More than anything else

Ett Väldigt Långt Citat ur Code Name Verity, av Elizabeth Wein.

  "The Northumbrian coast is the most beautiful length of the whole trip. The sun still sets quite late in the north of England in August, and Maddie on fabric wings flew low over the long sands of Holy Island and saw seals gathered there. She flew over the great castle crags of Lindisfarne and Bamburgh to the north and south, and over the ruins of the twelfth-century priory, and over all the fields stretching yellow and green towards the low Cheviot Hills of Scotland. Maddie flew back following the 70-mile, 2000-year-old dragon's back of Hadrian's Wall, to Carlisle and the south through the Lakeland fells, along Lake Windermere. The soaring mountains rose around her and the poets' waters glittered beneath her in the valleys of memory - hosts of golden daffodils, Swallows and Amazons, Peter Rabbit. She came home by way of Blackstone Edge above the old Roman road to avoid the smoke haze over Manchester, and landed back at Oakway sobbing with anguish and love; love, for her island home that she'd seen whole and fragile from the air in the space of an afternoon, from coast to coast, holding its breath in a glass lens of summer and sunlight. All about to be swallowed in nights of flame and blackout. Maddie landed at Oakway before sunset and shut down the engine, then sat in the cockpit weeping.
  More than anything else, I think, Maddie went to war on behalf of the Holy Island seals."

Ikväll är förresten sista chansen att se den där dokumentären på arenan!

Mind-blowing and life changing

En samling tips om hur du gör livet lite lättare för dig.

"Also, Scandahoovians can fucking hold their booze."

Ibland är en bok så dålig att den blir bra. Ibland är den så dålig att den blir jättedålig. Men det kan bli en bra recension!

Vad är ännu bättre än gratis?

Nå att själv få bestämma priset förstås! Bokhora tipsar om finfint e-bokserbjudande: Humble Bundle.

"Elizabeth Bennet, naturally."

J. K. Rowling svarar på frågan if you could be any character from literature, who would it be?

Från intervjun i New York Times.

JQ

Det utlovade Quinn-inlägget. To whom it may concern.

Julia Quinn skriver lättsam och underhållande historical romance (regency & victorian). Väldigt beroendeframkallande. Och lättsamma historier alltså, inga angstiga hjältar. Mer Austen än Brontë, om vi säger så.

Det finns vissa genrespecifika saker som kan verka underliga om man inte har läst förr, t.ex. epilogue babies (srsly, man kan skippa epilogerna i de här).

Quinn har skrivit ca. 25 böcker och jag har läst kanske 15 av dem. Alla hör till någon serie, men för det mesta går det bra att läsa i vilken ordning som helst. Enda undantaget är Bridgertonserien, hennes mest populära serie, där varje bok handlar om ett av de åtta Bridgertonsyskonen. De råkar alla få the man/woman of their dreams och leva lyckliga i alla sina dagar, visst alldeles fantastiskt osannolikt?

Det som är kul med familjen Bridgerton är att de är rika, snygga och trevliga. Inga jobbiga barndomar här inte (och vips försvinner en hel massa romance plot opportunities men JQ får till det ändå). Syskonen är tacksamt nog döpta i alfabetisk ordning: Anthony, Benedict, Colin, Daphne, Eloise, Francesca, Gregory och Hyacinth. Böckerna går inte riktigt i den här ordningen eftersom flickorna skulle gifta sig mycket tidigare så de börjar med boken om äldsta dottern Daphne. Efter första boken kanske man tänker "äh, fuck Anthony & Benedict - jag vill hoppa direkt till Colins bok"! Det avråder jag från, dels för att Anthony inte är en sådan arrogant jäkla idiot som han verkar (eller jo, visst är han, men it's all part of his charm) och Benedict är inte alls så tråkig som han kanske verkar i jämförelse med Colin. Och dels är det för att det finns en liten sidohandling som är ett mysterium som är lite kul att gissa på, och då vill man ju ha ledtrådarna i rätt ordning. (Jag gissade förresten rätt redan i första boken!)

Hennes senaste böcker, i Bevelstoke- och Smythe-Smithserierna, är också riktigt bra. Det märks på hennes tidigare böcker att de är just ... tidiga böcker, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att de är sämre. Jag gillade t.ex. Minx mycket.

Småningom ska jag skriva om Lisa Kleypas också.

"Glamour Girls"

Nu har ni tre kvällar på er att se dokumentären på arenan om kvinnliga brittiska piloter under andra världskriget. Den sändes förra onsdagen och är tillgänglig fram till midnatt på onsdag (antar jag), och tyvärr bara i Finland (och på finska!).

Den ursprungliga BBC-dokumentären heter Spitfire Women och såhär börjar den:

Särskilt intressant att se efter att jag läst Code Name Verity (som jag btw också rekommenderar) och nu förstår saker bättre och inser varifrån inspirationen till vissa händelser och personer i boken kommer.

Tibetan spaniel charming

Is like snake charming, only safer.

En fin blandning

Det var tydligen International Skeptics Day igår (så jo hej grattis bara) och Hank Green gjorde en youtube playlist med 14 olika slags videon som kanske inte precis alla handlar om skepticism men åtminstone alla är sevärda. Den innehåller bl.a. musik, Tim Minchins berömda kortfilm Storm, Minutephysics, Alain de Bottons "Atheism 2.0", Neil deGrasse Tyson, och Alex Day.

PS. Skulle du kunna svara på frågan Where Did The Earth Come From?

