Insult by proxy

" My whole body tenses. Leah once said that she'd rather have people call her fat directly than have to sit there and listen to them talking shit about some other girl's weight. I actually think I agree with that. Nothing is worse than the secret humiliation of being insulted by proxy. "

- Becky Albertalli, Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Så sant. Så himla quotable den här boken.

The Great Depression

"Ugh," I say. I collapse facedown into the pillows.

"Hey." She leans her body sideways, until it's level with mine. "Everything's cool. It's nothing to mope about."

I ignore her. 

"I'm not leaving, bub. Because you're going to wallow. You're going to put on that playlist. What's it called?"

"The Great Depression," I mutter. It's like all Elliott Smith and Nick Drake and the Smiths. I already have it cued up.

"Right," she says. "The Great Depression. That romp. No way."

Becky Albertalli, Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

A+ musikval för wallowing.

Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Gif-recension varsågoda:

Det här är Becky Albertallis debutroman (!!!) och den kom ut i april och jag hade inte lagt märke till den för att ingen hade berättat åt mig att den innehåller typ alla mina favoritingredienser.

Sixteen-year-old and not-so-openly gay Simon Spier prefers to save his drama for the school musical. But when an email falls into the wrong hands, his secret is at risk of being thrust into the spotlight. Now Simon is actually being blackmailed: if he doesn’t play wingman for class clown Martin, his sexual identity will become everyone’s business. Worse, the privacy of Blue, the pen name of the boy he’s been emailing, will be compromised. 

With some messy dynamics emerging in his once tight-knit group of friends, and his email correspondence with Blue growing more flirtatious every day, Simon’s junior year has suddenly gotten all kinds of complicated. Now, change-averse Simon has to find a way to step out of his comfort zone before he’s pushed out—without alienating his friends, compromising himself, or fumbling a shot at happiness with the most confusing, adorable guy he’s never met. 

Epistolär love story & mystery! ♥

Även om den är söt och fluffig så är hela utpressningsgrejen förstås obehaglig. Och det glömmer man bort ibland just för att det är så fluffigt och lättsamt, det glömmer t.o.m. Simon bort ibland. Och jag tänker att det är ju just så det ofta är i högstadiet/gymnasiet. Man kan liksom inte gömma sig för de personerna som utsatt/utsätter en för utpressning/misshandel/mobbning utan de är kanske klasskompisar eller t.o.m. kompisar och man kanske inte alltid ens förstår vad som händer. Första raderna i boken är: 

" It's a weirdly subtle conversation. I almost don't notice I'm being blackmailed. " 

Anyway, den är adorable, läs!

PS. Och den ska bli film!!!

Paper Towns

" What a treacherous thing to believe that a person is more than a person. "

John Green, Paper Towns

Jag gillar Margo. Jag gillar att hon är lite småelak, besatt och maktgalen. Jag sympatiserar massor med Q och hur han inte kan låta bli att bygga upp fantasibilder. I've been there.   

" Nothing ever happens like you imagine it will….But then again, if you don't imagine, nothing ever happens at all. "

Såhär efteråt inser man ju att mycket man gjorde som tonåring egentligen var något helt annat än vad man trodde att man gjorde. Alltså typ, man kanske tror att man är en hjälte på viktigt uppdrag men egentligen är man på en road trip med sina vänner. Och att kanske de där typerna som man umgås med på vägen till sin viktiga destination egentligen är de som visar sig vara viktigast.

[Julklappstips: En Paper Towns poster. Eller TFiOS!]

PS. Jag har inte sett filmen ännu. MÅSTE se snart. Den verkar hur bra som helst.

Som eld

" Inte för att de är homofober, alltså de är civiliserade. Men just deras egna barn ska nog inte vara gay. "

Sara Lövestam. Min nya favorit. Hon skriver så stämningsfullt och självklart. Som eld handlar om förälskelse och sommarnätter. Louise och Anna är femton och trots att de har väldigt olika bakgrund och det också begränsar dem så är de också sådär otroligt fria som bara femtonåringar kan vara och de ser varandra och respekterar varandra på ett så självklart sätt. Så himla fint.

PS. Jag väntar på andra boken om Kouplan från bibban.

