Every Heart a Doorway

She leaned close, so close that Nancy felt one of the other girl’s pigtails brush her shoulder. ‘‘Why are you crying, ghostie girl? Did someone walk across your grave?’’

Eleanor West’s Home for Wayward Children: En skola för alla de där barnen som besökt Narnia eller Underlandet eller vad-det-nu-kan-vara och nu är tonåringar och har svårt att navigera i riktiga världen och egentligen bara vill tillbaka till sina vackra/grymma/galna världar men nu kan de inte hitta de där dörrarna. 

Nancy, som ganska nyligen har kommit tillbaka från The Halls of the Dead, vill inget hellre än att hitta tillbaka hem för att tjäna The Lord of the Dead men just när skolan faktiskt börjar kännas helt okej händer det första mordet.

Underbart konstig och underhållande långnovell (kortroman?) med tonårstjejer som är både totalt urflippade och helt självklara. (Nästa bok i serien ska handla om Jack och hennes syster och vad som hände med dem i deras värld och jag är jättenyfiken för jag gillade verkligen Jack.)

She sighed, taking her hand off the autopsy table. "Put her here. I want to look at her before we dissolve her."
  "Is this a creepy perv thing?" asked Christopher, as he and Nancy maneuvered the body through the lab. "I'm not sure I can stay to help if it's a creepy perv thing."
  "I don't like corpses in that way unless they've been reanimated," said Jack. "Corpses are incapable of offering informed consent, and are hence no better than vibrators."
  "I wish that didn't make so much sense," said Christopher.

Seanan McGuire skriver också InCryptid-serien och October Daye-serien och som Mira Grant har hon också skrivit Newsflesh-trilogin och alla de här är very very rekommenderade och nu vill jag läsa allt, tack.

Lövestam-deckare

Kouplan-deckarna har fått nya omslag och ser nu mera ut som deckare. 

Tipstips SÅ bra LÄS!

Jag gillar de här nya, men det är nog mest för att jag tycker att de ursprungliga är lite för tråkiga. Lövestam bloggar om omslagsändringen och genreförvirringen.  Superintressant!

Lövestam är ju, som ni kanske vet, min nya favorit och jag ska snart läsa hennes Hjärta av jazz, som förresten kommer ut i USA nästa år!

Läsläget: Snövit, Austen & liljekonvaljer

Läser just nu: Valkea kuin lumi, del två i trilogin om Lumikki Andersson. Lumikki och jag är som ni kan se VÄLDIGT SYNKADE.

Gambled Away, en historisk romance-antologi med Joanna Bourne, Jeannie Lin, Rose Lerner, Molly O'Keefe och Isabel Cooper. Jag har bara läst Rose Lerners novell so far:

Architect Simon Radcliffe-Gould needs someone to pose as his mistress so he can actually get some work done at a scandalous house party. Irrepressible gambling den hostess Maggie da Silva would rather be his mistress, but she'll take what she can get…

Och Rose Lerner är alltid läsvärd.

Läste just ut: Every Heart a Doorway av Seanan McGuire. Väldigt fin, ska blogga om den.

Läser snart: Kanske Lady Susan. Eller någon annan novell. Eller om jag är på deckarhumör kanske en Louise Penny eller Yön sydän on jäätä som jag hann börja på lite.

Köpte senast: Förutom Fem små grisar och Skuggan köpte jag tre böcker till från biblioteket: Pinsamt intermezzo på Bellonaklubben av Dorothy Sayers, Sunneva Jarlsdotter av Kaari Utrio och Mord föder mord av Jenny Savage. Mord föder mord läste jag år 2000 så den kunde jag inte låta bli när jag (åter)såg den. Jag gjorde en liten tavla av det gamla stämpelkortet från Utrios bok också. ETSY NÄSTA.

Eeva Kilpis Tamara hittade jag på loppis, Valkea kuin lumi på Pocket Shop och Lady Susan på Akademen. Såhär beskrivs Lady Susan:  

Glittering with Austen's subversive young imagination, this wicked early novella features a devious, adulterous anti-heroine.

LOVANDE. Och jag hade inte vetat att den är epistolär - ännu mer lovande!

Önskar mest just nu: Kanske typ de här tre?

Rekommenderar hårdast: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda (som alldeles nyss har kommit ut i pocket), September Girls (den ultimata strandläsningen), Kung Liljekonvalje av dungen (den ultimata sommardeckaren).