Apropå

På tal om gratisböcker så hittade jag en till igår också: The Lion, the Lamb, the Hunted - en psykologisk thriller av Andrew E Kaufman. Tyvärr ser jag att den inte alls är gratis längre, priserna ändras snabbt. Jag brukar kolla listan med bästsäljande gratisböcker.

På tal om The Crimson Petal and the White så såg jag första delen häromdan. Väldigt bra. Så råkar jag vara ett stort fan av Romola Garai också så det hjälper ju. Ja och btw: det är 16 års åldersgräns på den for a reason. (Och som vi alla vet så betyder inte 16 års åldersräns att man måste vara 16 för att klara av att se den utan gränsen är där för att meddela känsliga tittare (like myself) var någonstans på obehaglighetsskalan filmen befinner sig.)

På tal om musikjournalister så gillar jag när de som skriver om Muse kollar upp vad termodynamikens andra lag är. Jag bläddrade lite i finska Soundi och där hade journalisten ringt och kollat upp saken med en fysiker. Kerrang frågade alla möjliga typer. T.ex. Corey Taylor från Slipknot ("You're assuming I know the first law.") men också en fysikprofessor: "The Second Law states that heat will not transfer from a cold object to a hot one. It's why your tea cools down if left on the side, rather than slurping heat from the tabletop and catching fire."

På tal om Hunger Games så har Bad Lip Reading nu gjort Hunger Games-filmen. Den är rolig. Se den. (Ja ja och spoilervarning förstås.) SCOOBY DOO!

Hell yeah gratis e-böcker!

Jag börjar bli bra på det här. Jag tittade på den där For Darkness Shows the Stars ("A Jane Austen Retelling Done Right") som jag länge varit intresserad av och såg att det finns en gratisnovell som är en prequel till den. Så nu har jag Among the Nameless Stars i min kindle plus en till gratisnovell av Peterfreund, Errant, som verkar handla om "killer unicorns". Mmhm.

Vill ha!

Waterfall Swing.

Röd som blod, vit som snö

Yle visar BBCs miniserie baserad på The Crimson Petal and the White, som är en av mina favoritböcker. Första delen av fyra visades i förrgår och finns på arenan. Det här är bra, det är jag nästan säker på.

Bloody Mary

Jag har nu haft min kindle darling i snart en vecka och för tillfället innehåller den åtta böcker. Det är diverse gratisklassiker (hoppas t.ex. äntligen få Jane Eyre utläst i det här behändiga formatet), en Courtney Milannovell som var nästan gratis och så Mary Borsellinos The Devil's Mixtape. Jag har citerat ur den på bloggen tidigare. ("It's used as the cheapest, easiest test of crap, isn't it? If teenage girls love a movie, a book, a band, then it's immediately classified as mediocre shit.") Det var pretty much på basis av de citaten som jag köpte den också.

Jag läser den nu och gillar mycket. Det är basically tre olika berättelser med ännu fler berättare. Så här ser beskrivningen ut:

  In 1999, Ella was one of three students who arrived at her Denver school with a cache of weapons and a plan to use them. Years later, she sifts through accounts of other violent young women, writing letters to a little sister who had to grow up in the aftermath of that day. 
  In 1952, Sally was a runaway, hitch-hiking around Australia with a strange, secretive girl named Amy. Each outcasts in their own way, the pair navigate a landscape scarred by old memories and tragedies, searching for a place that will feel like safety and home. 
  And in 2011, Charlotte was a music journalist on tour with a band, listening to their stories of loss and hope. Though they are in very different times and places, the three are linked by a web of legacies and second chances. 

Tonårsflickor, seriemördare, rockmusik, ikoner, liftare, bourbon, tatueringar. En storasyster som skriver brev från Helvetet. I vilka hon berättar om kända kvinnliga mördare och ger lite boktips och sånt. Det här är inte en sådan bok som man rekommenderar precis men om det låter som din tekopp så är det högst antagligen din tekopp.

Mary Borsellino, musikjournalist från Australien btw, har också skrivit en serie böcker som hon själv skämtsamt kallar "Twilight for punks".

"Punk is dead and it has fangs."

"I mean, look at me, I’ve got tattoos all over my arms; I pierced my nose with a thumbtack when I was eighteen. I’m twenty-seven and I still spend all my time at rock shows. The kids I see there — and the kid I was myself — aren’t like the kids in Twilight. Where’re our books?"

Hon medverkar också med en essä i The Girl Who Was on Fire (essäsamling om Hunger Games!). Låter helt megaintressant tycker jag efter att ha läst io9:s recension.

"Not every essay in The Girl Who Was on Fire adds depth to the already rich world of Hunger Games analysis, but it's a thoughtful exploration of the books' major themes. And it's a fantastic invitation for younger readers to take a second look at the fashions, relationships, science, media culture, and political maneuvering that make Katniss such a compelling heroine and The Hunger Games such a relevant series."

Borsellino jämför i sin essä "Your Heart is a Weapon the Size of Your Fist" kärleken som en politisk handling i Hunger Games och Orwells 1984. Alltså precis vad låten Resistance av Muse handlar om! Hela albumet är inspirerad av 1984 men Resistance (låten) handlar om just kärleksaspekten. Love is our resistance.



PS. Och hon gör smycken! Önskar Mockingjayhalsbandet och rödråsa dödskallehalsbandet.

"Helen Walsh doesn't believe in fear - it's just a thing invented by men to get all the money and good jobs"

Sa jag inte att Helen är min favorit av de fem Walshsystrarna? 

Eller okej, det är egentligen Anna, men Helen är en god tvåa. 

Simona tipsade om den här lyckade (och lockande) baksidestexten till The Mystery of Mercy Close.