Syndiga böcker

På Anne Hietanens blogg finns det här heta tipset: En dokumentär om Harlequinböcker! (som kan ses endast inom Finland, I'm afraid).

Det blev söndagkvällens program för mig. Sådär ska en bra dokumentär se ut! Däremot kanske jag inte riktigt håller med slutsatsen den verkar komma till, och jag vet några som skulle object å det skarpaste. Tja, för det första är förstås inte all Romance lika med Harlequin. (Jane Austen räknas som Romance!) Harlequinböckerna är kanske allmänt sedda som kvalitetsmässigt sämre än annan Romance men det hindrar inte mina vänner på Smart Bitches från att rekommendera en och annan Harlequinbok ibland. (Själv kan jag tyvärr inte komma på någon enda Harlequinroman som jag tyckt om. Men så har jag också läst väldigt få.)

Det fanns så mycket som var så roligt i den här dokumentären men t.ex:

Pensionären Roger som skriver Romance under namnet Gil Sanderson ger oss några ovärderliga tips i skrivande. T.ex. att namnen är hemskt viktiga, en hjälte kan inte heta Roger menar han. Och han får ha hår på bröstet men absolut inte på ryggen. Han kan inte vara rödhårig. Come to think of it så har jag nog inte stött på så himla många romantiska hjältar med rött hår. Fast några av mina favorithjältar utanför genren råkar ju vara rödhåriga (jag tänker då på hela Weasleyfamiljen och främst då kanske Fred och George som är mina personliga favoriter). Det där med rött hår är annars helt ok för kvinnliga hjältinnor. Jag läste någon gång någonstans att rödhåriga kvinnor anses mer passionerade än andra kvinnor medan rödhåriga män anses vara mindre passionerade än andra män. (Kan inte minnas källan. Det var säkert i någon jäkla tjejtidning.) Han menar också att de måste vara alfamän. Det har jag då faktiskt inte märkt, det lilla jag sett av Romance iaf, det finns väldigt olika sorters hjältar. Oftast är de alfamän men inte alltid.

Den där "karlakarlen", som har en fru som läser Harlequin. Åh gud. Får man skratta åt sånthär? När han presenterar sin bokhylla. Och sina verktyg. Åherregud. Inget ont om "karlakarlar" men varför är de män som prisar det här idealet alltid sånadär späda, patetiska stackare? Efter pratet om hur han inte är "afraid to get dirty" osv blir det switch to the model som förklarar hur han trimmar sina armhålor. Så jäkla bra. Se den!