Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.
Så börjar The Fault in Our Stars av John Green. Som jag nu äntligen har läst.
Sextonåriga Hazel Lancaster är deprimerad, men som hon själv påpekar så har det mindre att göra med hennes cancerdiagnos än det faktum att hon snart kommer att dö. Hon väljer ändå att följa sina föräldrars råd att börja gå på stödgruppsmöten och det är där hon träffar Augustus Waters. Vad som sedan följer är en kärlekshistoria av det episka slaget.
Sextonåriga Hazel Lancaster är deprimerad, men som hon själv påpekar så har det mindre att göra med hennes cancerdiagnos än det faktum att hon snart kommer att dö. Hon väljer ändå att följa sina föräldrars råd att börja gå på stödgruppsmöten och det är där hon träffar Augustus Waters. Vad som sedan följer är en kärlekshistoria av det episka slaget.
Läs den om du behöver skratta.
Läs den om du behöver gråta.
Läs den för att de läser varandras favoritböcker.
Läs den om du är kär i Amsterdam.
Läs den om du är kär i Amsterdam.
Läs den i den sjukt snygga svenska översättningen.
Läs den för kysscenen.
Läs den för kysscenen.
Läs den, helt enkelt.
No comments:
Post a Comment