Det utlovade Quinn-inlägget. To whom it may concern.
Julia Quinn skriver lättsam och underhållande historical romance (regency & victorian). Väldigt beroendeframkallande. Och lättsamma historier alltså, inga angstiga hjältar. Mer Austen än Brontë, om vi säger så.
Det finns vissa genrespecifika saker som kan verka underliga om man inte har läst förr, t.ex. epilogue babies (srsly, man kan skippa epilogerna i de här).
Quinn har skrivit ca. 25 böcker och jag har läst kanske 15 av dem. Alla hör till någon serie, men för det mesta går det bra att läsa i vilken ordning som helst. Enda undantaget är Bridgertonserien, hennes mest populära serie, där varje bok handlar om ett av de åtta Bridgertonsyskonen. De råkar alla få the man/woman of their dreams och leva lyckliga i alla sina dagar, visst alldeles fantastiskt osannolikt?
Det som är kul med familjen Bridgerton är att de är rika, snygga och trevliga. Inga jobbiga barndomar här inte (och vips försvinner en hel massa romance plot opportunities men JQ får till det ändå). Syskonen är tacksamt nog döpta i alfabetisk ordning: Anthony, Benedict, Colin, Daphne, Eloise, Francesca, Gregory och Hyacinth. Böckerna går inte riktigt i den här ordningen eftersom flickorna skulle gifta sig mycket tidigare så de börjar med boken om äldsta dottern Daphne. Efter första boken kanske man tänker "äh, fuck Anthony & Benedict - jag vill hoppa direkt till Colins bok"! Det avråder jag från, dels för att Anthony inte är en sådan arrogant jäkla idiot som han verkar (eller jo, visst är han, men it's all part of his charm) och Benedict är inte alls så tråkig som han kanske verkar i jämförelse med Colin. Och dels är det för att det finns en liten sidohandling som är ett mysterium som är lite kul att gissa på, och då vill man ju ha ledtrådarna i rätt ordning. (Jag gissade förresten rätt redan i första boken!)
Hennes senaste böcker, i Bevelstoke- och Smythe-Smithserierna, är också riktigt bra. Det märks på hennes tidigare böcker att de är just ... tidiga böcker, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att de är sämre. Jag gillade t.ex. Minx mycket.
Julia Quinn skriver lättsam och underhållande historical romance (regency & victorian). Väldigt beroendeframkallande. Och lättsamma historier alltså, inga angstiga hjältar. Mer Austen än Brontë, om vi säger så.
Det finns vissa genrespecifika saker som kan verka underliga om man inte har läst förr, t.ex. epilogue babies (srsly, man kan skippa epilogerna i de här).
Quinn har skrivit ca. 25 böcker och jag har läst kanske 15 av dem. Alla hör till någon serie, men för det mesta går det bra att läsa i vilken ordning som helst. Enda undantaget är Bridgertonserien, hennes mest populära serie, där varje bok handlar om ett av de åtta Bridgertonsyskonen. De råkar alla få the man/woman of their dreams och leva lyckliga i alla sina dagar, visst alldeles fantastiskt osannolikt?
Det som är kul med familjen Bridgerton är att de är rika, snygga och trevliga. Inga jobbiga barndomar här inte (och vips försvinner en hel massa romance plot opportunities men JQ får till det ändå). Syskonen är tacksamt nog döpta i alfabetisk ordning: Anthony, Benedict, Colin, Daphne, Eloise, Francesca, Gregory och Hyacinth. Böckerna går inte riktigt i den här ordningen eftersom flickorna skulle gifta sig mycket tidigare så de börjar med boken om äldsta dottern Daphne. Efter första boken kanske man tänker "äh, fuck Anthony & Benedict - jag vill hoppa direkt till Colins bok"! Det avråder jag från, dels för att Anthony inte är en sådan arrogant jäkla idiot som han verkar (eller jo, visst är han, men it's all part of his charm) och Benedict är inte alls så tråkig som han kanske verkar i jämförelse med Colin. Och dels är det för att det finns en liten sidohandling som är ett mysterium som är lite kul att gissa på, och då vill man ju ha ledtrådarna i rätt ordning. (Jag gissade förresten rätt redan i första boken!)
Hennes senaste böcker, i Bevelstoke- och Smythe-Smithserierna, är också riktigt bra. Det märks på hennes tidigare böcker att de är just ... tidiga böcker, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att de är sämre. Jag gillade t.ex. Minx mycket.
Småningom ska jag skriva om Lisa Kleypas också.
No comments:
Post a Comment