Not so starry garden

Jag tror visst jag lovade en recension av den där Chasing the Star Garden som lät så himla lovande. Steampunk romance, racing pilot heroine, Lord Byron, absinthe, etc etc?

Tyvärr går det inte för jag lyckades aldrig ta mig igenom den. Jag försökte verkligen. Den var bara så tråkig och stel och jag kände liksom ingenting för någonting. Och med tanke på att den har en actionfylld flygscen i första kapitlet och en sexscen med Lord Byron i en opiumhåla i typ andra kapitlet och ändå inte lyckas fånga mitt intresse så är det riktigt illa.

TIPS: Cirkeln

Ifall någon har missat det här viktiga meddelandet så kommer här en upprepning: läs Cirkeln!

Läs Cirkeln om du någonsin har varit en tonåring i en småstad.

Det är en alldeles särskild form av tortyr att följa Cirkeln-författarna på twitter och inte kunna gå och se filmen (för att ska den alls komma till Finland??? I don't know!!!). De bara: oooh Cirkeln får ALLA poäng i i ALLA recensioner, det är "Harry Potter möter Fucking Åmål"*, och här har ni ett underbart litet klipp med skådespelarna! Och jag bara: Gaaaaaaah!!!

Jag gör kanske inte bästa reklamen för att vara en Cirkeln-fangirl (i det här landet) just nu men min poäng är iaf att boken är superbra. (Och dessutom är ju frustration och smärta en viktig del av att vara en fangirl. Deal with it!)

* Typ mina två favoritsaker i hela världen.

Bokdomino

Blir lika förtrollad varje gång.

Jaa alltså...

Vissa har ju blivit länkade av Simona Ahrnstedt...

Ett kort inlägg

När jag sa åt min kompis att jag håller på med ett blogginlägg så sa hon JAA! Och: "skulle du kunna skriva många kortare inlägg, det är lättare att följa med och kommentera då?".

Hahah ha. I TRIED. Till mitt försvar så var det ju faktiskt en lista.

Men det behöver inte vara antingen eller. Jag kan skriva kort också. Härmed lovar jag att blogga åtminstone ett (någorlunda kort och koncist) inlägg om dagen hela nästa vecka. Jag har ju hunnit läsa några böcker under de här senaste blogglösa månaderna. Så det blir ett boktips om dagen från och med imorgon. (En bok per inlägg. Jag kan vara återhållsam. LOVAR.)

Elva ypperliga kärleksberättelser

I samband med firandet av Sankt Valentin förra lördagen har DN listat "elva ypperliga kärleksberättelser". Romanceförfattaren Simona Ahrnstedt förhåller sig lätt skeptisk till urvalet. Jag förstår henne. Och nu känner jag att det är min plikt som läsare, medmänniska och feminist att tipsa om elva ypperliga kärleksberättelser där hjältinnan inte måste förudmjukas eller bli galen eller ta livet av sig som straff för att ha varit lättsinnig nog att känna kärlek och passion. Skyhöga kriterier - jag vet! Men som Elyse på Smart Bitches-bloggen säger: "I like reading about women who aren't being treated like total shit."

Låt mig presentera elva ypperliga kärleksberättelser som alla uppfyller de här kriterierna och som dessutom är varmt rekommenderade av yours truly:

1. Perils of Pleasure av Julie Anne Long 

"Are you able to breathe?"

"Adequately."
"What more can one ask of life?" she whispered. 

~1810-tal, England. Madeleine och Colin försöker samarbeta efter att hon räddat honom från att hängas och hennes uppdragsgivare försökt ta livet av henne och Colin måste ta reda på vem som egentligen är skyldig till mordet han är dömd för och Madeleine behöver pengar och de försöker överleva och hålla sig gömda och... ja, en massa andra saker händer. Äventyr och kärlek. Väldigt underhållande.

Det här är första boken i Julie Anne Longs serie om Pennyroyal Green, en engelsk småstad där två anrika, välbärgade familjer har varit i strid med varandra i forever. Den elfte (!) och sista boken kommer ut senare i år. Låt inte titlarna (I Kissed an Earl) och omslagen avskräcka dig! Och obsobs - det går alldeles utmärkt att bara läsa den här första. Du hittar den lättast i en nätbokhandel.

God, but the past few weeks had certainly played merry hell with his pride. It was a funny old world, full of heartbreak and injustice and violence. And unexpected kindness and warmth and advice. And delicious, dangerous attractions.

2. Ficktjuven (Fingersmith) av Sarah Waters

It's a curious, wanting thing.

Ficktjuven är väl lite av en modern klassiker. Den är spännande som en psykologisk thriller och 1860-talets England känns skrämmande verkligt. Waters språk är förtrollande. Den långsamt framträdande kärleksberättelsen är bland de bästa jag någonsin läst. Läsaren tvingas genomlida alla möjliga slags hemskheter - och viktorianska England är fullt av hemskheter - tillsammans med Maud och Sue men jag lovar att det är totally värt det.

Eller här har ni tvåordsversionen: lesbisk Dickens! Finns i bokhandel och bibliotek nära dig.

