del av orsaken var att en del av befolkningen höll på med hardcore genmanipulering för att få barn med superkrafter. Andra tyckte att det var helt fel och att man borde nöja sig med vad Gud har gett en och bla bla bla. Till sist gick det snett för de experimentella typerna och en hel generation blev reduced - mentalt handikappade. De där "naturliga" typerna - ludditerna - som hade hållit sig undan allt vad laboratorium och nyfikenhet heter bestämde sig då för att av Guds godhet ta sig an de här reducerade (dvs. använda dem som slavar). Efter några generationer av reducerade så händer det plötsligt något: reducerade människor får barn som inte är reducerade. De kallas posts (post-reduction) och Captain Malakai Wentforth (jep!) är en av dem. De "jobbar" fortfarande för ludditerna (alltså de är slavar) men är lika klipska och kapabla som vilken luddit som helst. Captain Wentforth, innan han blev kapten, bodde och arbetade på Elliot Norths pappas gård. Han och Elliot var bästa vänner och kära och han ville att de skulle rymma tillsammans och hon ville inte pga ansvar över så många posts och reduced och gården och dessutom är pappan och storasystern inte till någon hjälp alls. Nåja, sedan råkar Wentforth komma tillbaka till stan pga viktiga kaptenärenden och Saker Händer.

Att liksom lyckas med att berätta Persuasion i en sådan här fantastisk och underlig värld, som är både välkonstruerad och fascinerande: det är imponerande. Det är väldigt tydligt att berättelsen är inspirerad av Persuasion (och den delen lyckas den bra med) men den vågar också gå sin egen väg (och den delen lyckas den också bra med). Captain Wentforth är t.ex. riktigt oförskämd mot Elliot och beter sig illa på ett sätt som Captain Frederick Wentworth aldrig skulle. Men det är okej, för det här är en egen berättelse och den är bra.

Så över till det som stör mig i den här boken, det är svårt att förklara men ungefär såhär: Man kan inte prata om någonting i en dystopivärld utan att prata om det i vår värld. Själva idén med dystopier, eller hur? I det här fallet är det slaveriet - det går liksom inte att läsa den här boken utan att dra paralleller till USAs historia med slaveri (jag tänker då främst USAs historia pga bokens/författarens ursprung men alltså det finns ju massor). I boken är det såhär: de reducerade används som slavar för att de är ointelligenta och för att de behöver bli omhändertagna. Och så är det på riktigt - i boken. Problemet är inte att de är slavar, problemet är att de inte har det bra just på Elliots pappas gård. När Elliot sköter om gården (hon är mycket bättre på det) så är alla glada och nöjda, också slavarna. Och såhär är det i riktiga världen: inte så länge sedan alla icke-vita ansågs vara mindre intelligenta och det användes som en ursäkt för slaveriet. Jag anklagar inte boken för något och jag drar inga slutsatser (för den berättar ju bara om verkligheten i Elliots värld), det här är bara en högst personlig känsla: jag är inte riktigt okej med hur slaveriet beskrivs i den här boken.

Det påminner mig om liknande issues jag har haft med andra dystopier. När jag läste Fahrenheit 451 så störde det mig att i det hemska samhället som beskrivs där finns ingen konst utom abstrakt konst! Jag drar förhastade slutsaster här förstås men det känns ändå som att vadå, är inte abstrakt konst också konst? Och Bradbury beskrev ett samhälle där föräldrar inte brydde sig om sina barn längre och som ett exempel på det här nämner han att kvinnor väljer att föda barn med kejsarsnitt för att de är helt enkelt så - jag vet inte - lata och själviska?! Ja ja, det här är detaljer och vi kan välja att tolka dem hur vi vill men ni förstår kanske vad jag menar med hur tricky det faktiskt är med dystopier. Därför också sjukt intressant, eller hur? Oh yeah.

Nu måste jag avsluta det här inlägget (thank god!) och gå på öl. 

Tuesday, June 18, 2013

Hur snabbt försvinner elen om "alla" dör?

Det är viktigt med trovärdigheten i böcker, också när de handlar om otroliga saker. Och om man ska kritisera trovärdigheten kan det vara en bra idé att, ja, faktiskt kolla upp de där sakerna själv. Mats Strandberg länkade till det här roliga blogginlägget, som handlar om boken En sekund i taget: Hallå Augustpris-juryn - strunta i GP.