Francesca

"En Alaniskväll innebär att lyssna på Alanis Morissette-låtar som innehåller mycket hämnd och ilska riktad mot män. Vi fortsätter med Tori Amos och Jewel. Så där mycket hat och depression får mig att må illa, fast det kan också vara ett resultat av Pringleschipsen som jag åt, varvade med chokladkex. "

Ni vet när man läser John Green och undrar var alla de där tonåringarna fanns när man själv var sexton. Inte så med den här boken.

Han knuffar till mig, vräker nästan omkull mig.
"Vet du hur man konverterar noter till tabulatur?" frågar han mig med sin iq-befriade röst.
Jag låtsas inte om honom.
"Är du utvecklingsstörd?" undrar han.
Jag ignorerar honom.
"Vet du någonting alls?"
Och det ska komma från det stora kunskapsoraklet.
"Gör du det?" pressar han.
"Jag vet att du är ett kukhuvud, och som läget är nu är det allt jag behöver veta", säger jag rakt ut.

Saving Francesca (eller bara Francesca som den heter på svenska för jag läste den på svenska för se så snygg den är ja jag är ytlig och också snål) handlar om sextonåriga Francesca Spinelli i Sydney som har ett ganska så förjävligt år. Hennes nya skola är en gammal pojkskola som bara nyligen börjat ta in flickor och det går ju inte så smärtfritt. Och hennes mamma stiger inte upp ur sängen.

Jag tyckte ännu bättre om den här än Marchettas succébok Jellicoe Road. Den är så varm, och mänsklig och innehåller en av mina favoriter: människor som är väldigt olika och egentligen inte alls gillar varandra blir vänner och är superlojala och fina och aww *snyft*.

Vet inte varför jag skriver så här långt då min tvåordiga Goodreadsrecension funkade alldeles utmärkt på min kompis (som läste och älskade den!):

Francesca by Melina Marchetta
My rating: 5 of 5 stars

Fucking amazing!

View all my reviews

Fyra femstjärniga

Idag tänkte jag blogga om inte mindre än Fyra Femstjärniga Ungdomsböcker. De är alla helt super duper!

[Julklappstips: t-skjorta eller väska med Forever YA:s fantastiska logo.]

Många av mina favoriter det här året har varit ungdomsböcker. Elizabeth Weins Black Dove, White Raven, Hilary McKays Binny for Short. Marcus Sedgwicks Midwinterblood och Ghosts of Heaven. Terry Pratchetts The Wee Free Men och A Hat Full of Sky. Frances Hardinges Cuckoo Song och The Lie Tree (som Bokbabbel också gillade!).

Passar bra med YA-tema idag tänker jag då det igen verkar vara någon special snowflake som hackat ner på All YA Utom Hans Bok.

What the morally complicated YA thing is all about. Dude gets amazing YA deal, shits all over YA https://t.co/JvWdTWzSrW

— The Book Smugglers (@booksmugglers) November 25, 2015

"BEHOLD THE MAN I AM SPECIAL AND ABOVE THE MORALLY SIMPLISTIC LADIES THAT CAME BEFORE"

— The Book Smugglers (@booksmugglers) November 25, 2015

Det här händer ofta också inom romance (pga också kvinnodominerat).

"Hej den här sortens böcker som du älskar är alla skit men titta här nu har JAG skrivit en som är bra - hej vänta, vart går du?"

Coffee break reading

Eller te eller champagne eller vodka eller hurdan dag du nu råkar ha. Jag tänkte tipsa om två artiklar som båda spoke to me on a deep level.

Book Smugglers twittrade om den här essän, som ursprungligen var ett tal, av Claire Vaye Watkins: 

" As a young woman I had one and only one intense and ceaseless pastime, though that’s not the right word, though neither is hobby or passion. I have practiced this activity with religious devotion and for longer than I can remember. I have been trying to give it up recently, since moving away from Bedford Falls, since around the time my daughter was born. But nearly all of my life has been arranged around this activity. I’ve filled my days doing this, spent all my free time and a great amount of time that was not free doing it. That hobby, that interest, that passion was this: watching boys do stuff. "

Claire Vaye Watkins, On Pandering

Hjärtskärande och insiktsfullt eller som man brukar säga: THIS.

Och så, on a more cheerful note: VICTORIAN NIPPLE PIERCINGS.

