Valborgsmässoafton kl. 17.17

Valborg för exakt ett år sedan: har skrivit tent, sitter i tåget på väg och (you guessed it) sköta får!

Valborg  idag: sminkar mig, klär på mig klänning och några armband och går snart på fest!

Glada wappen!

Gratistips: The Year We Fell Down

Tips: första boken i Ivy Years-serien är gratis för tillfället. (Antagligen för en väldigt kort tid och jag vet inte hur det är med andra ställen än amazon.) Min underligt beroendeframkallande hockey romance-serie alltså. Så passa på!

Selfie från fårhuset

Det gick bra i fårhuset den här gången också. Här är selfien med Snutte som jag tror jag lovade. Visst har han vuxit sedan senast?

Han ser betydligt mer avslappnad ut än vad jag gör på den där bilden. Ahaha. Men det är inte lätt att klicka rätt! Och Snutte är väldigt chill.

Not proper

    " But this was not proper music! All the instruments plunged in at once, as if they had been holding a party and somebody had opened a door on them. Where was the tune? It was in there somewhere, but the instruments fought over it, tossed it between them, dropped it and trod on it, did something else, then picked it up again and flung it in the air just when you were least expecting it.
    There were trumpets and horns, but they didn't sound solemn in the way they did when they boomed out against a background of silence to remind everyone of the dead. Instead they were noisy and irrepressible as a farmyard - they whinnied and squawked and mooed and didn't care what anyone thought. Sometimes they made harsh, cheeky noises like a blown raspberry, or high, giddy squiggles of sound for the sheer joy of it. " 

Cuckoo Song, Frances Hardinge

"His nails were painted silver to match his epaulettes. This could only end badly."

Ur Glitterland av Alexis Hall. 

Bää!

Jag är på fårskötargig igen den här helgen. Lammen har vuxit massor!

(Det är mamma som har tagit den här bilden, för några dar sedan. Själv har jag inte lyckats ta någon bra bild, trots att jag försökte få till en selfie med Snutte igår kväll. Nytt försök ikväll! För ni bara måste ju få se min look - pannlampa och håret fullt med halm.)

Läsögonblick

Alltså jag brukar vara bra på att skriva ner citat i min kalender men ibland tar jag fram telefonen... Så här är nu en samling sneda och suddiga mobilbilder av min läsning från det senaste året, såhär Världsbokdagen till ära (ehh, en minut försenat):

PS. Kan ni gissa vilka böcker det är? Det finns ett par lätta men också ett par riktigt svåra. (Jag skriver rätt svar i en kommentar imorgon!)

Läsläget: sci-fi, serier & e-låneböcker

Läser just nu: The Three-Body Problem av Liu Cixin. Det tog 100 sidor (en fjärdedel av boken) före det började bli intressant. Men måste ju gilla en bok där största delen av personerna är fysiker.

Läste just ut: Saga Volume 4. (Introduktion/recension hos Smart Bitches.) Väntar med spänning på fortsättningen men himla nervöst då Vaughan verkligen inte har några problem med att ta livet av sina karaktärer. Jag älskar Lying Cat som alla andra men är också ett stort fan av The Stalk...

Läser snart: Glitterland av Alexis Hall. Min första e-lånebok.

Bakom omslaget

Tjaa, bakom omslaget har vi ju själva boken men nu är det inte det jag menar. Jag menar att till och med fula och tråkiga omslag kan bli intressanta när man känner till historien bakom. Som exempel tar jag några romanceomslag (ahh, ett av mina favoritämnen).

I en intervju med författaren Rose Lerner hos Smart Bitches berättar hon lite om sina omslag. Det är allmänt känt att författare i allmänhet och romanceförfattare i synnerhet har väldigt lite (i princip ingenting) att säga till om när det gäller omslag. Men Lerner hade ett önskemål angående omslaget till Sweet Disorder. Huvudpersonen Phoebe är nämligen tjock. Det är inte alls någon stor grej i boken eller så - hon nu bara råkar vara tjock (Lerner nämner the lovely Melissa McCarthy som sin drömcasting för Phoebe). Så Lerner ber förlaget att snälla sätt inte en pinnsmal modell på omslaget snälla.

