Thursday, May 09, 2013

Flip

Jag är förstås fruktansvärt förtjust i Maureen Johnsons Coverflip-idé.

"I asked people to take a well-known book, then to imagine the author of that book was of the opposite gender, or was genderqueer, and imagine what that cover might look like. Because we have these expectations in our heads already."

Hon fick många svar. Här är ett exempel på Lauren Olivers Before I Fall. Först det riktiga omslaget, sedan ett förslag på hur den kunde ha sett ut om en man skrivit samma bok.:


Inte så konstigt att män inte läser "kvinnoböcker". Inte heller så konstigt att inte ens kvinnor ser "kvinnoböcker" som "seriös" litteratur.

"And the simple fact of the matter is, if you are a female author, you are much more likely to get the package that suggests the book is of a lower perceived quality. Because it's "girly," which is somehow inherently different and easier on the palate. A man and a woman can write books about the same subject matter, at the same level of quality, and that woman is simple more likely to get the soft-sell cover with the warm glow and the feeling of smooth jazz blowing off of it."

Så här ser Maureen Johnsons böcker ut:


(Jag har läst hennes The Name of the Star, om spöken, London och Jack the Ripper.)

Problemet är förstås inte bara yta. När vi förstår varför Joanne Rowling var tvungen att dölja sitt förnamn bakom initialer för att också pojkar skulle läsa henne böcker (eller egentligen: för att föräldrar skulle köpa hennes böcker åt sina söner) så tror jag att vi förstår det riktiga problemet. Avslutningsvis citerar jag ännu lite mer Maureen Johnson (fortfarande från samma artikel):

"Men wrote of Big Things that Mattered. Sure, some of them were endlessly introspective. Yes, the big things that mattered were often penises. Also, sex. Also sex with penises. Also, girls, and how difficult and incomprehensible and unattainable we are for some sex with penises. It was like the penis was literally the magical eleventh finger that allowed you to write, and if I could just GROW ONE SOMEHOW, or imagine it into being, I would gain the abilities I so desired."

4 comments:

Marie said...

Intressant. Tittar på de rosa och turkosa ryggarna i min egen hylla och föreställer mig dem i mörkblått, rött och svart.

Fridolina said...

Ja! Och hur mycket chick lit är egentligen kanske bara ... lit?

Himmelske Danser said...

Tack, det är intressant!
Ja, jag tittar på min bokhyllor och tänker att omslaget kanske en sak att jag går efter när jag vet ingenting om boken. Inte författarens kön. Eftersom mina favoritförfattare Joan Harris och Kurt Vonnegut %)
Men det är sant att tittar jag ofta på omslaget med en söt flicka i solljus och tänker att det är kanske inte så intressant för mig. Igen - när jag vet ingenting om boken ;) Det är ganska irriterande när omslaget gör ett felaktigt intryck om boken när jag tänker om det. Man kan missa en bra bok. Det är kanske lätte när de alla har samma färg på...då jag har så många böker som kommer from min föraldrar och de ser ut mycket allvarlig bara för att de är inbunden och har en svart färg på omslaget. De säger - vi är viktiga du måste läsa oss. Inte alls! Hälften av dem är bara tråkigt. Så kanske vi dömer på omslaget i alla fall ;)

Fridolina said...

Ja precis, man kan missa en bra bok! Även om jag förstår att de försöker hitta rätt läsare med hjälp av omslaget så kan ett omslag också stänga ute väldigt många läsare. Och det är helt klart att när män skriver om relationer får de ofta ett seriöst och "neutralt" omslag medan kvinnor som skriver om relationer genast får ett superfeminint omslag. Jag tycker One Day är ett bra exempel - en man skriver en kärlekshistoria och omslaget är ganska ... snyggt och neutralt (inte filmomslaget! det andra!). Om man jämför det med t.ex. Marian Keyes och Cecilia Aherns omslag... Skillnaden är ju att både män och kvinnor läser Nicholls medan det är nästan bara kvinnor som läser Keyes och Ahern. Också: att Nicholls automatiskt ser ut att vara "bättre kvalitet"...