Det bästa med att städa

Rearranging magnets + postcards...

Och skönhetstips av Fotbollsfrun

Fotbollsfrun berättar om hur hon resonerar i hårfrågor:

Jag har tagit flera hårbeslut som jag står fast vid come rain or shine or ålderskris.

1. Aldrig byta färg på håret. Alla passar i sin naturliga färg. Alla.

2. Aldrig klippa lugg.

3. Aldrig permanenta håret.

4. Aldrig använda hårschampo från Ica. Minns reklamen "Alla schampon tvättar rent. Det gör diskmedel också" Just nu använder jag Bed head från Tigi, rosa Superstar.

4. Aldrig gå till någon annan än Greger på Bergfeldts.

Jag hade nästan bestämt mig för ettan jag också, naturlig hårfärg är oftast mer classy. Kan inte minnas när jag färgade senast, men nu har jag blivit lite sugen på nya färger... Blondie? Redhead? A Blonde Redhead?? o_O Eller stick to råttfärgat..? Det här är ju svårt för er att säga, ni har ju knappast alla sett mig i blondblekt, svart (jep. jag var femton. ingen hit) och various shades of red.

Lars Kepler I have a tip 4 U!!! ;)

Svenska dialektmysterier; Fredrik Lindström om finlandssvenskan.

Många andra rikssvenskar (och för all del, finnar också) skulle också kunna ta och kolla. Det spelar ingen roll hur mycket man förklarar "Alltså 5% av finländarna har svenska som modersmål osv osv" det kommer ändå alltid någon idiotfråga tre månader senare; "Men pratar du svenska därhemma med dina föräldrar också??".

Hösten är röd och svart

Idag modebloggar vi.

Jag har äntligen fattat att jag nog passar i rött ändå. Mjuk hösthuppare.


Som täcker rumpan. Hemska saker händer om man fryser om rumpan (jag minns inte riktigt vad men det har Mommo alltid sagt).


Svart spets. (Nevermind the kaos, det här är ingen inredningsblogg.)


Passar också till mindre örhängen... (Sängen är ett förvaringsställe, helt klart.)


Svart kavaj av mjukismaterial.


Och så har den sånadär ... eehh ... detaljer.

Allt är från Seppälä, min nya favoritbutik.

Et de l'inspiration:



Trevlig modehöst önskar världens lataste modebloggare som använder webcam (och för att den är mer smickrande (= suddig))!

Mystery solved

Linda meddelar att Hbl noterade den här diskrepansen och att det måste vara så att författarna inte riktigt har koll. Det lär vara rättat för framtida upplagor (enligt osäker källa = nån kommentar jag just läste på adlibris eller var det nu var...). Där ska han då prata svenska med finsk brytning. Som jag ändå tycker är väldigt konstigt eftersom han är född i Sverige men låt gå då.. ;)

Och ja, Anna. Jag kommer antagligen att läsa nästa jag också...

Lars Kepler you are messing with my head!!!

Jag lånade Lars Keplers Hypnotisören av Mommo i söndags och läste den igår. Ni vet den där omtalade svenska deckaren som man först inte visste vem som skrivit den men nu vet man vem som skrivit den. Jo jättespännande. Nu undrar jag bara en sak:

Var har Joona Linna lärt sig finlandssvenska?

Han håller nämligen på med sin "lugna", "mjuka" och "sjungande" finlandssvenska hela boken igenom. Dessutom står det uttryckligen att han är finlandssvensk. Hur går det till? Om han är född och uppvuxen i Märsta centrum (ni vet Märsta as in Uppsala-Knivsta-Märsta-Sthlm) och dessutom har föräldrar som är finnar. Att hans föräldrar är finnar antar jag eftersom:

1. Hans pappa hette Yrjö
2. Hans mamma heter Ritva
3. Hans mamma är från Seinäjoki
4. Han kan finska

Det är förstås fortfarande möjligt att en eller båda av hans föräldrar är finlandssvensk(a) eller tvåspråkig(a) men även om han hade helt finlandssvenska föräldrar, som flyttat till Sverige (alternativt helt finskspråkiga föräldrar som lär sig svenska med en accent som man i brist på annat (vett & bildning t.ex.) skulle kunna kalla finlandssvensk) så skulle väl pojken för fan lära sig den där rikssvenskan ändå om han nu har bott hela sitt liv i Sverige?!?!

Kan NÅGON förklara??? Kanske kommer det fram i nästa bok. Själv tyckte jag det var jobbigt att byta från rikssvenska till finlandssvenska hela tiden (och nej jag läser inte högt men ibland vill jag liksom höra rösterna i mitt huvud (jomen det där lät ju.....)).

