Läst

Jellicoe Road. Den här är lite magisk den här boken. It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I'd ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-la. Det måste jag medge. Fastän jag inte riktigt delar den stjärnögda förtjusningen på Bokhora (recensionen som fick mig att köpa den här boken in the first place). En väldigt fin bok är det ändå. Vissa saker som kom fram i slutet förstod jag redan ganska tidigt så det tog ju lite av spänningen och så, tja, blev jag inte alls kär i Jonah Griggs, inte ens lite grann.

"So when it's happening to someone else it's all cool?"

"Any pain inflicted on Richard warms my heart and it warms yours as well. Go on, admit it. When he hit the ground and the blood went flying and you knew in your heart his nose was broken, didn't you just want to jump for joy and stomp on his ugly face?"

I look at him, shaking my head. "Actually, no, Ben. I didn't. I was thinking that I'd rather be in the common-room watching Home and Away."

"You know what your problem is? You don't know how to enjoy yourself. That was fun. That was better than Home and Away."

---

"What did you say?" Santangelo asks quietly.

"Your mum. Nice lady. Really nice."

Santangelo flies into it first. Fist straight into Jonah Griggs's stomach and next minute they're both rolling on the ground pounding each other. Then there's a war cry and it's free for all, present company excluded, of course, and believe me, I do feel excluded but there is no way I'm joining in. The leader of Murray House goes flying through the air and lands at my feet, groaning. I try to help him up but then I realise he's getting off on this. They all are. It's like some Neanderthal skirmish for the pathetic.

---

Man kan läsa first chapters...

Så har jag fortsatt med Bridgerton-serien. 1800-tals romantiken, ni vet. Två böcker till: An Offer From a Gentleman (gillar titlarna! allusionerna! eller är det travestier? kanske det) och Romancing Mister Bridgerton. Jag tyckte om de här också, precis som de två första, som jag nämnt tidigare. Så nu har jag då läst halva serien. Den fjärde har jag väntat på länge, Romancing..., för att den handlar om Colin och han är min favorit. Oh joy. Utdragen nedan är från just den.

Penelope stared at her for a moment, then burst out laughing. "Oh, Eloise," she said, wiping tears from her eyes. "I do love you."

Eloise grinned. "And it's a good thing you do, spinster that I am. We shall have to set up a household together when we are thirty and truly crones."
---

His smile was lazy and wicked. "Not if you promise not to tell another living soul."

He didn't mean it, of course. And she knew he knew she knew he didn't mean it. But that was his way. Humor and a smile could smooth any path. And blast him, it worked, because she heard herself sighing and felt herself smiling, and before she knew it she was saying, "Enough! Let us be on our way to your mother's."

Colin grinned. "Do you think she'll have biscuits?"

Penelope rolled her eyes. "I know she'll have biscuits."

"Good," he said, taking off at a lope and half dragging her with him. "I do love my family, but I really just go for the food."
--- 

Och for the record - jag har vetat vem Lady Whistledown är från någon gång i början av första boken.

Ett långt inlägg

Det här blev ju nästan lite som en rapport. Skriven i klassisk högstadieuppsatsstil. Med lite gnäll i början. Så hoppa för all del över, eller så kan man titta på bilderna och vänta på nästa inlägg. Vad jag vill få fram är iaf att det var himla skönt att vara ledig i Österbotten.

Förra veckan var jag i Österbotten och var ledig. Veckan före det var jobbig. Jag hade någon underlig maginfluensa som höll på i flera dagar så jag kunde inte jobba. Jag hade ordentlig feber en natt och lite stegring två dagar men utöver det var det liksom ingenting som var sjukt och jag mådde helt okej. Förutsatt att jag inte åt, då förstås. Och det gick ju bra så länge jag inte behövde röra på mig, som t.ex. gå till butiken och sånt. Jag var alltså ganska fast i lägenheten och det var varmt och det var ensamt. Jag träffade inte en enda människa på en hel vecka. De flesta var liksom out of town, visst skulle här säkert ha funnits någon men då hade jag inte tillräckligt med ork att leta reda på någon. Eftersom jag ändå inte fick något gjort tänkte jag att jag far till Träskvik då, och är sjuk där. Det riktigt jobbiga var att inse att jag nog aldrig-i-livet orkar med en tågresa och allt vad det innebär. Så jag väntade.

