Prom Night, Southern Style

We stayed up all that night, fooling around and making out. We had plenty of beer to fuel us, courtesy of Sukey and her two dates. Sukey definitely had more to drink than the rest of us, but that was nothing new. But then Sukey tried to take off her dress while she was dancing on top of one of the cars. I said, "Sukey, just keep the dress on. Keep the dress on. You can dance on any car you want. Just don't take off the dress."

  "Come on!" she said. "You're no fun!"

  "And you're a little too fun," I told her.

  "All right, all right, all right," she said and climbed down from the car and put her short prom dress back on.

Läste ut The Crowning Glory of Calla Lily Ponder ikväll. Den var inte så himla spännande i början (och ärligt talat lite för mycket "oh the glory and wonder of life and the moon goddess watching over our souls blaah blaah") men efter att tag kunde jag inte undgå att bli involverad i liv och människoöden i den lilla staden La Luna, Louisiana. Den var... fin, helt enkelt.  

I'd shoot the sunshine into my veins

Jag jobbade ju igår men när jag hade fem minuter off mitt på dan gick jag ut och värmde mig i solen och fick så mycket d-vitaminer som jag inte fått på flera veckor.

Saturday Sun. Från min outsinliga källa av sollåtar: Sun

Lördagsmiddagen

Jag läste för ett tag sen på Anne Hietanens blogg om ett bliniställe som öppnats på Sturegatan. Nå, igår var jag ju bara tvungen att prova när jag råkade gå där förbi. Jag köpte två blinier to go och gick hem och åt dem med en kall öl. Glad lillajul liksom. Sedan somnade jag.

Så enkelt - så gott!

Tänk att jag har sett Metallica i St. Petersburg. Tänk.

Såhär såg jag ut då.

Andra bilden är från en sommarnatt (2008) inne i en bokhandel i St. Petersburg. Tredje bilden är från ett cafe nånstans i samma stad. Jag minns att jag var väldigt förtjust i att man kunde få blinier överallt sådär som snabbmat och att det var så billigt och gott.

Fast ändå

De allra flesta av mina fb-vänner postar ju roliga och smarta saker!

Sånt

Som mina fb-vänner har skrattat åt idag. Suck.

SCUM

Jag tror bestämt att jag har citerat SCUM-manifestet här tidigare. Nu gjorde bloggaren Lady Dahmer mig varse om att den sätts upp av Turteatern i Stockholm och kritiken är som man kan vänta sig. 

Man kan ju fråga sig varför män blir så hysteriska över lite manshat när kvinnohatet är så allmänt accepterat och på alla sätt fortfarande alive and kicking. 

Om jag får jag gissa lite? Jag tror att det är för att manligheten är något av det bräckligaste som finns i vårt samhälle. Personligen tycker jag vi kan skippa hela konceptet. (Manligt vs kvinnligt då alltså. Inte män. Så bokstavligt läser jag inte det där manifestet. Om någon nu trodde det.)

Det Stora Tatueringsinlägget

Nu har jag samlat på mig så mycket tatueringsinspiration att jag måste samla ihop det till ett inlägg. Ursäkta den något osammanhängande texten...

Röda rosor, rödlökar ("so i have an onion tattooed on my foot..."), ugglor, japanskt, elektronorbital, Mucha, stjärnor, heals down head up, åhhsåfin, mitt motto, råsa blommor, hjärtan och ännu mera rosor på perfekta stället. Ett annat perfekt ställe.

En för mig helt otroligt praktisk att ha på högra handen. Kedjor! Älska band (och strumpeband) och kedjor! Älska noter med ink splatters! Och ink splatters överlag. Brush strokes också.

Ink splatters & guldfiskar!

Mera? Ok:  de perfekta små röda blommorna, ballonger, awesomeness, mera blommor, fåglar, love, för dina andragradsekvationer, och ännu lite fler vackra och speciella blommor. Och sist men inte minst: rött!

Så var det dags

För en viss 107-årig oskuld att finally get some action. Jag har alltså sett Breaking Dawn del ett.

Från Better Book Titles

Och let me tell you, den är lite grann som hårda droger - inte lämplig för gravida. Och ärligt talat ganska hard on the rest of us as well. Holy mother of Jesus hur den där förlossningsscenen är brutal. Jag är nästan lite imponerad. Fast jag blundade. 

Mina naglar målade i min absoluta favoritfärg, som råkar ha det passande namnet Jasper. Och den passande färgen av blod. Jasper som i jaspis, I guess, men också som i Alice too-cool-for-this-series Cullens pojkvän. Anyways. Den var rätt snyggt gjord till film ändå, den här boken, eller halva boken. Med tanke på vad man hade att jobba med. Det är ju en ganska galen story just med tanke på vad den här boken börjar med och vad den (första delen av den) slutar med. Och ja - släng in lite honeymoon-scener och arga talande hundar så  har vi oss ett aningen komplicerat filmprojekt.

Bra musik som sagt. Jag gillade hur man hade satt in mina tre favoriter. (Nå alltså en av dem är ju rätt obvious men de andra!) Och jag som blir hur sur som helst på det här halverandet av filmer tyckte faktiskt om slutet!

Smycken hörni, handmade & unique...

Bokhora tipsar om julklappar för bokälskare. Börjar man kolla på Etsy så är det hemskt svårt att sluta. Bland annat de här hittade jag:

För Austenälskaren

Bokhyllan

Händer så lätt.

