May the odds be ever in our favor!

Pleasepleasepleasepleasepleasepleasepleasepleasepleaseplease! Hur passande är inte rubriken på förra inlägget nu såhär in light of recent events. Our hopes and expectations, black holes and revelations...

PS. Håll tummarna för Matts fot och för Helsingfors!

Hopes and Expectations

Jag har accepterat att det inte blir några galaxy leggings till Musekonserten. Men om jag skulle få välja, så skulle min outfit se ut ungefär såhär:

Muse Concert by fridamarica featuring sleeveless shirts

De galaktiska leggingsen (blackmilkclothing, fast det har också börjat komma billigare versioner), någon svart (gärna musiktema) top som täcker rumpan (because leggings), det där slutsålda Museplektrumhalsbandet (för att man får drömma), svarta rejäla kängor, Orlys Space Cadet nagellack som skimrar i alla färger, Diors ljuvliga Midnight Poisonparfym (inte enbart pga den fantastiska reklamfilmen, den är god också!), Vivienne Westwoods lilla svarta clutchväska (för att Vivienne Westwood!!), de råsa örhängena är också Westwood, och så min ring och mitt läderarmband och andra slitstarka accessoarer som t.ex. gummiarmband (som det may or may not stå Nicki Minaj på, helt hursom).

Holiday Book Buying Recommendations!

Och här är några julklappstips av John Green.

The Fault in Our Stars

Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.

Så börjar The Fault in Our Stars av John Green. Som jag nu äntligen har läst.

Sextonåriga Hazel Lancaster är deprimerad, men som hon själv påpekar så har det mindre att göra med hennes cancerdiagnos än det faktum att hon snart kommer att dö. Hon väljer ändå att följa sina föräldrars råd att börja gå på stödgruppsmöten och det är där hon träffar Augustus Waters. Vad som sedan följer är en kärlekshistoria av det episka slaget. 

Läs den om du behöver skratta.
Läs den om du behöver gråta.

Läs den för att de läser varandras favoritböcker. 
Läs den om du är kär i Amsterdam.

Läs den i den sjukt snygga svenska översättningen.
Läs den för kysscenen.

Läs den för att "cancer books suck".

Läs den, helt enkelt.

Suomalainen.com

I augusti beställde jag fyra böcker från suomalainen.com. Det gjorde jag för att jag ville testa och för att det ofta är billigare än på adlibris. Jo, på riktigt! Under två förutsättningar:

1. Boken levereras till en av Suomalainens butiker. (Annars tillkommer fraktkostnader. Adlibris har däremot alltid gratis frakt.)

2. Du blir stamkund. (Går snabbt och gratis och man kan genast börja shoppa till stamkundspriser. Ett par veckor senare får man hem ett stamkundskort.)

Jag köpte de här fyra:

God Save the Queen 8,65 (adlibris: 11,50)

Code Name Verity 7,40  (adlibris: 11,10) (♥♥♥)

Lord of Scoundrels 5,15 (adlibris: 5,90)

Nine Rules to Break When Romancing a Rake 5,15 (adlibris: 5,90)

(Jag tror dessutom att adlibris pris på de två senare var närmare 7 euro i augusti men jag minns inte säkert...)

Alla fyra hade/har uppskattad leveranstid: 4-12 vardagar.

Så här gick det:

Vardag nummer 10:

Får ett meddelande om förlängd leveranstid. För varje bok. Nya leveranstiden: 2 veckor. (Jag tror att de menar två veckor från beställningsdatumet, inte två veckor till...)

Vardag nummer 11:

Yay! Får meddelande om att God Save the Queen finns att hämta i butiken.

Vardag nummer 15: 

Nine Rules to Break kan upphämtas från butiken.

Vardag nummer 19: 

Code Name Verity kan upphämtas från butiken.

Vardag nummer 20: 

Meddelande om att Lord of Scoundrels blir (ännu mer) försenad. Två veckor till...

Vardag cirka nummer 35: 

Jag råkar vara i stan och frågar om min försvunna bok i Suomalainen-butiken. De kan tyvärr inte säga någonting om internetbeställningarna (vilket jag iofs gissade) men frågar om det är en engelsk bok och säger att jag ska ringa till suomalainen.com:s kundtjänst. Engelska böcker blir tydligen ofta försenade. Är intrycket jag får iaf.

