Thursday, April 12, 2012

Den här hösten

JK Rowlings nya roman The Casual Vacancy utkommer den 27.9. "Blackly comic, thought-provoking and constantly surprising". Åååh, så spännande!

En annan spännande sak att vänta på är Muse nya album. Enligt det jag har läst (och vad jag verkligen verkligen hoppas) borde det också komma ut ungefär den tiden. Matt Bellamy beskriver det såhär på twitter: "christian gangsta rap jazz odyssey, with some ambient rebellious dubstep and face melting metal flamenco cowboy psychedelia". Mmhm. Can't wait.

Ungefär så

Det är inte ofta Nessie sätter ner foten men i söndags satt han helt sonika, utan att konsultera mig det minsta, på Mission Impossible 4. Och - lo and behold - jag fann den riktigt underhållande på sina ställen.

Ness: "Tror du han är död nu?"
Jag: "Det är KLART HAN INTE ÄR DÖD - han är en MEGA-EVIL PHYSICS PROFESSOR och han dör bara OM HAN HAR LUST!!!"

Ungefär så engagerad blev jag.

Snow White and female power

"Why can't we get enough of the Wicked Queen and her princess rival? Put simply, Snow White is one of the few fairy tales about a political struggle between two powerful women. It may be the perfect fairy tale for an era when Americans can't decide whether women should control nations, or lie locked in glass coffins awaiting a prince to release them."

Wednesday, April 11, 2012

Femlingar

Påsken gick snabbt och jag var lite krasslig. Jag drack finrexin till frukost varje morgon och gurglade betadine varje kväll (och sniffade nässpray så ofta som det var tillåtet däremellan). Annars var det trevligt för det mesta, med påskmiddag på lördagkväll. Efter middagen gick vi till fårhuset och jag fick bevittna min första fårfödsel. Första lammet var alldeles pyttelitet och mamma sa att hon har nästan inte sett något mindre. Vi döpte honom till Nano. Nästa lamm var lite större och fick heta Mikro. Sedan kom det bara fler och fler minilamm och vi kom inte på några mer SI-prefix så den sista stackaren fick heta Ångström (som är en längdenhet som är lika med 0.1 nanometer). Nano, Mikro, Pico, Yotta och Ångström. Fem lamm från ett får! Wow.

(Vi märkte sedan att det gick lite snett där med Yotta, Nessie tänkte antagligen på Yokto. Men hey, Yotta är gulligt, och man kan ju alltid säga att det är ironiskt.)

Saturday, April 07, 2012

Påskledigt

Hemma hos mamma och pappa finns det lamm som chillar och lamm som är födda igår. Och de blir bara fler och fler. (Nä, jag försöker inte göra reklam för min twitter, det är bara det att jag borde skaffa mer bildutrymme till bloggen så det får lov och va twitterpics tills det. Ifall mamma läser det här så kan jag meddela att jag vet nog att inga lamm föddes just igår men då bilden togs så var de där tre födda igår.)

Nessies lillebror undrade om vi inte borde offra ett lamm för att säkra förstfödde sonens (t.ex. Nessies) liv. Eller varför var det man skulle smeta lammblod på dörrarna? Anyways, efter att ha umgåtts lite med de där små lammen så tycker jag att det är en risk vi kan ta.

Wednesday, April 04, 2012

Och en bok jag vill läsa pga den här fantastiska recensionen


Rekommenderar den till alla som inte fått sin dagliga dos skratt ännu. (Recensionen alltså, men säkert boken också. Okej technically inte en "recension" men anyways...)

First impressions

Böcker jag vill läsa

- pga titeln: Sjutton år och skitsnygg. Tack Book Cover Girl för tipset!

- pga omslaget: Goodbye to Berlin. Tack Olga för tipset! (Också The Berlin Novels, som innehåller den här och Mr Norris Changes Trains)

Nyfikna? Lite grann är ni nog.

På den här boken. Twilight for grown ups.


