Jullov

Jag fick en HBL:s "Öva svenska med mig" t-skjorta. Jag tänkte kanske ha den på mig om jag far ut i Närpes, vad tror ni om det?  

24

Jag är Diva, allt jag berättar är sant.

God Jul bloggen!! Tjugofjärde luckan: DIVA, av Monika Fagerholm. Mer om den senare.

23

When Charles Dickens wrote "It was the best of times, it was the worst of times", I believe he must have been having an affair with his married ex-boyfriend.

 Carrie Bradshaw

Dickens. Jag är inne i en Dickens-period just nu och trots att jag inte har läst ut David Copperfield  ännu tycker jag att det är den som ska finnas i lucka 23. Det berömda citatet ovan är från A Tale of Two Cities. Men nu passar det bäst med The Christmas Books. Utdrag ur The Chimes:

Black are the brooding clouds and troubled the deep waters, when the Sea of Thought, first heaving from a calm, gives up its Dead. Monsters uncouth and wild, arise in premature, imperfect resurrection; the several parts and shapes of different things are joined and mixed by chance; and when, and how, and by what wonderful degrees, each separates from each, and every sense and object of the mind resumes its usual form and lives again, no man - though every man is every day the casket of this type of the Great Mystery - can tell.

The Great Christmas Playlist

Eller åtminstone en början! 

She Came Home for Christmas

Med traditionella julfavoriter som

O Holy Night, Eric Cartman

Angelfuck, Misfits

Please, Please, Please, Let Me Get What I Want, The Smiths

och självklart Don't Touch Her There (eller She Came Home for Christmas) av Mew.

22

Who would have thought the old man to have had so much blood in him?

 Är från Macbeth, och citeras i Hercule Poirot's Christmas, en ovanligt blodig kriminalroman av Agatha Christie. Om jag minns rätt (har inte boken här) så skrev hon den efter att en vän hade antytt att hennes mord blivit så "rena" och behärskade. Det här är det inte. Brutalt och very much ett locked-room-mystery. En perfekt Christie alltså.

(Halsbandet lär man kunna köpa på modcloth.com och hittar man inte det så finns där en jäkla massa annat..!)

Julklappar

Ikväll har jag städat, tvättat kläder, packat några julklappar och nu ska jag packa väskorna inför jullovet. Jag tar 13.06-tåget till Vasa imorgon. Vi tänkte dricka öl i restaurangvagnen med Hanna.

21

I am a fallen woman, but I assure you: I did not fall. I was pushed.

Romola Garai som Sugar, bild från inspelningen av miniserien.

 Nåja. Dags för 21:a luckan, och den här har jag berättat om tidigare. The Crimson Petal and the White av Michel Faber är en stor favorit. Med betoning på stor, kanske sisådär 800 sidor, och tro mig - du vill ha mer.

PS. Romola Garai är hot.

Olga tycker

Att den här också ska få va med på The Great Christmas Playlist. Det får den!

Jag vet inte med er men

Jag känner att horror punk, det är den här dagens melodi.

Starstruck

En annan gång jag blev alldeles starstruck på jobbet var i en matbutik nånstans i Esbo (där jag råkade jobba den dagen) dit Märta Tikkanen kom för att handla. Sådär bara. Jag kände genast igen henne redan då hon stod i kön (hur är det möjligt förresten? har jag inte bara sett typ nåt författarporträtt från 70-talet av henne?) och blev ännu mer säker på min sak när hon började prata med mig (hon är jättetrevlig!) och jag hörde i hennes finska att hon är svenskspråkig. Perfekt finska pratade hon förstås men sådär med en (Helsingforsisk) finlandssvensk accent. Hon räckte mig sitt bankkort och där såg jag då helt svart på vitt att det stod Märta Tikkanen och som om inte det vore nog visade hon ännu sitt identifikationsbevis åt mig (som man gör när inköpen överskrider en viss summa). Sedan hann jag i några sekunder fundera på att ta hem hennes autograf, som hon då skrivit under kortköpet med, men tog mitt fönuft till fånga och lämnade kvar lappen i kassalådan. Faktiskt.