Vardag cirka nummer 50: 

Jag ringer till Suomalainens kundtjänst och undrar var min bok är. Hon kan se att den har skickats och att den inte har kommit fram. Hon lovar fixa det.

Vardag cirka nummer 60:
Jag får ett meddelande om att The Lost Book finns att hämta i butiken.

Slutsats: Köp dina böcker från adlibris.

(Ifall du nu inte råkar ha mycket tålamod och en Suomalainenbutik i närheten. För du kan spara några euro och böckerna kommer ju fram eventually...)

Annars ska man ju givetvis stöda sin lokala bokhandel. Obviously.

Skön söndagsmusik

För den som behöver.

De två första hittade jag på Sara Bergmark Elfgrens tumblr. Den tredje hittade jag i ett blogginlägg om Code Name Verity.

Organiserat kaos

Om ett par timmar ska jag möta Nessie på flygfältet.

Vad jag gör nu?

- sminkar mig
- kollar upp en artikel
- städar kylskåpet
- dricker te
- tittar på Lady Dahmer i Efter tio
- bloggar

Happy Friday to you too!

My Drunk Kitchen

Jag kan rekommendera Hannah Harts matlagningsvideor på youtube. Här är den första:

Kommentarer

En diskussion om diskriminering, homofobi och religion pågår i kommentarfältet på bloggen Nära mitt hjärta. Kaj Korkea-aho svarar på Kristian Nymans blogginlägg om diskriminerande adoptionslagar. Han svarar väldigt bra. Och nu har det länkats så mycket till det här inlägget att kommentarfältet börjar svämma över från alla håll. Massor av fina kommentarer och så en del inskränkta homofobiska kommentarer. Nu är ju inte inskränkta homofober något som kyrkan har monopol på men just i det här kommentarfältet är de flesta av dem religiösa, då själva blogginlägget behandlar ämnet från ett religiöst perspektiv. 

I flera kommentarer antyds det om hur extremt religiöst det är på vissa ställen. Jag hade ingen aning. Eller, jag hade ju hört saker, men jag tänkte att det kanske inte är så farligt och att det åtminstone inte gäller folk i min egen generation. (Jag gick i gymnasiet när jag första gången fick höra om en tjej som tänkte vänta med sex till äktenskapet, sådär på religiösa grunder. Jag var väldigt fascinerad. Kan ha stirrat litegrann (sorry, men jag är från Korsnäs - comfortably below the belt!).)

Jag skrev kanske också en liten kommentar... Måhända använde jag ett könsord. Okej, högst två.

I like the fall, the mist and all.

Elizabeth Wein påminner om att det visst finns positiva Novemberdikter med tre fina exempel (i kommentarerna finns ännu en).

Just to be alive

"Ta nån som är trevlig bara"

Nu är det bara tre dagar kvar av Torka aldrig tårar utan handskar på Svt Play så jag såg del 1 i fredags och tänkte se del 2 och 3 ikväll. Men nu är det inte det jag ska skriva om. Jag hade läst på Lady Dahmers blogg att Linda Skugge var med i ett program som heter Jakten på det perfekta livet. Hon är med i avsnitt 3 ("Varför vill alla föröka sig?") och även om jag är megasuperfangirl till Skugge så var själva programmet inte så bra. Avsnitt 1 däremot ("Hur lyckas alla bli ihop?"), var riktigt bra. Konstnären Lars Lerin ger vettiga råd om hur man ska hitta någon att bli ihop med:

"Nu tar du bara en och bestämmer dig för den så tror jag att det kan vara lyckat."

Och om parrelationer:

"Bara och acceptera varandra och så, inte lägga sig i för mycket så... att den ska göra si och så... så kan det nog gå faktiskt."

LOVE grissamlingen. LOVE ankan i baddräkt. LOVE de där enkla men ack så värdefulla insikterna.

Inslaget med Lars börjar cirka 19 min in i programmet. (Både Jakten på det perfekta livet och Torka aldrig tårar utan handskar kan ses i hela världen förresten.)

Starry skies

Tre fina bokomslag med stjärnhimlar (för det är TREVLIGT med klar himmel, speciellt när man vill se på meteorsvärmar!):

Alla från min önskelista. Historical Paranormal Young Adult, Literary (Historical) Fiction och Science Fiction. New York på 20-talet, New York på 30-talet och eh... solsystemet på 2100-talet. The Diviners har en bra trailer, Rules of Civility finns i söt svensk pocket och Space Cadet råkar också vara ett sällsynt och ytterst åtråvärt nagellack av Orly. Varsågoda för infon.