Onsdag kväll kändes magen okej och på torsdag tog jag tåget (det där utan seinäjokibyten, lyx) till Vasa. Pappa hämtade mig från tåget torsdag kväll och det var sent men ändå soligt. Antagligen det allra sista av den här sommarens varma kvällssol.

På fredagen var vi till matbutiken och jag skickade och frågade Ness om han ville komma på middag och det ville han. Så vi (alltså pappa) lagade mat som var en fisk och en sås med svampar i och kidneybönor istället för potatis och så en tomatsallad med kryddor och jag var jättehungrig för första gången på en vecka och det smakade alldeles supergott.

Tomatsalladen

När det blev sent tog Nessie och jag med oss lite grönsaker från växthuset och kött från frysen och en halv vinflaska från matbordet och for hem till honom. På lördagen blev vi bjudna på mat, igen, och det var supergott den här gången också och jag kände att det var himla tur att jag var frisk så jag kunde njuta av allt. Efter maten drack vi trollöl och promenerade in till "stan" för att köpa lite glass hos Tinas glass. Nessie tog mint och banana split och jag tog kokos och pekannöt och det blev så tungt att jag behövde både skål och strut åt mina glassbollar! På hemvägen gick vi via en förfest och råkade lova att vi kommer med till Fagerö. Då blev det lite bråttom (att supa sig tillräckligt full och) att byta om och göra sig klar.

Robotörhängena

Jag hade min blommiga korta klänning från HM och mina robotörhängen och mitt gröna nagellack. Det var massor med folk i Fagerö och allt var precis som för tio år sedan. Jag hamnade i en underlig diskussion om evolutionen i barkön och så träffade jag en korsnäsbo och vi var och dansade sån där bugg och sån dans. 

På söndagen åt vi pizza och tittade på Miss Marple. Why Didn't They Ask Evans? På kvällen for vi till Träskvik för att Nessie skulle på jobb på måndag och då skulle pappa inte kunna hämta mig då han var utan bil då mamma hade den i Sverige på tävlingar. Så vi tittade på lite Varg Veum i Träskvik med pappa och det var den helgen.

På måndag morgon klockan about fem for Nessie hem och sedan på jobb. På måndag morgon klockan about nio kom Linda till Träskvik med Max och vi gick på en liten promenad till Hinjärv (sjön). Sedan satt vi på verandan och huttrade i det svala morgonvädret och drack te. Efter en stund förflyttade vi oss till solstolarna på gräsmattan och satt där och pratade om ditt och datt före hon var tvungen att åka på andra uppdrag. 

Pappa lagade en fisksoppa utan potatis och den var jättegod och smakade smör. Sedan tog vi båten ut på Hinjärv till Beach House och där träffade vi Fammo som var och sökte hallon. På kvällen kom Nessie och vi åt mera fisksoppa och tittade på Miss Marple. The Mirror Crack'd from Side to Side.

Beach House skymtar bakom träden

På tisdagen sov jag länge (efter att ha tappert stigit upp och följt Nessie ända till dörren klockan 5.30 eller när det nu var han for). Mamma hade kommit hem på natten så jag pratade med henne och vi (alltså hon) lagade en sallad. Det var meningen att jag skulle fara hem den här kvällen men när vi satt oss i sofforna och såg att Miss Marple (The Secret of Chimneys) börjar och att jag nog inte skulle hinna till sista tåget om jag vill se hela filmen så bestämde jag att jag stannar en dag till och det kändes väldigt skönt. Efter filmen promenerade vi till Beach House för pappa var där och grillade köttbitar och bjöd på vin. Sedan meddelade Nessie att han var påväg till Träskvik och vi hoppade i båten och tog sjövägen (betydligt behagligare) hem. 