Wibbly Wobbly Timey Wimey

Victorian Locket Pendant Charm ENCHANTED FLYING BALL WATCH!

Till läraren

Helt enkelt jättesöt

Ett tillägg: Bokhora tipsar mera!

Lower than crime

"All genres are scorned by literary types, but none more so than romance. In lit-land, it's lower than crime, lower than horror, lower, even, than sci-fi. But then, it's a genre written by women for women. Unless "a guy writes one and they call it something else. And it gets reviewed and made into a movie," says Roberts. She doesn't actually say the words "David Nicholls" or "One Day", but they hover in the air."

Bra intervju med Nora Roberts i The Guardian! Påminner mig om att jag ju skulle läsa någonting av henne. För att det liksom hör lite till allmänbildningen känner jag. Och nej, jag har inte läst One Day ännu heller.

Jack White

Väljer Unicafé

När man väljer mellan att gå till matbutiken eller att gå och äta middag på Unicafé utifrån var man har mer pengar. På kontot eller på studiekortet...

(Jaja, jag skämtar bara mamma! Jag ska också gå till butiken. Don't worry!)

Syndiga böcker

På Anne Hietanens blogg finns det här heta tipset: En dokumentär om Harlequinböcker! (som kan ses endast inom Finland, I'm afraid).

Det blev söndagkvällens program för mig. Sådär ska en bra dokumentär se ut! Däremot kanske jag inte riktigt håller med slutsatsen den verkar komma till, och jag vet några som skulle object å det skarpaste. Tja, för det första är förstås inte all Romance lika med Harlequin. (Jane Austen räknas som Romance!) Harlequinböckerna är kanske allmänt sedda som kvalitetsmässigt sämre än annan Romance men det hindrar inte mina vänner på Smart Bitches från att rekommendera en och annan Harlequinbok ibland. (Själv kan jag tyvärr inte komma på någon enda Harlequinroman som jag tyckt om. Men så har jag också läst väldigt få.)

Det fanns så mycket som var så roligt i den här dokumentären men t.ex:

Pensionären Roger som skriver Romance under namnet Gil Sanderson ger oss några ovärderliga tips i skrivande. T.ex. att namnen är hemskt viktiga, en hjälte kan inte heta Roger menar han. Och han får ha hår på bröstet men absolut inte på ryggen. Han kan inte vara rödhårig. Come to think of it så har jag nog inte stött på så himla många romantiska hjältar med rött hår. Fast några av mina favorithjältar utanför genren råkar ju vara rödhåriga (jag tänker då på hela Weasleyfamiljen och främst då kanske Fred och George som är mina personliga favoriter). Det där med rött hår är annars helt ok för kvinnliga hjältinnor. Jag läste någon gång någonstans att rödhåriga kvinnor anses mer passionerade än andra kvinnor medan rödhåriga män anses vara mindre passionerade än andra män. (Kan inte minnas källan. Det var säkert i någon jäkla tjejtidning.) Han menar också att de måste vara alfamän. Det har jag då faktiskt inte märkt, det lilla jag sett av Romance iaf, det finns väldigt olika sorters hjältar. Oftast är de alfamän men inte alltid.

Den där "karlakarlen", som har en fru som läser Harlequin. Åh gud. Får man skratta åt sånthär? När han presenterar sin bokhylla. Och sina verktyg. Åherregud. Inget ont om "karlakarlar" men varför är de män som prisar det här idealet alltid sånadär späda, patetiska stackare? Efter pratet om hur han inte är "afraid to get dirty" osv blir det switch to the model som förklarar hur han trimmar sina armhålor. Så jäkla bra. Se den!

Min novemberlista på spotify

Please Pinky Watch the Road

Lite av sånt jag lyssnat på på sistone. The Wolf (som jag har lyssnat på nonstop sen cirka igårkväll efter att jag såg Red Riding Hood) finns inte på spotify så jag tog en annan låt av Fever Ray istället, en från Olgas Lundlista. Så fin den också. Pinky's Dream är med förstås! Och Shadowplay, som Olga bloggade om. Underneath the Stars, också en favorit från Lundlistan.

Last Friday Night får vara med för den påminner mig om en viss lördag i början av november. And we took too many shots, think we kissed but I forgot osv...

Gillar Franz Ferdinand, gillar den här låten, gillar hela War Child Presents Heroes. Gillar hela Nancy Sinatras Kid Stuff. Gillar allt av Nouvelle Vague. Och The Clash behöver väl ingen förklaring alls. 

Lisa tipsade om soundtracket till Breaking Dawn. Eftersom de tidigare Twilightsoundtracken varit så himla bra ville jag självklart lyssna. Och ja Lisa - jag gillar också ettan extremt mycket!

Jag var lite för ung för Broder Daniel och min favoritlåt är typ Shoreline. Men så bra novembermusik, don't you think? Den där Work passar också rätt bra in på min november...

Lady Gaga! Har jag nämnt att jag är ett fan? Heavy Metal Lover har jag gillat sedan sommaren, Yoü and I har jag nyligen upptäckt och The Edge of Glory är ju bara fantastisk!

Och så la jag med Drunk in Paris och två av de Muselåtar jag lyssnat mest på den här månaden. Enjoy!

It rockets through the universe
It fuels the lies, it feeds the curse
And we too could be
Glorious

The Wolf