3. Fangirl av Rainbow Rowell 

"Other people", Cath repeated, shaking her head and taking a sip. "There are other people on the internet. It's awesome. You get all the benefits of 'other people' without the body odor and the eye contact.”

Okej, tillbaka till 2000-talet. Fangirl handlar om Cath, som börjar på universitetet och försöker studera och träffa människor och hitta sin plats i världen. Ni vet. Sånt. Hon oroar sig för sin pappa därhemma, och för sin syster, som kanske dricker och festar lite för hårt, och hon föredrar helt enkelt internet och böcker över mänsklig kontakt. Hon skriver fanfiction om Simon Snow (typ Harry Potter) och är rätt stor i fanfic-kretsar.

Alla introverta fangirls kan relatera. Det här är en coming of age-roman med en underbar kärleksberättelse on the side. Den här hittar du i de flesta bokhandlar och bibblor, på både engelska och svenska.

"Happily ever after, or even just together ever after, is not cheesy", Wren said. "It's the noblest, like, the most courageous thing two people can shoot for." 

4. Övertalning (Persuasion) av Jane Austen

"You pierce my soul. I am half agony, half hope."

Vilken Austen som helst funkar ju men jag är lite extra svag för Övertalning. Kanske är det för att jag har en svaghet för personer som lider i tysthet, gör vettiga beslut och beter sig som folk. Istället för drama queens. Det här gäller iofs de flesta av Austens huvudpersoner. (Även om filmatiseringarna alltid får dem att se ut som drama queens som springer runt i regnet i sina nattlinnen.) Men kanske särskilt Anne Elliot.

Den här boken hör till mina absoluta favoriter, de där som jag kan ta fram för omläsning närsomhelst. Jag undrar om de som gjort den där listan på DN ofta tar fram sina Madame Bovary eller Anna Karenina för att kärleksfullt omfamna dem och läsa om sina favoritdelar ur dem när världen känns extra kall och hotfull?

Hmmm. Är skeptisk.

5. Midwinterblood av Marcus Sedgwick

He wonders if a few moments of utter and total joy can be worth a lifetime of struggle. 
Maybe, he thinks. Maybe, if they're the right moments.

Den här läste jag nyligen och det här var min reaktion:

Den är svår att beskriva och ens genrebestämma. Det är en ungdomsroman och jag skulle säga att genren är fantasy. Goodreads säger fantasy, horror och romance. Härlig cocktail, eller hur? Den består av sex (sju?) olika berättelser som innehåller bl.a. vampyrer, vikingar, spöken, arkeologer och mystiska lila blommor. På en ö nånstans i Skandinavien.

Som ni kan gissa från det upplägget så slutar inte de här berättelserna alltid lyckligt. Så varför har jag tagit med den? Okej, jag medger att en orsak är för att jag vill ha så många olika slags böcker som möjligt på min lista, men det är också för att jag tycker att Sedgwick gör någonting väldigt intressant med "happily ever after" i den här boken. Och det är en kärleksberättelse och den är både vacker och livsbejakande. Men framförallt är den konstig. 

Den finns på bibban och i nätbokhandeln (i flera sjuukt snygga omslag! If that's your thing...).

6. The Duchess War av Courtney Milan

"Oh, never believe him when he talks that way!" Violet interrupted, still pretending to be engrossed in her needlework. "He may rattle on for as long as he wishes about fairness and equality, but he is the only one who refused to play princess."

Milans böcker handlar mycket om jämställdhet, makt och orättvisor. (Och kärlek förstås!) Visst, det är viktorianska England, men det är ofta väldigt bekanta fenomen (same old patriarchy). The Suffragette Scandal t.ex. handlar om en kvinnlig journalist på 1870-talet (inspirerad av Nellie Bly) och reaktionerna hon möter på sitt skrivande är så obehagligt likt det där hatet som Kvinnor Som Har Åsikter På Internet får utstå att det är tydligt att Milan har haft det som inspiration.

The Duchess War var den första boken jag läste av Milan och den gjorde mig till en instant fangirl och nu finns den gratis som e-bok!

 Man kan exempelvis göra såhär:

1. Införskaffa den från amazon.
2. Skaffa Kindle appen (också gratis).
3. Läsa den på valfri skärm.
4. Skicka tackkort åt mig för att OMG FRIDA VILKET BRA TIPS!!!

Om man hellre läser på papper så finns hennes böcker också i de flesta nätbokhandlar. Möjligtvis också på bibliotek.

7. The Understatement of the Year av Sarina Bowen

“It turns out that trying to ignore somebody is about the most exhausting thing in the world.” 

Ingen var mer förvånad än jag själv när jag blev fullkomligt uppslukad av Sarina Bowens serie om unga hockeyspelande (!) människor på ett Ivy League-universitet i USA. Jag menar, sports romance, Frida? Really?