(Och boken verkar spännande!)

Sunday, June 16, 2013

Ain't She Sweet?

Och så till någonting helt annat. I'm nothing if not diverse.


She used to be mystified by women who didn't know how to turn men on, since she could do it so easily herself. Then one day she'd realized that intelligent women relied on their brains to get ahead in the world, instead of sex. And hadn't that been a real well, duh moment?

Den här hittade jag på någon "Best Romance Novels Ever List". Och jag kan förstå varför.

Den handlar om 30-nånting-åriga Sugar Beth, som är ungefär motsatsen till alla romancehjältinnor jag någonsin har läst. Hon var den populära, rika och bitchiga tjejen i sin hemstad Parrish, Mississippi. Nu återvänder hon, fattig och misslyckad. Hon söker en värdefull tavla som hennes faster testamenterade åt henne. Alla i stan hatar henne men den som hatar henne mest är Colin Byrne, hennes gamla engelskalärare. Han är däremot en ganska typisk romancehjälte - bitter, brittisk och bor i ett slott (som råkar vara Sugar Beths barndomshem). Hon hittar inte tavlan genast och är tvungen att söka jobb i stan och en sak leder till en annan och...

"I believe I mentioned that I might have a job for you. Are you desperate enough yet?"
She nearly choked on her spit. "I figured you were funnin' me."
"I'm fairly certain I've never funned anyone." 

Colin är nu en berömd författare och behöver en hushållerska till sitt stora hus. Han njuter också av att se hur dåligt det har gått för Sugar Beth och tar tillfället i akt att få se henne städa och skrubba golv. Och Sugar Beth är som sagt desperat. Hennes liv har varit fullt av misslyckanden, sorger och besvikelser.

Den blyga tjejen som Sugar Beth retade i skolan och Sugar Beths ex-pojkvän är nu gifta och jag är inte så förtjust i deras historia. Jag är heller inte alls förtjust i slutet (egentligen hela andra havlan av boken). Det blir alldeles för mycket happily ever after.

Jag gillar att boken driver lite med romanceklichéer och att både romance och skrivande är tydliga teman i boken. Avslutningsvis, några visdomsord av Sugar Beth:

When male authors write love stories, the heroine tends to end up dead.

PS. Låten.

En seriemördarroman

CUT! SPLATTER! SPLASH!


Sorry men svårt att låta bli. Snyggt omslag, ja?

Den här boken handlar om Jasper 'Jazz' Francis Dent, son till en av USAs mest kända seriemördare. Han är 17 år gammal och har bott med sin farmor ända sedan hans pappa dömdes till fängelse (för cirka 120 mord) när Jasper var 13 år. Före det bodde han med "Dear Old Dad", och ja, det är precis så fucked up som det låter. Boken börjar med att det dyker upp ett lik i Jaspers lilla småstad och han är alldeles övertygad om att det handlar om en seriemördare (han har trots allt erfarenhet på området) och han vill hjälpa polisen. 

Jag var väldigt förtjust i idéen från början, och jag blev också väldigt förtjust i Jazz himself. Han är charmig (om än något manipulativ), han är som vilken tonåring som helst (som bara råkar kunna tänka som en seriemördare) och han är inte alls som sin pappa (eller..?). Hur makaber den här ungdomsromanen (oh yeah!) än är så tror jag att den har mycket som ungdomar kan känna igen sig i. Vi har förstås frågan om hur långt man kan komma från sina gener och sin uppväxt (en väldigt extrem fråga i Jaspers fall) men också intressanta tankar om hur det är att fungera i ett socialt sammanhang och hur man ska förhålla sig till sina medmänniskor. Som det här som Jazz ofta är tvungen att övertyga sig själv om:

People matter. People are real.

