Saturday, May 18, 2013

Blood Red Road

Blood Red Road är första boken i Dust Lands-trilogin av Moira Young. Det första man lägger märke till är språket. Det är talspråk och sparsamt och lite sisådär med grammatiken och det ger ju en viss känsla redan från första sidan.

Jag tyckte inte om den i början. Jag hade stora problem med Saba, huvudpersonen som försöker rädda sin tvillingbror (som blivit bortrövad av apokalypsens fyra ryttare (typ)). Det är inte det att hon är känslokall (och skulle utan tvekan kunna offra sin lillasyster för att få sin bror tillbaka). Det gör henne bara intressant. Mitt största problem är - och det här gäller allt jag läser: ointelligenta huvudpersoner.  

Särskilt när jag måste vara inne i deras huvud!

Det är alltså förstapersonsperspektiv här. Och jag ska vara tydlig här: det är jag som är extremt känslig (it's not you - it's me) och när jag väl kommer in i berättelsen och börjar tycka om den så har jag plötsligt svårt att komma med konkreta exempel.

(Egentligen är det kanske just i hennes lite "dumma" envishet som hon mest liknar Katniss men jag hade aldrig några problem med Katniss. Men nej, det är nog inte det. Katniss är ändå en reflekterande människa. Medan Saba är mer "OMG I just realized my sister never actually asked to be born oops sorry for making your life hell my bad!".)

Nu känner jag mig ungefär lika emotionellt hämmad som Saba här då det jag egentligen vill ha sagt är att jag tyckte om boken! För jag trivdes väldigt bra i den här världen när jag väl kom in i den. En postapokalyptisk dystopivärld med westerninfluenser. Droger, våld och en slags krypande, kuslig ondska. Ett gäng hästburna krigarkvinnor (hell yeah!). Och så Jack, förstås, Jack!

Wise man sees that, he turns around an gits the hell out as fast as he can.
But we ain't turnin, I says. 
No, he says. Wisdom ain't a virtue I ever aspired to. 

Jag började faktiskt komma överens med Saba också. För visst är hon tuff. Och visst vill jag ha mer av både Saba (The Angel of Death) och Jack ("Move fast, travel light, an never tell 'em your real name"). Och om man lutar sig tillbaka och bara njuter av den här fartfyllda vilda västern-dystopin med kick ass hjältinnor och charmiga hjältar så kan man ha överseende med vissa små eller lite större saker. Men bättre än Hunger Games är den inte.

Andra boken heter Rebel Heart och kom ut i höstas. En annan bra sak med den här bokserien är att den alltid alltid får mig att tänka på den här underbara låten:


Goddammit så bra låt. Eller "gawdammit", som Saba skulle ha sagt.

PS. Book Smugglers gav den en NIA. Det var nu lite att ta i.

No comments: