Day 24: A song you liked in high school

A song I loved in high school, and still do:

Min teenage crush #1 är nog Relationship of Command, At the Drive-Ins sista album. Vi är fortfarande nyförälskade, det är helt otroligt.

At The Drive-In – Relationship Of Command

Annan musik från min högstadietid: Teenage kicks right through the night

Snoopy!

"Av våra 150 fiktiva figurer så påminner du mest om Snobben! Snobben är en beagle som gillar att ligga på taket till sin hundkoja och livsfilosofera. Stort författarämne som ibland i fantasin förvandlas till stridspilot."

Nästa i serien Frida-tar-viktiga-test-och-publicerar-resultaten-på-bloggen blir valmaskinerna. Jag har testat både hesaris och yles. Stay tuned för intressant info om vilka kandidater som synkar med mig!

Mindervärdeskomplex or what?

Nu när jag då i.o.m. mitt förra inlägg visade att jag inte bara tänkt på låtlistan den senaste månaden utan faktiskt hängt med lite i vad som hänt runtomkring mig (man läser ju facebook!) så tänkte jag nu fortsätta lite med det.

Jag läste den här:

Två märkliga månader

Och tänkte att usch och fy fan. Jag tänkte på alla ilskna svenskhetsmotståndare med så mycket hat inom sig att de vill förvrida historien och se Sverige som en fiende. Jag har stött på det förr, många gånger, och jag har ännu inte lyckats hitta tillräckligt starka orsaker för detta enorma mindervärdeskomplex som vissa finländare idag har mot grannlandet i väst. 

Sedan råkade en kompis lägga ut den här länken på fb:
The Penis Size Worldwide

Nå just så. Där var det.

Utskrivningarna

Angående den där pissiga kampanjen som ledde till att många skrev ut sig ur kyrkan. Precis som i höstas efter den där tv-debatten. Homofoberna har ännu en väldigt säker plats i kyrkan men nu börjar många från det mer liberala hållet bli oroliga över att såna som ser mer på kärleksbudskapet håller på och skriver ut sig pga av tv-program och kampanjer som inte ens är kyrkans officiella ståndpunkt utan bara, ja, kampanjer och debatter. Folk har helt enkelt inte koll. Men nu undrar jag: om de har så himla dålig koll, varför hör de då till kyrkan överhuvudtaget? Vad tjänar kyrkan på att ha en massa medlemmar som varken vet eller tror någonting??

Aj jo, pengar.

Nu när folk varken är kuvade eller fromma längre så behövs det nya metoder och de är pinsamt enkla: likgiltighet, konformitet och en pervers längtan efter att få klä sig till oskuld och genomgå en halvamerikaniserad rit i Guds hus. (Det är förresten inte bara kvinnor som har kyrkbröllop som enda orsak att höra till kyrkan, det var också en av huvudorsakerna som de "tuffa pojkarna" nämnde under skriftskoletiden minns jag. Den andra var att "alla andra gör det". Nu skriver de då ut sig för att alla andra gör det.)

Tillägg: Jag tycker att kyrkans välgörenhetsarbete är beundransvärt. Och all kyrklig versamhet som spelar stor roll i t.ex. många ungdomars, äldre personers och ensamma människors vardag. Jag är alltså inte sådär sannfinländar-bitter över pengarna. Inte alls. Jag bara inte förstår vissa argument.

Day 23: A song from the year you were born

Varsågoda:

Singeln släpptes och blev en stor hit 1985. Och efter det har den ju spelats ett antal gånger. Den sexuella referensen* (wikipedia: "According to Adams, the number 69 is used in reference to sex, and not the year 1969**; his co-writer Jim Vallance disagrees, however, claiming that it has nothing to do with the sex position.") har totalt gått mig förbi men så är det här ju faktiskt en låt från min barndom.

* ursäkta den synnerligen opassande anglicismen men jag vet inte hur jag ska säga det på svenska, dessutom låter det kul med "sexuella referenser" - (Ta gärna kontakt med mina referenser personligen för att höra om deras upplevelse av att arbeta tillsammans med mig eller hur man nu brukar säga...)

** år 1969 var Bryan Adams 10 år. Det visste jag iaf.

EDIT:
Samtal med Nessie efter att jag skrev det här inlägget. Gick ungefär såhär:
Nessie: Haha! Sexuella referenser! Haha!
Jag: Ja men alltså jag hittade inget passande svenskt ord för ....
Nessie: "anspelning"?
Jag: ... aj ja.

