Wednesday, September 09, 2015

Ursula K. Le Guin

Mygosh hörni - den här intervjun!

Underbara Le Guin.

" So it’s just my general worry, about all women writers, including myself. We go along happily in our lifetime, and then, poof! All of a sudden we have to be dug out by feminists 50 years later. "

Det här är så sorgligt men sant. Det finns förresten en jäkligt bra lista på The Book Smugglers med 99 kvinnliga science fiction och fantasyförfattare. För folk tror ju fortfarande att kvinnor inte skriver SFF.

Om dystopier:

" There’ve been an awful lot of dystopias lately. You can open a book and say, “Oh no, not again! Here we go, stumbling across the country while things die around us.” It’s boring! "

FNISS. Jag gillar ju dystopier men.

Och så om hela Hugo Awards-spektaklet:

Were you surprised this controversy was even happening in 2015?
No, no, no. There are always these insecure white guys. I’m afraid they’re sort of a fact of life.

LOVE.

Tuesday, September 08, 2015

Om trigger warnings

På medievalpoc (tipstips!) om trigger warnings: (som folk helt enkelt inte fattar)



NOLL förståelse har jag för folk som har språk som jobb och inte fattar ett basic ass begrepp som "trigger warning".

Ännu från medievalpoc:

"Trigger warnings add information, they do not remove it."

Dream guy?

Nu är Claire lite orättvis mot sin storebror. 

" Since moving in to Henry's old room at home, Claire had looked through some of his books. She couldn't believe how boring they were. She thought it was really too bad that Henry should be so good-looking - he was twenty-three and looked like a blond James Dean, except he didn't - James Dean walked around like he had a plan, and Henry walked around like he was going to the library, which he was. "
- Jane Smiley, Early Warning

Jag tycker han låter alldeles fulländad.

Omslag jag dreglade över under mitt senaste Akademenbesök

De hör till Penguin Essentials-serien och känns alla väldigt essentiella.


Särskilt Junky och Asylum.

Någon som kan rekommendera? (The Day of the Triffids har jag ju läst och Dubliners har jag redan (i tråkigt omslag).)

PS. Gillar förresten hur Triffidsomslaget ser ut som en skräckversion av ett Josef Frank-mönster.

Monday, September 07, 2015

Think of England

En historical romance av K.J. Charles. Titeln syftar förstås på:


Tillbaka till henne är inte den enda boken med queer romance under tidigt 1900-tal som jag läste i augusti. Och - tro det eller ej - inte heller den bästa, för jag tyckte faktiskt ännu mer om Think of England. Antagligen för att den är mer romantisk och pulpy (författaren själv kallar den för "Edwardian pulp") och utspelar sig under ett British countryside house party - som värsta Agatha Freaking Christie!

“But— Why didn’t you say?”
“Secret agent. Secret.”

Intriger, hemliga agenter och romantik. I'm easy like that. Det handlar om Captain Archie Curtis, som deltar i ett flera dagar långt house party på landet, med avsikt att ta reda på om det låg något fuffens bakom en tragisk vapenolycka i Sydafrika. Top secret stuff förstås. Har den här festen en mörk, exotisk främling? Ohyes. Poeten Daniel da Silva irriterar the hell out of good ol' English chap Archie från första början med sina extravaganta manér. Men ligger det något annat bakom irritationen? Och är Archie den enda gästen med hemliga avsikter?

“Jesus!” he yelped.
“I fear not,” said a silky voice, and Curtis realised that he had collided with da Silva. “Both Jewish, of course, but the resemblance ends there.” 

Själva gåtan är inte så spännande men det är ändå kärleksberättelsen som är i förgrunden här och den är fantastiskt bra med massor av romantic tension och all the feels. Gåtan/mysteriet funkar ändå bra som bakgrund och gör läsupplevelsen extra mysig för en gammal Christie fangirl som jag. En av de bästa kärleksromaner jag läst i år.

Tillbaka till henne

"Ät spaghetti", sade han. "Var som folk."

Alltså Lövestams språk, humor och karaktärer är så helt och hållet min tekopp att jag vet inte riktigt vad jag kan skriva om henne annat än att jag är glad att jag hittat hennes böcker (och att jag ännu har några olästa).