" The point is that Jules Orme’s letter opened up not only a world of Victoriana that includes the concept of getting nipples pierced, but a world where these things are common, well understood practices that elicit some indignation, but not much more than you’d get today from your conservative uncle who reminds you that your tattoos might look gross when you’re 80. (Or maybe when you’re 80 we’ll live in a world where your value isn’t determined by your appearance. Or you could get some clock tattoos and they’ll sag like Salvador Dali paintings. Back to the article.) "

(Part 1, Part 2, Part 3)

Holy hell.

Otrogna omslag

Samma omslagsmodeller dyker ju upp ganska ofta i romancevärlden och bilder från samma fotografering och ibland också samma bild som sedan redigerats mer eller mindre skickligt. Som sagt, de flesta är begränsade till stockfoton och stockfoton är very begränsade.

Men, det här har jag faktiskt inte varit med om tidigare:

Omg vad gör du i the duke's arms jag trodde du var bound with love?!

Och alltså... de ser båda så photoshoppade ut att jag tror inte att någondera av dem var med på fotograferingen. Antagligen stod hon bara och tittade kärleksfullt på sin hand. (Eller kanske sin telefon? Sådär som när man är full och försöker läsa sina meddelanden.) Så praktiskt. Möjligheterna är ju oändliga.

PS. Bound With Love är en novell som jag har haft på önskelistan ett tag och julantologier börja dyka upp nu (den här är från ifjol) och brukar vara bra smakprov på författare man är nyfiken på. Den här har rätt stora namn så jag skulle kunna tänka mig att prova.

Otroliga omslag

På tal om snygga och genomtänkta romanceomslag så måste jag ju nämna Brain Mill Press. Det är ett nytt litet förlag grundat av två romanceförfattare (Ruthie Knox och Mary Ann Rivers) och de ska ge ut allt från poesi till postapokalyptiskt till romance. Love books for humans, fin slogan.

Och de tar omslagskonst på allvar. Jag menar:

Visceral & fierce feminist poetry - order now! | TANKA & ME by Kaethe Schwehn | https://t.co/rHe9IMvdHG pic.twitter.com/Jhigh1lrtS

— Brain Mill Press (@BrainMillPress) November 9, 2015

!!!

Och så den här fina som låter alldeles fantastisk och har fått mycket kärlek från pålitliga källor:

We reveal the beauty that is BADGER in our June newsletter -- so exciting! http://t.co/BTKIaUV8d1 pic.twitter.com/Afg5lWQJ77

— Brain Mill Press (@BrainMillPress) June 15, 2015

Limited first editions, bonusmaterial åt förhandsbeställare, och köper man pappersboken (av dem) får man alltid e-boken på köpet. I APPROVE.

Omgjorda omslag

Trade Me har fått ett nytt omslag!

Jag tror jag måste ha pappersversionerna av den här serien nu. Behöver i min bokhylla. Så häftigt att Milan har ordnat egna photo shoots för att få de omslagen hon vill ha. 

I always kind of wanted a couple cover on there, but man, looking for Chinese woman/white man stock photos is an exercise in sad trombone.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

It feels weirdly emotional for me to actually see a Chinese woman on a romance novel cover.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

Over the next handful of weeks I'll be posting updated covers for books 2-4. Here's a preview for HOLD ME. pic.twitter.com/ykkwaRrCyX

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

@rachbookharlot She's not only a Latina, she is—as she is in the book—a trans Latina.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

@suleikhasnyder Yeah. I feel like having real, honest, excellent diverse stock photos is a huge part of moving forward.

— Courtney Milan (@courtneymilan) November 23, 2015

Rat Queens

Så hur har jag botat min Book Hangover? Okej, a) den är inte alls botad och b) jag har försökt skölja ner den med massor av coola, sexiga och våldsamma Rat Queens, som jag passligt nog hade lånade från bibban (Volume 1 och 2) och det har hjälpt. Jag tror det var Book Smugglers som först fick mig intresserad av den här serien:

Ok so now Rat Queens just became FANTASTIC. pic.twitter.com/F5REjkee2d

— The Book Smugglers (@booksmugglers) March 18, 2015

Aww, Dee ♥

Det är uppfriskande lättsamt och feelgood och jag vet inte vad jag ska säga annat än att de totally lever upp till den här beskrivningen:

Who are the Rat Queens? 

