Dreaming of You

"A long time ago I learned not to explain things to people. It misleads them into thinking they're entitled to know everything I do."

Min tanke när jag läste den här: oh shit, är förtrollningen bruten? Jag har gillat allt jag läst av Lisa Kleypas tidigare och den här lär vara en av hennes bästa och jag ... tyckte inte så mycket om den. Jag läste ut den iaf men det kändes inte alls självklart. Är det Courtney Milan som har förstört mig för all annan romance?! Nånej, men den här var helt enkelt inte i min smak.

The Truth About Forever

En YA-klassiker. Om att våga och att lära sig att livet handlar om mer än att ha kontroll och samla poäng. Jag läste om den på Forever Young Adult och så hittade jag den på biblioteket och så läste jag ut den på en kväll.   

“I have to admit, an unrequited love is so much better than a real one. I mean, it's perfect... As long as something is never even started, you never have to worry about it ending. It has endless potential.” 

“And that was it. All this buildup to a great leap, and I didn't fall or fly. Instead I found myself back on the edge of the cliff, blinking, wondering if I'd ever jumped at all. It's not supposed to be like this.”  

“It's the same thing,' I told her.
'What is?'
'Being afraid and being alive.'
'No,' she said slowly, and now it was as if she was speaking a language she knew at first I wouldn't understand, the very words, not to mention the concept, being foreign to me. 'Macy, no. It's not.” 

 “Okay," I said, "what's your biggest fear?"
As always, he took a second to think about the answer.
"Clowns," he said.
"Clowns."
"Yup."
I just looked at him.
"What?" he said, glancing over at me.
"That is not a real answer," I told him.
"Says who?"
"Says me. I meant a real fear, like of failure, of death, of regret. Like that. Something that keeps you awake nights, questioning your very existence."
He thought for a second. "Clowns.” 

Varma kroppar

“I am Dead, but it's not so bad. I've learned to live with it.” 

Så börjar Warm Bodies (i.e. Isaac Marions "zombie romance novel"). Och jag måste kanske börja med att säga det här: Den här boken är min allra första zombieupplevelse. Jag har alltså aldrig varken läst en zombiebok eller sett en zombiefilm. Jag tror att den här boken är sådan att den kan intressera både zombiefantaster och zombieoskulder men det är ju väldigt svårt för mig att veta. Hursomhelst så gillade jag, väldigt mycket.

Jag gillar språket, humorn och... R. R är huvudperson och zombie och vi är inne i hans huvud och det är ett trevligt ställe att vara på. Så är det bara.

Den har blivit film, och har premiär i Finland i april. Så hur gör man en bra film av en bok där huvudpersonens inre känslor och plågor är det viktigaste? Där själva handlingen inte är så intressant utan R:s tankar och beskrivningar? Svaret är tydligen: med humor. Romantisk zombiekomedi. Jag tror det kan vara helt rätt väg att gå.

Jag läste den på svenska (för att den svenska översättningen hade betydligt färre reservationer på biblioteket...) och har redan lämnat in den men jag kollade goodreads för några citat.   

“There is a chasm between me and the world outside of me. A gap so wide my feelings can't cross it. By the time my screams reach the other side, they have dwindled into groans.” 

“In my mind I am eloquent; I can climb intricate scaffolds of words to reach the highest cathedral ceilings and paint my thoughts. But when I open my mouth, everything collapses.” 

“Are my words ever actually audible, or do they just echo in my head while people stare at me, waiting? I want to change my punctuation. I long for exclamation marks, but I’m drowning in ellipses.” 

Det är svårt att rekommendera Warm Bodies så jag tänker inte göra det. Jag kan bara säga att jag tyckte om den och att den inte var perfekt men att helheten var riktigt bra. Och tycker man att det verkar konstigt och äckligt och lite kul så kanske det kan löna sig att prova. Tycker man att det verkar konstigt och äckligt och obegripligt så kanske man gör bäst i att låta bli.

Obs. För att klargöra då filmtrailern känns lite för gullig: Det handlar om zombier. De stoppar bitar av varma människohjärnor in i sina ruttnande munnar. BRAAAIIINSSS. Inte för alla. Det är - hur ska jag uttrycka det - en acquired taste.

Recensionerna som gjorde att jag blev nyfiken:

Book Smugglers ger boken en nia.

Smart Bitches ger ett B+ åt boken och A- åt filmen.

PS. Nicholas Hoult, som spelar R? Undrar ni var ni har sett honom tidigare? Klicka här.

PS2. Jag funderade först på att skriva ett inlägg där jag jämför livet som finlandssvensk med R:s "liv" som zombie. Hur man går runt och hör finska hela tiden och förstår allt och kan uttrycka avancerade saker i sitt huvud men när man försöker säga något så blir det bara "öööhhh....".

PS3. Ja och i filmen har de gjort en av karaktärerna vit trots att hon helt tydligt inte var det i boken. Suck alltså.