Det låter riktigt bra det här, eller hur? Det är tyvärr inte perfekt. Som thriller/deckare får den bara ett "helt okej"-vitsord av mig. Den blir aldrig sådär riktigt nervpirrigt spännande och det blev ingen OMG-effekt för mig när mördaren avslöjades (men jag är kräsen, tror jag). Jasper gjorde några smådumma val och jag störde mig lite på småsaker men är väldigt tacksam över att den inte gick över i min värsta pet peeve: huvudpersonen blir misstänkt och alla är emot honom. Det hände alltså inte här och det var skönt för alltså - som ni säkert kan gissa - det var väldigt nära. 

Den slutar i vad vissa skulle kalla en cliffhanger men jag är mer benägen att kalla ett löfte om att det kommer att bli en serie av det här. Den ger ett tillfredsställande slut på den här berättelsen iaf och jag är nyfiken på nästa bok.

Saturday, June 15, 2013

Book Depository

Nu har jag alltså provat på Book Depository och det gick smidigt och bra. De har Free Shipping Worldwide och ofta fina erbjudanden och min Rose Under Fire var här åtta dagar efter att den skickats. (För just Rose Under Fire har de höjt lite på priset och adlibris sänkt lite på priset så för den skulle jag ändå rekommendera adlibris, som också är snabbare förstås.)

PS. Med boken fick jag ett Book Depository-bokmärke som har en lista med olika aktiviteter och hur mycket kalorier de förbränner. Läsning var ju rätt långt nere på listan. Okej... Snyggt bokmärke..? Eh. Jag läste igenom hela listan och tänkte att det måste finnas någon point med det här. Nån kul grej liksom och inte bara: "här har du din bok men kanske vi kan föreslå lite snöskottning eller firefighting (!) istället?". Till sist var jag tvungen att googla och det visade sig att Book Depository har en serie med "factmarks" med olika mer eller mindre konstiga info-grejer på. Man kan ju konstatera att jag fick det tråkigaste.

Friday, June 14, 2013

Antagligen den bästa pigromanen jag kommer att läsa i sommar

Simona Ahrnstedts nya efterlängtade roman De skandalösa (så coolt med blurb av Dick Harrison förresten!) har fått fin trailer (och jag uppskattar - som ni vet - fina boktrailers):


Dagens länk(ar): Såhär bemöter man hånfulla kommentarer. Och här är fortsättningen.

Jag kände inte till uttrycket "pigroman". Det låter hånfullt och nedvärderande i den där kommentaren men jag tycker att det kan vara fint. Att säga att någon inte har humor däremot, det är alltid fult. Det är liksom både en förolämpning och ett sätt att inte behöva förklara sig eller ta ansvar. Det här vet alla som har gått i högstadiet.

Teenage books


Chuck Wendig och 25 Things You Should Know About Young Adult Fiction. (Han nämner Code Name Verity!)

Thursday, June 13, 2013

Glitter, regnbågar och färgexplosioner

Digital Nails är en liten Etsybutik som säljer egna handgjorda nagellack. Förutom att de är fantastiskt glittriga och glänsande så har de också rätt hög nördfaktor. Eller vad sägs om nagellack inspirerade av Adventure Time, Doctor Who eller Neil deGrasse Tyson? Skulle inte ha något emot hela samlingen med Doctor Who Companions, faktiskt. Med till exempel Super Temp (wow!) eller Ultimate Ginger (åh!).

PS. Tyvärr verkar Hipster in a blender vara helt slutsåld :(

PS2. Fibonacci Sequins - awww!

PS3. Jag kan ha hittat till den här butiken genom att googla "amy pond nails". Men det är kanske en såndär grej som borde stanna mellan mig och min sökhistorik.

Wednesday, June 12, 2013

Årets mest efterlängtade bok

I min postlåda idag:


Jag känner ungefär som Salem:



Kanske också lite som Matthew:


Och som Amy här:






Tuesday, June 11, 2013

Te av färsk citronmeliss

Ska vara sövande, lugnande och på alla möjliga sätt välgörande. Jag provade igårkväll och försov mig imorse. Om det var pga citronmelissen eller min krånglande väckarklocka (alltå ringer den överhuvudtaget?) är svårt att säga.


PS. När man inte vill somna kan man ju bara sätta några blad i sitt vanliga te så blir det lite citronigt.