Really! För det är nämligen inte alls bara sport. Tjejen i första boken (The Year We Fell Down) var en lovande ung hockeyspelare tills hon skadade sig allvarligt och blir tvungen att börja universitetet med rullstol istället för hockeydrömmar. Det är vänner, kärlek, studieliv, och ja, lite sport också. Tredje boken (och man kan läsa dem alla helt oberoende av varandra), The Understatement of the Year, handlar till skillnad från de andra i serien om två killar. Såhär står det i beskrivningen: "unlike the other books in this series, this heartbreaking love story is about two guys. Contains sexual situations, dance music, snarky t-shirts and a poker-playing grandmother".

Även om John och Michael är i ungefär samma livssituation som Cath i Fangirl är det ändå fråga om två väldigt olika slags böcker - Fangirl är en ungdomsroman och den här är definitivt romance (vilket ni också säkert kan gissa om ni kollar upp omslaget). Den är skriven i första person, och växlar mellan de två huvudpersonerna. Sarina Bowen är en rätt ny författare och även om språket ibland kan bli lite repetitivt och inte alltid är helt hundraprocentigt så vägs det upp av utmärkta dialoger och realistiska karaktärer (och realistiskt studieliv!). Very catchy och beroendeframkallande serie. The Understatement of the Year är den senaste boken och min favorit so far.  

Du hittar hennes böcker i nätbokhandeln. De är betydligt förmånligare i e-boksform. Förmånligast är novellen Blonde Date. Rekommenderas som smakprov på Bowens böcker! Det är en söt liten kärleksberättelse där lite av sexismen i amerikanska sorority/fraternity-kulturen kommer fram. Katie är den stereotypa populära sorority-tjejen och Andrew är den typiska nörden. Citat ur Blonde Date:

     After much deliberation with myself, I'd straightened my hair until it hung in golden sheets around my shoulders. It was a kick-ass look on me. Straightened hair said: I'm here to shine, and I will go that extra mile. So don't you dare mess with me.
     Actually, it probably only said: I am handy with the straightening iron. But whatevs. 

8. A Week to be Wicked av Tessa Dare

"I’m a rather useless insomniac viscount, but [...] my companion here is a brilliant geologist. There’s a symposium, you see. We need to get to Edinburgh by tomorrow, so she can present her findings about giant lizards and possibly alter our understanding of the world’s natural history."

Och det är handlingen. Just go with it.

Tessa Dare skriver en typ av historical romance som vissa kanske lite nedvärderande skulle kalla "wallpaper historicals" eller "mistoricals" eftersom fokus inte riktigt ligger på historisk korrekthet. Inte alls på historisk korrekthet faktiskt. Och hon är fantastiskt bra på det. Hennes böcker tar inte sig själva på så stort allvar helt enkelt. Det är lättillgängligt och... fluffigt.

Är det lite klyschigt? Ja. Är handlingen vettig? Nej. Är det en av mina favoriter? OHYES. Du hittar den på bibban eller i din nätbokhandel.

It was simple biology. Birds felt it. Bees felt it. Even primeval sea snails felt it. 

9. Control av Charlotte Stein

"...and I'm pretty sure that no one in the history of the world has ever loved someone so fierce and sudden, in the middle of almost double penetration. Pretty certain." 

Den här boken är precis som Fifty Shades of Grey.

Utom att det är hon som håller i piskan och han som är blyg och oskuldsfull. Och att hon istället för att vara en self made billionaire är en self made bokhandlare (vilket, let's face it, är betydligt sexigare). Och... en massa andra saker. Men det var ungefär det enda jag behövde veta för att genast införskaffa den här lilla pärlan. Det och att den innehåller den här meningen:

"You want it, you slutty little bookworm."

Varning: kan orsaka rodnad och lolz. Stein har en unik stil som inte är allas tekopp. Den är skriven i första person. Kan köpas on the internetz. Och möjligtvis kan du övertala din favoritbokhandlare att ta in den (and I would love to see you do that). För att hell yeah bokhandlare!

10. The Perilous Life of Jade Yeo av Zen Cho

I used to be a good girl and that was uncomplicated, but I thought complicated would be more interesting than safe. 

Åh, den här är så fin! Det är historical romance (igen) men with a twist. Det är 1920-tal. Jade Yeo har kommit från Malaysia till London för att studera och försöker nu försörja sig själv genom att skriva för olika tidningar. Den är skriven i första person som en dagbok. Jade är nyfiken, självsäker, lite naiv och hon vägrar vara ett offer. Och det är allt jag tänker säga för det här är en kort novell som finns att läsa i sin helhet på Chos blogg. Den är i 20 delar så det är ungefär som att läsa 20 blogginlägg - inget problem alls att läsa på skärm (särskilt om du har orkat såhär långt i det här inlägget, heh).

Zen Chos debutroman kommer ut i september (och verkar jättespännande!) men hennes noveller har redan fått mycket uppmärksamhet. Hon skriver mest fantasy, Jade Yeo är undantaget.

11. En enda natt av Simona Ahrnstedt

Hon studerade sina händer och naglar. Hon ville ha manikyr, massage och sex. Inte kris och kaos och känslor.

