Älsklingsböcker 2012

Jag har inte skrivit ner vilka böcker jag läste under 2012, jag har egentligen aldrig lyckats föra någon slags dagbok över mitt läsande som skulle ha varat i längre än ett par månader. Men det hindrar mig inte från att presentera mina Best of 2012 - läsupplevelser! Jag hade många fina läsupplevelser men de här är de som var wow amazing och de som jag kommer på just nu...

Eld, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Tonårshäxor i en småstad i Bergslagen, what's not to love? Kärleksproblem, högstadiegymnastik och den stundande apokalypsen. Jag blev både väldigt imponerad och ordentligt underhållen. Väntar med spänning på Nyckeln som kommer i höst. (Eld är andra boken i Engelsfors-trilogin.)

Tell the Wolves I'm Home, Carol Rifka Brunt

Bokhora har hjälpt till att hajpa den här otroligt fina boken. Den handlar om fjortonåriga June och hur hon hanterar ensamheten efter att hennes morbror och bästa vän Finn dör. Det är 1987 och ingen vill prata om aids men alla har lätt för att döma. När sedan en främmande man som påstår sig ha känt hennes morbror tar kontakt med June så, ja, ändras plötsligt allt.

Code Name Verity, Elizabeth Wein

Jag läste den i september (och i november...) och kan nu såhär officiellt kora den till Årets Bästa. Ingen är förvånad.

The Fault in Our Stars, John Green

Den har fått så otroligt mycket kärlek av alla och... det får den av mig också. Jag försökte motstå och spela svår i början med omg så jag föll hårt till sist.

Så, ja, där har vi det. Aids, cancer, krig och demoner. Men det är ju ändå inte vad de handlar om. De handlar om så mycket mera (är det inte så också att all skönlitteratur handlar om kärlek och död?). I The Fault in Our Stars är det kärleken mellan två "star-crossed lovers", i Code Name Verity är det kärleken mellan två bästa vänner och i Tell the Wolves är det den hemliga och förbjudna kärleken (men också syskonkärlek då Junes relation till sin syster spelar en stor roll). Och i Eld känns relationerna mellan de fem huvudpersonerna (och relationerna de har till sina föräldrar, pojkvänner etc) väldigt äkta och uppfriskande fria från stereotyper.  

Alla fyra är ungdomsromaner. Tell the Wolves I'm Home är faktiskt technically inte en ungdomsroman och man undrar ju lite varför den inte är det. Med CNV är det lite tvärtom. Den har mycket som gör att den känns mer som en "vuxenbok" (författaren Elizabeth Wein har skrivit om det här). Jag kallar ändå dem alla gladeligen för ungdomsromaner för att de passar bra in i genren och... whyever not. 

Det var Forever Young Adults recensioner som gjorde mig nyfiken på CNV och Wolves. TFiOS och Eld skrevs det om överallt så de gick inte att missa.

Avslutningsvis: Muse på Brit Awards. More is more.