Day 22: A song you have learned something from

Det skulle vara roligt att komma ihåg någonting rent konkret som man lärt sig från en låt men det gör jag inte så det här blir lite sådär långsökt igen.

Den här lärde mig skillnaden mellan USA och Storbritannien när det kommer till musik och att jag, precis som med detektivromaner, har en stark böjelse mot det brittiska hållet. Det är lite konstigt hur många av mina allra största älsklingar (inom både musik och litteratur) som kommer från landet med det mjölkiga teet och det fuktiga klimatet. Jag var kanske tretton och hade inte haft någon särskild uppfattning om Storbritannien eller vad som var brittiskt så man kan nog säga att den här låten var med och formade den bilden.

Day 21: Your favourite b-side

En låt som jag på senaste tiden upptäckt och gillat och märkt att är en b-sida för det är liksom lite svårt att hitta den t.ex. på youtube är Kents Utan dina andetag. Jaja, så svårt är den nog inte att hitta men jag har serni aldrig varit nåt stort fan av Kent så då är det här inte en låt som man stöter på sådär i första taget, eller hur? Jag tror bestämt det var Nessie som tyckte jag skulle lyssna på den.

Spotify: Kent – Utan dina andetag

Youtube: Ett någorlunda okej live-klipp...

Day 20: Your favourite cover song

Nåja, det hjälper ju inte att skjuta upp det. Jag måste bara bestämma mig för en. Som vanligt är det här inte Favoriten-över-alla-favoriter utan helt enkelt en av mina favoriter*. Sådär preliminärt hade jag skrivit Jeff Buckley, Hallelujah på den här dagen. Lite kul var det då Olya också valde den låten - men till en annan dag. Det är inte därför jag ändrade mig, jag kom helt enkelt bara att tänka på den här låten istället och hur  mycket jag har lyssnat på den och hur mycket jag tycker om den och tänkte att jag nog vill få med White Stripes i min lista så här passar de ju himla bra!





The White Stripes – Jolene (Live Under Blackpool Lights)

Och så det fina originalet förstås: Dolly Parton, Jolene

* Och när det gäller covers har jag nog hundratals, för som vi redan konstaterade med Olya så är många av de allra bästa låtarna covers.

Day 19: A song recorded live

Det här är en fantastiskt bra låt men liveversionen är nästan övernaturligt bra. Det var Olya som introducerade mig för den så tack för det! 

Det går liksom inte att lyssna på den här och inte bli övertygad.

Queen – Love Of My Life - Live, Wembley Stadium, July 1986

Day 18: A song that makes you think of a specific animal

Den här har jag bloggat om förr.



Det var den första jag kom att tänka på. Fin är den, jättefin.

 The Killers – Neon Tiger

Day 17: A song that makes you think of a specific colour

Aaah! Det här har jag väntat på!! Varsågoda:

Jag hörde den på Vega förra veckan då jag körde bil och tyckte den var grymt catchy. Tyvärr var det ingen annan som tyckte det i lördags då jag ville lyssna på den. 

(Paul McCartneys bror förresten! Hur häftigt är inte det?)

Och med det här vill jag önska er en trevlig fredag!

The Scaffold – Lily The Pink

Day 16: A song that reminds you of someone special

Lily Allen – Who'd Have Known

Bild från mitt sportlov

Day 15: A song that makes you feel nostalgic

Ja här har man ju att välja mellan. Jag valde den här för att den är från en skiva som vi lyssnade väldigt mycket på när den kom ut (1998) och jag har inte riktigt gillat så mycket annat av dem efter det men jag kan fortfarande uppskatta den här, mest nog för att den var förknippad så mycket med mina vänner och mitt liv under just den tiden. Jag valde den här låten dels pga videon och dels för att den nu råkar handla om "nothing will last forever" och sånt.

Backyard Babies – Total 13

Day 14: A song that describes you

Egentligen tycker jag ju att alla våra favoritlåtar (och låtar som på något sätt varit viktiga för oss någon gång i livet) beskriver oss. Men jag kom ändå spontant att tänka på den här.

Duffy – Distant Dreamer

Annars har jag alltid gillat The Arks Joy Surrender. Eller åtminstone ända sedan jag var cirka femton och bestämde mig för att ett utdrag ur låttexten ifråga skulle passa som epigraf till mina memoarer. Hehe. Superfin låt är det hursomhelst.

But I was born a weak and worried thinker

with an eagerness to know myself

that throws it all away

The Ark – Joy Surrender