Tillbaka till henne handlar om Hanna som jobbar på Arbetsförmedlingen och är riktigt hånfull, bitter och cynisk. Mot sina klienter, sin pojkvän och sitt liv i allmänhet. Hon är en ovanlig huvudperson och jag gillar henne. Hon börjar intressera sig för några gamla föremål som verkar ha tillhört rösträttskämpen Signe i början av 1900-talet. Parallellt med Hannas berättelse får vi då Signes historia - full av kvinnokamp, frustration och förbjuden (lesbisk) kärlek. Så fina och aktuella ämnen och så mycket igenkänning!

Den är inte perfekt, det finns lite för många trådar som inte blir hopknutna med tanke på hur tjock bok det ändå är (t.ex. Hannas familj, breven av Àgi, Àgis berättelse överhuvudtaget (hon kan ju inte bara vara där för att krydda upp Hannas liv)).

PS. Till romanceläsare: det här är inte en romance. Kan vara bra att veta.

Sunday, September 06, 2015

Authors being adorable på twitter

När Sunil Patel meddelar att han har läst och gillat Courtney Milans böcker och Ellen Kushner svarar att hon älskar Milan och att hon har snattat hennes böcker av Kelly Link.



Och så ett par dagar senare...


Aww.

Thursday, September 03, 2015

Gratistips: The Secret Heart

En historisk romance som jag läste och gillade i vintras är nu gratis som e-bok.


Såhär skrev jag om den på goodreads:

This was a pleasure to read. The story is complex, rich and elegant. It has an old school feel to it but is also very fresh. I loved that heroine was cold-hearted in her scheming. 

Det är Saties debutroman så jag är verkligen imponerad. Hennes andra bok The Lover's Knot har fått mer uppmärksamhet på bokbloggar och jag har den väntandes i kindeln men jag ville börja från början.

PS. Megan Mulry sålde nog den här boken åt väldigt många med den här tweeten...:

Monday, August 31, 2015

Jaha, är det synd om Knausgård nu igen?


Another day, another kränkt vit man. Tänk att vi inte ens fick en andningspaus under helgen. Ni får ursäkta mig om jag återvinner de här tweetsen.


Witt-Brattström kritiserade (tidigare i år) fenomenet "litterär pedofili" i allmänhet och Knausgårds Ut ur världen i synnerhet. Ut ur världen handlar om en 26-årig manlig lärarvikarie som inleder ett förhållande med en 13-årig kvinnlig elev. Pia Ingström menar att Knausgård inte på något sätt normaliserar "den pedofila blicken", utan att detta är något som problematiseras och beskrivs på ett, tja, läsvärt sätt antar jag. Hurra för litteraturdebatt! Jag instämmer helhjärtat i:

1. Rubriken: "Läs inte en roman, läs flera." Duh! Det är vad Ingström säger alltså; läs Knausgårds bok - men läs annat också.

2. Rekommendationen. Monika Fagerholms Diva är ju perfekt eftersom den också handlar om en 13-årig flicka som bland mycket annat hon gör också har ett förhållande med en lärarvikarie. Från flickans perspektiv här alltså. (Diva råkar också vara en av mina absoluta favoritböcker of all time. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att den är min An Imperial Affliction.)

Det jag däremot inte riktigt förstår är själva idén med den här artikeln (utom, förstås, att vi ska läsa fler böcker, yay!). "Ställer vi nya moraliska krav på litteraturen och författarna idag?"

Är det verkligen det vi gör?   


Jag börjar bli trött på att folk skriker "censur" och "moralpanik" genast när kritiken råkar vara feministisk. Om en feminist säger "nä vet ni vad, skit i den här boken, det finns faktiskt annat att läsa än ännu en skildring om en flickkropp från en vuxen mans synpunkt" så är det väl för sjutton inte ett försök att tysta kontroversiella manliga röster och begränsa konsten och förtrycka manliga författare (ursäkta om jag skrattar hånfullt här). Det är absolut inget nytt och moralistiskt i att säga "den här boken är dålig - läs den här istället". Det som är nytt - och jäkligt skrämmande för många - är att de priviligerade perspektiven får ge vika för nya röster och nya perspektiv. 

Say it with me, guys:



"En samtida tendens att kräva att författare ska skildra en ideal verklighet"? - HAH! Snarare ett krav på att litteraturen ska skildra även andra verkligheter än de som fått dominera så länge. 