A pack of booze-guzzling, death-dealing battle maidens-for-hire, and they're in the business of killing all god's creatures for profit. 

It's also a darkly comedic sass-and-sorcery series starring Hannah the Rockabilly Elven Mage, Violet the Hipster Dwarven Fighter, Dee the Atheist Human Cleric and Betty the Hippy Smidgen Thief. This modern spin on an old school genre is a violent monster-killing epic that is like Buffy meets Tank Girl in a Lord of the Rings world on crack!

The Game Plan

Fun fact: Både Färjan och The Game Plan har två karaktärer som sjunger You're the One That I Want på karaoke tillsammans. Det är också absolut det enda de här två böckerna har gemensamt.

Smart Bitches recension övertygade mig. Jag har länge tänkt läsa Callihan - den här Game On-serien verkar very Sarina Bowen och hennes Darkest London-serie verkar all kinds of awesome. 

"Seduction thing?"

"You know, the baby, beautiful garden, drawing me. Are you going to pull out a guitar next and serenade me?"

He laughs at that. "No guitar. I may or may not have a harmonica in my pocket to use for later. But I prefer to keep you in suspense."

"So you aren't just happy to see me. Good to know."

"Cute."

"It was terrible and cheesy." I lean forward. "Are you really drawing me? You aren't, are you? There's really just a stick figure giving me an obscene gesture on that page, isn't there?" 

Jag kan förstå hajpen, faktiskt. Även om jag själv inte är helsåld på den här. Callihan är fantastisk med starka känslor och det är hur underhållande som helst. Men sedan: konflikten. Distansförhållande. Det är INTE SÅ FARLIGT, okej?! Ni överlever. Dessutom har ni båda totally råd med flygbiljetter varje vecka. Dessutom har Fiona börjat vantrivas på sitt jobb. Så LÄMPLIGT då. Det är klart vi fattar att hon snart flyttar. Jag kan ha himlat med ögonen lite grann. (Ojdå, den har visst mer gemensamt med Färjan än jag trodde!) Annat jag himlade med ögonen åt: feminism MEN ändå förväntas lite att han ska beskydda henne. What's up with that?

Jag behöver helt enkelt lite mer konflikt i min romance, så här bra kan vi inte ha det. Ehhm. Hursomhelst, jag är nyfiken på mer av Callihan, och de två första böckerna i den här serien känns ju som en naturlig fortsättning. Andra boken handlar om Fionas syster Ivy och innehåller MIN FAVORIT: epistolary romance. Alltså att lära känna varandra via brev. Eller, som här, textmeddelanden:

IvyMac: You're starting to be the first person I turn to. If that freaks you out, tell me. I'll dial it down.
GrayG: What? No. Don't take this wrong, but I've kind of become addicted to your texts.
IvyMac: Me too. Talking to you is like talking to myself. Only better.
GrayG: It's scary that I get that.

Kristen Callihan, The Friend Zone

Hangover

Jag läste ut Simon vs. the Homo Sapiens Agenda av Becky Albertalli igår och har vääärldens Book Hangover.

Ja ni vet. I party hard. With my library card.

Färjan

Blodigt kaos på ett kryssningsfartyg mellan Stockholm och Åbo. Det här är sådan skräck som innehåller inälvor och hjärnsubstans sådär FYI.

Visst påmindes jag om att det här inte riktigt är min genre. (Note to self: läs Strandbergs tidigare böcker istället! Alltså utöver Engelsforstrilogin som jag förstås har läst.) Jag himlade med ögonen på ett par ställen. (Sådär som säkert många skulle göra med romance.) Men jag kunde inte sluta läsa. Så otroligt levande (och döda, he he) personporträtt. Tolvåriga Lo vars enda vapen mot världen är hånfullhet och sarkasm (kan självklart relatera very much i all den sårbara omogenheten), Marianne som är så hjärtskärande ensam, Madde ("fet men het") som lever för festkryssningarna med bästisen, och Calle och Vincent som är nästan irriterande ädla och hjältemodiga (ja, jag kan ha himlat med ögonen åt dem ett par gånger).

 

Älskar att det finns en karta av fartyget i början. Och alla detaljer som när en person ser något som ser ut som "små vita stenar" under en bänk om man inser att uuuäghh det är ju tänder för vi har ju sett just den där bänken i en tidigare scen och, ja, tänder tappades.