Skuggan

  Då hon gick ifrån mig för att sätta sig såg jag att naglarna var långa och silverfärgade.

  Nu råkar det vara så att jag inte kan tåla just den färgen på naglar. Jag är kanske en smula överkänslig i frågor som gäller ton och smak, men när all naturlighet och äkthet hos en kvinna ersätts med en för dyra pengar köpt förkonstling, som formligen sticker en i ögonen, då blir jag förbannad. I detsamma upptäckte jag också en annan detalj som var ägnad att öka min ovilja. Visst har väl kvinnor rätt att ändra färgen på sitt hår, men om man genom ett av naturen mörkt hår drar en bred ljus strimma blir resultatet osmakligt grällt, och det var just vad fru Teerisuo hade gjort. 

Kanske en smula överkänslig? 

 

KANSKE EN SMULA ÖVERKÄNSLIG?!!

Det här är alltså advokat Matti Viima, vars intellekt och objektivitet lösningen av ett mordfall hänger på. Inte så hemskt betryggande, hörni. Ja och det är ju kvinnor som är nyckfulla och känsliga och borde hållas borta från allvarliga saker som mordutredningar, menar Viima. Oh the irony. Så ironiskt faktiskt att jag undrar om det är ett medvetet val av Sariola - någon som vet, var han secretly superfeminist?

Den här boken är också ett fynd från bibliotekets försäljning av avskrivna böcker. Jag kunde inte motstå det här Maria Langiga omslaget förstår ni väl. Dessutom är det about time att jag läser en finsk deckare från 60-talet med tanke på hur jäkla många deckare från 60-talet jag faktiskt har läst. Punaisen kukon laulu är originaltiteln förresten. (Och jag har lagt till den på Goodreads. Dagens kulturgärning.)

Mordgåtan höll mitt intresse och boken var kort och det var intressant att läsa om 60-talets Helsingfors (everything I know I learned from crime novels) så jag läser gärna en till Sariola, tro det eller ej.

 

Ni förstår säkert att jag helst av allt skulle ha illustrerat det här inlägget med att visa upp mina silverfärgade naglar när jag håller upp den här boken men nu råkar det sig så att just den färgen saknas i min annars rätt omfattande nagellackssamling. MÅSTE ÅTGÄRDAS. (Tack för påminnelsen advokat Viima!)

Tipstips

" One of the most stupendous books I have EVER read, Code Name Verity is simultaneously a super thrilling spy novel and an amazingly poignant friendship novel and also somehow, a novel about writing and reading. It is also a novel that breaks your heart into one billion pieces and leaves you spent on your bed, in foetal position hoping someone will come with a glass of water to rehydrate you. "

Book Smugglers skriver om epistolära böcker och nämner sina tre favoriter varav två är på min lista av Absoluta Favoriter och den tredje (som är en hel serie, egentligen) ligger högt på min önskelista nu.

Beauty Queens

"You are truly Satan's sequined spawn."

Ett gäng tonårstjejer från tävlingen Miss Teen Dream America är de enda överlevande efter en flygkrasch på en öde ö. Hur ska de överleva och få hjälp? Kan deras skönhetstävlingsskills vara till nytta? Och är de verkligen ensamma på ön? Jätteormar, plattänger, statshemligheter, pirater, feminism och vänskap av det otippade slaget. I LIKE.

Det som tar ner betyget en aning är att det är så tydligt att det här är en bok med Budskap. För det mesta funkar det ändå för att det är så bra men i ett par scener kände jag lite att "jaha, det här är med för att författaren vill säga det där" typ.

Jag lyssnade på ljudboken och kan rekommendera om du tycker om ljudböcker eller klarar av att köra bil / jogga / promenera och lyssna på bok samtidigt (multitasking - inte min grej) för det är författaren som är berättare och hon är riktigt bra och gör en massa dialekter och sånt. Själv skulle jag ha läst ut den på ett par dagar om jag haft texten men nu blev det ett par månader istället! Är ovan. 

There was something about the island that made the girls forget who they had been. All those rules and shalt nots. They were no longer waiting for some arbitrary grade. They were no longer performing. Waiting. Hoping.

They were becoming.

They were.

PS. Min nästa Bray blir The Diviners som jag har hemma i bokhyllan, yay!