Well I can't borrow this tuxedo much longer, well we might have to cut and sell your long hair

Honey, We Can't Afford to Look This Cheap

(White Stripes kanske bästa B-sida. Och ja, jag grävde i gamla arkiv för att hitta en passlig illustration.)

What's my age again?

Snyggaste omslaget jag sett på länge:

Det är andra boken i en serie. Första boken är nästan lika snygg.

"Think how many books I could have sold if Harry had been more creative with his wand."

J. K. Rowling kommenterar Fifty Shades-fenomenet.
(Bra intervju i Brisbane Times: Life after Harry.)

Sympathetic magic

"Most reviewers have been extremely careful about not revealing Queenie's real name. This is incredibly touching to me, because the name itself isn't a spoiler. It feels like sympathetic magic - almost as if by, protecting her identity, you are declaring your allegiance to her - as though she were a real person. It awes me that people feel so strongly about this."

Elizabeth Wein i en intervju hos The Bookbag

Q. Does it bother you at all when people refer to Hazel as Hazel Grace? It feels like only Augustus should be allowed to call her that.

A. The first time I read on tumblr someone say that only Gus should be allowed to call her Hazel Grace, I literally burst into tears*. I still can’t believe how generously readers have responded to the novel and its characters, and how lovingly they’ve treated Hazel and Gus.

* Total misuse of literality, as nothing in or on me burst in any way. I just started crying.

John Green svarar på frågor - med spoilers - på johngreenbooks.com

Mattsvart

"Limited-edition top coat instantly gives any nail color a velvety-soft matte finish."

Want

Jag är annars rätt ointresserad av skönhetsprodukter men jag gör ett undantag för nagellack. Lycka på burk.

God damn God and all His horrible filthy creation

Så säger Sugar i The Crimson Petal and the White. Ikväll ska jag se sista avsnittet av BBC:s miniserie baserad på boken. Älskar boken. Är väldigt nöjd med serien. Och det är inte bara för att jag är nästan osunt förtjust i Romola Garai, som spelar Sugar, utan annars också.

(Jag såg Dirty Dancing 2 pga Romola Garai. Så mycket gillar jag henne.)

"I was influenced by Lady Gaga, of course."

Matt Bellamy kommenterar sina supercoola videoglasögon som han hade på sig under framträdandet på EMA-galan igår.

In Flanders fields the poppies blow

Jag började följa Elizabeth Wein på twitter häromdan och undrade över den lilla röda blomman i hörnet av hennes profilbild. Ikväll tittade jag på bilder av Muse på EMA-galan och de har alla en liten röd blomma på sina skjortor. 

Det visade sig vara Remembrance poppies. "The use of the poppy was inspired by the World War I poem "In Flanders Fields". Its opening lines refer to the many poppies that were the first flowers to grow in the churned-up earth of soldiers' graves in Flanders, a region of Europe that overlies parts of Belgium and France."

Jag tänkte inte ens på att det var Remembrance Day idag och det här med blommorna har jag bara något vagt minne av att jag hört om tidigare. Passande att jag bloggade om Code Name Verity idag iaf. Mina vallmoblommor (på bilden) finns på mitt söta lilla tepåsfat.

My heart is sair, I darena tell, my heart is sair for somebody

*snyft*

Vår lilla skotska protagonist citerar Burns i Code Name Verity.

That book

I fredags läste jag Code Name Verity för tredje gången. Det är en sån bok.

Sedan googlade jag den. Ni vet, för att få veta mer om författaren, för att läsa några recensioner, för att jag liksom inte kan få nog. Man kan sådär generellt säga att alla älskar den här boken. Jag kan också informera er om att i princip alla recensioner innehåller någon slags spoiler. Det är en sån bok. Som någon uttryckte det:

"The first rule of Code Name Verity is you don't talk about Code Name Verity."

Jag försökte ändå blogga om den. Här: "Fly the plane, Maddie!"

Efter att ha läst den tre gånger fanns det ändå en grej jag undrade över. Jag ville veta om man kan hitta förklaringen till en viss händelse eller inte. Finns svaret någonstans i texten eller kan jag sluta söka ledtrådar nu? Så jag tänkte att internet kanske skulle veta. Men det visade sig vara svårt att hitta. Boken är trots allt ganska ny och det finns inte sådär överdrivet många djuplodande artiklar och hätska diskussionstrådar om den (ännu).