Svensk romance! Simona Ahrnstedts senaste roman utspelar sig i Stockholms finansvärld - det är överklass, familjehemligheter och förbjuden kärlek. Det är traditionell romance med en supermacho, rik, snygg man samtidigt som det är fräscht och medvetet om maktstrukturer och ojämställdhet. Huvudpersonen Natalia är framgångsrik och ambitiös och tvingas kämpa mot både fördomar och direkt misogyni (same old patriarchy).

Det här är en bra bok att börja med om romance känns lite skrämmande men du gillar välskriven chick lit.

Så vad väntar du på? Ta dig till närmsta bokhandel eller bibliotek!

Sådärja, då har jag rättat till listan åt er, DN. Varsågoda!

(Inget ont om Madame Bovary och Anna Karenina. Eller Hjalmar Söderberg och Karolina Ramqvist. De hör utan tvekan hemma på många listor. Men på den här? Kärleksberättelser - okeeej. Men "läsning för hjärtat"? Romantiska romaner? Är inte det lite som att sätta Brott och straff på en lista med Rafflande kriminalromaner?)

Happy reading!

 ö: En obotlig fangirl.

“One day in the country is worth a month in town”

Efter en midsommarhelg på Holmen och en dryg vecka i Österbotten är jag nu tillbaka i Helsingfors. Det enda jag hade i postlådan var en pizzareklam - som jag genast satte upp på kylskåpet. Bra att ha ju. På Holmen åt vi god midsommarmat och jag tog årets första dopp (pinsamt sent, jag vet). Jag försökte få Nessie att läsa En dåres anteckningar och han försökte få mig att lära mig idén med noter. I Österbotten strosade jag i fårhagen, läste några böcker och var med och firade ett alldeles fulländat sommarbröllop.

Jag har inga bilder att bjuda på (pga krångel mellan kamera och dator, och lathet) så istället tänkte jag illustrera med en dikt. Robert Galbraiths (a.k.a. J.K. Rowling) deckare The Cuckoo's Calling har ett 'epigraph' (sånt där citat i början av en bok, vaddetnuheter på svenska) som förklarar varifrån titeln kommer. Det är en dikt av Christina Rossetti (1830-1894) som heter A Dirge (Wikipedia: "A dirge is a somber song or lament expressing mourning or grief, such as would be appropriate for performance at a funeral.") och orsaken till att jag kom att tänka på den cirka tretton gånger per kväll är förstås att göken gal cirka 113 gånger per kväll och varje gång undrade jag att hur gick den där dikten nu riktigt och till sist var jag tvungen att kolla upp den. Den är vacker och sorglig. Som den finska sommaren.

Why were you born when the snow was falling?

You should have come to the cuckoo’s calling,

Or when grapes are green in the cluster,

Or, at least, when lithe swallows muster

   For their far off flying

   From summer dying.

Why did you die when the lambs were cropping?

You should have died at the apples’ dropping,

When the grasshopper comes to trouble,

And the wheat-fields are sodden stubble,

   And all winds go sighing

   For sweet things dying.

Den andra boken i deckarserien, Silkworm, kom ut häromdan och jag är tjuguandra i bibliotekskön. Men det gör inget för jag har en ordentlig hög olästa böcker (och dessutom tar biblioteken in tretton exemplar så jag behöver knappast vänta så länge).

Rubriken på det här inlägget är också Rossetti förresten. 

Code Name Verity - i dina öron!!!

Söker du efter bra böcker att lyssna på i sommar? Har kanske möjligtvis någon liten del av mitt evinnerliga tjat om den storartade romanen Code Name Verity väckt intresse?

Från och med idag den tolfte till den 18.6 finns Code Name Verity att ladda ner gratis från Sync. Den här ljudboken har fått massor bra kritik. De två uppläsarna är brittiska skådespelare och Morven Christie, som läser första delen, är skotsk precis som Queenie. Så det låter ju lovande.

Jag har den redan i min ipod (jag skaffade den under en sådan där 30-dagars Audible Free Trial) men jag har inte lyssnat på den ännu för jag är konstigt dålig på ljudböcker.

Sync erbjuder två gratis ljudböcker per vecka hela sommaren. Så det lönar sig att kolla in hela listan. Kul idé också att den ena boken är en (relativt) ny ungdomsroman och den andra är en klassiker som på något sätt relaterar till den.

"Dan Brown meets Mary Shelley"

Smart Bitches-bloggen tipsar ibland om billiga e-böcker. För några veckor sedan tipsade de om bl.a. den här:

Chasing the Star Garden is .99c at Amazon. This is a steampunk romance adventure story that is tagged as YA at GR, but is about a racing pilot heroine who is Lord Byron's lover and who has a problem with opium and absinthe. It has a fair amount of sexual content, according to the reviews. 

Det finns ingenting i den där beskrivningen som jag inte älskar. Återkommer med recension.

Finsk romance

Här har jag bloggat om historical romance i forever och ingen har brytt sig om att berätta för mig att det finns finsk historical romance!!! 