Fem små grisar

  - Karlar - sade miss Williams och hejdade sig.
  Som en rik man säger "bolsjeviker" - som en övertygad kommunist säger "kapitalister!" - som en god husmor säger "kackerlackor" - så sade miss Williams "karlar"!
  Från hennes ungmö- och guvernanttillvaro spred sig en ström av hätsk feminism. Ingen som hörde henne tala kunde tvivla på att för miss Williams var karlarna Fienden!
  Poirot sade:
  - Ni har ingen hög tanke om männen?
  Hon svarade torrt:
  - Männen har fått den bästa lotten här i världen. Jag hoppas att det inte alltid kommer att vara så.

(Oj om jag får önska mig någonting så hoppas jag att det från mig också sprider sig en ström av hätsk feminism!)

I Christies Fem små grisar får Poirot uppdraget att lösa ett mord som hände för sexton år sedan. Frun till den mördade blev dömd och dog i fängelset och nu vill dottern bevisa hennes oskuld. Poirot pratar i tur och ordning med de fem andra inblandade/misstänkta. Sedan får vi i tur och ordning höra deras redogörelser för brottsdagen och sedan frågar Poirot fem frågor och sedan får vi lösningen. Lite ovanlig struktur men passar perfekt, tycker jag. Tilltalar pusseldeckarfantasten i mig. Så snyggt liksom.

Jag har läst den förr men det börjar bli 20 år sedan, och jag kom inte ihåg mycket. Så det var en perfekt blandning av nostalgi och spänning. Det hjälpte ju att det var exakt samma bok jag läste eftersom jag fyndade den här på mitt barndoms biblioteks försäljning av avskrivna böcker!

Det här är en av Christies nursery rhyme-titlar, från den här:

This little piggy went to market,
This little piggy stayed home,
This little piggy had roast beef,
This little piggy had none,
And this little piggy went wee wee wee all the way home.

Nu är jag sugen på hennes Hickory Dickory Dock-bok som jag borde ha här hemma någonstans...

The X of Y and Z

De där titlarna, ni vet. Tidigare bloggade jag om hur Du kan få reda på Din The X of Y and Z-titel. Nu tänkte jag blogga om The X of Y and Z-böcker jag vill läsa. För att jag är så härligt random.

A History of Glitter and Blood. Goodreads säger att den är "WEIRD AS FUCK" och "has more dismemberment and prostitution than your typical young adult book" och jag är superintresserad. (Btw det där omslaget är inte ett fotografi!)

Whispers of Shadow & Flame. Andra boken i L. Penelope's Song of Blood & Stone-värld.

Days of Blood and Starlight. Alltså jag hade en bra orsak till att inte fortsätta med den här trilogin trots att ettan var så sjukt bra men... alltså ettan var ju så sjukt bra!

Prisoner of Night and Fog. Inte helt hundra på den här men Elizabeth Wein har faktiskt rekommenderat.

The School for Good and Evil. En skola för hjältar och en för skurkar. Två bästa vänner som alltid hade anat att de skulle bli antagna (= kidnappade) - Sophie till The School for Good och Agatha till The School for Evil -  men det blir inte riktigt så.

The Tsar of Love and Techno. För att tar inte den här titeln priset?

Söta saker och visa ord

We lose ourselves in books,

and we find ourselves there too.

Jag stötte på det här citatet på Pinterest och blev påmind om den där eskapism vs. igenkänning-diskussionen på Bokhora och Bokbabbel häromveckan. Läser vi för att känna igen oss eller för att fly verkligheten? Jag tror att jag vill ha ungefär lika stora doser av både och. Helst i samma bok. För visst är det häftigt när man läser om typ rymdvarelser i viktorianska London och plötsligt bara känner igen sig jättemycket?!

En annan sak jag stötte på på Pinterest:

Av Evie Seo, på Society6. (Finns också som annat än kuddar.)

Awww! Ett måste till mitt framtida hem. Precis som tacokudden och enhörningslampan. 

Evie Seos alster har jag förresten beundrat tidigare (vilket säkert förklarar varför hennes kudde dök upp på min Pinterest) - det var på Illuminae-författaren Amie Kaufmans instagram som jag såg att hon hade köpt Seos Illuminae fanart - hur adorable är inte det?!

Let it Shine

"Goodnight, Sof," he said after she'd stepped out and shut the door, quietly so as not to draw too much attention. "If I had to get chased by an angry racist mob, I'm glad it was with you." She let out a shocked laugh, and slammed her hand over her mouth.