(Och ja, självklart trodde jag den skulle vara bättre än den var. Men den var riktigt spännande och skrämmande på sina ställen. Jag inbillade mig de där knackningarna sedan halva natten of course... Själva The Plot var inte så riktigt bra, det är nog Läckberg bättre på. Det är Läckberg riktigt bra på, att komma på häftiga deckarplots. Tyvärr är hennes huvudkaraktärer lite töntiga. Och tröga. Men det är sällan man får allt i deckarvärlden. Om man inte läser Christie eller Walters förstås. Då får man allt och lite till.)

Om vi sku ta det lugnt ikväll nu då..?

Ni vet, det där som jag är så jävla bra på.

[Inte blanda många sorter.]

[Träffa trevliga och väluppfostrade unga män.]

Kanske det blir en fantastisk höst after all...

The I-Am-Eternally-Grateful-To-My-Lillebror-For-Getting-While-I-Was-Busy-Crossing-The-Finnish-Russian-Border-And-Desperately-Calling-Him-To-Make-Sure-He-Got-It One

The Thank-God-I-Found-Out-About-This-One-In-Time-Or-Olya-Will-Never-Have-Forgiven-Me-Alternatively-Strangled-Me-With-Her-Own-Bare-Hands One

The Still-A-Secret-But-You'll-Be-The-First-To-Know One...

The Eat-Me-Drink-Me-Or-Why-Hasn't-My-Taste-In-Music(-Or-Men-For-That-Matter)-Changed-In-The-Past-Ten-Years-? One

Saknar dom här två

Lisa!!

Det är ju Wasa By Night! Nu! Idag. Och vi är inte där. Vi hade planerat att skaffa oss en skitdyr t-skjorta med gratis krapula på köpet, sådär för old times sake men nähä, tydligen borde det ha planerats lite bättre... Dit for den festen. Ååh, vilka minnen; mysiga små krogar på Brändö, Pub Potero på lunchrasten för första stämpeln, skolka från fysiklektionen. Och det här var gymnasiet så det var inte bara sådär hur lätt som helst.

"Mä en koskaan halua kauppatädiksi"

Heh... Åh. Så sött det är med barn som försöker make conversation. Not. En ovanligt pratglad tjej, ~5 år, var och handlade med sin pappa idag. Hon hade en docka i famnen och en i ryggsäcken. Det antog hon att skulle intressera mig. Hon berättade också om var hennes dagis ligger. Och så framtidsplanerna förstås. Hennes pappa tyckte säkert att det kanske inte var så artigt sagt och försökte släta över det med ett fånigt leende och ett "man ska aldrig säga aldrig".

Då föredrar jag alkisar. "Ja sit oli joku semmonen HOMO-bonuskortti". "Mihin teillä on kiire?" åt kön som sakta men säkert bildats bakom honom.

Mitt lejon

Här är en råddig video där jag bl.a. filmar mina fötter och en fågelskock (!) men den har också Emil i sig så därför vill jag visa den. (I videon ser ni också Gösta och Gretel.)



Emil blev 15 år. Jag fick honom när jag fyllde åtta. Den här videon är från sommaren 2008, som blev hans sista. Jag har en känsla av att han skulle ha haft små invändningar till hela den här Hugo&Helge-grejen... Han skulle antagligen ha tagit livet av dem.


Varför varför varför skaffar inte alla en tibetansk spaniel när det helt klart är den finaste rasen??!!

Small monastery dogs, thought to be early representatives of the Tibetan Spaniel, loyally trailed behind their Lama masters and came to be regarded as "little Lions" owing to their resemblance to the Chinese guardian lions that gave them great value and prestige.

"Tibbies" are known for their "cat-like" behaviour, including a fondness for sitting in high places.

Veckan i bilder

På Stockmann hittade jag den här skönheten. Det är en Muse-lampa. Om någon lampa är Muse så är det den här lampan. Den här lampan är as Muse as it gets. Jag tror den kostade bara 239.


Lovely blomsterarrangemang...


Det är alltså kvistar och så små små blommor i glasburkar som är fastvirade i kvistarna.


Den här mötte jag på vägen till Gumtäkt. Han var SÅ nära. Älska igelkottar.


Är det inte något otroligt rysligt med den här "skyltdockan"? (Scared the hell out of me.)

Vad jag ser istället för att se den nya Tarantino...

Och the ugly truth är att jag very much enjoyed it.

Och vari ligger då tjusningen?

På gymapparaterna i Gumtäkt:

"Stop exercising if you feel pain, faint, dizzy or short of breath."