Det var en kommentar i Simona Ahrnstedts blogg som nämnde författaren Kaari Utrio och när jag besökte bibban häromdan så råkade jag se Vaitelias perillinen bland de avskrivna böckerna. Cirka två sekunder och en euro senare blev den min! 

Jag kollade upp den på goodreads (är ju very aktiv där nu) sedan och visst finns den där - dessutom med en fin femstjärnig recension! Det här blir spännande!

Obsessions - no shame!

På tal om Muse... 

Jag hittade en gammal tumblr post av Courtney Milan bland mina bokmärken och vill dela med mig:

Permission to Obsess

Kan relatera massor! Jag gillar att hon menar att det kan vara både hälsosamt och nyttigt. Även om det inte alltid känns så, eller ser ut så.

Kul detalj: Courtney Milans böcker är en av mina obsessions.

Screenagers

Jag missade Matt Bellamys födelsedag igår så jag firar ikväll istället - med te ur min Musemugg och lite piano porn:

De mest kända Muselåtarna (t.ex. Starlight, Panic Station, Uprising, Survival) tenderar vara rätt upbeat och crazy. Men alltså det finns så många olika slags Muselåtar!!! Och jag är här för att berätta om dem. One at a time... (Nånej!)

Screenager hör till de äldsta - den är från Origin of Symmetry (andra albumet) men känns också väldigt Showbiz (första albumet). Den är alltså cirka 15 år gammal. Bellamy själv beskriver den såhär:

"Screenager is a modern teenager being brought up by the screen who develops a distorted image of their body because of pictures in magazines and because technology is rejecting the physical bodies we live in. It's also a bit about people who cut themselves because I used to have friends who did it and I didn't know why. I tried to grasp that it's needing something quite brutal to remind you what your body's about."

Från musewiki.

Oh hello

Den här bloggen har en allvarlig identitetskris.

 

Extreme blog makeover long overdue yes? 

 

Någonting måste hända. Vi får se vad jag hittar på.

 

Under tiden försöker jag vara lite aktivare här. (Och på andra ställen!)

Häromdan återupplivade jag mitt goodreads-konto. Om du finns där får du hemskt gärna bli min vän. För tillfället ser det nämligen ut såhär:

Frida, 210 books, 1 friend

"Dark red: either I'm drunk already or I will be soon"

Nu tycker jag att vi alla ser på den här väldigt informativa videon av tyrannosauruslexxx medan jag långsamt försöker komma tillbaka till bloggandet...

Mörkröd är helt klart min favoritfärg när det gäller nagellack, men jag är ganska färgglad och tycker om att variera. Just nu har jag faktiskt en slags råsa med glitter och MAN KAN JU LUGNT SÄGA att jag inte lever upp till det.

Glömde blogga mars

HOPPSAN.

Istället blir det allt på en gång. Bra va? JÄTTEBRA IDÉ!

Vi börjar med de här orden, av Matt Haig på twitter:

How to stop time: kiss.
How to travel in time: read.
How to escape time: music.
How to fear time: write.
How to waste time: social media.

BREAKING NEWS! Elizabeth Weins (Code Name Verity, ni vet) nästa bok - den tredje i "trilogin" om kvinnliga piloter - Black Dove White Raven kommer ut i februari.

Beskrivning finns på amazon. Den utspelar sig i Etiopien under andra världskriget. "A story of survival, subterfuge, espionage and identity". Åh!

Caitlin Moran har tillsammans med sin syster skrivit manus till en serie som baserar sig på deras barndom (men är försatt i nutid) - Raised by Wolves. Moran och hennes (många!) syskon gick inte i skola och deras hemundervisnig gick (enligt Moran) mest ut på att läsa en massa böcker och se på TV. Familjen var fattig och levde på bidrag. Serien är en komedi som följer familjens okonventionella vardag.

Här är en scen ur första avsnittet där barnen åker bil med sin morfar:

Hittills har bara första avsnittet sänts (finns på youtube!).


Jag läste The Casual Vacancy och jag måste lägga in en bild på det inbundna omslaget för jag vet att många inte gillar men jag är speciellt förtjust i det.

Väldigt bra var den! Ni vet kanske vad den handlar om - en småstad och småstadspolitiker och intriger och familjer osv. Men vad den egentligen handlar om är ju människor - och mänsklighet. Och det gör hon så bra, Rowling. Den har inga egentliga huvudpersoner - eller den har väldigt många - och det händer egentligen inte så mycket under stora delar av boken så det kan ta en stund att komma in i den. Det här är lite av en vilken-karaktär-avskyr-du-mest-bok och sådana kan vara jobbiga att läsa men den här blir inte det för Rowling är - som vi redan vet - en master storyteller! Det blir ju också destu mer intressant att se vilken person man identifierar sig - eller sympatiserar - mest med. Så - berätta gärna om du har läst!

Om du har läst den - och bara om du har läst den - gå in på den här goodreadssidan (med spoilers!) och läs J.K. Rowlings svar på en läsarfråga. Himla bra fråga, och svar, och diskussion!

Sedan så läste jag om Tofslan och Vifslan och Mumin i Trollkarlens hatt.