PS2. Ni skulle ha sett när jag fixade den här bilden. Det var fullt på min köksbänk och jag föste allt till en hög på ena sidan (för att inte - gud förbjude - behöva städa på riktigt) så det inte skulle synas i min "fräscha citronmelissbild". Smutsig disk och tomma ölburkar ger liksom inte rätt känsla.

PS3. Allt för att upprätthålla den här fantastiskt glamourösa bloggfasaden. Varsågoda.

PS4. Öl fungerar också sövande.

Monday, June 10, 2013

Sunday, June 09, 2013

Millions of musos

Sommarens höjdpunkt: den 27 juli uppträder Muse på Olympiastadion i Helsingfors. Jag har sett bilder från den här europeiska sommarturnén (inte videoklipp, där någonstans går min spoilergräns när det gäller sceneffekter och sånt) och det är helt fantastiskt galet. Eldmoln, en sjungande robot, inhyrda skådespelare etc etc...


Jag misstänker att it's illegal är något som Muse får höra ganska ofta när de planerar sina turnéer.

PS. Grattis på 35-årsdagen Matt!

Äventyr i sommarkvällen

Världens största geting kom in i mitt rum igårkväll. Den flög runt och runt och hittade inte ut. Till sist tog den tillflykt till böckerna (I know that feeling). Den gömde sig i det lilla utrymmet ovanför Blackwater (se bilden). Observera att den valde deckarhögen (med titlar som exempelvis Jag dödar) framom romancehögen. 


Jag väntade ett tag på att den skulle hitta ut själv. Men den var antingen livrädd eller så sov den. Så jag tog tag i boken den satt på och förde den till mitt fönster. Den tog några djupa andetag och flög ut i sommarnatten. Jag hann ta en bild.


Jag tänker att det kunde vara dags att läsa den där boken. (Jaja den är lite dammig, jag hade inte tid att damma av.) Den fick Augustpriset 1993. Svenska originaltiteln är Händelser vid vatten.

Saturday, June 08, 2013

Ursäkten

Såg ni när Ebba pratade med prinsessans mentor? Hon berättade att prinsessan har en fil.kand. och att det enda hon har kvar för en master är själva mastersuppsatsen. Men att den knappast kommer bli gjord nu då hon gifter sig! Jag tycker att det är utan överdrift den absolut SÄMSTA URSÄKTEN jag någonsin har hört i hela mitt liv. Och jag är expert på de här ursäkterna...

Men jag ger högsta betyg till det fina bröllopet, prinsessorna och Stockholm!

Friday, June 07, 2013

Bloggtips: finlandssvenskt färgglatt

Två inspirerande bloggar:

En inredningsblogg (som inte alls är bara en inredningsblogg) med färg och kitsch och humor och hemgjort. Supercoolt kök med tapet av gamla boksidor och blommor och vitrinskåp med ljusslingor, möbler målade i spetsmönster och så den kanske snyggaste väggmålningsidén ever.

En modeblogg (som inte alls är bara en modeblogg) med klänningar och tatueringar och retro och burlesque. Så snygga outfits!! Glamouröst, vardagligt, svartvitt, färgglatt (Frida Kahlo!), stiligt och roligt. (Hon bloggar på engelska men är finlandssvensk, ifall ni undrar över rubrikvalet där.)

De är rätt stora bloggar båda två men jag ville passa på och tipsa ifall någon har missat. Och ifall någon har missat att jag är intresserad av både inredning och fashion. Jodå. Jag gillar färger och idéer och personliga stilar och... vad ska vi kalla det... - a touch of extravagance.

Verity på svenska och nya Wein!

Såhär absolutely adorable är omslaget till Kodnamn Verity! Den kommer ut i september. Om man får klaga lite (och visst får man som fangirl) så tycker jag att beskrivningen (som jag antar att också är baksidestexten) berättar för mycket. Visst, det är svårt att beskriva den här boken utan att säga för mycket, men här går det över min gräns.


Rose Under Fire kom ut i måndags (iik!) och finns att beställa på adlibris. Min borde komma någon gång nästa vecka. Jag beställde från Book Depository för att 1) det gick att förhandsbeställa och 2) den är billigare där. (Himla bra alltså men jag väntar med att prisa den bokhandeln tills jag har min bok i handen, ok?)

Så. Nästa vecka!


