The Unexpected Guest

Looking around the room, the man asked, 'Can I get you a - drink - or something? It must have been a shock.'

'Shooting my husband?' Her tone was drily ironic.

Appearing to regain his poise somewhat, the man attempted to match her expression. 'I should imagine so, yes. Or was it just fun and games?'

'It was fun and games,' replied Laura Warwick inscrutably as she sat down on the sofa. The man frowned, looking puzzled. 'But I would like - that drink,' she continued.

Ur The Unexpected Guest, pjäsen av Christie som omarbetats till roman av Charles Osborne. Jag nämnde inledningen i ett tidigare inlägg. Stämningen som infann sig redan i första meningen finns där hela boken igenom. "Will satisfy all devotees of Christie's neat plotting" lovar baksidan och jag som har skyhöga förväntningar av Christies pjäser (efter att ha sett Mousetrap i London när jag var fjorton) blir inte besviken här. Vi kastas in i handlingen (utdraget ovan är från första kapitlet), som förs fram av dialogerna och de nästan överdrivna situationerna av murder mystery klichéer. Stilen är så totalt olik den i Christies romaner att man nästan läser den här romanen som den pjäs den ursprungligen var. Det är troligtvis precis vad Osborne menade. Det är så mycket "han la sina handskar på stolen och gick över till bokhyllan" och "hon flyttade glaset till bordet bredvid fåtöljen" att det blir lite överdrivet. Det märker ni redan från citatet; "appearing to", "her tone was" och "looking puzzled". Samtidigt är jag supernöjd med att han inte gått in och befattat sig med huvudpersonernas tankar eller inre liv något destu mer. Den här trogna Christieanhängaren skulle högst troligt ha blivit sur. Dessutom är den kort och intensiv och perfekt för en lördag förmiddag. (Inte fredagkväll. Jag började igår kväll men var tvungen att sluta då den var så hemskt kuslig där i början. Jo jag är riktigt mesig jag vet.)