Nåja, det där är Better Book Titles version. På riktigt heter den Fifty Shades of Grey och började som Twilight fanfic (!) och evolverade till typ Den Mest Hajpade Boken i USA för tillfället. Sarah på Smart Bitches var inte så förtjust:


Hon har också skrivit om varför hon tror att den blivit så populär och vad som är så störande med hur den här boken och framför allt läsarna beskrivs i media:

Tuesday, April 03, 2012

Att läsa Hunger Games

"Because something is significantly wrong with a creature that sacrifices its children's lives to settle its differences. You can spin it any way you like. [...] But in the end, who does it benefit? No one. The truth is, it benefits no one to live in a world where these things happen."
Suzanne Collins, Mockingjay

En reaktion jag stött på hos sådana som sett filmen och/eller läst boken: Ja, den var bra men hur hittar man på någonting så sjukt/smaklöst/hemskt? En sådan fruktansvärd diktatur och barn som dödar barn. Usch. T.ex. Zandra, när hon gästade Aftonbladet Film sa ungefär att den här sjuka idén borde ha stannat i någons huvud och inte visas på vita duken åt stackars oförberedda tonåringar (åldersgränsen är 12 i Sverige).

Det slår mig att de här människorna läser boken lite som Capitolinvånarna ser på Hungerspelen. Hejar på sin favorit, gråter när någon sympatisk person dör, applåderar när fienden blir skjuten, glömmer det hela efteråt och fortsätter med sina liv. (Tonårstjejerna som fnittrar när de ser Peeta hör till samma kategori.)

För även om jag inte är så bekant med den här genren så undrar jag lite att har folk totalt missat att det handlar om en dystopi? Jag menar nu absolut inte att man inte ska njuta eller låta sig underhållas av den spännande läsningen eller att alla borde läsa den här boken så som jag har läst den och reflektera över samma saker som jag reflekterat över. Självklart inte. Så fungerar inte en roman. Att läsa är personligt. Men. En bok med så pass mycket samhällskritik och symbolism som den här, jag tycker faktiskt att åtminstone någonting borde fastna. Ja, alltså till exempel:

- Fattiga människors barn. "Raised for the slaughter", som Arcade Fire sjunger. För att döda andra människors barn. För att lösa konflikter som inte är deras.  

- Reality tv. Det här med att göra underhållning av människors trauman. (Och det här med att nu ska vi minsann "hjälpa" de stackars fattiga barnen från det fattiga distriktet. Aaaww, så sött. Också riktigt bra tv.)

- Hur lätt vi blir avtrubbade. Allt elände man ser på nyheterna. Till sist blir det liksom inte så himla... chockerande längre. Det här gäller åtminstone för mig. Jag såg Kony 2012-videon och min första reaktion var: Barnsoldater, jaha just så. What's new?

Det är klart att inte barn ska se den här filmen. Den är grym. Men är man gammal nog att se och förstå nyheterna så är man gammal nog att se Hunger Games. En tolvåring förstår nog när hen läser om att barn svälter, barn förlorar sina föräldrar och att barn skjuter på andra barn i skolor. Att se en film eller läsa en bok som handlar om liknande saker är värre för att...? (För att vi bryr oss om barnen i boken?)

Så med "förstå" menar jag nu inte "förstå på ett djupare plan". För det är alldeles tydligt så att en stor del av alla vuxna människor inte heller verkar förstå på ett djupare plan.

"But collective thinking is usually short-lived. We're fickle, stupid beings with poor memories and a great gift for self-destruction."
Suzanne Collins, Mockingjay

(Jag gör ingen skillnad på boken och filmen i det här inlägget. Det är för att jag tycker att samma saker gäller för båda i de här frågorna. Självklart mer i boken men ändå.)

Bra TV

Jag vet att jag säger det här varje vecka men den här fredagens Skavlan var faktiskt extra bra. Skådespelerskan Marie Göranzon, världsmästaren i simning Alexander Dale Oen, journalisten Göran Rosenberg och hans dotter skådespelerskan Vanna Rosenberg, författaren James Frey och så avslutningsvis - The Hives.