Bokbloggarplaner

Det råkade bli jämställdhetstema här på bloggen förra veckan. Och det är ju aldrig fel men jag hade egentligen tänkt blogga om böcker. Böcker som jag har läst. Jag tycker det har blivit lite väl mycket böcker som jag vill läsa på sistone... Under de senaste tre veckorna är mitt skönlitterära lässaldo exakt en bok och en novell men i januari och februari läste jag mycket som jag länge har tänkt blogga om. 

Det blir väldigt olika slags recensioner om väldigt olika slags böcker. I'm nothing if not diverse.

Nice girls don't get the corner office

Katrine Kielos i Aftonbladet.

"Du kommer inte att bli sedd och få högre lön bara för att du jobbar hårt. Ingen kommer att befordra dig för att du sitter still och kan alla svar."

Äsch. Att sitta tyst och kunna alla svar är lite av mitt trademark.

Hajpade böcker

"I suspect the Fifty Shades phenomenon tapped into a segment of readers who didn't know erotic writing existed. Or those readers who sniff at romance, but happily will lap up poorly written tripe if you slap monochrome cover art on it.

Which makes me sound snobby and elitist, but it's hard to keep a sense of humor about stuff like this when people either 1) Squee! about Fifty Shades, then look disdainfully at my Harlequin Romance or 2) Use Fifty Shades as an example for all of Romancelandia (See? This book sucks - ergo all romance novels must suck!)."

Wendy the Super Librarians inlägg om hajpade böcker.
Intressant fenomen det där. 

Girls och sånt

Jag såg de fem första avsnitten av Girls när de kom på arenan och nu finns andra halvan av första säsongen där. Jag vill se dem men jag har knappt tid att se mina andra två serier som kommer en gång i veckan! (Elementary och Call the Midwife (Chummy! ♥)).

Jag var inte så förtjust i början och tyckte absolut inte att jag kunde känna igen mig men alltså Hannahs resonemang om att hon åtminstone inte är en knarkare. Oh yes. Won me over.

PS. Iholla slutade jag se på efter de tre första veckorna. No way att hinna med det - fyra avsnitt i veckan!

PS2. När någon föreslår en serie är jag alltid bara "jojo det låter bra, jag ska kolla upp den (yeah right!)". (Men jag har faktiskt en anteckningsbok för böcker jag vill läsa filmer jag vill se och serier jag är nyfiken på. För allt sånt ryms inte i mitt huvud.)

Deadlines, dread, and despair

Ett telegram från Dorothy Parker till hennes förläggare och redaktör Pascal Covici.

"I can't look you in the voice."

En kvinna?!

"Now I'm as non-sexist as the next thirty-something heterosexual white male with his own dedicated section on a high-profile media site, but surely more could be achieved if we acknowledged the inherent deficit females have when it comes to understanding science, rather than just ignoring it?"

Fniss!

Jag blev också förvånad över att det var en kvinna bakom I Fucking Love Science-sidan på facebook. Jag trodde det var flera. Kanske någon man också. Men det här visar ju bara mina fördomar om naturvetare. Jag liksom bara antar att de jobbar i grupp, och att de är både män och kvinnor. Silly me.

Matt Bellamy, everybody!

Matt pratar med publiken. Making perfect sense, som vanligt.

"What (people cry) are women doing with this liberty of theirs?"

Har länge haft Dorothy L. Sayers detektivromaner på min läslista då de verkar vara i min smak. Men jag kände inte till hennes essäsamling (heter det månne samling då det är två stycken?) Are Women Human? före jag stötte på några utdrag ur den. Nu är jag väldigt sugen på att läsa den också!

"A man once asked me ... how I managed in my books to write such natural conversation between men when they were by themselves. Was I, by any chance, a member of a large, mixed family with a lot of male friends? I replied that, on the contrary, I was an only child and had practically never seen or spoken to any men of my own age till I was about twenty-five. "Well," said the man, "I shouldn't have expected a woman (meaning me) to have been able to make it so convincing." I replied that I had coped with this difficult problem by making my men talk, as far as possible, like ordinary human beings. This aspect of the matter seemed to surprise the other speaker; he said no more, but took it away to chew it over. One of these days it may quite likely occur to him that women, as well as men, when left to themselves, talk very much like human beings also."

"Now, it is frequently asserted that, with women, the job does not come first. What (people cry) are women doing with this liberty of theirs? What woman really prefers a job to a home and family? Very few, I admit. It is unfortunate that they should so often have to make the choice. A man does not, as a rule, have to choose. He gets both."

"In reaction against the age-old slogan, "woman is the weaker vessel," or the still more offensive, "woman is a divine creature," we have, I think, allowed ourselves to drift into asserting that "a woman is as good as a man," without always pausing to think what exactly we mean by that. What, I feel, we ought to mean is something so obvious that it is apt to escape attention altogether, viz: (...) that a woman is just as much an ordinary human being as a man, with the same individual preferences, and with just as much right to the tastes and preferences of an individual. What is repugnant to every human being is to be reckoned always as a member of a class and not as an individual person."