Tyckslar du om den? frågade Tofslan.
Ja, sa mumintrollet med svag röst.
Nu gråtslar du inte mersla? sa Vifslan.
Mumintrollet skakade på huvudet.

Livet är inte fridfullt, sa snusmumriken förtjust.

Bild av underbara Tofslan och Vifslan, från rättegången.


Åsa Larsson är allas älskling och jag har också läst och tyckt om alla böckerna om Rebecka Martinsson men alltså den här (Till offer åt Molok) boken! Jag slängde den i väggen (bildligt, of course) inte bara en utan två gånger!

Är ni spoilerkänsliga kan ni hoppa vidare till The Cuckoo's Calling nu! (Jag avslöjar inga stora saker eller mördare och så men ändå lite mer än vad jag brukar. Ibland måste man.)

Första gången slängde jag den i väggen för att HERREGUD VARFÖR SKA HON ALLTID ENVISAS MED ATT DÖDA HUNDAR I SINA BÖCKER, VA? VA? Och det blir värre och värre för varje bok! Och det är inte bara sådär att "oj se hur grym mördaren är - nu dödade hen den där gulliga hunden" utan det är liksom hundar som vi lärt känna lika bra som huvudpersonerna och som vi vet hurdana de är.

Andra gången jag slängde den var när mördaren avslöjades. Alltså - en deckare kan inte förstöras av att man råkar komma på vem mördaren är tidigt i boken. Det kan fortfarande vara en bra deckare. Men. Om lösningen på mordgåtan är så uppenbar att man helatiden undrar varför ingen kollar upp det där nu då från första början så då - då kan det förstöra.

Men visst kommer jag att läsa nästa och visst skriver hon så jäkla bra, den där Larsson.

- Den där åklagaren, sa kollegan från Umeå till Anna-Maria Mella i bilen på väg ut till flyget. Han var ingen skön typ.
- Hänen ej ole ko pistää takaisin ja nussia uuesti, svarade Anna-Maria sammanbitet.
- Jag förstår inte finska, vad betyder det?
- Ja, eh... att han inte är en skön typ. Gud vad det snöar nu. Få se om det ligger kvar.

Och så från en väldigt svensk deckare till en väldigt brittisk deckare. The Cuckoo's Calling av Robert Galbraith, alltså J.K. Rowling.

Seven and a half million hearts were beating in close proximity in this heaving old city, and many, after all, would be aching far worse than his.

Det är mycket London, mycket Good Old Fashioned Detective Story och - mycket underhållande. Jag är ju superkritisk när det kommer till mordgåtorna och den här är ingen tia den heller (fast det är väl iofs bara Christie-briljans som når dit) men den hör heller inte helt och hållet till den där pusseldeckarkategorin; det är inte så mycket galna twists och små ledtrådar man ska plocka upp - det är mer vettigt privatdeckararbete och försök att få något nyttigt ut av alla vittnesintervjuer. Och jag gillar det. Jag gillar Cormoran och Robin också, och det är ju viktigt.

Jag skrev old fashioned och med det menar jag själva stilen, inte innehållet. För det är London på 2010-talet och inte något annat. Det största temat är berömmelse och vad det innebär för en människa att bli supermega-känd och hur olika människor hanterar det (eller inte hanterar det, sorgligt nog). Någon kommenterade på goodreads att det är konstigt hur pass länge det ändå tog före det kom fram att det var Rowling som skrivit den med tanke på hur stor roll hennes egna upplevelser säkert spelat i den här boken...

Mordoffret var supermodell. Här är det en av personerna som beskriver hennes kända musikerpojkvän:

It's that wounded-poet crap, that soul-pain shit, that too-much-of-a-tortured-genius-to-wash bollocks. Brush your teeth, you little bastard. You're not fucking Byron. 

Så visst ser jag fram emot nästa bok om privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott.


Nessie var här över en långhelg i mars (sådär på tal om musikerpojkvän, he he) och vi såg Anna Calvi på Tavastia.

Fantastiskt bra. Förstås.

Jag fick alla låtar jag ville. Mina gamla favoriter, som t.ex. I'll Be Your Man och Desire. Nya låtar som jag var nyfiken på hur de skulle vara live, som t.ex. Piece by Piece och Bleed Into Me. Dessutom både hennes Elviscover och hennes Springsteencover!! Så sjukt bra.

(Gifar och en massa Anna Calvi-kärlek på fuckyeahannacalvi.)

Sedan gick vi på teater med Mommo & Mofa. Vi såg Gräset är mörkare på andra sidan på Viirus. Jag har tyckt om det mesta jag sett på Viirus. (Fast ja - de ska alltid klä av sig. Alltid.)

Mommo och jag hade läst boken, Mofa och Nessie hade inte. Nessie meddelade att han gärna läser boken nu efter att ha sett pjäsen. Jag var imponerad av särskilt hur bra Sofie var. Det finns många sätt man kan ha gone wrong med henne känner jag, men jag var nöjd. Ja och scenografin var utmärkt. Jag kollade just in Viirus sidor och "Gräset är mörkare på andra sidan fortsätter på hösten". Yesss!