Thursday, June 06, 2013

Zombievärldskriget

Muse uppträdde på premiären till zombiefilmen World War Z. De har också åtminstone en låt med på soundtracket (Isolated System). Mer info än så hittade jag inte. 

Jag är nu, förstås, väldigt nyfiken på boken som den här filmen är baserad på: World War Z: An Oral History of the Zombie War. Jag minns att Bokhora sa bra saker om den i någon av deras poddar. Matt Bellamy gillar också...


PS. Litterära inspirationen till Resistance (förra albumet) var Nineteen Eighty-Four.

PS2. Survival blev ju OS-låt. Passar himla bra in där också. 

Överflödet

Det är ett hårt jobb att äta upp en hel massa jordgubbar. Men jag klarar av det. En ask kvar nu bara. De har klarat sig länge även om de blev lite mörbultade under transporten.


Jag skär dem i små bitar och blandar med vaniljglass, vaniljkvarg och turkisk yoghurt.

PS. Jordgubbar passar förstås också i alla möjliga sorters drinkar. Pappa brukar laga goda jordgubbsdrinkar. Det är bra att ha is och en mixer och t.ex. en flaska Koskenkorva. Nu hade jag inte det men det visade sig att Strawberry Gin Tonic inte alls är så illa det heller...

Wednesday, June 05, 2013

Finlandssvenskt

"Medan hon väntar på mörkret halvligger hon på divanen, fördriver tiden med att läsa. Efter alla dessa år, efter alla dessa decennier, efter alla dessa århundraden så finns det fortfarande böcker hon inte läst och som hon länge önskat läsa. Hon har böcker hon skaffat sig för mera än ett sekel sedan som fortfarande står ouppsprättade i hyllan, och hon har nyinförskaffade verk i välfyllda, ouppackade lådor. Och trots allt nytt finns det ändå bekanta böcker hon ständigt återvänder till."

Tänk att man kan sympatisera så mycket med en flera hundra år gammal vampyr.

Jag är lite sen med mina recensioner ("recensioner"); jag läste Svulten, av Hannele Mikaela Taivassalo för en månad sedan. Hon har ett vackert språk men det är inte bara språk, för jag kan inte riktigt med sånt. Det jag tyckte om var beskrivningarna av kött, blod, lust, hämnd och ljuva Helsingforsnätter. Det är en riktig vampyrsaga...

Ännu ett citat (om Helsingfors) jag gillade och skrev ner:

"Finns det ens en stad här; denna lilla, nya stad som så gärna ville finnas i världen, men som ändå fortfarande är rädd för att låta världen finnas i den?" 

En bok i min smak. Och ett jättesnyggt omslag! (Fast jag lånade på bibban för jag är inte riktigt så rik.) Det här är inte en bok man läser för den fängslande handlingen och sidorna bläddrar inte på av sig själva precis men det är en fascinerande värld att vara i.

Sedan läste jag Lika delar liv och luft av Sara Jungersten och den var precis tvärtom. Alltså: jag sympatiserade mer med vampyren Jorunn än jag gjorde med 30-åriga Mira, som man kanske tycker att jag borde ha mer gemensamt med. Men jag kunde inte sluta läsa. Alltså herregud, helt omöjligt. Jag vill läsa mer av Jungersten, hon är super.

Men Mira då... jag vet inte. Och kraven och förväntningarna hon hade på sig själv och beskrivningen av den lilla österbottniska hembyn dit hon flyr när hon har en livskris och allt är liksom så redigt och otillgjort för att så är det på landet. Jag är lite trött på sånt hörni. Det är överdrivet, förstås, det är meningen att det ska vara överdrivet, men jag tycker om nyanserat.

Det jag gillade hos Mira var att hon kunde vara hånfull, elak och jobbig (och där kan vi väl alla känna igen oss (eller? just me?)) och det är ganska sällan huvudpersonen får vara så "bitchig" i en bok där det ändå är meningen att vi ska sympatisera med henne. 

Hugo

Vi hann med en examensfest och ett födelsedagskalas före mamma och jag for upp till Österbotten förra helgen. Där doftade det syrener och liljekonvalj och jag drack hemmagjord öl, tog sommarens första dopp och läste en bok om en seriemördare.