However, mina undersökningar ledde mig till en diskussion på Goodreads. Diskussionsgruppen består av 5-10 personer och eftersom författaren Elizabeth Wein herself är medlem och aktiv i Goodreads så bjuder de också in henne. Hon går med på att joina även om hon påpekar att hon tror starkt på "the Death of the Author and if the answer isn't subtly available in the text I am inclined to keep quiet about it, so as to promote free interpretation..."

Anyways, vad som sedan händer är pretty amazing, såhär ur en fangirls och boknörds point of view. Någon ställer just den frågan jag har undrat över. En person, som vi kan kalla Alena (för det är hennes goodreadsnamn, hehe), svarar "I have my very own theory for the ****** and I refuse to give up on it". Och så presenterar hon en briljant teori i all sin enkelhet och jag är definitvt inte den enda som blir övertygad.

Och guess what? Jo, sedan kommenterar E. Wein herself den här teorin såhär: "OH MY GOD. OH MY GOD." (För hon har helt tydligt samma förkärlek för caps lock som allas vår favoritperson i boken.) Och hon fortsätter med: "There is a ton of stuff in the text that backs this theory. Which I did not put there on purpose." Alena har alltså övertygat författaren själv om vad som egentligen hände. Som någon kommenterade det: "Alena you have out-Machiavelled the author!".

Wow. Man kan säga att jag fick mitt svar. Thank you internet!

I guess you could say that my life's a mess but I'm still looking pretty in this dress

♥

 (And loving never happens like you think it really should)

Dead leaves and the dirty ground when I know you're not around

"Max had been a cat as long as he could remember, but he was pretty sure he's been a rock star in one of his previous lives. He just had that kind of cool about him."

Så börjar The Girl with the Cat Tattoo av Theresa Weir. Jag läste den på min Kindle under tågresan till Vasa förra veckan. En söt liten kärlekshistoria till stor del berättad ur en katts synvinkel, och det är nog det bästa man kan säga om den boken. Jag läste ut den åtminstone (den var trots allt bara hundra sidor).

När jag kom hem till Helsingfors i måndags hade jag ett fint kort i postlådan. Inspirerat av det gjorde jag ett litet stilleben enkom för det här inlägget.

Den lilla tomma flaskan hittade jag i min handväska. Den var full med en Jägermeister-liknande vätska så sent som för en vecka sedan. Jag hade då ätit god middag som mamma och pappa lagat och målat mina naglar röda och var på väg ut med Nessie i Närpes med omnejd. Och precis som för tio år sedan frågade jag finns det nån sprit åt mej här? Visst fanns det. Jag har en förkärlek för flaskor med kyrilliska bokstäver på ("blir en bra plunta sedan").

Den här veckan har jag läst romanceklassikern Lord of Scoundrels av Loretta Chase. En bok som kan omvända romanceskeptiker.

Den här helgen missar jag en stor fin fest. Jag hade helt enkelt inte råd. Olga undrade hur den kan vara så dyr, för det priset borde man få nakna män insmorda i vispgrädde. Jag har ju varit på sånahär fester tidigare så det är med stor säkerhet (och sorg!) jag kan svara henne att ja, det och mycket annat kommer den här festen att bjuda på, tro mig.

Förutom att jag försöker betala hyran varje månad så börjar jag också bli lite osocial. Okej jag har alltid varit lite osocial - jag börjar bli mycket osocial. Nej men hjälp, måste jag träffa människor? Nej men hjälp, kommer de att fråga mig saker om mitt liv? Nej men hjälp, betänk mina svaga nerver!

Utöver detta har den senaste veckan bjudit på långa skypesamtal med Olga och långa telefonsamtal med Nessie. Jag har lyssnat på Muse (surprise surprise) och på White Stripes.

Hur blir det alltid såhär?

Jag for till Österbotten i torsdags med en ryggsäck, min dator och en liten handväska. Jag kom tillbaka igår med en ryggsäck, min dator, en liten handväska och en fullproppad plastpåse med en massa mat och sånt.

Bland annat den här fina Korento-muggen. Med rum för mycket te.

Haunted Humor

Från Liz Climo.

Och från Hejibits.