PS. Meanwhile, Alisha Rai fortsätter vara awesome och passar på att göra reklam för sin bok:


Högt på min att-skaffa-snarast-lista.

Sunday, August 30, 2015

Primadonnans häst

Mamma fick Primadonnans häst av mig i födelsedagspresent. Jag har  också en.



PS. Jodå jag har en Helsinki-berlock också. LOVE. Också den från Muminbutiken.

Saturday, August 29, 2015

Not That Kind of Girl

Aaah ni skulle ha sett oss när vi kom hem från Provinssi på fredagen efter midsommar, dammade av oss, klädde upp oss, tog boken under armen och begav oss till en mysig krog för att ha bokklubbsmöte.


Olga var inte alls imponerad av boken men jag märkte tidigt att jag gillar Dunhams stil. Det är självironiskt och lättsamt medan svagheterna och ångesten hela tiden finns där under ytan. De första kapitlen, som handlar om relationer och om att växa upp och sånt var intressanta medan de senare om studier och karriär var lite tråkiga. Det förstnämnda är ju mer universellt medan det i det senare fallet blir tydligt att Dunhams uppväxt i upper middle class New York är rätt exotisk för de flesta. (Vi pratade om Caitlin Moran och hennes How To Be a Woman och hur mycket lättare hon är att förstå och identifiera sig med och att det kan bero på att hennes brittiska arbetarklassuppväxt, även om den också är exotisk för oss, ändå är betydligt lättare att känna igen sig i. (Kul förresten att de båda kommer från konstärsfamiljer.))

Vi kom in på ett sidospår (surprise surprise) och hade en intressant diskussion om trigger warnings (som jag skrivit om tidigare). Vi var båda rörande överens om att trigger warnings är smarta och praktiska.

Vi undrade också om vi omedvetet är mer kritiska mot självsäkra kvinnor och deras fyllehistorier och livsinsikter och det är ju hemskt svårt att veta. Olga undrade vilken bok av en manlig författare/kulturpersonlighet som man kunde läsa för att liksom jämföra. Jag föreslog Russell Brands My Booky Wook (som jag har läst och gillat). Jag tror han är, precis som Dunham, en sådan där högljudd personlighet som de flesta har en åsikt om redan innan de läst/sett något av dem. 

Friday, August 28, 2015

Klassikerpepp

Hur göra när man har en klassiker som man verkligen jättegärna vill läsa men det blir aldrig av för alla nya härliga böcker är så lockande och man kanske drar sig lite trots att man vet att den säkert är fantastisk när man väl kommer in i den? Här är tre tips:

1. Läs den i sällskap. Bestäm att ni läser den över t.ex. sommaren.

2. Välj snyggt omslag. Jodå, alla knep är tillåtna. Jag har Penguins supersnygga Great Orwell-utgåva.

3. Kom i rätt stämning. Om man vill komma i rätt stämning för Orwells 1984 så kan man ju t.ex. läsa dagstidningarna (*fniss-snyft*) eller lyssna på låten Resistance av Muse, som är inspirerad av romanens kärlekshistoria.



If we live a life in fear 
I'll wait a thousand years 
Just to see you smile again 
Kill your prayers for love and peace 
You'll wake the thought police 
We can't hide the truth inside

Jaha, är det synd om Jonathan Franzen nu igen?




(Jag antar att det handlar om den här sliskiga artikeln den här gången: Don't tell male authors how to write female characters - we're not doing social work for you.)

Och Franzen air quotes är ju bästa nya memen:


Thursday, August 27, 2015

Ten

Den här suddiga bilden är här för att illustrera att jag läste den här boken på en holme (rekommenderas):


Gretchen McNeils Ten är inspirerad av gamla Christiefavoriten Och så var de bara en. Retellings hörni, är det bara jag eller är det extra stort just nu?

Jag hoppades på mysrysig sommarstugeläsning och visst var den här helt okej sådan. Eftersom jag verkligen gillar originalet så var jag fast besluten att läsa den för att åtminstone se hur McNeil har gjort med lösningen sådär rent tekniskt. Och rent tekniskt är det bra. Det funkar. Jag gillar också att även om karaktäriseringen är enkel så är de typiska Teen Horror Movie-karaktärerna inte så stereotypa som de ser ut från början.