Och... 

Modellen är inte pinnsmal. Yay! (Jag har förresten en klänning i exakt den där färgen.) Plötsligt gillar jag det här i övrigt inte alls så tilltalande omslaget mycket mer.

Jag har läst den här boken (för det är klart att jag läser en bok med denna tagline: "Warning: Contains elections, confections, and a number of erections.") och tyckt om den väldigt mycket. Det är historical romance med betoning på historical. Den handlar om livet i en engelsk småstad i början av 1800-talet, om politiska maskinerier och vettiga människor med riktiga problem.

Förstås, allra snyggast är ju omslaget till Poor Child of Doubt and Death, som är  photoshoppat av Lerner själv. Poor Child of Doubt and Death är en gratis short story-version av Sweet Disorder där Nick är en vampyr och Phoebe är en drake.

Ja, Lerner är pretty awesome. Jag ser fram emot att läsa följande bok i serien, True Pretenses. Igen - inte så värst snyggt omslag. Men också här har Lerner fått sin önskan uppfylld! I det här fallet gällde det den manliga modellen och att om han nödvändigtvis måste vara topless så kanske han inte behöver vara solbränd, inoljad och extremt muskulös, PLEASE?

Och förlaget lyssnade på henne - igen! Härligt! Efter att ha hört det här blir jag lycklig varje gång jag ser det här omslaget.

Courtney Milan publicerar sina böcker själv och bestämmer alltså själv om sina omslag. Hon gör dem också helt själv faktiskt,  med hjälp av stockfoton och bildbehandlingsprogram. Men hennes nästa bok i Cyclone-serien är speciell. Det ser ut som ett helt vanligt contemporary romance-omslag men Milan ordnade faktiskt enkom en photo shoot för det här omslaget eftersom det är nästan omöjligt att hitta stockfoton med icke-vita modeller!

Jag hoppas på mer "egna" omslag av Milan i fortsättningen!

Min valvaka i bilder

Ja ni vet - rasism, kvinnofientlighet och idioti. 

More is more

Igår fick jag chansen att gå på professionell sminkning och fotografering. Utmärkt tillfälle att be om praktiska sminktips och få stiliga bilder att använda på typ CV:n. Så vad gör jag när jag sätter mig i sminkstolen?

"Vad hade du tänkt dig?"

"JETESVARTA ÖGON!!! SÅNADÄR SOTIGA. MYKY SMINKK!!!"

PS. Håret fixade man själv. Så det blev ju en trasslig katastrof.

PS2. Fotografen tyckte att jag liknade jättemycket på Mia Skäringer på några av bilderna! Tyvärr köpte jag inga bilder så kan inte visa men hon hade faktiskt helt rätt!

The Shameless Hour och Ivy Years-serien

Bellas bok var riktigt bra. Jag gillade att slut shaming, sexistisk dubbelmoral och feminism är viktiga teman. Jag gillade att Bella, vars största intressen är hockey och sex, blir kär i en fotbollsspelare (riktig fotboll, inte amerikansk) och oskuld! Jag gillade att både Rafes ex och Bellas granne visar sig vara betydligt mer intressanta och flerdimensionella än de verkar i början. Jag gillade Bella. 

Jag skulle ändå rekommendera att börja med första eller tredje boken i serien. De är bättre kärleksberättelser. Bok två och fyra (alltså den här boken) har mer extern konflikt. 

Negativt då? Det feministiska perspektivet går tyvärr inte riktigt hela vägen tycker jag. Och jag stör mig på vissa småsaker i Bowens språk. Saker som jag hade totalt överseende med i bok ett och tre pga bättre internal conflict & romantic tension.

Men visst slukade jag den här också. 

Väldigt. Beroendeframkallande. Serie.  

Jag hittade den här bilden i Navessas recension av Mine Till Midnight av Lisa Kleypas. Hennes recensioner av bok två, tre och fem i samma serie är också hilarious. Och totally accurate för jag har också läst den serien.