20

Tietenkin jokainen nainen on tietyssä pisteessä huora. Mutta toiset ovat enemmän huoria kuin toiset. Toisilla se on enemmän verissä; toiset ovat oppineet tai kasvaneet siihen, toiset ovat sitä luonnoltaan. Miksi kaikki virolaisnaiset ovat huoria? Onko se niillä geeneissä? Niin ihmetellään Helsingin Sanomissa Kirstin palstalla ihan julkisesti.

Vad är mer naturligt nu än att fortätta med lucka 20 och Sofi Oksanens Stalinin lehmät (Stalins kossor). Jag började läsa i den i bokhandeln och efter första sidan visste jag att jag måste ha den här boken. Egentligen redan efter första stycket, eller första meningen. Man gör ett stort misstag om man låter sig avskräckas av ätstörningstemat. Det avskräckte nämligen mig i början. Jag trodde liksom att den handlade om sådant. Det gör den nog men inte på ett störande sätt. Berättelser med intelligenta huvudpersoner är något jag inte kan motstå och berättarjaget i Oksanens debutroman visar prov på just det. Det är inget tyck-synd-om-mig-och-det-är-samhällets-fel-att-jag-skär-mina-handleder-trams (så som jag föreställer mig ätstörningsböcker...). Det är bara en riktigt bra roman. Om Anna, som växer upp i Finland på 80-talet, om hennes mamma Katariina som lämnade Estland för att gifta sig med en finsk man och om Annas mormor, som de besöker i Estland. Om att äta och att inte äta.

Efter lite gnällande över bokpriserna köpte mamma Puhdistus (Utrensning) åt mig när hon var i Helsingfors på shopping för ett par månader sedan. Det var en lätt berusande läsupplevelse det med. Trots att jag egentligen inte läser så där grymma böcker. Om de inte är riktigt, riktigt bra förstås, för då kan jag inte låta bli.

Så berättade Annika att hon sett Sofi Oksanen på stan och då lovade jag att blogga om att jag inte bara sett Oksanen - jag har t.o.m. betjänat henne i butikskassan! Jag jobbade som kassatant i en liten matbutik i Berghäll när helt plötsligt Sofi Oksanen kommer in och köper mat precis som vanligt folk. Jag blev alldeles till mig och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag bestämde mig till slut för att helt enkelt försöka göra mitt jobb... Heh. Det gick sådär.

Jag avslutar med ännu ett utdrag ur boken:

... kävivät vetämässa kunnantaloon salkoon sinimustavalkoisen lipun Viron itsenäisyyspäivänä ja yrittivät palauttaa ihmisille heiltä anastettua omaisuutta. Ja odottivat Lännestä sitä valkoista laivaa, jossa tulisi apu, joka pakottaisi puna-armeijan pois.

Sitä valkoista laivaa ei tullut.

27 vuotta myöhemmin tuli valkoinen talo, Viru-hotelli.

Ja sitten ensimmäinen valkoinen matkustajalaiva Helsingin ja Tallinnan välille. [...]

Ja vielä myöhemmin lisää valkoisia laivoja täynnä pienen armeijan verran humalaisia suomalaisia.

Sofi Oksanen och Stieg Larsson

Brittiska The Times jämförde Sofi Oksanen med Stieg Larsson i en artikel i somras. Helt naturligt egentligen; såhär citerar Hbl artikeln: "Oksanen är en yngre, mer litterär författare från Finland, som är intresserad av samma teman om sex och våld, följder av kvinnohat och tillfredsställelse av personlig hämnd som Larsson". Att det är fråga om två nordiska författare som blivit internationellt uppmärksammade är säkert en bidragande orsak till varför en engelsk läsare lättare förknippar dem. Jag tycker det var en intressant och uppfriskande liknelse kanske mest av allt för  att man riktigt kände hur den irriterade ganska många självutnämnda litteraturproffs, som ju hade lärt sig att Sofi Oksanen, det är minsann Fin Litteratur, medan Stieg Larssons deckare är just bara det - deckare. Ja, läs bara kommentarerna till hbl-artikeln... (Ex. Johan S: "Stieg Larsson har skrivit tre dåliga deckare som borde ha redigerats bättre, de är helt enkelt för långa. Sofi O har däremot skrivit högklassig litteratur med fakta i bakgrunden. The Times har nog missförstått det här med "litteratur", skräpdeckare brukar inte räknas in...") Nu var det ju faktiskt ingen som påstod att språket var en gemensam faktor hos de här författarna, eller stilen, eller ens genren. Och jag är ganska säker på att Larsson också tog med "fakta i bakgrunden".