På onsdagsmorgonen hade jag träff med Linda (och Jonas och Max) på Mölle där vi satt på soliga verandan och jag beställde en mochachino som Linda lagade åt mig fast hon är ledig. Sedan sa vi hejdå för L, J och M flyttar till Sverige nu i höst. Jag tänkte fara dit och hälsa på för de kommer att ha ett gästrum!

I Träskvik packade jag ihop mina saker och for till Vasa med mamma. Vi gick till den där sportbutiken i rewell center och jag hittade fina & förmånliga skor (tänk lilaråsa converse för under tretti euro, gaahh!) men de stängde fem minuter efter att vi kommit dit så jag hann inte ens prova. På HM hittade jag jeans och rutig flanelliknande skjorta och en massa annat så jag blev så överväldigad att jag köpte ingenting utom en scarf som mamma köpte åt mig.

Hinjärv träsk

Det var den ledigheten.

Vallhundar

I söndagens Kymmenen Uutiset. Från nordiska mästerskapen i Somero i helgen. Titta från cirka 12.40 framåt. Med vallningstokig mamma och moster snappar man upp lite smått och gott vare sig man vill det eller inte. Jag känner t.ex. igen namnen på de som medverkar. Ja, också hundnamnen - särskilt hundnamnen.

Såhär kan man ju också göra

Med lite kreativitet, bildeditering och en tumblr (spoilervarning, seriöst, don't go there före ni har läst alla böckerna). Och nej, jag hade inte sett det här när jag skrev mitt inlägg igår, jag tror dessutom att mitt kom före. HG fans tänker skrämmande lika helt enkelt.

Hittade på Handful of Berries

(Jajaja. Om jag skulle ha någon att prata med om böckerna och den kommande filmen skulle jag inte behöva följa såna här HG-bloggar och fjortistrams!)

Attention vallgårdare

Might want to reconsider vem ni öppnar dörren åt. Eller, som i mitt fall, vem ni börjar prata med i trapphuset. Jag trodde ju att de behövde hjälp eller något, och försökte bara vara vänlig. Å andra sidan var det antagligen precis så de resonerade om mig också... Yes. Jehovas flitiga vittnen här i närområdena. Jag tog tidningen dels för att jag ville get the hell out of there och dels för att jag bara orkar inte på finska. Och alltså, det här är inget nytt men: de behöver hjälp med de där illustrationerna. My eyes bleed.

Bildtext: "Jumalan valtakunta korvaa monin verroin kaikki kokemamme kärsimykset". Eeh. Det är ju fint men jag skulle nog ta den där aborten istället för att vara på den säkra sidan. (Aj jo, det kanske dom inte får?)

1 euro well spent

Från engelska pocket-lådan i mitt lokala loppis: Moll Flanders av Daniel Defoe som jag länge velat läsa. Roald Dahls James and the Giant Peach som jag bara inte kunde lämna. Och det bästa: Sylvia Plaths The Bell Jar i en fin pocketutgåva. Åh, så den har saknats min bokhylla alldeles oförskämt länge. Jag blev helt galet pirrig i magen när jag hittade den!

Augustimörkret

Lika stor överraskning varje år.

Från inspelningarna av Hunger Games-filmen

Det finns bilder nu.

"The more likable he is, the more deadly he is."
Katniss Everdeen

"She has no idea. The effect she can have."
Peeta Mellark

Tralala!

Idag har jag slampmarschat med Hanna och cirka 3000 andra. Igår var vi på öl till Sivukirjasto i Berghäll. Det var sommartrevligt och mysigt trots att samtalsämnena såg ut ungefär såhär: Gradu. Död. Pengar. Lägenheter.

Bilden är inte från igår men nog från Berghäll, det är Ksenia som har tagit den av Olya och mig och jag gillar den särskilt för att (man inte kan se mitt ansikte, nånej) man ser våra matchande lilaråsa naglar, vår goda sangriadryck och jägermeisterbrickan. Det var också på ett mysigt ställe som jag inte minns vad det hette men där fanns en jukebox. 