Aaah - omg den här novellen! Cole lyckas med det svåra: en trovärdig kärlekshistoria i novellängd. Dessutom lyckas hon placera den här söta och charmiga kärlekshistorien mitt i våldet och hatet runt medborgarrättsrörelsen i USA

Och som i all bra romance så räddar hjältinnan sig själv.

"And what if you get hurt?" David asked.

"What if I do?" Sofie asked. "It's the chance we all take. You just sent me up here because you thought it would be funny. Because I'm so sweet." She laughed bitterly then, and if anyone had been under that impression, they were surely changing their minds now. "The bottom line is I'm one of the best-qualified people to do this sit-in. I'm young, photogenic, and I've been quietly suffering fools for most of my life. I can do this."

"Girl, I just knew there was more to you than that Miss Prim and Proper," Henrietta said with a relieved sigh. "Sometimes you just got that little extra edge in your voice, and I knew it couldn't be gas all the time."

Förresten: Cole har också skrivit Radio Silence som jag gillade.

The Long Way to a Small, Angry Planet

Becky Chambers debutroman började med Kickstarter och självpublicering. Den blev nominerad till en Kitschie 2014 (typ mitt favoritpris) och Harper Voyager (HarperCollins science fiction & fantasy-förlag) gav ut den i USA. Sedan gav brittiska Hodder & Stoughton ut den 2015 och nu var den också nominerad till Baileyspriset (Women's Prize for Fiction).

Och för att det är kul att jämföra omslag - här är de i tur och ordning (det självpublicerade, scifi-förlagets och "vanliga" skönlitterära förlagets): 

Den är vad många kallar "character-driven" och andra kallar "ingenting händer". Själv tyckte jag om hur kapitlen funkade lite som avsnitt och hur de fokuserade på olika personer och händelser ombord på The Wayfarer. Om jag måste beskriva den med ett ord skulle jag säga: varm. 

Egentligen kan du få reda på allt du behöver veta om den här boken genom att läsa de negativa recensionerna på Goodreads. Såhär ser den typiska enstjärnerecensionen ut: 

En man. Han är arg. För det här är inte Riktig Science Fiction. Det här är fånigt och tramsigt och orealistiskt. Ingenting händer i den här boken. Alltså han är ju HELT FÖR feminism och mångfald men det ska inte få gå före Kvalitet. Han tycker inte att science fiction ska ha en agenda. Och genast när någonting inte är skrivet med den heterosexuelle mannen i åtanke så ser man ju tydligt att där finns en Agenda. Han har troligtvis det här citatet på sin Goodreadsprofil:

“Whenever women have insisted on absolute equality with men, they have invariably wound up with the dirty end of the stick. What they are and what they can do makes them superior to men, and their proper tactic is to demand special privileges, all the traffic will bear. They should never settle merely for equality. For women, "equality" is a disaster.”

― Robert A. Heinlein

Bla bla blaah.

Så jag rekommenderar, helt klart.

Kindle Clippings

Jag bläddrade igenom mina sparade citat på kindeln häromdan och det väckte många fina läsminnen. Ett axplock:

As soon as teenage girls start to profess their love for something, everyone else becomes totally dismissive of it. Teenage girls are open season for the cruelest bullying that our society can dream up. Everyone's vicious to them. They're vicious to each other. Hell, they're even vicious to themselves. It's terrible.

- Mary Borsellino, The Devil's Mixtape

Jenny was beginning to understand why crowds burnt witches at the stake. It wasn't because people feared their power; an actual witch with power worth fearing could evade the fire. It was because once the mobs figured out they had nothing to fear, they needed to punish someone - anyone - for their irrational panic.

- Courtney Milan, Proof by Seduction

My river runs to thee:
Blue sea, wilt welcome me?

My river waits reply.
Oh sea, look graciously!

I'll fetch thee brooks
From spotted nooks,—

Say, sea,
Take me!

- Emily Dickinson, The Outlet

It was a relief to explain everything to her, to tell her about the prison and about the temple and what I'd thought of the magus in the beginning and what I thought of him in the end. What it meant to be the focus of the gods' attention, to be their instrument, used to change the shape of the world. And it was nice to brag a little, too.

- Megan Whalen Turner, The Thief

'Commonly thought,' you say? Many things are commonly thought, but perhaps not commonly thought all the way through. 

- Scott Lynch, The Lies of Locke Lamora

Violet looked down at her niece's fingers overlapping her sleeve. Violet knew she was a formidable woman. Most people were frightened of her. They didn't touch her or embrace her. They certainly didn't grab hold of her arm with such an air of familiarity. God, she was glad that someone did.