Mera böcker (fast nu är vi nog inne i april redan): Jag läste The Lotus Palace - en romance som utspelar sig i Kina under Tangdynastin. Courtney Milan tipsade och allt hon tipsar om går direkt och ofiltrerat in på min lista så jag var tvungen.

Den här boken är lite som ett Kinderägg, 3-for-1: en välskriven och nyanserad kärlekshistoria, en spännande mordutredning och en fascinerande inblick i Tangdynastin. Alltså, jag visste ingenting om Tangdynastin när jag började läsa och nu vet jag plötsligt en massa saker och jag har inte ens ansträngt mig! Okej, mordutredningen var inte jättespännande, men som romance och som roman får den toppoäng. 

The courtesans of the North Hamlet weren't delicate flowers begging to be rescued. They held their secrets close, and they were dangerous secrets.
And no matter how many times he's read over the Four Books and Five Classics, he couldn't seem to vanquish that bastard of an imperial exam.
To add to all of that, Yue-ying didn't want his gift and had thrown it back in his face.
So his thoughts weren't exactly orderly.

 Nu är jag förstås sugen på Lins senaste bok, The Jade Temptress... 


The Scorpio Races bygger på legenden om livsfarliga, köttätande vattenhästar. (Som är en RIKTIG LEGEND som jag inte kände till och som fanns inte bara på de brittiska öarna utan också i Skandinavien!) (Jag har sålt den här boken redan, eller hur?)

Det är en ungdomsroman, och fantasy. Den handlar om Puck, som bor ensam med sina två bröder efter att deras föräldrar dött (death by waterhorses, of course). De bor på ön Thisby, som känns väldigt mycket som en Nordsjö-ö. (Heh he.) 

"No woman's ridden in the races since they began," he says. "And this isn't going to be the year when that changes."
I stare at Eaton and the men around him. Something about the way they stand together is familiar, comradely. Like a herd of ponies bunched up against the wind. Or sheep, staring warily out at the collie that means to move them. I'm the outsider. The woman.

Uppskattar förstås den feministiska aspekten.

"You sure don't like to do anything the easy way, do you?"
"I didn't know," I start truthfully, "that it was the hard way when I started on it."
Peg plucks a piece of straw out of Dove's mane. "It's easy to convince men to love you, Puck. All you have to do is be a mountain they have to climb or a poem they don't understand. Something that makes them feel strong or clever. It's why they love the ocean."
I'm not sure that is why Sean Kendrick loves the ocean.
Peg continues, "When you're too much like them, the mystery's gone. No point seeking the grail if it looks like your teacup."
"I'm not trying to be sought."

Jag gillade också hur Pucks förhållande till hennes bröder beskrivs. För även om det finns en love story här så tar inte det förhållandet så stor plats. Pucks relation med sin bröder och Seans starka band till sin häst är minst lika viktiga.

Unreluctantly, I abandon the dish-washing, and reluctantly, I find my ratty green coat and get my hat as Finn flings open the door. Now that I know to look for it, I can see that he's crawling out of his skin with excitement. Finn never looks more excited - he just gets faster. Finns are generally slow-moving creatures.

He he.

Dory is what Mum used to call a "strong-looking woman", which meant that, from the back, she looked like a man, and, from the front, you preferred the back.

Jag har berömt Vallgård-loppisarnas bokutbud tidigare och fyndat allt möjligt från gamla Christies till ljuvlig The Bell Jar-utgåva. Det är främst Emmaus och det där kattloppiset (vad sjutton heter det egentligen?) jag brukar besöka.

Låt mig presentera mina senaste fynd. Sofi Oksanens Kun kyyhkyset katosivat är inte så ny längre men jag har inte läst den och blev jätteglad när jag hittade den inbunden och billig (Oksanens böcker är ju inte precis överkomliga ens i pocketform). Jag har läst två Kate Morton tidigare och gillat, det här är hennes tredje och lär innehålla (som vanligt) engelska slott, mörka hemligheter och excentriska aristokrater. Easy av Tammara Webber är en New York Times bestseller och en av de mest kända i den nya, så kallade "new adult"-genren. Jag har inte läst en enda new adult är lite skeptisk inställd. Men just därför borde jag prova på. Särskilt som Courtney Milan gillade den här. Och alldeles särskilt för att jag hittade den i kattloppiset för 20 cent. Sist men inte minst: Franny och Zooey, i fin svensk 60-talsutgåva. (Har inte läst den!)

Mitt nästa fynd kräver en förklaring...

En kompis och jag var helt sjukt obsessed vid Tvillingarnaböckerna där i lågstadieåldern ungefär. Besattheten höll i sig ända till elva- tolvårsåldern när vi mest läste dem för att hånfullt kommentera de genompräktiga berättelserna och karaktärerna. Vi läste alltså allt i serien (också Sweet Valley High-serien). Men det var en bok som vi aldrig hittade på Korsnäsbibban och det var den allra första i serien - Bästa vänner. Till sist tror jag att vi frågade bibliotekarien (smart idé sådär efter några års letande) och hon tog in den från ett annat bibliotek. Så vi fick tag i den till sist, och läste den, men då hade den ju redan hunnit få en slags Holy Grail-status inetsad i min hjärna så ni förstår ju att när jag såg den i Emmaus så var jag ju bara tvungen.