Sommarläsning

Midsommarläsningen hann inte fram i tid så då läste jag Hetta istället (som jag började med för längesen), och Barclay förstås. Och lite Dorothy Sayers. Det var det första jag läst av henne och hon är ju brittisk och skriver skarpt och sådär inte för uppenbart, sådär att man måste tänka lite själv och det gillar vi ju. Problemet är att jag har läst Christie i hela mitt liv och då blir det liksom inte mer än halvbra mysterier av det hela. Annars har hon ju en helt annan stil än Christie och så men när det kommer till the mystery plots så tänker man bara på att det ju inte är någon Christienivå på dem precis... Men helt klart skön läsning för en lat dag på soffan med en massa te!

Barclay då? Jag var inte överförtjust i Utan ett ord som jag läst tidigare, men jag var fortfarande intresserad. Den här - Alltför nära - var inte så himla bra den heller. Tyvärr.

Hetta däremot, den var riktigt bra. Jag vill inte läsa böcker med huvudpersoner jag inte tycker om. Så man skulle kunna tro att jag hade problem med Michael Beard, "Nobelpristagare i fysik, en fet 53-åring som mäter 1,65 i strumplästen. En hänsynslös inbilsk man som lever på gamla meriter, och vars femte äktenskap är på väg att totalhaverera på grund av hans otrohetsaffärer; elva stycken på tre år" (säger dn.se). Men nej då. Jag gillade honom från början.

Så var det den där ungdomsromanen: Det är så logiskt alla fattar utom du. Den var inte så bra som jag hade hoppats. Men snabbläst! Och så måste man ju gilla i en ungdomsroman att:

1. Ungarna drack vin och blev lite fulla. Och det var ingen big deal.

2. Flickan miste oskulden med en typ som kanske inte var The Love of her Life och det var sådär lite halvdåligt men det var ingen big deal det heller. Mer sådär ähh och förresten har väl tonårsflickor viktigare saker att tänka på.

And over to romance... Jag gillade The Viscount Who Loved Me lika mycket som min första Julia Quinn; The Duke and I. Reformed rakes really do make the best husbands. Hah.

Söderberg. Väldigt fin som alltid. I den här mer uttalade tankar om kyrkan och om kvinnors lott och hur orättvist det nu är.

Kära Söderberg. Not helping.

"Hon var inte ung längre, hon närmade sig de trettio liksom han. Hennes hy var redan märkt av den första frosten, och svikna illusioner hade gjort henne bitter i hjärtat och ful i munnen."

ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

Hälsningar, En av dina största beundrare, som snart fyller 26 och alltså kommer att helt officiellt "närma sig de trettio"

Träskvik

Jag är ännu i Österbotten efter en lång helg här, och igår kom det Miss Marple på TV (nå, egentligen kommer det varje dag på Sveriges fyran) när jag skulle ha fått sjuss till sista tåget så då kändes det som att jag ville stanna en dag till. Nu dricker jag varm saft för pappa kokade lite saft för en stund sedan av bär som han hade plockat.

Ja, och så har jag varit i Fagerö på grisfest.

Önskeinlägg

Olya och jag i Kristinestad på en toalett med "Our little German friend with the horns" före den sura vakten kom och tog honom av oss.

Trevlig helg!

Nytt på min fb-wall

Jag har lyssnat på Nicole sedan Helena tipsade om henne på Dark Places (inte bara boktips!) -bloggen. Eller, särskilt just den här låten faktiskt. Nu när Olya hittade videon måste jag ju bara lägga in den här. Fin låt, fin video. Jag är annars inte så förtjust i sådan här heartbreak musik men den här låten har någonting som gör att det känns rätt. Aaah, olycklig kärlek och elände.

Och den här tipsade Ksenia om. Den tycker jag att ni ska se. Om inte annat så för Emma Watson. Herregud vad hon är snygg förresten men det visste vi ju redan. 

Ja och så den här. Är fin. Den är inte på min fb-wall utan på Nessies (som en liten vink).

Nessies födelsedag

Några minuter kvar. Nessies birthday song är Wake Me Up Before You Go-Go. Den passar hemskt bra eftersom han är bra på att ringa och väcka mig när jag är rädd att min väckarklocka inte kommer att funka.

Oh aren't we cute?