Till och med de som läst och uppskattat Larssons böcker känner sig pressade att tillägga hur det alltså är fråga om en deckare, och inte något annat! Bland de som kommenterat Män som hatar kvinnor på adlibris hittar vi Michael, som menar att boken är "fullt adekvat" och inleder med "Detta är en helt OK bok." Han menar att den hör till de bästa av moderna svenska kriminalromaner och man undrar ju varför han inte sätter punkt där utan fortsätter med ett OBS OBS OBS

"Dock: Detta är inget litterärt mästerverk. Är det ett sådant man är ute efter gör man bäst i att vända sig någon annanstans."

OMG Michael!!! You don't say?! Tusen tack för hjälpen jag förstår inte hur jag förirrat mig till deckarhyllan och i misstag nästan valt en Stieg Larsson men NU räddade du mig minsann i sista stund! Nära ögat där, det stod liksom mellan Tomas Tranströmer och den här.  

Anna kommenterar också boken och liknar den vid en bra actionfilm, någonting som jag absolut kan hålla med om (fast jag skulle säga att tvåan och trean är betydligt mer action än ettan). Anna vill ändå avsluta med att berätta för oss alla att hon minsann också har läst Kafka i gymnasiet och kan skilja på litteratur och Litteratur: "Litterärt är den definitivt inget speciellt så om det är en skönlitterär upplevelse man vill ha är inte detta rätt bok."

Alla kan inte tycka om Stieg Larssons böcker. Just de sakerna som får mig att tycka om dem kan för någon annan vara ordentliga deal breakers. Men. There's no need to state the obvious. Tack för hjälpen men vi vanligt folk kan följa skyltarna i bokhandeln.

Avslutningsvis vill jag länka till några utländska recensioner:
The Girl With the Dragon Tattoo
The Girl Who Played With Fire
The Girl Who Kicked the Hornet's Nest

Förlåt Johan, Michael och Anna. Det är ganska fräckt att använda er som exempel, helt utan att ni har möjlighet att försvara er.

Jag tror vi alla kan hålla med om att jag verkligen behöver ett jullov.

Jo månne int

Valkoinen joulu koko maassa.

19

Lisbeth Salander var för dagen klädd i en svart tröja med bild på ET med huggtänder och texten ”I am also an alien”. Hon hade en svart kjol som var trasig i fållen, en sliten svart midjekort skinnjacka, nitbälte, kraftiga Doc Martens-kängor och tvärrandiga grön-röda knästrumpor. Hon hade lagt en makeup i en färgskala som antydde att hon möjligen var färgblind. Hon var med andra ord ovanligt prydlig.

Ja. Millennium-trilogin av Stieg Larsson hör till mina favoritböcker. Första boken håller ett ganska klassiskt deckarformat (lovely!) medan tvåan och trean är mer thrillers. Huvudpersonerna är inte som huvudpersoner i svenska deckare brukar vara (feta alkoholiserade medelålders män med relationsproblem), storyn innehåller rätt många fantastiska element (hey - Lisbeth Salander löser Fermats sats!) och det går bra för the good guys och dåligt för the bad guys. Det är pretty much allt jag vill ha av en deckare. Gärna lite humor också (Paolo Roberto alltså, come on!). De tre böckerna är:

Män som hatar kvinnor

Flickan som lekte med elden

Luftslottet som sprängdes

Julklappsshopping

Är vad jag har gjort idag. Ganska effektivt också tycker jag. Nu har jag bara en kvar!