Visst förstår ni? Ja?

(Webcam alltså. Trollar bort inte bara diverse skavanker utan också en sisådär femton år. Sådär så att jag ser lite ut som en long lost trilling till Jessica och Elizabeth. Hädanefter är det rött läppstift som gäller på alla webcambilder.)


Aaah - Novellix-novellerna är så crazy söta!

Jag läste Med strömmen och - what can I say - jag gillar allt av Söderberg.

Mortimer fann dessutom mycket snart, att det är lättare att skriva protokoll än att föra dagböcker och att ett ordnat liv, delat mellan arbete, förströelse och vila, var ojämförligt mycket bekvämare och angenämare att föra än det liv i stämningar och idéer, som dittills varit hans.

Hoppas Mortimer har rätt. (Även om han visserligen senare drabbas av extrem medelålderskris och börjar längta tillbaka till sina ansvarslösa dagar och allt går åt helvete och sådär. Men annars.)


Vi såg också film med Ness. The Heat. Den får godkänt.

Sedan såg vi ett par 80-talsklassiker. Pretty in Pink och Heathers. Heathers är very quotable.

Och nästa film jag bara måste se är ju The Movie Where Katharine Hepburn Has An Abortion By Flying Into The Sun. Ni vet hur jag är med kvinnliga piloter. Filmen är Christopher Strong (1933).


Den senaste boken jag läste var Chime, som jag lånade från bibban pga de här recensionerna:

"I loved this book with a force of a thousand supernovas" - The Book Smugglers

"My library has no other Billingsleys. I may go throw myself off a bridge now. Why are so many shitty novels serialized, and THIS IS THE ONLY ONE OF ITSELF? I will never understand you, Universe." - Books I Done Read

Här följer en bild av pocketomslaget för jag håller med Books I Done Read om att det där inbundna ser ut lite som "Gossip Girl Goes to Amishtown".

Såhär börjar den:

I've confessed to everything and I'd like to be hanged.
Now, if you please.
 I don't mean to be difficult, but I can't bear to tell my story. I can't relive those memories—the touch of the Dead Hand, the smell of eel, the gulp and swallow of the swamp.
How can you possibly think me innocent? Don't let my face fool you; it tells the worst lies. A girl can have the face of an angel but have a horrid sort of heart.

Briony är en häxa. Häxor döms till döden i hennes lilla by så ingen vet om att hon är det. Hennes styvmor visste, men hon är död. Hur hon dog är oklart. Briony har enorma skuldkänslor iaf. Hon bor tillsammans med sin pappa och sin tvillingsyster Rose. Rose är lite speciell och behöver någon som tar hand om henne dygnet runt. Det är oklart varför Rose är som hon är men Briony har enorma skuldkänslor där också. Före styvmodern dog så lovade Briony henne att alltid ta hand om sin syster.

"I don't like my shoes," said Rose.
"I'm wearing my shoes and you don't see me complain."
"You only hear a person complain," said Rose. "Not see."
How has Rose lived for seventeen years and no one has killed her, not once?

Det speciella i den här boken, det som kommer att make or break it, är språket. Briony är vår berättare och hon är dramatisk, poetisk, självföraktande, opålitlig, fräck, lite konstig och väldigt mycket tonåring. Antingen gillar man väldigt mycket eller så funkar det inte alls. Jag hör till första kategorin. Det här är precis min tekopp.

"At least you don't need stitches, which I fear poor Petey will need."
Poor Petey. I'd like to say I could almost feel a tender spot for poor Petey, but the truth is I'd rather feel at the tender spot on his head and give it a poke.

Det är inte så lätt att beskriva handlingen, särskilt som man befinner sig inne i Brionys huvud och hennes tankar hoppar lite hit och dit. Men sådär kort: Pojke flyttar till byn. Han och Briony blir vänner. Träsket ska dräneras och de magiska varelserna som bor där blir arga. Briony måste göra något. Helst utan att någon märker att hon är en häxa. Briony känner sig skyldig för allt det hemska som hänt hennes familj. 

Witches don’t look like anything. Witches are. Witches do.

Om jag ska säga någonting negativt så är det nog Brionys självförakt och hennes oförmåga att se klart när det gäller vad som har hänt åt henne och vad hon har gjort. Det blir frustrerande. Men det är säkert också meningen.

I deserved a holiday, and I deserved to dispense with the laces and trusses expected of a clergyman’s daughter. I wore my oldest frock, which looked remarkably like a potato sack, and I wore very little beneath. I should never have imagined how lovely that feels. It’s most freeing, and it gives you the delicious sense you’re on your way to moral degeneracy. I shall soon be painting my lips and drinking gin.

Bild av träsk:

Sådärja, det var nog allt.

How very.