- Courtney Milan, The Countess Conspiracy

After all, you can only be in a bad mood for so long before you have to face up to the fact that it isn't a bad mood at all. It's just your sucky personality.

- Megan Mccafferty, Sloppy Firsts: A Jessica Darling Novel

(Gillade inte själva boken så mycket.)

Sham was not well-equipped for this kind of situation. The division of labour in their friendship meant that Belinda did the cooking and feelings, and Sham did the cynicism and proofreading.

- Zen Cho, Spirits Abroad

Werewolves protected their own. Vampires protected their own. Mages protected their own. Faeries were just bat-shit crazy and dumped their kids on people's doorsteps. It was a funny old world.

- Alexis Hall, Iron & Velvet
(Har bara läst gratisutdrag ur den här.)

På tal om min kindle så är jag fortfarande lika förtjust i mitt fina fodral från KleverCase. MEN. Jag råkade se på Instagram att de har ett nytt Hunger Games-inspirerat fodral som är TO DIE FOR. Mitt fina Einsteinfodral ÄR faktiskt lite slitet. Egentligen gillar jag ju att den börjar se mer och mer ut som en gammal bok men KleverCase verkar dessutom ha uppdaterat fastsättningssystemet och det är det enda minuset med mitt fodral - sidoknapparna kan fastna lite ibland (typ de på vänstra sidan som jag använder sällan måste jag trycka hårdare på) - men det nya systemet ser betydligt smartare (och snyggare) ut.

Jag gillar också To Kill a Mockingbird-fodralet, Not Another Trashy Novel-fodralet och det Penguininspirerade fodralet som man själv kan välja titel på. Och hörni, de har 40% rabatt nu i maj!

Ravenpuff?

Bustle skriver om The ONE Young Adult Novel Every Hufflepuff Should Read. Spoiler: det är Simon vs. the Homo Sapiens Agenda av Becky Albertalli. 

THIS IS THE GREATEST HONOR OF MY HUFFLEPUFF LIFE (and @C_Arreola nails it: Simon and I are total 'Puffs). https://t.co/ol1radOrqy

— Becky Albertalli (@beckyalbertalli) April 27, 2016

Aww.

Alisha Rai (också en Hufflepuff btw) gjorde den här praktiska listan om huvudpersonerna i hennes senaste böcker:

My recent heroines, by house:
Akira-Slytherin
Rana-Gryffindor
Devi-Hufflepuff
Lena-Ravenclaw
Tatiana-RavenPuff
Tess-SlytherPuff

— Alisha Rai (@AlishaRai) May 10, 2016

Själv hade jag en liten identitetskris när jag tog Pottermores uppdaterade sorteringstest. Och fick Ravenclaw. För exakt ett år sedan (!) bloggade jag om hur sorteringshatten satt mig i Hufflepuff. Möjligtvis, möjligtvis är Ravenclaw ändå närmare sanningen...

When a Scot Ties the Knot

My dear imaginary Captain MacKenzie, you are not real and never will be. I, however, am a true and eternal fool.

Here, have a drawing of a snail.

Tre recensioner som säger allt ni behöver veta om den här boken: Natalies, Navessas och Sunils. Jag instämmer i allt, negativt och positivt. Jag har bara läst cirka en tredjedel men jag kan min Tessa Dare. Hon skriver min typ av crazy.

PS. E-boken är billig för tillfället.

Zen Cho och The Terracotta Bride

Siew Tsin had not given much thought to what happened in the afterlife until the afterlife happened to her.

Jag läste Chos senaste novell och - surprise surprise - den var helt och hållet min tekopp. Det är en gammal novell egentligen, den har tidigare publicerats i antologin Steam-Powered 2: More Lesbian Steampunk Stories (och låter inte det som en antologi värd pengarna?) men finns nu för första gången såhär separat i e-form.

Sedan vill jag tipsa om ett gästinlägg som Cho skrev på Juliet E. McKennas blogg om att säga nej. Det handlar om alla förfrågningar hon har fått efter sina framgångar med debutromanen men jag tror att många kan känna igen sig.

I had to learn to say no. Which was hard, because women aren’t encouraged to say no, and they especially aren’t encouraged to refuse to help other people. We’re supposed to be nurturing. Fortunately, I am pretty bad at being nurturing, but even so I struggled. 

Hon är på Åcon på Åland just nu. Kul att följa med på twitter och instagram iaf!