Jag hade väntat mig högklassig underhållning. Underhållning lite som i en bra romantisk komedi. Och med ett fint språk som känns sådär... brittiskt. Men mest av allt hade jag nog väntat mig en kärlekshistoria. Det var ju liksom det den skulle handla om.
Jag insåg ganska snabbt att
One Day är en berättelse om två liv, om hur livet inte alltid blir som vi tänkte, om hur mycket och hur snabbt det ändå ändras, om hur både de goda och de dåliga sakerna som händer en i livet kommer att gå om.
This too shall pass. Sånt som man sällan ser i romaner där det är handlingen som för berättelsen framåt. Här är det tiden som gör det och det är ett synnerligen intressant perspektiv.
Men visst var det en kärlekshistoria också. Och språket infriade mina förväntningar och humorn var helt i min smak.
PS. Jag vet att alla inte älskar den här boken. Det var delvis det som gjorde mig så intresserad och säker på att jag ville läsa den. Alltså först älskade alla den. Sedan frågade jag mina vänner som hade läst den och de var alla sådär "tjaaa...". The curse of the top rated best seller...
PPS. Och filmen då? Gud jag vet inte. Jag har sett
trailern. Jag tycker om Anne Hathaway. Så jag ska säga det här så snällt som möjligt:
Hon är inte från Yorkshire.