Monday, April 02, 2012

No honey, it's all me

En tant kom fram till mig i Bölebibban och berättade att min närvaro påverkar henne starkt. Fysiskt. När jag gick förbi henne hade jag tydligen strålat ut någon slags... strålning som hon reagerade kraftigt på (menar hon värmestrålningen från min kropp? ja, jag är ju iofs ovanligt het). Hon undrade om jag kanske hade någon apparat (här höjde jag på ögonbrynen några millimeter till) i väskan. Jag sa att det har jag inte (här drog jag till med ett ursäktande leende) men ojdå, jag har visst glömt att ta av ljudet på telefonen, lite sådär att "tack för hjälpen, det var säkert det du kände av"! 

Aawww



Sunday, April 01, 2012

A little something for everyone

Dags för ett ordentligt youtube-inlägg. (Nå äntligen!) Närmare bestämt vlogbrothers! Bästa pausunderhållningen till sena skrivarkvällar. Vi börjar med att uppmärksamma Första April med en video om The Greatest Hoaxes of All Time. 



Behöver du hjälp med någonting? John och Hank är bra på att ge råd om allt möjligt.






(Egentligen farsdagvideo åt pappor. Men tipsen kan vara nyttiga åt andra också!)




(Den här har jag bloggat om förr, tror jag bestämt.)

 
(Det här var ett svar på Johns video om Six Unfortunate Names from History.)



Eller kanske du helt enkelt behöver lite underhållning och vad är då bättre än fyra minuter nördskämt? (Obs, retorisk fråga!)



Eller vill du bara ha lite cuteness? Det finns av både human och canine variety. Alla som vill se John sjunga lullaby åt sin son klickar här och alla som vill veta mer om Hanks hund (en greyhound!) Lemon kan klicka här.

Blommor och tatueringar

Om jag hade varit den skämtande typen hade jag säkert dragit till med att "hej hörni, jag har skaffat tatuering!". För det är väl ingen nyhet att jag velat ha en i så länge jag kan minnas. Men vet ni det här att hitta rätt motiv, och plats på kroppen, och tatueringsställe... Ack så svårt för en velande själ som min. Så nej, ingenting har jag fått till stånd, utom en himla massa fina idéer (lite som med mitt liv, höhöhö). De av er som är mer insatta i mina tatueringsfunderingar vet att jag ofta tänker på blommor. Jag tycker mycket om rosor och jag tycker mycket om old school-rostatueringar. En röd ros är jättefin men är det verkligen jag? Nu hävdar både Olga och Hanna att jag definitivt är en röd ros (aww, smickrande är det iaf!). Jag har alltid tänkt att jag är en lite mer... diskret blomma. Jag har också tänkt att jag gärna vill ha en blomma som man kan hitta här. Alltså en oexotisk blomma. Plain and simple. 


 Jag minns i Lund då Olga blev tatuerad och en av hennes Lundkompisar berättade att hon gärna vill ha en vitsippstatuering. Min omedelbara reaktion: "Symbol för Kristdemokraterna. Sverigedemokraterna har blåsippan. Sorry!" Precis sådär är jag och precis sådär går det med alla mina egna idéer också. Glädjedödare. Det är ju bra att vara kritisk men ibland måste man tillåta sig själv att göra någonting också. (Okej det här inlägget börjar handla om mycket mer än tatueringar nu -> back to topic!) Blommor. Jag frågade av Nessie hurdan blomma han tycker jag är. 

"Ärligt. The first thing that comes to mind, bara."
"Ehhh... smörblomma."
"Va??"

(Heh, buttercup på engelska förresten!) Jaja, smörblommor är visst fina! Jag tycker om de flesta blommor. Det var bara lite... oväntat.


 Ni får hemskt gärna hjälpa mig. Vilken blomma är jag? Vilken blomma är du?