Tiffany Aching

Kanske det mest citerade citatet i hela Tiffany Aching-serien:

'Are you listening?'
'Yes,' said Tiffany.
'Good. Now ... if you trust in yourself ...'
'Yes?'
'... and believe in your dreams ...'
'Yes?'
'... and follow your star ...' Miss Tick went on.
'Yes?'
'... you'll still get beaten by people who spent their time working hard and learning things and weren't so lazy. Goodbye.' 

The Wee Free Men, Terry Pratchett

Efter The Wee Free Men och A Hat Full of Sky är jag nu redan ett stort Tiffany Aching-fan. Den 9-åriga häxan charmade mig redan i början av första boken när hon med hjälp av en stekpanna och sin lillebror (som lockbete!) bestämde sig för att ta sig an monstret i floden. Och så det här:

" The stories never said why she was wicked. It was enough to be an old woman, enough to be all alone, enough to look strange because you have no teeth. It was enough to be called a witch. If it came to that, the book never gave you the evidence of anything. It talked about "a handsome prince"... was he really, or was it just because he was a prince that people called him handsome? As for "a girl who was as beautiful as the day was long"... well, which day? In midwinter it hardly ever got light! The stories don't want you to think, they just wanted you to believe what you were told... "

The Wee Free Men, Terry Pratchett

Böckerna hör till den 40 böcker långa Discworld-serien men funkar bra som en liten serie för sig. Jag rekommenderar dem till dig som vill läsa Terry Pratchett men inte riktigt vet var du ska börja. Genast när jag är klar med min stora bokhög med bibbaböcker tänkte jag låna de två följande böckerna om Tiffany.

Det är något nästan terapeutiskt med riktigt bra barn- och ungdomsböcker. (Vi pratade om självhjälpsböcker med en kompis och jag förklarade för henne att alla böcker jag läser är självhjälp för mig.) Man blir ju liksom aldrig färdig med att växa upp och bestämma sig för vem man är och så. 

“Yes! I'm me! I am careful and logical and I look up things I don't understand! When I hear people use the wrong words, I get edgy! I am good with cheese. I read books fast! I think! And I always have a piece of string! That's the kind of person I am!”

The Wee Free Men, Terry Pratchett

Terry Pratchett dog av Alzheimers, 66 år gammal, för ungefär en månad sedan. Den sista boken han skrev kommer att komma ut senare i år (om jag har förstått det rätt) och är den femte boken om Tiffany Aching - The Shepherd's Crown.

The future happened

Jag läste ut A Hat Full of Sky på tåget och den passade ju väldigt bra just nu:

"  That was when, in warm nests of straw shielded from the wind by hurdles and barriers of cut furze, the future happened. She'd helped it happen, working with the shepherds by lantern light, dealing with the difficult births. She'd worked with the pointy hat on her head and had felt the shepherds watching her as, with knife and needle and thread and hands and soothing words, she'd saved ewes from the black doorway and helped new lambs into the light. You had to give them a show. You had to give them a story. And she'd walked back home proudly in the morning and bloody to the elbows, but it had been the blood of life.  "

Terry Pratchett, A Hat Full of Sky (Tiffany Aching #2)

Och nu tänkte jag börja på The Shameless Hour som kom ut idag!

Får får får

Så var det färdigt fårvaktat för mig för den här gången. Det gick bra. Ingen dog (HIGH FIVE!). Tre tackor fick två lamm var och jag behövde inte ens gräva ut dem (YESS!). Däremot så behövde jag mjölka två av dem då deras lamm inte verkade orka/hitta själva. Men Nessie och jag har ju vanan inne så han höll i medan jag mjölkade tackan och serverade åt lammen. 

Igår kom mamma hem från vallningsträningen i Sverige och ikväll kom jag hem till Helsingfors. (Iklädd samma tröja som på bilden. Borde kanske tvätta. Heh.) 

På bilden håller jag i Snutte, som ofta kom fram och hälsade på mig och var extra nyfiken.