Men språket. Dialogen. Det var stundvis riktigt jobbigt att läsa. Som t.ex. här när vår berättare pratar med sin stora crush och han berömmer hennes, eh, "witty comebacks". 

"Some of your comebacks are gold."
"Thanks."
He dumped a giant box of spaghetti into Gunner's abandoned pot of now boiling water. "And you shouldn't be afraid to say them out loud."
"What are you, my therapist?"
His smile deepened. "See? Gold."
"You're killing me. Seriously."

Äääh - räck mig skämskudden, tack!


Men alltså, om tanken på en trashig  Teen Horror Story inspirerad av Agatha Christies klassiker låter lockande - go for it!

Happy Birthday to ME!

Jag fyllde år i måndags och MY GOD så fina presenter jag fick! Nu tänkte jag berätta om böckerna för jag får faktiskt inte alltid böcker och jag har tänkt att det kanske är svårt att hitta rätt åt mig men TJI FICK JAG för de här fem är ju alldeles perfekta för mig.



Kanske det sötaste vi har sett, ja? Solveig von Schoultz Nalleresan med illustrationer av Tove Jansson. Jag ville inte släppa den när jag fick syn på den på När-Bok i Närpes för några veckor sedan. Så jag viskade åt Nessie att "jagharsnartfödelsedag" och han lyssnade.



Island, 1800-tal. En ung kvinna är dömd till döden för mord. Burial Rites är inspirerad av en verklig händelse och verkar ju vara en lagom kall, grym och vacker berättelse sådär som jag gillar. Olga (som utgör andra hälften av min skypebokklubb) läste den förra sommaren och gav den fem av fem stjärnor så jag har varit nyfiken på den sedan dess.



Och så den här skönheten. Yöperhonen är Katja Kettus senaste roman och utspelar sig både i Ryssland i nutid och i Lappland på 1930-talet. En berättelse om överlevnad och sisu. Ett starkt kvinnoperspektiv här också precis som i Burial Rites. YOU KNOW ME SO WELL. Och kul att läsa på finska! Särskilt någonting nytt på finska.



Tana French skriver den där typen av deckare ni vet som ger en magsår, stresseksem och gråa hår. IN A GOOD WAY. Den här uppfattningen har jag fått av att ha läst bokbloggar flitigt under de senaste åren och också - faktiskt - Frenchs debutroman, Into the Woods, då för några år sedan när den kom ut. Jag minns att jag var helt obsessed och läste ungefär hela natten och att jag när jag kom till slutet blev både förnärmad och frustrerad och visst - motvilligt imponerad också. Den har nämligen ett ganska kontroversiellt slut. Med tanke på hur fängslande Into the Woods var och hur mycket positivt jag läst om hennes andra böcker så har jag förstås tänkt läsa mera av henne men jag har kanske varit lite försiktig. Men nu ska det verkligen bli spännande att läsa The Secret Place. Flickskolor och "the private underworld of teenage girls". Åh.

Mina kompisar berättade förresten att de fick experthjälp - av ingen mindre än Bokbabbel - i sina bokval (den här och Burial Rites)! Och särskilt den här känns ju väldigt bokbabbelsk.



Anthony Doerrs Pulitzervinnare All the Light We Cannot See utspelar sig i Paris, Tyskland och Bretagne under andra världskriget. (Märker ni - jag fick sammanlagt tre historiska romaner!) Pulitzerkommittén säger att det är en "imaginative and intricate novel inspired by the horrors of World War II and written in short, elegant chapters that explore human nature and the contradictory power of technology". Så det är en storslagen berättelse och allt tyder på att han klarar det galant, Doerr. Ju mer jag får reda på om den här boken destu mer vill jag läsa den NU GENAST.

Men genast efter födelsedagsfirandet var jag tvungen att lämna alla presenter hemma och packa så lätt som möjligt för Österbotten där jag nu ska vara en vecka som bl.a. valpvakt (igen). Jag var alldeles hänsynslös och tog bara kindeln och Orwell med mig i handväskan. För nu ska den där Nineteen Eighty-Four tamefan läsas eller så blir det aldrig gjort! Även om alla de här fem lockar så mycket mer.

(Okejokej - jag slängde kanske ner Burial Rites i handväskan i sista minuten. GUILTY AS CHARGED.)