Från 1971, om ni undrade. Oj så långt vi har kommit efter det. Not.

Oh happy day!

In a fascinating turn of events är jag igen inbjuden att tillbringa en kväll i gott sällskap! Det är förra fredagens inställda middag som blev framflyttad till idag. (Sedan hade vi iofs en alldeles ypperlig middag i fredags ändå fastän det blev ändrade planer.)

Och det bästa: Medborgarinitiativet för en jämlik äktenskapslag har redan över 100 000 underskrifter!

Också: efter ett par tre månader med Unis nya webmailsystem har jag idag lärt mig hur man raderar mail. Man kan säga att det var på tiden.

Mvh
Inbox (260)

(Jag höll på att GÅ UNDER!!! Inte nog med att jag hade hundratals olästa mail, jag lyckades också skaka om ordningsföljden så att alla dessa hundratals mail blandades runt med resten av mina samlade mail från studietiden. Så sent som igår kväll berättade jag åt Nessie om mina planer att författa en liten "problem report" och förklara mitt "lilla problem". Jag tänkte capslock och utropstecken. Jag tänkte känslosamt och osakligt. ("JAG KAN INTE LEVA SÅHÄR!!!1!!1") Självklart på svenska. Nessie föreslog att dessutom google translatea till finska. Moahahaha. Men det behövdes alltså inte. Men det skulle ha blivit bra bloggmaterial, jag lovar.)

PS. Det är vårdagjämning! Och någon slags World Happiness Day. 

Jämställdhet

Idag har vi firat Minna Canth (den enda kvinnan som fått en flaggdag i det här landet) med bio och popcorn. Vi såg Pitch Perfect, den var lika rolig som trailern lovar (även om jag alltid kan klara mig utan spyhumor, alltid). (Tack för fin kväll!)

Om ni vill läsa ett fantastiskt bra blogginlägg om jämställdhet såhär dagen till ära så kan jag rekommendera det här (som Peppe också tipsade om): Det svåra med att ha ett jämställt förhållande - ett inlägg om en klump i halsen. De flesta kommentarer är också insiktsfulla och intelligenta men ... (you guessed it!) också här kommer det en jävel in och stör. Trigger warning!: Personen pratar om forskning som att det är en hobby och delar in forskning i samhällsnyttig och icke samhällsnyttig... Just sayin. Läs inte om ni har en dålig dag. (Också: förringande av (den kvinnliga) bloggarens arbete och reflektioner över hennes sexliv. Men heej, that's everywhere on the internet.)

På tal om forskning. Jag följer Freakonomics på twitter och även om de ibland kan komma med något nytt och kul så är det oftare som de har irriterat mig på sistone. Idag skrev de om det här: Parents and Their Preschoolers: Why do parents spend more time teaching their preschool-aged daughters? Jag tittade också snabbt igenom artikeln (nåja, technically: working paper) för att jag har ju verkligen inget bättre att göra (ehhmm). Föräldrar verkar tillbringa mer tid med sina döttrar när det gäller läsning/skrivning och andra "skolföreberedande" aktiviteter. De presenterar tre möjliga förklaringar till varför föräldrar behandlar flickor och pojkar annorlunda: 1) föräldrarna föredrar döttrar (eller söner) 2) pojkhjärnor och flickhjärnor är så himla olika 3) det är skillnad på "pojkuppfostran"  och "flickuppfostran" pga t.ex. (1) eller (2) eller annan orsak.

Alltså. Forskning i skillnaderna mellan mäns och kvinnors hjärnor är jätteintressant, på riktigt. Det är komplicerat, kontroversiellt och oerhört komplext. (Och väldigt, väldigt små skillnader det handlar om isf.) Men. Forskning om hur vi behandlar kvinnor och män olika ända från spädbarnsålder talar rätt tydligt. Jag tänker att om t.o.m. spädbarn behandlas olika beroende på om de råkar vara flickor eller pojkar så kanske, kanske det här kan ha något att göra med resultatet i den där undersökningen också. Eller som en kommentar på Freakonomicsbloggen uttrycker det:

"Are you saying that nine month old boys are too busy throwing things to be able to sit still and read? Because it sounds more like parents treat their boys and girls differently and then use those differences as self-fulfilling prophecies."

Så att sånt idag. Glad jävla jämställdhetsdag på er också! (Jaja den hann ta slut redan men ändå.)

Éire

Självklart har jag haft på mig min shamrocksjal på Sankt Patriks dag. Även om det börjar bli tretton år sedan jag drack min första Guinness i Temple Bar (Barra an Teampaill) i Dublin.

Nothing to read here folks

Men Lotta har bloggat och igenkänningsfaktorn är hög i hennes senaste tre inlägg.

Jag kände också igen mig i Fager Dams inlägg om Dostojevskij och att vara en god skolelev. Även om jag aldrig läste Dostojevskij. (Jag läste de Beauvoir.)